Kapitel 9 - Den Oändlige Andens förhållande till universum

   
   Paragraph Numbers: | Av
UtskriftsversionUtskriftsversion

Urantiaboken

Kapitel 9

Den Oändlige Andens förhållande till universum

9:0.1 (98.1) NÅGONTING märkvärdigt hände då den Universelle Fadern och den Evige Sonen i Paradisets närvaro förenas för att personalisera sig. Ingenting i denna evighetssituation förebådar att Samverkaren skulle personalisera sig som en obegränsad andlighet koordinerad med absolut sinne och begåvad med unika privilegier för behandling av energin. Hans tillkomst avslutar Faderns befrielse från den centraliserade fullkomlighetens band och personlighetsabsolutismens bojor. Och denna befrielse avslöjas i Medskaparens häpnadsväckande förmåga att skapa varelser som är väl lämpade att tjäna som omvårdande andar för till och med materiella skapade varelser i de senare evolverande universerna.

9:0.2 (98.2) Fadern är infinit i kärlek och vilja, i andlig tanke och andligt syfte; han är den universelle upprätthållaren. Sonen är infinit i visdom och sanning, i andligt uttryckande och andlig tolkning; han är den universelle uppenbararen. Paradiset är infinit i sin potential att förse med kraft och i sin kapacitet att dominera energi; det är den universella stabilisatorn. Samverkaren har unika privilegier att förena i syntes, infinit kapacitet att koordinera alla existerande energier i universum, alla aktuala andar i universum och alla verkliga intellekt i universum; det Tredje Ursprunget och Centret är den universelle förenaren av de mångfaldiga energier och olika skapelser som har uppstått som följd av den Universelle Faderns gudomliga plan och eviga syfte.

9:0.3 (98.3) Den Oändlige Anden, Medskaparen, är en universell och gudomlig omvårdare. Anden utdelar oupphörligt Sonens barmhärtighet och Faderns kärlek, alltid i harmoni med Paradistreeninghetens stabila, oföränderliga och rättfärdiga rättvisa. Hans inflytande och personligheter är ständigt nära er; de känner er verkligen och förstår er sannerligen.

9:0.4 (98.4) Överallt i universerna behandlar Samverkarens representanter oupphörligt krafterna och energierna i hela rymden. Såsom det Första Ursprunget och Centret så reagerar även det Tredje för både det andliga och för det materiella. Samverkaren är uppenbarelsen av enhetligheten hos Gud, i vilken allting innehålls: ting, betydelser och värden; energier, sinnen och andar.

9:0.5 (98.5) Den Oändlige Anden genomsyrar all rymd; han bebor evighetens cirkel; och Anden är, likt Fadern och Sonen, fulländad och oföränderlig — absolut.

1. Det Tredje Ursprungets och Centrets egenskaper

9:1.1 (98.6) Det Tredje Ursprunget och Centret är känt under många namn som alla betecknar förhållande och anger funktion: Som Gud Anden är personlighetsjämställd och gudomlig jämlike med Gud Sonen och Gud Fadern. Som den Oändlige Anden är han ett allestädes närvarande andligt inflytande. Som den Universelle Behandlaren är han anfader till de styrkekontrollerande varelserna och aktiveraren av rymdens kosmiska krafter. Som Samverkaren är han Faderns och Sonens gemensamma representant och verkställare av deras kompanjonskap. Som det Absoluta Sinnet är han ursprunget till begåvningen med intellekt överallt i universerna. Som Handlingens Gud är han synbarligen ursprunget till rörelse, förändring och förhållande.

9:1.2 (99.1) En del av egenskaperna hos det Tredje Ursprunget och Centret härstammar från Fadern, en del från Sonen, medan andra drag inte kan observeras som aktiva eller personligen närvarande i vare sig Fadern eller Sonen — egenskaper som knappast kan förklaras annat än genom att anta att kompanjonskapet Fadern-Sonen, som gör det Tredje Ursprunget och Centret evigt, konsekvent fungerar i samklang med och med erkännande av Paradisets eviga absoluthet. Medskaparen införlivar till fullo de kombinerade och infinita uppfattningarna om Gudomens Förste och Andre person.

9:1.3 (99.2) Medan ni betraktar Fadern som en ursprunglig skapare och Sonen som en andlig administratör borde ni tänka på det Tredje Ursprunget och Centret som en universell koordinator, en omvårdare i obegränsat samarbete. Samverkaren korrelerar all aktual verklighet; han är gudomsförrådet för Faderns tanke och Sonens ord, och i sin verksamhet tar han alltid hänsyn till den centrala Öns materiella absoluthet. Paradistreenigheten har föreskrivit framåtskridandets universella ordning, och Guds försyn är verksamhetsområdet för Medskaparen och den evolverande Suprema Varelsen. Ingen aktual eller aktualerande verklighet kan undgå att slutligen komma i kontakt med det Tredje Ursprunget och Centret.

9:1.4 (99.3) Den Universelle Fadern härskar över förenergins, förandens och personlighetens områden; den Evige Sonen dominerar de andliga aktiviteternas sfärer; Paradisöns närvaro förenar den fysiska energins och den materialiserande styrkans domän; Samverkaren fungerar inte endast som en infinit ande, som representerar Sonen, utan även som en universell behandlare av Paradisets krafter och energier och ger sålunda tillvaro åt det universella och absoluta sinnet. Samverkaren fungerar överallt i storuniversum som en positiv och distinkt personlighet, i synnerhet i de högre sfärerna av andliga värden, i förhållanden som rör den fysiska energin samt i sanna sinnesbetydelser. Han verkar i synnerhet var och när energi och ande än förenas och påverkar varandra; han dominerar alla reaktioner som berör sinnet, han utövar stor makt i den andliga världen och har ett mäktigt inflytande över energi och materia. Det Tredje Ursprunget uttrycker alltid det Första Ursprungets och Centrets väsen.

9:1.5 (99.4) Det Tredje Ursprunget och Centret delar fullkomligt och utan förbehåll det Första Ursprungets och Centrets allestädesnärvaro och kallas stundom den Allestädesnärvarande Anden. På ett egendomligt och mycket personligt sätt delar sinnets Gud allvetandet hos den Universelle Fadern och hans Evige Son; Andens kunskap är djupgående och fullständig. Samskaparen manifesterar vissa faser av den Universelle Faderns allsmäktighet, men är i själva verket allsmäktig endast inom sinnets område. Gudomens Tredje Person är det intellektuella centret för, och den universella administratören av, sinnets sfärer; därinom är han absolut — hans överhöghet är obegränsad.

9:1.6 (99.5) Samverkaren förefaller att motiveras av kompanjonskapet Fadern-Sonen, men alla hans handlingar förefaller att notera förhållandet Fadern-Paradiset. Stundom, och i vissa funktioner förefaller han att kompensera ofullständigheten i utvecklingen hos de erfarenhetsmässiga Gudomarna: Gud den Supreme och Gud den Ultimate.

9:1.7 (100.1) Och häri ligger ett oändligt mysterium: Att den Infinite samtidigt uppenbarade sin infinitet i Sonen och som Paradiset, varefter en varelse blir till som är jämlik Gud i gudomlighet, som reflekterar Sonens andliga natur och som kan aktivera Paradisets mönster, en varelse som är provisoriskt underställd i fråga om suveränitet, men som på många sätt uppenbarligen är den mest mångsidiga när det gäller verksamhet. Och en sådan uppenbar överlägsenhet i verksamheten avslöjas i en egenskap hos det Tredje Ursprunget och Centret, en egenskap överlägsen även den fysiska gravitationen dvs. den universella manifestationen av Paradisön.

9:1.8 (100.2) Förutom denna superkontroll av energi och fysiska ting är den Oändlige Anden rikt begåvad med egenskaperna tålamod, barmhärtighet och kärlek som så utomordentligt framträder i hans andliga omvårdnad. Anden är supremt kompetent att utdela kärlek och att mildra rättvisan med barmhärtighet. Gud Anden äger all den himmelska vänligheten och barmhärtiga tillgivenheten hos den Ursprunglige och Evige Sonen. Det universum där ni har ert ursprung hamras ut mellan rättvisans städ och lidandets hammare; men de som för hammaren är barmhärtighetens barn, andeättlingar till den Oändlige Anden.

2. Den allestädesnärvarande Anden

9:2.1 (100.3) Gud är ande i trefaldig betydelse: Han är själv ande; i sin Son framträder han som ande utan begränsning; i Samverkaren som ande i förening med sinne. Och förutom dessa andliga realiteter tror vi oss urskilja nivåer av erfarenhetsmässiga andefenomen: den Suprema Varelsens, den Ultimata Gudomens och Gudomsabsolutets andar.

9:2.2 (100.4) Den Oändlige Anden är precis lika mycket ett komplement till den Evige Sonen som Sonen är ett komplement till den Universelle Fadern. Den Evige Sonen är en förandligad personalisering av Fadern; den Oändlige Anden är ett personaliserat förandligande av den Evige Sonen och den Universelle Fadern.

9:2.3 (100.5) Det finns många ostörda andliga kraftlinjer och källor av övermateriell styrka som förenar människor på Urantia direkt med Gudomarna i Paradiset. Det finns Tankeriktarnas koppling direkt till den Universelle Fadern, det vittomfattande inflytandet av dragningen i den Evige Sonens andliga gravitation och Medskaparens andliga närvaro. Det är en skillnad i funktionen mellan Sonens ande och Andens ande. Den Tredje Personen kan i sin andliga omvårdnad fungera som sinne plus ande eller som enbart ande.

9:2.4 (100.6) Förutom dessa Paradisnärvaron har urantiaborna fördel av de andliga inflytelserna och aktiviteterna som finns i lokaluniversumet och superuniversumet, med deras nästan ändlösa skaror av kärleksfulla personligheter som alltid leder de till sitt syfte sanna och de till sitt hjärta ärliga uppåt och inåt mot gudomlighetens ideal och den suprema fulländningens mål.

9:2.5 (100.7) Närvaron av den Evige Sonens universella ande känner vi — vi kan ofelbart känna igen den. Närvaron av den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person, kan även den dödliga människan känna, ty materiella varelser kan verkligen erfara, uppleva, den välgörande inverkan av detta gudomliga inflytande som verkar som den Heliga Anden, utgiven för människoraserna i lokaluniversumet. Människovarelser kan även i någon mån bli medvetna om Riktaren, den Universelle Faderns opersonliga närvaro. De gudomliga andar som arbetar för människans upplyftande och förandligande verkar alla i samförstånd och fullkomlig samverkan. De är som en i det andliga förverkligandet av planerna för de dödligas uppstigande och uppnående av fulländning.

3. Den universella behandlaren

9:3.1 (101.1) Paradisön är den fysiska gravitationens ursprung och substans; och det borde vara tillräckligt för att informera er om att gravitationen är en av de mest verkliga och evigt tillförlitliga ting i hela det fysiska universernas universum. Gravitationen kan inte modifieras eller upphävas annat än av de krafter och energier som Fadern och Sonen gemensamt svarar för och som har anförtrotts åt, och som är funktionellt associerade med, det Tredje Ursprungets och Centrets person.

9:3.2 (101.2) Den Oändlige Anden äger en unik och häpnadsväckande styrka — antigravitationen. Denna styrka är inte funktionellt (observerbart) närvarande i vare sig Fadern eller Sonen. Denna förmåga att stå emot dragningen av den materiella gravitationen, som är en naturlig del av det Tredje Ursprunget, framträder i Samverkarens personliga reaktioner på vissa faser av universumförhållanden. Och denna unika egenskap är överförbar till vissa av den Oändlige Andens högre personligheter.

9:3.3 (101.3) Antigravitationen kan upphäva gravitationen inom en lokal ram; den gör det genom att använda en lika stor kraftnärvaro. Den verkar endast i förhållande till materiell gravitation och är inte ett uttryck för sinnesverksamhet. Fenomenet med gravitationsmotståndet i ett gyroskop är en rimlig illustration av antigravitationens effekt men är värdelös för att illustrera orsaken till antigravitationen.

9:3.4 (101.4) Samverkaren uppvisar ytterligare styrkor som kan transcendera kraft och neutralisera energi. Dessa styrkor verkar genom att sänka energins hastighet till materialisationspunkten och genom andra för er okända förfaranden.

9:3.5 (101.5) Samverkaren är inte energi eller ursprunget till energin eller energins bestämmelse; han är behandlaren av energi. Medskaparen är verksamhet — rörelse, förändring, modifiering, koordinering, stabilisering och jämvikt. De energier som lyder under Paradisets direkta eller indirekta kontroll reagerar av naturen för de åtgärder som det Tredje Ursprunget och Centret samt hans mångahanda representanter vidtar.

9:3.6 (101.6) Universernas universum är genomströmmat av det Tredje Ursprungets och Centrets varelser för styrkekontroll: fysiska övervakare, styrkeledare, styrkecentra och andra representanter för Handlingens Gud som har att göra med reglerandet och stabiliserandet av fysiska energier. Alla dessa unika varelser för fysisk funktion äger varierande egenskaper av styrkekontroll, så som antigravitation, som de använder i sina strävanden att etablera fysisk jämvikt i materien och energierna i storuniversum.

9:3.7 (101.7) Alla dessa materiella aktiviteter utförda av Handlingens Gud förefaller att anknyta hans funktion till Paradisön, och styrkerepresentanterna tar alla i själva verket hänsyn till, och är rentav beroende av, den eviga Öns absoluthet. Men Samverkaren handlar inte för, eller som svar på, Paradiset. Han handlar, personligen, för Fadern och Sonen. Paradiset är inte en person. De icke-personliga, opersonliga eller på annat sätt inte personliga aktiviteterna som det Tredje Ursprunget och Centret står för, är alla viljemässiga handlingar av Samverkaren själv; de är inte återspeglingar, härledningar eller återverkningar av någonting eller någon.

9:3.8 (101.8) Paradiset är infinitetens mönster; Handlingens Gud är den som aktiverar detta mönster. Paradiset är infinitetens materiella stödpunkt; det Tredje Ursprungets och Centrets agenter är de intelligensens hävstänger som motiverar den materiella nivån och inför in spontanitet i den fysiska skapelsens mekanism.

4. Det absoluta sinnet

9:4.1 (102.1) Det finns en intellektuell natur hos det Tredje Ursprunget och Centret, skilt från hans fysiska och andliga egenskaper. En sådan natur är knappast möjlig att kontakta, men den är associerbar — intellektuellt men dock inte personligen. Den kan särskiljas från de fysiska egenskaperna och den andliga karaktären hos den Tredje Personen på verksamhetens sinnesmässiga nivåer, men så som personligheter kan urskilja fungerar denna natur aldrig fristående från fysiska eller andliga manifestationer.

9:4.2 (102.2) Det absoluta sinnet är den Tredje Personens sinne; det är oskiljaktigt från personligheten hos Gud Anden. Sinnet, i fungerande varelser, är inte avskilt från energi eller ande eller från båda. Sinne är inte en naturlig del av energi; energi är mottaglig för och reagerar för sinne; sinne kan läggas ovanpå energi, men medvetande är inte en naturlig del av den rent materiella nivån. Sinne behöver inte läggas till ren ande, ty anden är av naturen medveten och identifierande. Anden är alltid intelligent, sinnad på ett eller annat sätt. Det kan röra sig om det ena eller det andra sinnet, försinne eller supersinne, även andesinne, men det utför det som är fullt motsvarande att tänka och att veta. Andens insikt transcenderar och tilläggs, och teoretiskt sett föregår, medvetandet hos sinnet.

9:4.3 (102.3) Medskaparen är absolut endast inom sinnets domän, på den universella intelligensens områden. Sinnet hos det Tredje Ursprunget och Centret är infinit. Det transcenderar helt och hållet de aktiva och fungerande sinnesströmkretsarna i universernas universum. Sinnesutrustningen i de sju superuniverserna härstammar från de Sju Härskarandarna, Medskaparens primära personligheter. Dessa Härskarandar distribuerar sinne till storuniversum i form av det kosmiska sinnet, och ert lokaluniversum genomsyras av Nebadon-varianten av det kosmiska sinnets Orvonton-typ.

9:4.4 (102.4) Det infinita sinnet ignorerar tiden, det ultimata sinnet transcenderar tiden, det kosmiska sinnet är betingat av tiden. Så är det även med rymden: Det Infinita Sinnet är oberoende av rymden, men då nedstigning görs från den infinita nivån till nivåerna varpå de biträdande sinnesandarna fungerar måste intellektet i tilltagande grad räkna med rymden och dess begränsningar som ett faktum.

9:4.5 (102.5) Kosmisk kraft reagerar för sinne även så som kosmiskt sinne reagerar för ande. Ande är gudomligt syfte, och andesinne är gudomligt syfte i verksamhet. Energi är ting, sinne är mening, ande är värde. Även i tiden och rymden etablerar sinnet sådana relativa förhållanden mellan energi och ande som tyder på ömsesidigt släktskap i evigheten.

9:4.6 (102.6) Sinnet omformar andens värden till intellektets betydelser; viljan har makt att få sinnets betydelser att bära frukt både inom de materiella och inom de andliga domänerna. Uppstigningen till Paradiset innebär en relativ och differentierad tillväxt i ande, sinne och energi. Personligheten är den som förenar dessa den erfarenhetsmässiga individualitetens komponenter.

5. Sinnestilldelningen

9:5.1 (102.7) Det Tredje Ursprunget och Centret är infinit till sitt sinne. Om universum skulle växa ut ända till oändlighet, skulle hans sinnespotential fortfarande vara tillräcklig för att begåva ett obegränsat antal varelser med lämpligt sinne och andra förutsättningar för intellekt.

9:5.2 (102.8) Inom det skapade sinnets domän härskar den Tredje Personen supremt, tillsammans med sina jämställda och underordnade medarbetare. Varelsesinnets områden har sitt exklusiva ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret; han är sinnets utgivare. Även Fadersfragmenten finner det omöjligt att ta sin boning i människornas sinne innan väg vederbörligen har banats för dem av den Oändlige Andens sinnesverksamhet och andliga verkan.

9:5.3 (103.1) Sinnets unika drag består däri, att det kan utges till ett så brett urval av liv. Genom sina skapande och sina skapade medarbetare vårdar sig det Tredje Ursprunget och Centret om alla sinnen på alla sfärer. Han vårdar sig om människans och det under människan stående intellektet genom sinnesbiträden i lokaluniverserna, och genom de fysiska övervakarnas förmedling vårdar han sig även om de lägsta icke-erfarande primitiva livsarterna. Och alltid är det personligheter av sinne och ande eller sinne och energi som vårdar sig om sinnesöversinseendet.

9:5.4 (103.2) Då Gudomens Tredje Person är sinnets ursprung är det helt naturligt att de evolutionära viljevarelserna finner det lättare att bilda förståeliga uppfattningar om den Oändlige Anden än om vare sig den Evige Sonen eller den Universelle Fadern. Medskaparens verklighet avslöjas ofullständigt i själva existensen av människans sinne. Medskaparen är anfader till det kosmiska sinnet, och människans sinne är en individualiserad strömkrets, en opersonlig del, av detta kosmiska sinne så som det utges i ett lokaluniversum av en Skapande Dotter till det Tredje Ursprunget och Centret.

9:5.5 (103.3) Även fast den Tredje Personen är sinnets ursprung, skall ni inte ta er friheten att hålla alla sinnesfenomen för gudomliga. Människans intellekt har sina rötter i djurarternas materiella ursprung. Intelligensen i universum är inte en sannare uppenbarelse av Gud som är sinne, än den fysiska naturen är en sann uppenbarelse av Paradisets skönhet och harmoni. Fulländningen finns i naturen, men naturen är inte fulländad. Medskaparen är sinnets ursprung, men sinnet är inte Medskaparen.

9:5.6 (103.4) Sinnet på Urantia är en kompromiss mellan tankefullkomlighetens väsen och den evolverande mentaliteten hos er omogna människonatur. Planen för er intellektuella utveckling syftar verkligen till en himmelsk fulländning, men ni är långt ifrån detta gudomliga mål då ni fungerar i köttets tempel. Sinnet är sannerligen av gudomligt ursprung, och det har en gudomlig ödesbestämmelse, men ert dödliga sinne har inte ännu gudomlig värdighet.

9:5.7 (103.5) För ofta, alltför ofta, fördärvar ni ert sinne med oärlighet och förhärdar det med orättfärdighet; ni utsätter det för djurisk rädsla och förvrider det med onödig ängslan. Därför kan sinnet så som ni känner det på er uppstigningsvärld, fastän dess ursprung är gudomligt, knappast bli föremål för stor beundran, än mindre för tillbedjan eller dyrkan. Kontemplationen av människans omogna och inaktiva intellekt borde leda endast till reaktioner av ödmjukhet.

6. Sinnesgravitationens strömkrets

9:6.1 (103.6) Det Tredje Ursprunget och Centret, den universella intelligensen, är personligen medveten om varje sinne, varje intellekt, i hela skapelsen, och han håller en personlig och fullkomlig kontakt med alla dessa med sinne begåvade fysiska, morontiella och andliga varelser i de vidsträckta universerna. Alla dessa sinnesaktiviteter hålls i greppet av den absoluta sinnesgravitationens krets, som har sitt centrum i det Tredje Ursprunget och Centret och är en del av den Oändlige Andens personliga medvetande.

9:6.2 (103.7) I stort sett så som Fadern drar all personlighet till sig, och så som Sonen attraherar all andlig verklighet, så utövar Samverkaren en dragningskraft på alla sinnen; han totalt dominerar och övervakar den universella sinnesströmkretsen. Alla sanna och genuina intellektuella värden, alla gudomliga tankar och fulländade idéer, dras ofelbart in i denna absoluta sinnesströmkrets.

9:6.3 (104.1) Sinnesgravitationen kan fungera oberoende av den materiella och den andliga gravitationen, men var och när de senare två än stöter ihop, fungerar alltid sinnesgravitationen. När alla tre är associerade kan personlighetsgravitationen omsluta den materiella varelsen — vare sig denna är fysisk eller morontiell, finit eller absonit. Men oberoende härav, om till och med opersonliga varelser förses med sinne får de förmågan att tänka och de ges medvetande trots den totala avsaknaden av personlighet.

9:6.4 (104.2) En självexistens med personlighetsvärdighet — mänsklig eller gudomlig, odödlig eller potentiellt odödlig — uppkommer emellertid inte av vare sig ande, sinne eller materia; det är en gåva från den Universelle Fadern. Inte heller är samverkan mellan ande-, sinne- och materiell gravitation en förutsättning för personlighetsgravitationens framträdande. Faderns strömkrets kan omsluta en med sinne utrustad materiell varelse som inte reagerar för andegravitation, eller den kan innesluta en med sinne försedd ande som inte reagerar för materiell gravitation. Personlighetsgravitationens verksamhet är alltid en viljeakt hos den Universelle Fadern.

9:6.5 (104.3) Medan sinnet är energiassocierat i rent materiella varelser och andeassocierat i rent andliga personligheter, har otaliga klasser av personligheter, människan medräknad, sinne som är associerat med både energi och med ande. De andliga aspekterna av varelsesinnet reagerar ofelbart på dragningen från den Evige Sonens andegravitation; de materiella aspekterna reagerar på gravitationsdraget i det materiella universumet.

9:6.6 (104.4) Det kosmiska sinnet, när det inte är associerat med vare sig energi eller ande, är inte underställt gravitationskraven från vare sig de materiella eller de andliga strömkretsarna. Rent sinne är endast underställt Samverkarens universella gravitationsgrepp. Rent sinne är nära besläktat med det infinita sinnet, och det infinita sinnet (teoretiskt sett ett koordinat till andens och energins absolut) är uppenbarligen en lag i sig själv.

9:6.7 (104.5) Ju större skillnad mellan ande och energi, desto större är den iakttagbara sinnesverksamheten; ju mindre olikhet mellan energi och ande, desto mindre är den iakttagbara sinnesverksamheten. Uppenbarligen är det kosmiska sinnets verksamhet störst i tidens universer i rymden. Här förefaller sinnet att fungera i en mellanzon mellan energi och ande; men detta är inte sant om de högre sinnesnivåerna; i Paradiset är energi och ande väsentligen ett.

9:6.8 (104.6) Sinnesgravitationens krets är tillförlitlig; den utgår från Gudomens Tredje Person i Paradiset, men inte all iakttagbar sinnesverksamhet är förutsägbar. Överallt i den kända skapelsen finns det vid sidan av denna sinnets strömkrets någon närvaro som är föga förstådd och vars verkan inte kan förutses. Vi tror att denna oförutsebarhet delvis kan hänföras till det Universella Absolutets verksamhet. Vad denna verksamhet är vet vi inte; vad som förorsakar den, kan vi endast gissa; om dess förhållande till skapade varelser kan vi endast spekulera.

9:6.9 (104.7) Vissa faser av oförutsebarheten i det finita sinnet kan bero på den Suprema Varelsens ofullständighet, och det finns en vid zon av aktiviteter där Samverkaren och det Universella Absolutet möjligen tangerar varandra. Det finns mycket beträffande sinnet som är okänt, men detta är vi säkra på: den Oändlige Anden är det perfekta uttrycket för Skaparens sinne till alla skapade varelser; den Suprema Varelsen är det evolverande uttrycket för alla skapade varelsers sinne till deras Skapare.

7. Återspeglingen i universum

9:7.1 (105.1) Samverkaren har förmågan att koordinera alla nivåer av universumaktualhet på ett sådant sätt att det möjliggör ett samtidigt iakttagande av det mentala, det materiella och det andliga. Detta är fenomenet återspegling i universum, denna unika och oförklarliga förmåga att se, höra, uppfatta och veta allting samtidigt som det händer överallt i ett superuniversum och att med återspegling fokusera all denna information och kunskap till vilken som helst önskad punkt. Återspeglingsverksamheten förekommer fulländad i varje högkvartersvärld i de sju superuniverserna. Den verkar även inom superuniversernas alla sektorer och innanför lokaluniversernas gränser. Återspeglingen fokuseras slutligen i Paradiset.

9:7.2 (105.2) Återspeglingsfenomenet, så som det avslöjas i superuniversernas högkvartersvärldar i den häpnadsväckande verksamheten som utförs av där stationerade återspeglande personligheter, representerar den mest komplexa ömsesidiga föreningen av alla faser av existens som står att finna i hela skapelsen. Andens kraftlinjer kan ledas tillbaka till Sonen, fysisk energi till Paradiset och sinnet till det Tredje Ursprunget; men i det enastående återspeglingsfenomenet i universum har vi en unik och exceptionell förening av alla tre, så associerade att det är möjligt för universumhärskarna att veta om avlägsna förhållanden ögonblickligen, samtidigt med att de inträffar.

9:7.3 (105.3) Mycket av återspeglingstekniken förstår vi, men det finns många faser som sannerligen förbryllar oss. Vi vet att Samverkaren är universumcentret för sinnesströmkretsen, att han är anfader till det kosmiska sinnet, och att det kosmiska sinnet verkar under dominans av det Tredje Ursprungets och Centrets absoluta sinnesgravitation. Vi vet vidare att det kosmiska sinnets strömkretsar influerar de intellektuella nivåerna i all känd tillvaro; de innehåller de universella rymdrapporterna, och alldeles lika säkert har de sin fokus i de Sju Härskarandarna och sammanstrålar i det Tredje Ursprunget och Centret.

9:7.4 (105.4) Förhållandet mellan det finita kosmiska sinnet och det gudomliga absoluta sinnet förefaller att evolvera i den Supremes erfarenhetsmässiga sinne. Vi får lära oss att detta erfarenhetsmässiga sinne i tidens gryning utgavs till den Supreme av den Oändlige Anden, och vi gissar att vissa drag i återspeglingsfenomenet kan förklaras endast med att förutsätta aktivitet av det Suprema Sinnet. Om den Supreme inte har del i återspeglingen kan vi rakt inte förklara de invecklade transaktionerna och ofelbara funktionerna som detta världsalltets medvetande ansvarar för.

9:7.5 (105.5) Återspeglingen förefaller att vara allvetandet inom gränserna för det erfarenhetsmässiga finita och representerar eventuellt uppkomsten av närvaromedvetandet hos den Suprema Varelsen. Om detta antagande är sant, då innebär utnyttjandet av återspeglingen, i varje fas därav, detsamma som partiell kontakt med den Supremes medvetande.

8. Den Oändlige Andens personligheter

9:8.1 (105.6) Den Oändlige Anden har full makt att överföra många av sina befogenheter och privilegier till sina sinsemellan jämställda och underordnade personligheter och representanter.

9:8.2 (105.7) Den Oändlige Andens första gudomsskapande handling, vari han fungerade skilt från Treenigheten men i någon ouppenbarad association med Fadern och Sonen, personaliserade existensen av Paradisets Sju Härskarandar, distributörerna av den Oändlige Anden till universerna.

9:8.3 (106.1) Det Tredje Ursprunget och Centret har ingen direkt representant i ett superuniversums högkvarter. Var och en av dessa sju skapelser är beroende av en av Paradisets Härskarandar, som verkar genom de sju Återspeglande Andarna placerade i superuniversumets huvudstad.

9:8.4 (106.2) Den följande och fortgående skapande handlingen som utförs av den Oändlige Anden avslöjas då och då i frambringandet av Skapande Andar. Varje gång den Universelle Fadern och den Evige Sonen blir föräldrar till en Skaparson, blir den Oändlige Anden anfader till ett lokaluniversums Skapande Ande, som blir den nära medarbetaren till denne Skaparson i all senare universumerfarenhet.

9:8.5 (106.3) Precis så som det är nödvändigt att skilja mellan den Evige Sonen och Skaparsönerna, så är det nödvändigt att göra åtskillnad mellan den Oändlige Anden och de Skapande Andarna, Skaparsönernas jämställda i lokaluniverserna. Det som den Oändlige Anden är för hela skapelsen, det är en Skapande Ande för ett lokaluniversum.

9:8.6 (106.4) Det Tredje Ursprunget och Centret representeras i storuniversum av en omfattande skara av omvårdande andar, budbärare, lärare, domare, biträden och rådgivare, tillsammans med övervakare av vissa strömkretsar av fysisk, morontiell och andlig natur. Inte alla av dessa varelser är personligheter i termens strikta bemärkelse. Personlighet av det slag som finita varelser har kännetecknas av:

9:8.7 (106.5) 1. Subjektivt självmedvetande.

9:8.8 (106.6) 2. Objektiv reaktion på Faderns personlighetsströmkrets.

9:8.9 (106.7) Det finns skaparpersonligheter och skapade varelsers personligheter, och förutom dessa två grundläggande typer finns det Tredje Ursprungets och Centrets personligheter, varelser som är personliga för den Oändlige Anden, men som inte är okvalificerat personliga för skapade varelser. Det Tredje Ursprungets personligheter har inte del i Faderns personlighetsströmkrets. Personlighet av Första Ursprunget och personlighet av Tredje Ursprunget kan ömsesidigt kontakta varandra; all personlighet kan kontaktas.

9:8.10 (106.8) Fadern utger personlighet av sin personliga fria vilja. Varför han gör det kan vi endast gissa; hur han gör det vet vi inte. Inte heller vet vi varför det Tredje Ursprunget utger icke-Fader-personlighet, men detta gör den Oändlige Anden för egen del i skapande samverkan med den Evige Sonen och på talrika för er okända sätt. Den Oändlige Anden kan också handla för Faderns del vid utgivandet av Första Ursprungets personlighet.

9:8.11 (106.9) Det finns talrika typer av det Tredje Ursprungets personligheter. Den Oändlige Anden utger Tredje Ursprungets personlighet till talrika grupper som inte är med i Faderns personlighetsströmkrets, såsom vissa av styrkeledarna. Likaså relaterar den Oändlige Anden till, som personligheter, talrika grupper av varelser sådana som de Skapande Andarna, som är i en klass för sig i sina relationer till de skapade, som hör till Faderns krets.

9:8.12 (106.10) Både Första Ursprungets och Tredje Ursprungets personligheter är begåvade med allt som människan associerar med begreppet personlighet, och mera därtill; de har sinne som omfattar minne, förnuft, omdöme, skapande fantasi, idéassociation, beslutsförmåga, valförmåga och talrika andra för de dödliga helt okända intellektuella förmågor. Med få undantag har de klasser som har uppenbarats för er form och en tydlig individualitet; de är verkliga varelser. En majoritet av dem är synliga för alla klasser av andevarelser.

9:8.13 (107.1) Även du kommer att kunna se dina andliga kompanjoner som hör till de lägre klasserna så snart du har befriats från dina nuvarande materiella ögons begränsade syn och har begåvats med en morontiaform med dess vidgade känslighet för den verklighet som andliga ting utgör.

9:8.14 (107.2) Det Tredje Ursprungets och Centrets funktionella familj, så som den uppenbaras för er i dessa berättelser, fördelar sig på tre stora grupper:

9:8.15 (107.3) I. De Suprema Andarna. En grupp av blandat ursprung som bland andra omfattar följande klasser:

9:8.16 (107.4) 1. Paradisets Sju Härskarandar.

9:8.17 (107.5) 2. Superuniversernas Återspeglande Andar.

9:8.18 (107.6) 3. Lokaluniversernas Skapande Andar.

9:8.19 (107.7) II. Styrkeledarna. En grupp av kontrollvarelser och -agenter som fungerar överallt i den organiserade rymden.

9:8.20 (107.8) III. Den Oändlige Andens personligheter. Denna beteckning anger inte nödvändigtvis att dessa varelser är Tredje Ursprungets personligheter fastän några av dem är unika som viljevarelser. De grupperas vanligen i tre huvudklasser:

9:8.21 (107.9) 1. Den Oändlige Andens Högre Personligheter.

9:8.22 (107.10) 2. Rymdens Budbärarskaror.

9:8.23 (107.11) 3. Tidens Omvårdande Andar.

9:8.24 (107.12) Dessa grupper tjänar i Paradiset, i det centrala eller residensuniversumet och i superuniverserna, och de omfattar klasser som fungerar i lokaluniverserna medräknat konstellationer, system och planeter.

9:8.25 (107.13) Andepersonligheterna i den Gudomlige och Oändlige Andens vidsträckta familj är för evigt hängivna sitt tjänande att utge Guds kärlek och Sonens barmhärtighet till alla förståndsvarelser i tidens och rymdens evolutionära världar. Dessa andevarelser bildar den levande stege längs vilken den dödliga människan kliver från kaos till härlighet.

9:8.26 (107.14) [Uppenbarat på Urantia av en Gudomlig Rådgivare från Uversa, bemyndigad av Dagarnas Forna att beskriva den Oändlige Andens väsen och verk.]

Foundation Info

UtskriftsversionUtskriftsversion

Urantia Foundation, 533 W. Diversey Parkway, Chicago, IL 60614, USA
Tel: +1-773-525-3319; Fax: +1-773-525-7739
© Urantia Foundation. All rights reserved