Published on Urantiaboken | Urantia-stiftelsen (https://www.urantia.org)

Hem > Urantiaboken

Urantiaboken

Preliminära sidor

Urantiaboken

URANTIA ®

® Registrerade varumärken av Urantia Foundation

URANTIA FOUNDATION
CHICAGO, ILLINOIS

Swedish Translation
Svensk översättning

Textidentifieringsnummer: UF-SWE-001-2008-1.6

© 2010 Urantia Foundation

Framställningar härom riktas till utgivaren:
Urantia Foundation
533 West Diversey Parkway
Chicago, IL 60614, USA
Tel.: +1 773 525 3319
E-post: [email protected] [1]
Website: www.urantia.org [2]

Översättningar av Urantiaboken är tillgängliga på följande språk:
Bulgariska – Книгата Урантия
Danska – Urantia Bogen
Estniska – Urantia raamat
Finska – Urantia-kirja
Franska – Le Livre d’Urantia
Grekisk – Το Βιβλίο της Ουράντια
Hebreiska – הספר של אורנטיה
Holländska – Het Urantia Boek
Italiensk – Il Libro di Urantia
Koreanska – 유란시아 서
Litauiska – Urantijos Knyga
Persiska – کتاب یورنشیا
Portugisiska – O Livro de Urântia
Putsa – Księga Urantii
Rumänska – Cartea Urantia
Ryska – Книга Урантии
Spanska – El libro de Urantia
Svenska – Urantiaboken
Tjeck – Kniha Urantia
Tysk – Das Urantia Buch
Ungerska – Az Urantia könyv

Utgivaren förbehåller sig all upphovsrätt, inklusive rätten till översättning i USA, Sverige, Finland och andra stater som har undertecknat det internationella avtalet om upphovsrätt. Även all partiell kopiering av texten och återgivning på elektroniskt eller annat sätt är förbjuden utan skriftligt tillstånd från upphovsrättens innehavare.

Urantiaboken är en översättning av The Urantia Book, ett verk som Urantia Foundation publicerade på engelska år 1955. Detta är den första utgåvan av Urantiaboken, som är en i allt väsentligt mycket noggrann översättning av innehållet i den engelska texten. Då Urantiaboken är en produkt av mänskligt bemödande och därför ofullkomlig, bör den engelska texten konsulteras vid eventuell osäkerhet. Urantia Foundation kan besluta att nyansera och förbättra denna översättning i en senare utgåva.

“Urantia” och märket är varu- och servicemärken som har registrerats av Urantia Foundation.

Bokens delar

Urantiaboken

Bokens delar

DEL I [3]

Centraluniversumet och superuniverserna

Avfattad under beskydd av en Uversa-kår bestående av auperuniversumpersonligheter med bemyndiagande av Dagarnas Forna i Orvonton.

DEL II [4]

Lokaluniversumet

Avfattad under beskydd av en Nebadon-kår av personligheter i lokaluniversumet med bemyndigqnde av Gabriel i Salvington.

DEL III [5]

Urantias historia

Dessa kapitel avfattades under beskydd af en kår av personligheter i lokaluniversumet med bemyndigande av Gabriel i Salvington.

DEL IV [6]

Jesu liv och förkunnelse

Dessa kapitel avfattades under beskydd av en kommission om tolv Urantia-mellanvarelser som fungerade under övervakning af den Melkisedk som ledde uppenbarelseprojektet.

Basmaterialet för denna berättelse tillhandahöll en andra gradens mellanvarelse som en gång var förordnad att på övermänsklig nivå övervaka apostlen Andreas.

Kapitelrubriker

Urantiaboken

Kapitelrubriker

siffraKapitelFörfattaresida
000 [7]FörordEn Gudomlig Rådgivare1

DEL I [3]
Centraluniversumet och superuniverserna

siffraKapitelFörfattaresida
001 [8]Den Universelle FadernEn Gudomlig Rådgivare21
002 [9]Guds väsenEn Gudomlig Rådgivare33
003 [10]Guds egenskaperEn Gudomlig Rådgivare44
004 [11]Guds förhållande till universumEn Gudomlig Rådgivare54
005 [12]Guds förhållande till individenEn Gudomlig Rådgivare62
006 [13]Den Evige SonenEn Gudomlig Rådgivare73
007 [14]Den Evige Sonens förhållande till universumEn Gudomlig Rådgivare81
008 [15]Den Oändlige AndenEn Gudomlig Rådgivare90
009 [16]Den Oändlige Andens förhållande till universumEn Gudomlig Rådgivare98
010 [17]ParadistreenighetenEn Universell Censor108
011 [18]Den eviga ParadisönEn Visdomens Fulländare118
012 [19]Universernas universumEn Visdomens Fulländare128
013 [20]Paradisets heliga sfärerEn Visdomens Fulländare143
014 [21]Det centrala och gudomliga universumetEn Visdomens Fulländare152
015 [22]De sju superuniversernaEn Universell Censor164
016 [23]De sju HärskarandarnaEn Universell Censor184
017 [24]De sju grupperna av Suprema AndarEn Gudomlig Rådgivare197
018 [25]De suprema treenighetspersonligheternaEn Gudomlig Rådgivare207
019 [26]De jämlika varelserna med treenighetsursprungEn Gudomlig Rådgivare214
020 [27]Guds ParadissönerEn Visdomens Fulländare223
021 [28]Paradisets SkaparsönerEn Visdomens Fulländare234
022 [29]Guds treenigade sönerEn Mäktig Budbärare243
023 [30]De Ensamma BudbärarnaEn Gudomlig Rådgivare256
024 [31]Den Oändlige Andens högre personligheterEn Gudomlig Rådgivare264
025 [32]Rymdens budbärarskarorEn med Stor Auktoritet273
026 [33]Det centrala universumets omvårdande andarEn Visdomens Fulländare285
027 [34]Första gradens Supernafer och deras verksamhetEn Visdomens Fulländare298
028 [35]De omvårdande andarna i superuniversernaEn Mäktig Budbärare306
029 [36]Styrkeledarna i universumEn Universell Censor319
030 [37]Personligheterna i storuniversumEn Mäktig Budbärare330
031 [38]FinalitkårenEn utan Namn och Nummer345

DEL II [4]
Lokaluniversumet

siffraKapitelFörfattaresida
032 [39]Evolutionen av lokaluniverserEn Mäktig Budbärare357
033 [40]Administrationen av lokaluniversumetÄrkeänglarnas ledare366
034 [41]Lokaluniversumets ModerandeEn Mäktig Budbärare374
035 [42]Guds Söner i lokaluniversumetÄrkeänglarnas ledare384
036 [43]LivsbärarnaEn Vorondadekson396
037 [44]Lokaluniversumets personligheterEn Lysande Aftonstjärna406
038 [45]Lokaluniversumets omvårdande andarEn Melkisedek418
039 [46]De serafiska skarornaEn Melkisedek426
040 [47]Guds uppstigande sönerEn Mäktig Budbärare443
041 [48]Lokaluniversumets fysiska aspekterEn Ärkeängel455
042 [49]Energi — sinne och materiaEn Mäktig Budbärare467
043 [50]KonstellationernaMalavatia Melkisedek485
044 [51]De himmelska artisanernaEn Ärkeängel497
045 [52]Administrationen av lokalsystemetEn Melkisedek509
046 [53]Lokalsystemets högkvarterEn Ärkeängel519
047 [54]De sju mansoniavärldarnaEn Lysande Aftonstjärna530
048 [55]MorontialivetEn Ärkeängel541
049 [56]De bebodda världarnaEn Melkisedek559
050 [57]PlanetprinsarnaLanonandek572
051 [58]De planetariska AdamernaLanonandek580
052 [59]De dödligas planetariska epokerEn Mäktig Budbärare589
053 [60]Lucifers upprorManovandet Melkisedek601
054 [61]Problem i anslutning till Lucifers upprorEn Mäktig Budbärare613
055 [62]Ljusets och livets sfärerEn Mäktig Budbärare621
056 [63]Universell enhetEn Mäktig Budbärare och Makiventa Melkisedek637

DEL III [5]
Urantias historia

siffraKapitelFörfattaresida
057 [64]Urantias ursprungEn Livsbärare651
058 [65]Livets etablering på UrantiaEn Livsbärare664
059 [66]Det marina livsskedet på UrantiaEn Livsbärare672
060 [67]Urantia under det tidiga landbaserade livets skedeEn Livsbärare685
061 [68]Däggdjurens skede på UrantiaEn Livsbärare693
062 [69]Urmänniskans första raserEn Livsbärare703
063 [70]Den första människofamiljenEn Livsbärare711
064 [71]De evolutionära färgade rasernaEn Livsbärare718
065 [72]Övervakningen av evolutionenEn Livsbärare730
066 [73]Urantias PlanetprinsEn Melkisedek741
067 [74]Det planetariska upproretEn Melkisedek754
068 [75]Civilisationens gryningEn Melkisedek763
069 [76]Människans första institutionerEn Melkisedek772
070 [77]Utvecklingen av människans statsskickEn Melkisedek783
071 [78]Statens utvecklingEn Melkisedek800
072 [79]Statsstyret på en grannplanetEn Melkisedek808
073 [80]Edens lustgårdSolonia821
074 [81]Adam och EvaSolonia828
075 [82]Adams och Evas försumlighetSolonia839
076 [83]Den andra lustgårdenSolonia847
077 [84]MellanvarelsernaEn Ärkeängel855
078 [85]Den violetta rasen efter Adams dagarEn Ärkeängel868
079 [86]Anditernas utbredning i OrientenEn Ärkeängel878
080 [87]Anditernas utbredning i västerlandetEn Ärkeängel889
081 [88]Den nutida civilisationens utvecklingEn Ärkeängel900
082 [89]Äktenskapets utvecklingSerafernas ledare913
083 [90]ÄktenskapsinstitutionenSerafernas ledare922
084 [91]Äktenskap och familjelivSerafernas ledare931
085 [92]Gudsdyrkans ursprungskällorEn Lysande Aftonstjärna944
086 [93]Religionens tidigaste utvecklingEn Lysande Aftonstjärna950
087 [94]VålnadskulternaEn Lysande Aftonstjärna958
088 [95]Fetischer, trollmedel och magiEn Lysande Aftonstjärna967
089 [96]Synd, offer och försoningEn Lysande Aftonstjärna974
090 [97]Schamanism — medicinmän och prästerEn Melkisedek986
091 [98]Bönens utvecklingMellanvarelsernas ledare994
092 [99]Religionens senare utvecklingEn Melkisedek1003
093 [100]Makiventa MelkisedekEn Melkisedek1014
094 [101]Melkisedeks förkunnelse i OrientenEn Melkisedek1027
095 [102]Melkisedeks lära i LevantenEn Melkisedek1042
096 [103]Jahve — hebréernas GudEn Melkisedek1052
097 [104]Gudsbegreppets evolution bland hebréernaEn Melkisedek1062
098 [105]Melkisedeks läror i västerlandetEn Melkisedek1077
099 [106]Samhälleliga problem i anslutning till religionenEn Melkisedek1086
100 [107]Religionen i människans erfarenhetEn Melkisedek1094
101 [108]Religionens verkliga naturEn Melkisedek1104
102 [109]Den religiösa trons grundvalarEn Melkisedek1118
103 [110]Den religiösa erfarenhetens verklighetEn Melkisedek1129
104 [111]Treenighetsbegreppets utvecklingEn Melkisedek1143
105 [112]Gudomen och verklighetenEn Melkisedek1152
106 [113]Verklighetens universumnivåerEn Melkisedek1162
107 [114]Tankeriktarnas ursprung och naturEn Ensam Budbärare1176
108 [115]Tankeriktarnas mission och tjänstgöringEn Ensam Budbärare1185
109 [116]Riktarnas förhållande till de skapade varelserna i universumEn Ensam Budbärare1195
110 [117]Riktarnas förhållande till enskilda dödligaEn Ensam Budbärare1203
111 [118]Riktaren och själenEn Ensam Budbärare1215
112 [119]Personlighetens överlevnadEn Ensam Budbärare1225
113 [120]De serafiska ödesväktarnaSerafernas ledare1241
114 [121]Serafernas planetariska styreSerafernas ledare1250
115 [122]Den Suprema VarelsenEn Mäktig Budbärare1260
116 [123]Den allsmäktige supremeEn Mäktig Budbärare1268
117 [124]Gud den SupremeEn Mäktig Budbärare1278
118 [125]Suprem och Ultimat — tid och rymdEn Mäktig Budbärare1294
119 [126]Kristus Mikaels utgivningarLedaren för Aftonstjärnorna1308

DEL IV [6]
Jesu liv och förkunnelse

siffraKapitelFörfattaresida
120 [127]Mikaels utgivning på UrantiaMantutia Melkisedek1323
121 [128]Förhållandena vid tiden för Mikaels utgivningMellanvarelsekommissionen1332
122 [129]Jesu födelse och späda barndomMellanvarelsekommissionen1344
123 [130]Jesu tidiga barndomMellanvarelsekommissionen1355
124 [131]Jesu senare barndomMellanvarelsekommissionen1366
125 [132]Jesus i JerusalemMellanvarelsekommissionen1377
126 [133]De två avgörande årenMellanvarelsekommissionen1386
127 [134]UngdomsårenMellanvarelsekommissionen1395
128 [135]Jesu tidiga mandomstidMellanvarelsekommissionen1407
129 [136]Jesu senare vuxenlivMellanvarelsekommissionen1419
130 [137]På väg till RomMellanvarelsekommissionen1427
131 [138]Världens religionerMellanvarelsekommissionen1442
132 [139]Vistelsen i RomMellanvarelsekommissionen1455
133 [140]Återkomst från RomMellanvarelsekommissionen1468
134 [141]MellanårenMellanvarelsekommissionen1483
135 [142]Johannes DöparenMellanvarelsekommissionen1496
136 [143]Dopet och de fyrtio dagarnaMellanvarelsekommissionen1509
137 [144]Väntetid i GaliléenMellanvarelsekommissionen1524
138 [145]Utbildningen av rikets budbärareMellanvarelsekommissionen1538
139 [146]De tolv apostlarnaMellanvarelsekommissionen1548
140 [147]Ordinationen av de tolvMellanvarelsekommissionen1568
141 [148]Den offentliga verksamheten inledsMellanvarelsekommissionen1587
142 [149]Påsken i JerusalemMellanvarelsekommissionen1596
143 [150]På väg genom SamarienMellanvarelsekommissionen1607
144 [151]I Gilboa och DekapolisMellanvarelsekommissionen1617
145 [152]Fyra händelserika dagar i KafarnaumMellanvarelsekommissionen1628
146 [153]Den första predikoturen i GaliléenMellanvarelsekommissionen1637
147 [154]Ett kort besök i JerusalemMellanvarelsekommissionen1647
148 [155]Utbildandet av evangelister i BetsaidaMellanvarelsekommissionen1657
149 [156]Den andra predikoturenMellanvarelsekommissionen1668
150 [157]Den tredje predikoturenMellanvarelsekommissionen1678
151 [158]Väntan och undervisning vid sjönMellanvarelsekommissionen1688
152 [159]Händelserna som ledde fram till krisen i KafarnaumMellanvarelsekommissionen1698
153 [160]Krisen i KafarnaumMellanvarelsekommissionen1707
154 [161]De sista dagarna i KafarnaumMellanvarelsekommissionen1717
155 [162]På flykt genom norra GaliléenMellanvarelsekommissionen1725
156 [163]Vistelsen i Tyros och SidonMellanvarelsekommissionen1734
157 [164]I Caesarea FilippiMellanvarelsekommissionen1743
158 [165]Härlighetens bergMellanvarelsekommissionen1752
159 [166]DekapolisturenMellanvarelsekommissionen1762
160 [167]Rodan från AlexandriaMellanvarelsekommissionen1772
161 [168]Fortsatta diskussioner med RodanMellanvarelsekommissionen1783
162 [169]Vid lövhyddefestenMellanvarelsekommissionen1788
163 [170]Ordinationen av de sjuttio i MagadanMellanvarelsekommissionen1800
164 [171]TempelinvigningsfestenMellanvarelsekommissionen1809
165 [171]Missionen i Pereen börjarMellanvarelsekommissionen1817
166 [172]Sista besöket i Norra PereenMellanvarelsekommissionen1825
167 [173]Besöket i FiladelfiaMellanvarelsekommissionen1833
168 [174]Lasaros uppväcks från de dödaMellanvarelsekommissionen1842
169 [175]Den sista undervisningen vid PellaMellanvarelsekommissionen1850
170 [176]HimmelriketMellanvarelsekommissionen1858
171 [177]På väg till JerusalemMellanvarelsekommissionen1867
172 [178]Färden in till JerusalemMellanvarelsekommissionen1878
173 [179]Måndagen i JerusalemMellanvarelsekommissionen1888
174 [180]Tisdagsmorgonen i templetMellanvarelsekommissionen1897
175 [181]Det sista talet i templetMellanvarelsekommissionen1905
176 [182]Tisdagskvällen på OlivbergetMellanvarelsekommissionen1912
177 [183]Onsdagen — vilodagenMellanvarelsekommissionen1920
178 [184]Sista dagen i lägretMellanvarelsekommissionen1929
179 [185]Den sista måltidenMellanvarelsekommissionen1936
180 [186]AvskedstaletMellanvarelsekommissionen1944
181 [187]De sista råden och varningarnaMellanvarelsekommissionen1953
182 [188]I GetsemaneMellanvarelsekommissionen1963
183 [189]Jesus förråds och arresterasMellanvarelsekommissionen1971
184 [190]Inför det judiska rådets domstolMellanvarelsekommissionen1978
185 [191]Rättegången inför PilatusMellanvarelsekommissionen1987
186 [192]Kort före korsfästelsenMellanvarelsekommissionen1997
187 [193]KorsfästelsenMellanvarelsekommissionen2004
188 [194]Tiden i gravkammarenMellanvarelsekommissionen2012
189 [195]UppståndelsenMellanvarelsekommissionen2020
190 [196]Jesus uppenbarar sig i morontiagestaltMellanvarelsekommissionen2029
191 [197]Jesus uppenbarar sig för apostlarna och andra ledareMellanvarelsekommissionen2037
192 [198]Framträdanden i GaliléenMellanvarelsekommissionen2045
193 [199]De sista framträdandena och himmelsfärdenMellanvarelsekommissionen2052
194 [200]Sanningens Ande utgesMellanvarelsekommissionen2059
195 [201]Efter pingstenMellanvarelsekommissionen2069
196 [202]Jesu troMellanvarelsekommissionen2087

Innehållsförteckning

Urantiaboken

Innehållsförteckning

 sida
Förord1 [203]
I. Gudom och gudomlighet2 [204]
II. Gud3 [205]
III. Det Första Ursprunget och Centret4 [206]
IV. Universumverkligheten6 [207]
V. Personlighetsrealiteter8 [208]
VI. Energi och mönster9 [209]
VII. Den Suprema Varelsen10 [210]
VIII. Gud den Sjufaldige11 [211]
IX. Gud den Ultimate12 [212]
X. Gud den Absolute13 [213]
XI. De Tre Absoluten13 [214]
XII. Treenigheterna15 [215]

DEL I [3] Centraluniversumet och superuniverserna

 sida
1. Den Universelle Fadern21 [216]
1. Faderns namn22 [217]
2. Guds verklighet23 [218]
3. Gud är en universell ande25 [219]
4. Guds mysterium26 [220]
5. Den Universelle Faderns personlighet27 [221]
6. Personligheten i universum29 [222]
7. Det andliga värdet av personlighetsbegreppet31 [223]
2. Guds väsen33 [224]
1. Guds infinitet33 [225]
2. Faderns eviga fullkomlighet35 [226]
3. Rättvisa och rättfärdighet36 [227]
4. Den gudomliga nåden38 [228]
5. Guds kärlek38 [229]
6. Guds godhet40 [230]
7. Gudomlig sanning och skönhet42 [231]
3. Guds egenskaper44 [232]
1. Guds allestädesnärvaro44 [233]
2. Guds infinita makt46 [234]
3. Guds universella kunskap48 [235]
4. Guds gränslöshet49 [236]
5. Faderns högsta styre50 [237]
6. Faderns överhöghet52 [238]
4. Guds förhållande till universum54 [239]
1. Faderns attityd gentemot universum54 [240]
2. Gud och naturen56 [241]
3. Guds oföränderliga karaktär57 [242]
4. Att förstå Gud58 [243]
5. Oriktiga uppfattningar om Gud59 [244]
5. Guds förhållande till individen62 [245]
1. Vägen till Gud62 [246]
2. Guds närvaro64 [247]
3. Sann dyrkan65 [248]
4. Gud i religionen66 [249]
5. Medvetandet om Gud68 [250]
6. Personlighetens Gud70 [251]
6. Den Evige Sonen73 [252]
1. Den Evige Sonens identitet73 [253]
2. Den Evige Sonens väsen74 [254]
3. Omvårdnad som uttryck för Faderns kärlek75 [255]
4. Den Evige Sonens egenskaper76 [256]
5. Begränsningar som gäller den Evige Sonen77 [257]
6. Andesinnet78 [258]
7. Den Evige Sonens personlighet79 [259]
8. Förståelsen av den Evige Sonen79 [260]
7. Den Evige Sonens förhållande till universum81 [261]
1. Andegravitationens strömkrets81 [262]
2. Den Evige Sonens administration83 [263]
3. Den Evige Sonens förhållande till individen84 [264]
4. De gudomliga planerna för fulländning85 [265]
5. Utgivningens ande86 [266]
6. Gud Paradissöner87 [267]
7. Den högsta uppenbarelsen av Fadern88 [268]
8. Den Oändlige Anden90 [269]
1. Handlingens Gud90 [270]
2. Den Oändlige Andens väsen92 [271]
3. Andens förhållande till Fadern och Sonen93 [272]
4. Den gudomliga omvårdnadens ande94 [273]
5. Guds närvaro95 [274]
6. Den Oändlige Andens personlighet96 [275]
9. Den Oändlige Andens förhållande till universum98 [276]
1. Det Tredje Ursprungets och Centrets egenskaper98 [277]
2. Den allestädesnärvarande Anden100 [278]
3. Den universella behandlaren101 [279]
4. Det absoluta sinnet102 [280]
5. Sinnestilldelningen102 [281]
6. Sinnesgravitationens strömkrets103 [282]
7. Återspeglingen i universum105 [283]
8. Den Oändlige Andens personligheter105 [284]
10. Paradistreenigheten108 [285]
1. Det Första Ursprungets och Centrets självdistribution108 [286]
2. Gudomens personalisering109 [287]
3. Gudomens tre personer110 [288]
4. Gudomens treenighetsförening112 [289]
5. Treenighetens funktioner113 [290]
6. Treenighetens Stationära Söner114 [291]
7. Suprematetens övervakning115 [292]
8. Treenigheten bortom det finita116 [293]
11. Den eviga Paradisön118 [294]
1. Det gudomliga residenset118 [295]
2. Den eviga öns beskaffenhet119 [296]
3. Övre Paradiset120 [297]
4. Perifera Paradiset121 [298]
5. Nedre Paradiset122 [299]
6. Rymdens andning123 [300]
7. Paradisets rymdfunktioner124 [301]
8. Paradisgravitationen125 [302]
9. Det unika Paradiset126 [303]
12. Universernas universum128 [304]
1. Totalauniversums rymdnivåer128 [305]
2. Det Okvalificerade Absolutets domäner130 [306]
3. Universell gravitation131 [307]
4. Rymd och rörelse133 [308]
5. Rymd och tid134 [309]
6. Universell övervakning135 [310]
7. Delen och helheten137 [311]
8. Materia, sinne och ande139 [312]
9. Personliga realiteter141 [313]
13. Paradisets heliga sfärer143 [314]
1. Faderns sju heliga världar144 [315]
2. Förhållandena mellan Faderns världar147 [316]
3. Den Evige Sonens heliga världar149 [317]
4. Den Oändlige Andens världar149 [318]
14. Det centrala och gudomliga universumet152 [319]
1. Paradis-Havona-systemet152 [320]
2. Havonas sammansättning154 [321]
3. Världarna i Havona155 [322]
4. Det Centrala Universumets skapade varelser156 [323]
5. Livet i Havona158 [324]
6. Syftet med det Centrala Universumet160 [325]
15. De sju superuniverserna164 [326]
1. Superuniversernas rymdnivå164 [327]
2. Organisationen av superuniverserna165 [328]
3. Superuniverset Orvonton167 [329]
4. Nebulosorna — universernas anfäder169 [330]
5. Rymdkropparnas ursprung170 [331]
6. Sfärerna i rymden172 [332]
7. De arkitektoniska sfärerna174 [333]
8. Kontroll och reglering av energi175 [334]
9. Superuniversernas strömkretsar176 [335]
10. Superuniversernas härskare178 [336]
11. Den rådplägande församlingen179 [337]
12. De högsta domstolarna180 [338]
13. Sektorstyrelserna181 [339]
14. De sju superuniversernas syften181 [340]
16. De sju Härskarandarna184 [341]
1. Förhållande till treenig Gudom185 [342]
2. Förhållande till den Oändlige Anden185 [343]
3. Härskarandarnas identitet och olikhet186 [344]
4. Härskarandarnas egenskaper och funktioner189 [345]
5. Förhållande till skapade varelser190 [346]
6. Det kosmiska sinnet191 [347]
7. Moral, dygd och personlighet192 [348]
8. Urantiapersonlighet194 [349]
9. Människomedvetandets realitet195 [350]
17. De sju grupperna av Suprema Andar197 [351]
1. De sju Suprema Verkställarna198 [352]
2. Majeston — Ledare för Återspeglingen199 [353]
3. De Återspeglande Andarna200 [354]
4. Återspeglingsmedhjälparna202 [355]
5. Kretsarnas sju Andar202 [356]
6. De lokala universernas Skapande Andar203 [357]
7. De biträdande sinnesandarna205 [358]
8. De Suprema Andarnas funktioner205 [359]
18. De suprema treenighetspersonligheterna207 [360]
1. Suprematetens Treenigade Hemligheter207 [361]
2. Dagarnas Eviga208 [362]
3. Dagarnas Forna209 [363]
4. Dagarnas Fulländade210 [364]
5. Dagarnas Sentida211 [365]
6. Dagarnas Förenade212 [366]
7. Dagarnas Trogna213 [367]
19. De jämlika varelserna med treenighetsursprung214 [368]
1. Treenighetens Undervisande Söner214 [369]
2. Visdomens Fulländare215 [370]
3. De Gudomliga Rådgivarna216 [371]
4. De Universella Censorerna217 [372]
5. Inspirerade Treenighetsandar219 [373]
6. Infödda Havoniter221 [374]
7. Medborgarna i Paradiset222 [375]
20. Guds Paradissöner223 [376]
1. Guds nedstigande Söner223 [377]
2. Administratorsönerna224 [378]
3. Juridiska åtgärder226 [379]
4. Administrativa uppdrag226 [380]
5. Utgivningen av Guds Paradissöner227 [381]
6. Utgivningarna i dödlig gestalt228 [382]
7. Treenighetens Undervisande Söner230 [383]
8. Daynalernas tjänst i de lokala universerna231 [384]
9. Daynalernas planetariska tjänst231 [385]
10. Paradissönernas förenade verksamhet232 [386]
21. Paradisets Skaparsöner234 [387]
1. Skaparsönernas ursprung och natur234 [388]
2. De lokala universernas Skapare235 [389]
3. De lokala universernas suveränitet237 [390]
4. Mikaelernas utgivningar239 [391]
5. Mästarsönernas förhållande till universumet240 [392]
6. Mästarmikaelernas ödesbestämmelse241 [393]
22. Guds treenigade söner243 [394]
1. De av Treenigheten omfamnade Sönerna243 [395]
2. De Mäktiga Budbärarna245 [396]
3. De med Stor Auktoritet246 [397]
4. De utan Namn och Nummer246 [398]
5. De Treenigade Väktarna247 [399]
6. De Treenigade Ambassadörerna248 [400]
7. Förfarandet vid treenigande249 [401]
8. De av de skapade treenigade Sönerna251 [402]
9. De Himmelska Beskyddarna252 [403]
10. De Höga Sönernas Assistenter253 [404]
23. De Ensamma Budbärarna256 [405]
1. De Ensamma Budbärarnas Natur och Ursprung256 [406]
2. De Ensamma Budbärarnas Uppdrag257 [407]
3. De Ensamma Budbärarnas tjänster i tid och rymd260 [408]
4. De Ensamma Budbärarnas specialverksamhet262 [409]
24. Den Oändlige Andens högre personligheter264 [410]
1. Universernas Strömkretsövervakare265 [411]
2. Folkräkningens Ledare266 [412]
3. Den Oändlige Andens personliga biträden268 [413]
4. De Biträdande Inspektörerna268 [414]
5. De Förordnade Vakterna268 [415]
6. De Graduerades Guider269 [416]
7. Uppkomsten av de Graduerades Guider270 [417]
25. Rymdens budbärarskaror273 [418]
1. Havonaservitalerna273 [419]
2. De Universella Medlare275 [420]
3. Medlarnas vittomfattande tjänst276 [421]
4. Tekniska Rådgivare279 [422]
5. Väktare av Paradisets Register281 [423]
6. De Himmelska Upptecknarna281 [424]
7. Morontiaföljeslagarna282 [425]
8. Paradisföljeslagarna283 [426]
26. Det centrala universumets omvårdande andar285 [427]
1. De Omvårdande Andarna285 [428]
2. De Mäktiga Supernaferna286 [429]
3. Tredje gradens Supernafer288 [430]
4. Andra gradens Supernafer289 [431]
5. Pilgrimernas hjälpare291 [432]
6. Suprematetens Guider292 [433]
7. Treenighetens Guider292 [434]
8. Sonens Finnare293 [435]
9. Faderns Guider294 [436]
10. Rådgivarna och Handledarna295 [437]
11. Vilans Kolmplement296 [438]
27. Första gradens Supernafer och deras verksamhet298 [439]
1. Vilans Instiftare299 [440]
2. Uppdragscheferna300 [441]
3. Etikens Uttolkare300 [442]
4. Etikettshandledarna301 [443]
5. Kunskapens Bevarare301 [444]
6. Filosofins Mästare302 [445]
7. Gudsdyrkarledarna303 [446]
28. De omvårdande andarna i superuniverserna306 [447]
1. Tertiaferna306 [448]
2. Omniaferna307 [449]
3. Sekonaferna307 [450]
4. Första gradens Sekonafer307 [451]
5. Andra gradens Sekonafer310 [452]
6. Tredje gradens Sekonafer313 [453]
7. Sekonafernas omvårdnadsverksamhet317 [454]
29. Styrkeledarna i universum319 [455]
1. De Sju Suprema Styrkeledarna320 [456]
2. De Suprema Styrkecentren320 [457]
3. Styrkecentrens domän322 [458]
4. De Ledande Fysiska Övervakarna324 [459]
5. De Ledande Kraftorganisatörerna329 [460]
30. Personligheterna i storuniversum330 [461]
1. Paradisets klassifikation av levande varelser330 [462]
2. Personlighetsregistret i Uversa334 [463]
3. Goodwillkolonierna338 [464]
4. De Uppstigande Dödliga340 [465]
31. Finalitkåren345 [466]
1. De infödda Havoniterna346 [467]
2. Gravitationsbudbärarna346 [468]
3. Förhärligade dödliga347 [469]
4. Adopterade serafer348 [470]
5. Förhärligade Materiella Söner349 [471]
6. Förhärligade mellanvarelser349 [472]
7. Ljusets evangelister349 [473]
8. Transcendentalerna350 [474]
9. Totaluniversums Arkitekter351 [475]
10. Det ultimata äventyret352 [476]

DEL II [4] Lokaluniversumet

 sida
32. Evolutionen av lokaluniverser357 [477]
1. Universernas fysiska uppkomst357 [478]
2. Organiseringen av universumet358 [479]
3. Evolutionens idé360 [480]
4. Guds förhållande till ett lokaluniversum362 [481]
5. Det eviga och gudomliga syftet364 [482]
33. Administrationen av lokaluniversumet366 [483]
1. Mikael från Nebadon366 [484]
2. Nebadons härskare367 [485]
3. Universumets Son och Ande368 [486]
4. Gabriel — den ledande verkställaren369 [487]
5. Treenighetens ambassadörer370 [488]
6. Allmän administration371 [489]
7. Nebadons domstolar372 [490]
8. De lagstiftande och verkställande funktionerna373 [491]
34. Lokaluniversumets Moderande374 [492]
1. Personaliseringen av den Skapande Anden374 [493]
2. Den Gudomliga Omvårdarens väsen375 [494]
3. Sonen och Anden i tid och rymd376 [495]
4. Strömkretsarna i lokaluniversumet377 [496]
5. Andens omvårdnad379 [497]
6. Anden i människan380 [498]
7. Anden och köttet382 [499]
35. Guds Söner i lokaluniversumet384 [500]
1. Fadermelkisedek384 [501]
2. Melkisedeksönerna385 [502]
3. Melkisedekvärldarna387 [503]
4. Melkisedekarnas specialuppgifter388 [504]
5. Vorondadeksönerna389 [505]
6. Konstellationsfäderna390 [506]
7. Vorondadekvärldarna391 [507]
8. Lanonandeksönerna392 [508]
9. Lanonandekhärskarna393 [509]
10. Lanonandekvärldarna394 [510]
36. Livsbärarna396 [511]
1. Livsbärarnas ursprung och väsen396 [512]
2. Livsbärarnas världar397 [513]
3. Livets överflyttande399 [514]
4. Melkisedeklivsbärarna400 [515]
5. De sju biträdande sinnesandarna401 [516]
6. Levande krafter403 [517]
37. Lokaluniversumets personligheter406 [518]
1. Universummedhjälparna406 [519]
2. De Lysande Aftonstjärnorna407 [520]
3. Ärkeänglarna408 [521]
4. Assistenterna till de Allra Högsta409 [522]
5. Höga Kommissionärer410 [523]
6. Himmelska översynare412 [524]
7. Mansoniavärldens lärare413 [525]
8. Högre Andeklasser med förordnande413 [526]
9. Lokaluniversumets stadigvarande medborgare414 [527]
10. Andra grupper i lokaluniversumet416 [528]
38. Lokaluniversumets omvårdande andar418 [529]
1. Serafernas ursprung418 [530]
2. Änglarnas väsen419 [531]
3. Ouppenbarade änglar420 [532]
4. Serafernas världar420 [533]
5. Serafernas utbildning420 [534]
6. Serafernas organisation421 [535]
7. Keruber och sanober422 [536]
8. Kerubernas och sanobernas evolution423 [537]
9. Mellanvarelserna424 [538]
39. De serafiska skarorna426 [539]
1. Suprema serafer427 [540]
2. Högre serafer429 [541]
3. Övervakande serafer432 [542]
4. Förvaltningsseraferna434 [543]
5. Planetariska medhjälpare436 [544]
6. Övergångsomvårdarna439 [545]
7. Framtidens serafer440 [546]
8. Serafernas bestämmelse440 [547]
9. De Fulländade Serafernas Kår441 [548]
40. Guds uppstigande söner443 [549]
1. Evolutionära serafer443 [550]
2. Uppstigande Materiella Söner444 [551]
3. Förvandlade mellanvarelser444 [552]
4. Personaliserade Riktare444 [553]
5. De dödliga i tid och rymd445 [554]
6. Guds söner genom tron447 [555]
7. Med Fadern fusionerade dödliga448 [556]
8. Med Sonen fusionerade dödliga449 [557]
9. Med Anden fusionerade dödliga450 [558]
10. De uppstignas bestämmelse452 [559]
41. Lokaluniversumets fysiska aspekter455 [560]
1. Nebadons styrkecentra455 [561]
2. De fysiska övervakarna i Satania456 [562]
3. Våra stjärnkompanjoner458 [563]
4. Solarnas täthet459 [564]
5. Solstrålningen460 [565]
6. Kalcium — vandraren i rymden461 [566]
7. Solenergins ursprung463 [567]
8. Solenergins reaktioner464 [568]
9. Solarnas stabilitet465 [569]
10. De bebodda världarnas ursprung465 [570]
42. Energi — sinne och materia467 [571]
1. Paradisets krafter och energier467 [572]
2. De universella icke-andliga energisystemen
(fysiska energier)		469 [573]
3. Klassificeringen av materia471 [574]
4. Omvandlingarna av energi och materia472 [575]
5. Den vågformade energins manifestationer474 [576]
6. Ultimatoner, elektroner och atomer476 [577]
7. Atomernas materia477 [578]
8. Atomens kohesion478 [579]
9. Naturfilosofin479 [580]
10. Universella icke-andliga energisystem
(materiella sinnessystem)		480 [581]
11. Universums mekanismer481 [582]
12. Mönster och form — sinnets dominans483 [583]
43. Konstellationerna485 [584]
1. Konstellationens högkvarter485 [585]
2. Konstellationens styrelse487 [586]
3. De Högsta i Norlatiadek488 [587]
4. Mötesberget — Dagarnas Trogna489 [588]
5. Edentiafäderna sedan Lucifers uppror490 [589]
6. Guds trädgårdar492 [590]
7. Univitatierna493 [591]
8. Edentias träningsvärldar493 [592]
9. Medborgarskap på Edentia495 [593]
44. De himmelska artisanerna497 [594]
1. De himmelska musikerna499 [595]
2. De himmelska återgivarna500 [596]
3. De gudomliga byggarna501 [597]
4. Tankeupptecknarna503 [598]
5. Energibehandlarna504 [599]
6. Formgivarna och utsmyckarna506 [600]
7. Harmoniarbetarna507 [601]
8. De dödligas strävan och morontiaframgångar507 [602]
45. Administrationen av lokalsystemet509 [603]
1. Övergångskulturens världar509 [604]
2. Systemhärskaren511 [605]
3. Systemstyret512 [606]
4. De tjugofyra rådgivarna513 [607]
5. De Materiella Sönerna514 [608]
6. Adamernas träning av de uppstigande515 [609]
7. Melkisedekarnas skolor517 [610]
46. Lokalsystemets högkvarter519 [611]
1. Jerusems fysiska aspekter519 [612]
2. Jerusems fysiska drag520 [613]
3. Jerusems informationsutsändningar522 [614]
4. Bostads- och administrationsområdena522 [615]
5. Jerusems cirklar523 [616]
6. Verkställighets- och administrationskvadraterna527 [617]
7. Rektanglarna — spornagierna527 [618]
8. Jerusems trianglar528 [619]
47. De sju mansoniavärldarna530 [620]
1. Finaliternas värld530 [621]
2. Prövotidsbarnhemmet531 [622]
3. Den första mansoniavärlden532 [623]
4. Den andra mansoniavärlden534 [624]
5. Den tredje mansoniavärlden535 [625]
6. Den fjärde mansoniavärlden536 [626]
7. Den femte mansoniavärlden537 [627]
8. Den sjätte mansoniavärlden537 [628]
9. Den sjunde mansoniavärlden538 [629]
10. Medborgarskap i Jerusem539 [630]
48. Morontialivet541 [631]
1. Morontiamaterialen541 [632]
2. Morontiastyrkans övervakare542 [633]
3. Morontiaföljeslagarna545 [634]
4. Omväxlingsledarna547 [635]
5. Mansoniavärldens lärare550 [636]
6. Morontiavärldens serafer — Övergångsomvårdarna551 [637]
7. Morontiamåta556 [638]
8. Morontiaframskridarna557 [639]
49. De bebodda världarna559 [640]
1. Det planetariska livet559 [641]
2. De planetariska fysiska typerna560 [642]
3. Världarna för dem som inte andas563 [643]
4. De evolutionära viljevarelserna564 [644]
5. De planetariska serierna av dödliga565 [645]
6. Frigörelsen från jordelivet568 [646]
50. Planetprinsarna572 [647]
1. Prinsarnas uppgift572 [648]
2. Planetarisk administration573 [649]
3. Prinsens kroppsliga stab574 [650]
4. Planetens högkvarter och skolor575 [651]
5. Civilisationens framskridande576 [652]
6. Den planetariska kulturen578 [653]
7. Belöningen för isoleringen578 [654]
51. De planetariska Adamerna580 [655]
1. Guds Materiella Söners ursprung och väsen580 [656]
2. Överföringen av de planetariska Adamerna582 [657]
3. Adamernas missioner582 [658]
4. De sex evolutionära raserna584 [659]
5. Rasblandningen —
utgivningen av det adamiska blodet		585 [660]
6. Edens regim586 [661]
7. Förenad administration587 [662]
52. De dödligas planetariska epoker589 [663]
1. Den primitiva människan589 [664]
2. Människan efter Planetprinsen591 [665]
3. Människan efter Adam592 [666]
4. Människan efter Administratörsonen594 [667]
5. Människan efter Gåvosonen595 [668]
6. Tiden efter Gåvosonen på Urantia597 [669]
7. Människan efter den Undervisande Sonen598 [670]
53. Lucifers uppror601 [671]
1. Ledarna för upproret601 [672]
2. Orsakerna till upproret602 [673]
3. Lucifers manifest603 [674]
4. Upproret bryter ut604 [675]
5. Konfliktens art605 [676]
6. En lojal serafkommendör606 [677]
7. Upprorets historia607 [678]
8. Människosonen på Urantia609 [679]
9. Upprorets nuvarande tillstånd610 [680]
54. Problem i anslutning till Lucifers uppror613 [681]
1. Sann och falsk frihet613 [682]
2. Stölden av friheten614 [683]
3. Dröjsmål av rättvisa615 [684]
4. Dröjsmål av barmhärtighet615 [685]
5. Visdomen med dröjsmålet617 [686]
6. Kärlekens seger618 [687]
55. Ljusets och livets sfärer621 [688]
1. Morontiatemplet622 [689]
2. Död och omvandling623 [690]
3. De gyllene tidsåldrarna624 [691]
4. Administrativa omfördelningar626 [692]
5. Den materiella utvecklingens höjdpunkt629 [693]
6. Den enskilde dödlige630 [694]
7. Det första eller planetariska stadiet631 [695]
8. Det andra eller systemstadiet632 [696]
9. Det tredje eller konstellationsstadiet633 [697]
10. Det fjärde eller lokaluniversumets stadium634 [698]
11. De mindre och större sektorernas stadier635 [699]
12. Det sjunde eller superuniversumstadiet636 [700]
56. Universell enhet637 [701]
1. Fysisk koordinering637 [702]
2. Intellektuell enhet638 [703]
3. Andligt förenande639 [704]
4. Personlighetens förenande639 [705]
5. Gudomens enhet640 [706]
6. Den evolutionära Gudomens förenande641 [707]
7. Universella evolutionära följdverkningar642 [708]
8. Den Suprema Förenaren643 [709]
9. Universell absolut enhet644 [710]
10. Sanning, skönhet och godhet646 [711]

DEL III [5] Urantias historia

 sida
57. Urantias ursprung651 [712]
1. Andronover-nebulosan651 [713]
2. Det första nebulosastadiet652 [714]
3. Det andra nebulosastadiet653 [715]
4. Det tredje och fjärde stadiet654 [716]
5. Ursprunget till Monmatia — Urantias solsystem655 [717]
6. Solsystemstadiet — Planetformandets skede657 [718]
7. Meteorskedet — Den vulkaniska tidsåldern
Atmosfären under planetens första tider		658 [719]
8. Jordskorpans stabilisering
Jordbävningarnas tidsålder
Världsoceanen och den första kontinenten		660 [720]
58. Livets etablering på Urantia664 [721]
1. Förutsättningarna för fysiskt liv664 [722]
2. Urantias atmosfär665 [723]
3. Omgivningen i rymden666 [724]
4. Livets gryningsskede667 [725]
5. Kontinentaldriften668 [726]
6. Övergångsperioden669 [727]
7. Den geologiska historieboken670 [728]
59. Det marina livsskedet på Urantia672 [729]
1. Det första marina livet i de grunda haven
Trilobiternas tidsålder		673 [730]
2. Det första kontinentala översvämningsstadiet
De ryggradslösa djurens tidsålder		674 [731]
3. Det andra stora översvämningsstadiet
Korallperioden — Armfotingarnas tidsålder		676 [732]
4. Det stora landhöjningsskedet
Perioden för växtlivet på land
Fiskarnas tidsålder		678 [733]
5. Jordskorpans förskjutningsskede
Ormbunksskogarnas kolbildningsperiod
Grodornas tidsålder		680 [734]
6. Det klimatologiska övergångsskedet
Fröväxternas period
De biologiska prövningarnas tidsålder		682 [735]
60. Urantia under det tidiga landbaserade livets skede685 [736]
1. De första kräldjurens tidsålder685 [737]
2. De senare kräldjurens tidsålder687 [738]
3. Kritperioden
Blomväxternas skede
Fåglarnas tidsperiod		688 [739]
4. Kritperiodens slutskede691 [740]
61. Däggdjurens skede på Urantia693 [741]
1. Kontinenternas nya landstadium
De första däggdjurens tidsålder		693 [742]
2. Det senaste översvämningsskedet
De avancerade däggdjurens tidsålder		694 [743]
3. De nuvarande bergens uppkomstskede
Elefantens och hästens tidsålder		696 [744]
4. Kontinenternas senaste landhöjningsskede
Däggdjurens sista stora migration		698 [745]
5. Den första istiden699 [746]
6. Den primitiva människan under istiden700 [747]
7. Fortsättningen av istiden700 [748]
62. Urmänniskans första raser703 [749]
1. De första typerna av lemurer703 [750]
2. De tidiga däggdjuren i människans utveckling703 [751]
3. Mellandäggdjuren704 [752]
4. Primaterna706 [753]
5. De första människovarelserna707 [754]
6. Människosinnets evolution709 [755]
7. Erkännandet som en bebodd värld709 [756]
63. Den första människofamiljen711 [757]
1. Andon och Fonta711 [758]
2. Tvillingarnas flykt712 [759]
3. Andons familj713 [760]
4. De andoniska klanerna713 [761]
5. Spridningen av andoniterna715 [762]
6. Onagar — den förste sanningsläraren715 [763]
7. Andon och Fonta överlever717 [764]
64. De evolutionära färgade raserna718 [765]
1.De andoniska urinvånarna718 [766]
2. Foxhall-folken719 [767]
3. Badonans stammar720 [768]
4. Neandertalraserna720 [769]
5. De färgade rasernas ursprung722 [770]
6. De sex sangikraserna på Urantia722 [771]
7. De färgade rasernas spridning726 [772]
65. Övervakningen av evolutionen730 [773]
1. Livsbärarnas funktioner730 [774]
2. Det evolutionära panoramat731 [775]
3. Evolutionens främjande733 [776]
4. Urantiaäventyret734 [777]
5. Livsevolutionens skiftande öden736 [778]
6. Förfaranden vid livets evolution737 [779]
7. Evolutionära sinnesnivåer738 [780]
8. Evolutionen i tid och rymd739 [781]
66. Urantias Planetprins741 [782]
1. Prins Caligastia741 [783]
2. Prinsens stab742 [784]
3. Dalamatia — Prinsens stad743 [785]
4. De ett hundras första tider743 [786]
5. De hundras organisation745 [787]
6. Prinsens välde749 [788]
7. Livet i Dalamatia750 [789]
8. Caligastias missöden752 [790]
67. Det planetariska upproret754 [791]
1. Caligastias förräderi754 [792]
2. Upproret bryter ut755 [793]
3. De sju avgörande åren756 [794]
4. Caligastias ett hundra efter upproret757 [795]
5. Omedelbara följder av upproret758 [796]
6. Van — den ståndaktige759 [797]
7. Långtgående återverkningar av synden760 [798]
8. Upprorets människohjälte761 [799]
68. Civilisationens gryning763 [800]
1. Skyddande socialisation763 [801]
2. Faktorer som påverkar samhällets framåtskridande764 [802]
3. Samhällsbefrämjande verkan av fruktan för spöken766 [803]
4. Sedvänjornas utveckling767 [804]
5. Markanvändningen — medlen för uppehället768 [805]
6. Kulturens utveckling769 [806]
69. Människans första institutioner772 [807]
1. Människans grundläggande institutioner772 [808]
2. Produktionsekonomins gryning773 [809]
3. Arbetskraftens specialisering773 [810]
4. Varuutbytets första början775 [811]
5. Kapitalets första början775 [812]
6. Elden i förhållande till civilisationen777 [813]
7. Nyttjandet av djur778 [814]
8. Slaveriet som en faktor i civilisationen778 [815]
9. Privategendom780 [816]
70. Utvecklingen av människans statsskick783 [817]
1. Krigets uppkomst783 [818]
2. Krigets samhälleliga värde785 [819]
3. Människans första sammanslutningar787 [820]
4. Klaner och stammar788 [821]
5. Statsstyrets första skeden788 [822]
6. Monarkisk regeringsform789 [823]
7. Primitiva klubbar och hemliga sällskap790 [824]
8. Samhällsklasserna792 [825]
9. Människans rättigheter793 [826]
10. Rättens utveckling794 [827]
11. Lagar och domstolar796 [828]
12. Regeringmaktens fördelning797 [829]
71. Statens utveckling800 [830]
1. Den embryoniska staten800 [831]
2. Representationsstyrets utveckling801 [832]
3. Statsbildningens ideal803 [833]
4. Civilisationens framåtskridande804 [834]
5. Konkurrensens utveckling805 [835]
6. Vinstmotivet805 [836]
7. Utbildningen806 [837]
8. Statsbildningens natur806 [838]
72. Statsstyret på en grannplanet808 [839]
1. Den kontinentomfattande nationen808 [840]
2. Politisk organisation809 [841]
3. Hemlivet811 [842]
4. Utbildningssystemet812 [843]
5. Näringslivets organisation813 [844]
6. Ålderdomsförsäkring814 [845]
7. Beskattning815 [846]
8. Specialhögskolorna816 [847]
9. Den allmänna rösträttens uppbyggnad817 [848]
10. Behandlingen av brottslighet818 [849]
11. Den militära beredskapen818 [850]
12. De övriga nationerna819 [851]
73. Edens lustgård821 [852]
1. Noditerna och Amadoniterna821 [853]
2. Planerandet av lustgården822 [854]
3. Lustgårdens läge823 [855]
4. Etablerandet av lustgården823 [856]
5. Lustgårdshemmet824 [857]
6. Livets träd825 [858]
7. Edens öde826 [859]
74. Adam och Eva828 [860]
1. Adam och Eva i Jerusem828 [861]
2. Adam och Eva anländer829 [862]
3. Adam och Eva lär sig mer om planeten830 [863]
4. Den första omvälvningen832 [864]
5. Adams administration833 [865]
6. Adams och Evas hemliv834 [866]
7. Livet i lustgården835 [867]
8. Skapelselegenden836 [868]
75. Adams och Evas försumlighet839 [869]
1.Urantias problem839 [870]
2. Caligastias intrig840 [871]
3. Eva utsätts för frestelse841 [872]
4. Insikten om försumlighet842 [873]
5. Påföljderna av försumligheten843 [874]
6. Adam och Eva lämnar lustgården844 [875]
7. Adams och Evas degradering845 [876]
8. Det så kallade syndafallet845 [877]
76. Den andra lustgården847 [878]
1. Edeniterna anländer till Mesopotamien847 [879]
2. Kain och Abel848 [880]
3. Livet i Mesopotamien849 [881]
4. Den violetta rasen850 [882]
5. Adams och Evas död851 [883]
6. Adams och Evas överlevnad853 [884]
77. Mellanvarelserna855 [885]
1. Första gradens mellanvarelser855 [886]
2. Noditrasen856 [887]
3. Babels torn858 [888]
4. Noditernas civilisationscentra859 [889]
5. Adamsson och Ratta861 [890]
6. Andra gradens mellanvarelser862 [891]
7. De upproriska mellanvarelserna863 [892]
8. De förenade mellanvarelserna864 [893]
9. Urantias stadigvarande medborgare865 [894]
78. Den violetta rasen efter Adams dagar868 [895]
1. Rasernas och kulturernas utbredning868 [896]
2. Adamiterna i den andra lustgården869 [897]
3. Adamiternas tidiga spridning870 [898]
4. Anditerna871 [899]
5. Anditernas flyttningsrörelser872 [900]
6. Anditernas sista utvandringar873 [901]
7. Översvämningarna i Mesopotamien874 [902]
8. Sumererna — de sista anditerna875 [903]
79. Anditernas utbredning i Orienten878 [904]
1. Anditerna i Turkestan878 [905]
2. Anditernas erövring av Indien879 [906]
3. Dravidafolkets Indien881 [907]
4. Ariernas invasion av Indien882 [908]
5. Den röda människan och den gula människan883 [909]
6. Den kinesiska civilisationens gryning884 [910]
7. Anditerna anländer till Kina886 [911]
8. Den senare kinesiska civilisationen887 [912]
80. Anditernas utbredning i västerlandet889 [913]
1. Adamiterna anländer till Europa889 [914]
2. Förändringar i klimat och geologi890 [915]
3. Cro-Magnons blå människor891 [916]
4. Anditernas invasioner i Europa892 [917]
5. Anditernas erövring av Nordeuropa893 [918]
6. Anditerna längs Nilen894 [919]
7. Anditerna på öarna i Medelhavet895 [920]
8. Andoniterna vid Donau896 [921]
9. De tre vita raserna897 [922]
81. Den nutida civilisationens utveckling900 [923]
1. Civilisationens vagga900 [924]
2. Civilisationens verktyg901 [925]
3. Städer, hantverk och handel903 [926]
4. De blandade raserna904 [927]
5. Kultursamhället905 [928]
6. Civilisationens upprätthållande906 [929]
82. Äktenskapets utveckling913 [930]
1. Parningsinstinkten913 [931]
2. De restriktiva tabuna914 [932]
3. De tidigaste äktenskapssedvänjorna915 [933]
4. Äktenskap enligt egendomsbestämmelserna917 [934]
5. Endogami och exogami918 [935]
6. Rasblandningarna919 [936]
83. Äktenskapsinstitutionen922 [937]
1. Äktenskapet som en samhällsinstitution922 [938]
2. Sällskapande och förlovning923 [939]
3. Köp och hemgift923 [940]
4. Bröllopsceremonin924 [941]
5. Månggifte925 [942]
6. Verkligt engifte — paräktenskap927 [943]
7. Upplösning av äktenskapet928 [944]
8. Idealiseringen av äktenskapet929 [945]
84. Äktenskap och familjeliv931 [946]
1. Primitiva parförbund931 [947]
2. Den tidiga modersfamiljen932 [948]
3. Den fadersdominerade familjen933 [949]
4. Kvinnans ställning i det forna samhället935 [950]
5. Kvinnans ställning under de evolverande sedvänjorna936 [951]
6. Kompanjonskapet mellan man och kvinna938 [952]
7. Familjelivets ideal939 [953]
8. Njutningens faror942 [954]
85. Gudsdyrkans ursprungskällor944 [955]
1. Dyrkan av stenar och höjder944 [956]
2. Dyrkan av växter och träd945 [957]
3. Dyrkan av djur946 [958]
4. Dyrkan av naturelementen946 [959]
5. Dyrkan av himlakroppar947 [960]
6. Dyrkan av människan948 [961]
7. Dyrkans och visdomens sinnesbiträden948 [962]
86. Religionens tidigaste utveckling950 [963]
1. Slumpen: god tur och dålig tur950 [964]
2. Personifierandet av slumpen951 [965]
3. Döden — den oförklarliga952 [966]
4. Uppfattningen om död och överlevnad952 [967]
5. Uppfattningen om vålnaden-själen953 [968]
6. Vålnadsandeomgivningen955 [969]
7. Den primitiva religionens funktion956 [970]
87. Vålnadskulterna958 [971]
1. Rädslan för vålnader958 [972]
2. Vålnadernas blidkande959 [973]
3. Dyrkan av förfäderna960 [974]
4. Goda och onda andevålnader961 [975]
5. Den evolverande vålnadskulten962 [976]
6. Betvingande och besvärjelse963 [977]
7. Kultismens natur965 [978]
88. Fetischer, trollmedel och magi967 [979]
1. Tron på fetischer967 [980]
2. Fetischens utveckling968 [981]
3. Totemism970 [982]
4. Magi970 [983]
5. Magiska trollmedel971 [984]
6. Magins utövande972 [985]
89. Synd, offer och försoning974 [986]
1. Tabut974 [987]
2. Uppfattningen om synd975 [988]
3. Avsägelse och förödmjukelse976 [989]
4. Offrandets ursprung977 [990]
5. Offer och kannibalism978 [991]
6. Människooffrandets utveckling980 [992]
7. Modifikationer av människooffrandet981 [993]
8. Återlösen och förbund982 [994]
9. Offer och sakrament983 [995]
10. Syndernas förlåtelse984 [996]
90. Schamanism — medicinmän och präster986 [997]
1. De första schamanerna — medicinmännen986 [998]
2. Schamanistiska seder och bruk987 [999]
3. Schamanismens teori om sjukdom och död989 [1000]
4. Schamanernas läkekonst990 [1001]
5. Präster och ritualer992 [1002]
91. Bönens utveckling994 [1003]
1. Primitiv bön994 [1004]
2. Bönen under utveckling995 [1005]
3. Bön och alter ego996 [1006]
4. Etiskt bedjande997 [1007]
5. Bönens sociala återverkningar998 [1008]
6. Bönens verkningsområde999 [1009]
7. Mysticism, extas och ingivelse1000 [1010]
8. Bedjandet som en personlig erfarenhet1001 [1011]
9. Villkor för effektiv bön1002 [1012]
92. Religionens senare utveckling1003 [1013]
1. Religionens evolutionära karaktär1003 [1014]
2. Religionen och sedvänjorna1004 [1015]
3. Utvecklingsreligionens karaktär1005 [1016]
4. Uppenbarelsens gåva1007 [1017]
5. De stora religiösa ledarna1008 [1018]
6. De sammansatta religionerna1010 [1019]
7. Religionens fortsatta utveckling1012 [1020]
93. Makiventa Melkisedek1014 [1021]
1. Makiventas inkarnation1014 [1022]
2. Den vise i Salem1015 [1023]
3. Melkisedeks förkunnelse1016 [1024]
4. Salemreligionen1017 [1025]
5. Valet av Abraham1018 [1026]
6. Melkisedeks förbund med Abraham1020 [1027]
7. Melkisedeks missionärer1021 [1028]
8. Melkisedeks avfärd1022 [1029]
9. Efter Melkisedeks avfärd1022 [1030]
10. Makiventa Melkisedeks nuvarande ställning1024 [1031]
94. Melkisedeks förkunnelse i Orienten1027 [1032]
1. Salemläran i vediska Indien1027 [1033]
2. Brahmanismen1028 [1034]
3. Den brahmanska filosofin1030 [1035]
4. Hindureligionen1031 [1036]
5. Kampen för sanningen i Kina1032 [1037]
6. Lao-tse och Konfutse1033 [1038]
7. Gautama Siddhartha1035 [1039]
8. Den buddhistiska tron1036 [1040]
9. Buddhismens spridning1037 [1041]
10. Religionen i Tibet1038 [1042]
11. Den buddhistiska filosofin1038 [1043]
12. Buddhismens gudsbegrepp1040 [1044]
95. Melkisedeks lära i Levanten1042 [1045]
1. Salemreligionen i Mesopotamien1042 [1046]
2. Den tidiga religionen i Egypten1043 [1047]
3. Moraluppfattningarnas utveckling1045 [1048]
4. Amenemopes förkunnelse1046 [1049]
5. Den anmärkningsvärde Ikhnaton1047 [1050]
6. Salemläran i Iran1049 [1051]
7. Salemläran i Arabien1050 [1052]
96. Jahve — hebréernas Gud1052 [1053]
1. Gudomsbegrepp bland semiterna1052 [1054]
2. De semitiska folken1054 [1055]
3. Den ojämförlige Mose1055 [1056]
4. Förkunnandet av Jahve1056 [1057]
5. Moses lära1057 [1058]
6. Gudsbegreppet efter Moses död1059 [1059]
7. Psaltaren och Jobs bok1060 [1060]
97. Gudsbegreppets evolution bland hebréerna1062 [1061]
1. Samuel — den förste av hebréernas profeter1062 [1062]
2. Elia och Elisa1064 [1063]
3. Jahve och Baal1064 [1064]
4. Amos och Hosea1065 [1065]
5. Den förste Jesaja1066 [1066]
6. Den oförfärade Jeremia1067 [1067]
7. Den andre Jesaja1068 [1068]
8. Andlig och världslig historia1070 [1069]
9. Hebréernas historia1071 [1070]
10. Den hebreiska religionen1075 [1071]
98. Melkisedeks läror i västerlandet1077 [1072]
1. Salemreligionen bland grekerna1077 [1073]
2. Det grekiska filosofiska tänkandet1078 [1074]
3. Melkisedeks läror i Rom1080 [1075]
4. Mysteriekulterna1081 [1076]
5. Mithraskulten1082 [1077]
6. Mithraismen och kristendomen1083 [1078]
7. Kristendomen1083 [1079]
99. Samhälleliga problem i anslutning till religionen1086 [1080]
1. Religionen och samhällsomdaningen1086 [1081]
2. Den institutionella religionens svaghet1087 [1082]
3. Religionen och religionsutövaren1088 [1083]
4. Svårigheter i övergångsskedet1089 [1084]
5. Religionens sociala aspekter1090 [1085]
6. Institutionell religion1092 [1086]
7. Religionens bidrag1092 [1087]
100. Religionen i människans erfarenhet1094 [1088]
1. Religiös tillväxt1094 [1089]
2. Andlig tillväxt1095 [1090]
3. Suprema värdebegrepp1096 [1091]
4. Tillväxtens problem1097 [1092]
5. Omvändelse och mysticism1098 [1093]
6. Det religiösa livets kännetecken1100 [1094]
7. Den högsta formen av religiöst liv1101 [1095]
101. Religionens verkliga natur1104 [1096]
1. Sann religion1104 [1097]
2. Religionen som ett faktum1105 [1098]
3. Religionens kännetecken1107 [1099]
4. Uppenbarelsens begränsningar1109 [1100]
5. Religionen utvidgad av uppenbarelse1110 [1101]
6. Tilltagande religiös erfarenhet1111 [1102]
7. En personlig religionsfilosofi1113 [1103]
8. Tro och trosföreställning1114 [1104]
9. Religion och moral1115 [1105]
10. Religionen som människans befriare1116 [1106]
102. Den religiösa trons grundvalar1118 [1107]
1. Trons förvissningar1118 [1108]
2. Religionen och verkligheten1119 [1109]
3. Kunskap, visdom och insikt1121 [1110]
4. Erfarenheten som ett faktum1123 [1111]
5. Den målinriktade potentialens överhöghet1123 [1112]
6. Den religiösa trons förvissning1124 [1113]
7. Förvissningen om det gudomliga1126 [1114]
8. Bevisen för religionen1127 [1115]
103. Den religiösa erfarenhetens verklighet1129 [1116]
1. Religionsfilosofi1129 [1117]
2. Religionen och individen1130 [1118]
3. Religionen och människosläktet1132 [1119]
4. Andlig trosgemenskap1133 [1120]
5. Idealens ursprung1133 [1121]
6. Filosofisk koordinering1135 [1122]
7. Vetenskap och religion1137 [1123]
8. Filosofi och religion1140 [1124]
9. Religionens väsen1140 [1125]
104. Treenighetsbegreppets utveckling1143 [1126]
1. Treenighetsuppfattningar på Urantia1143 [1127]
2. Treenighetens enhet och Gudomens pluralitet1145 [1128]
3. Treenigheter och trefaldigheter1146 [1129]
4. De sju trefaldigheterna1147 [1130]
5. Treoder1151 [1131]
105. Gudomen och verkligheten1152 [1132]
1. Det filosofiska begreppet ”JAG ÄR”1152 [1133]
2. ”JAG ÄR” som treenig och som sjufaldig1153 [1134]
3. Infinitetens sju Absolut1155 [1135]
4. Enhet, tvåfaldighet och trefaldighet1157 [1136]
5. Frambringandet av den finita verkligheten1158 [1137]
6. Följdverkningar av den finita verkligheten1159 [1138]
7. Transcendentalernas eventuerande1159 [1139]
106. Verklighetens universumnivåer1162 [1140]
1. Första gradens association av finita funktionaler1163 [1141]
2. Andra gradens integration av det supremt finita1164 [1142]
3. Transcendental tredje gradens verklighetsassociation1165 [1143]
4. Ultimat fjärde gradens integration1166 [1144]
5. Medabsolut eller femte gradens association1167 [1145]
6. Absolut eller sjätte fasens integration1167 [1146]
7. Bestämmelsemålets slutlighet1168 [1147]
8. Treenigheternas Treenighet1170 [1148]
9. Existentiell infinit förening1173 [1149]
107. Tankeriktarnas ursprung och natur1176 [1150]
1. Tankeriktarnas ursprung1177 [1151]
2. Klassificering av Riktarna1178 [1152]
3. Riktarnas hem i Divinington1179 [1153]
4. Riktarnas natur och närvaro1180 [1154]
5. Riktarnas sinnesutrustning1181 [1155]
6. Riktarna som rena andar1182 [1156]
7. Riktarna och personligheten1183 [1157]
108. Tankeriktarnas mission och tjänstgöring1185 [1158]
1. Urval och förordnande1185 [1159]
2. Förutsättningar för Riktarens inneboende1186 [1160]
3. Organisation och administration1188 [1161]
4. Förhållandet till andra andliga inflytelser1190 [1162]
5. Riktarnas mission1191 [1163]
6. Gud i människan1192 [1164]
109. Riktarnas förhållande till de skapade varelserna i universum1195 [1165]
1. Riktarnas utveckling1195 [1166]
2. Självverksamma Riktare1196 [1167]
3. Riktarnas förhållande till olika typer av dödliga1197 [1168]
4. Riktarna och människans personlighet1198 [1169]
5. Materiella hinder för Riktarnas inneboende1199 [1170]
6. De sanna värdenas fortbestånd1200 [1171]
7. De personaliserade Riktarnas ödesbestämmelse1201 [1172]
110. Riktarnas förhållande till enskilda dödliga1203 [1173]
1. Inneboendet i den dödliges sinne1203 [1174]
2. Riktarna och människans vilja1204 [1175]
3. Samarbete med Riktaren1205 [1176]
4. Riktarens arbete i sinnet1207 [1177]
5. Felaktiga uppfattningar om Riktarens ledning1207 [1178]
6. De sju psykiska kretsarna1209 [1179]
7. Uppnåendet av odödlighet1212 [1180]
111. Riktaren och själen1215 [1181]
1. Sinnet som valarena1216 [1182]
2. Själens natur1217 [1183]
3. Den evolverande själen1218 [1184]
4. Det inre livet1219 [1185]
5. Helgandet av valet1221 [1186]
6. Människans paradox1221 [1187]
7. Riktarens problem1223 [1188]
112. Personlighetens överlevnad1225 [1189]
1. Personligheten och verkligheten1226 [1190]
2. Jaget1227 [1191]
3. Döden som företeelse1229 [1192]
4. Riktarna efter döden1231 [1193]
5. Människojagets överlevnad1232 [1194]
6. Morontiajaget1235 [1195]
7. Fusion med Riktaren1237 [1196]
113. De serafiska ödesväktarna1241 [1197]
1. Skyddsänglarna1241 [1198]
2. Ödesväktarna1242 [1199]
3. Förhållandet till andra andeinflytelser1244 [1200]
4. Serafernas handlingssfärer1245 [1201]
5. Serafisk omvårdnad av de dödliga1245 [1202]
6. Skyddsänglarna efter döden1246 [1203]
7. Seraferna och levnadsbanan som uppstigen1248 [1204]
114. Serafernas planetariska styre1250 [1205]
1. Den högsta makten över Urantia1250 [1206]
2. De planetariska övervakarnas råd1251 [1207]
3. Den residerande generalguvernören1252 [1208]
4. Den Högste observatören1253 [1209]
5. Det planetariska styret1254 [1210]
6. Mästarseraferna för planetarisk övervakning1254 [1211]
7. Ödets reservkår1257 [1212]
115. Den Suprema Varelsen1260 [1213]
1. Begreppsramarnas relativitet1260 [1214]
2. Den absoluta basen för Suprematet1261 [1215]
3. Ursprunglig, aktual och potential1261 [1216]
4. Ursprungen till den suprema verkligheten1263 [1217]
5. Den Supremes förhållande till Paradistreenigheten1264 [1218]
6. Den Supremes förhållande till treoderna1265 [1219]
7. Den Supremes väsen1266 [1220]
116. Den allsmäktige supreme1268 [1221]
1. Det suprema sinnet1268 [1222]
2. Den Allsmäktige och Gud den Sjufaldige1269 [1223]
3. Den Allsmäktige och Paradisgudomen1270 [1224]
4. Den Allsmäktige och de Suprema Skaparna1271 [1225]
5. Den Allsmäktige och de Sjufaldiga Övervakarna1273 [1226]
6. Andens dominans1275 [1227]
7. Den levande organismen storuniversum1276 [1228]
117. Gud den Supreme1278 [1229]
1. Den Suprema Varelsens natur1278 [1230]
2. Källan till den evolutionära tillväxten1280 [1231]
3. Den Supremes betydelse för universernas skapade varelser1281 [1232]
4. Den finite Guden1283 [1233]
5. Skapelsens översjäl1285 [1234]
6. Sökandet efter den Supreme1287 [1235]
7. Den Supremes framtid1291 [1236]
118. Suprem och Ultimat — tid och rymd1294 [1237]
1. Tid och evighet1295 [1238]
2. Allestädesnärvaro och ubikvitet1296 [1239]
3. Förhållanden mellan tid och rymd1297 [1240]
4. Primärt och sekundärt orsakande1298 [1241]
5. Allpotens och möjlighetsinriktning1299 [1242]
6. Allpotens och allverkan1299 [1243]
7. Allvetande och förutbestämmelse1300 [1244]
8. Övervakning och överinsyn1301 [1245]
9. Universums mekanismer1303 [1246]
10. Försynens funktioner1304 [1247]
119. Kristus Mikaels utgivningar1308 [1248]
1. Den första utgivningen1309 [1249]
2. Den andra utgivningen1310 [1250]
3. Den tredje utgivningen1312 [1251]
4. Den fjärde utgivningen1313 [1252]
5. Den femte utgivningen1314 [1253]
6. Den sjätte utgivningen1315 [1254]
7. Den sjunde och slutliga utgivningen1316 [1255]
8. Mikaels ställning efter utgivningarna1317 [1256]

DEL IV [6] Jesu liv och förkunnelse

 sida
120. Mikaels utgivning på Urantia1323 [1257]
1. Det sjunde utgivningsuppdraget1325 [1258]
2. Begränsningarna beträffande utgivningen1327 [1259]
3. Ytterligare råd och anvisningar1329 [1260]
4. Inkarnationen — två blir en1331 [1261]
121. Förhållandena vid tiden för Mikaels utgivning1332 [1262]
1. Västerlandet under det första århundradet efter Kristus1332 [1263]
2. Det judiska folket1333 [1264]
3. Förhållandena bland icke-judar1334 [1265]
4. Den icke-judiska filosofin1335 [1266]
5. De icke-judiska religionerna1336 [1267]
6. Den hebreiska religionen1338 [1268]
7. Judarna och icke-judarna1339 [1269]
8. Tidigare skriftliga framställningar1341 [1270]
122. Jesu födelse och späda barndom1344 [1271]
1. Josef och Maria1344 [1272]
2. Gabriel uppenbarar sig för Elisabet1345 [1273]
3. Gabriels budskap till Maria1346 [1274]
4. Josefs dröm1347 [1275]
5. Jesu jordiska föräldrar1348 [1276]
6. Hemmet i Nasaret1349 [1277]
7. Resan till Betlehem1350 [1278]
8. Jesu födelse1351 [1279]
9. Frambärandet i templet1352 [1280]
10. Herodes agerar1353 [1281]
123. Jesu tidiga barndom1355 [1282]
1. Tillbaka i Nasaret1356 [1283]
2. Det femte året (2 f.Kr.)1357 [1284]
3. Händelser under det sjätte året (1 f.Kr.)1359 [1285]
4. Det sjunde året (1 e.Kr.)1361 [1286]
5. Skolåren i Nasaret1362 [1287]
6. Hans åttonde år (2 e.Kr.)1364 [1288]
124. Jesu senare barndom1366 [1289]
1. Jesu nionde år (3 e.Kr.)1366 [1290]
2. Det tionde året (4 e.Kr.)1368 [1291]
3. Det elfte året (5 e.Kr.)1369 [1292]
4. Det tolfte året (6 e.Kr.)1371 [1293]
5. Hans trettonde år (7 e.Kr.)1373 [1294]
6. Resan till Jerusalem1374 [1295]
125. Jesus i Jerusalem1377 [1296]
1. Jesus beskådar templet1378 [1297]
2. Jesus och påsken1379 [1298]
3. Josefs och Marias avresa1381 [1299]
4. Första och andra dagen i templet1381 [1300]
5. Tredje dagen i templet1382 [1301]
6. Fjärde dagen i templet1383 [1302]
126. De två avgörande åren1386 [1303]
1. Hans fjortonde år (8 e.Kr.)1387 [1304]
2. Josefs död1388 [1305]
3. Det femtonde året (9. e.Kr.)1389 [1306]
4. Den första predikan i synagogan1391 [1307]
5. Ekonomiska bekymmer1392 [1308]
127. Ungdomsåren1395 [1309]
1. Det sextonde året (10 e.Kr.)1395 [1310]
2. Det sjuttonde året (11 e.Kr.)1396 [1311]
3. Det adertonde året (12 e.Kr.)1398 [1312]
4. Det nittonde året (13 e.Kr.)1401 [1313]
5. Rebecka, Esras dotter1402 [1314]
6. Hans tjugonde år (14 e.Kr.)1403 [1315]
128. Jesu tidiga mandomstid1407 [1316]
1. Det tjugoförsta året (15 e.Kr.)1407 [1317]
2. Det tjugoandra året (16 e.Kr.)1409 [1318]
3. Det tjugotredje året (17 e.Kr.)1411 [1319]
4. Damaskusepisoden1412 [1320]
5. Det tjugofjärde året (18 e.Kr.)1413 [1321]
6. Det tjugofemte året (19 e.Kr.)1415 [1322]
7. Det tjugosjätte året (20 e.Kr.)1416 [1323]
129. Jesu senare vuxenliv1419 [1324]
1. Det tjugosjunde året (21 e.Kr.)1419 [1325]
2. Det tjugoåttonde året (22 e.Kr.)1421 [1326]
3. Det tjugonionde året (23 e.Kr.)1423 [1327]
4. Människan Jesus1424 [1328]
130. På väg till Rom1427 [1329]
1. I Joppe — diskussion om Jona1428 [1330]
2. I Caesarea1429 [1331]
3. I Alexandria1432 [1332]
4. Samtal om verkligheten1433 [1333]
5. På ön Kreta1436 [1334]
6. Den unge mannen som var rädd1437 [1335]
7. I Karthago — samtal om tid och rymd1438 [1336]
8. På väg till Neapel och Rom1440 [1337]
131. Världens religioner1442 [1338]
1. Cynikerna1442 [1339]
2. Judendomen1444 [1340]
3. Buddhismen1446 [1341]
4. Hinduismen1447 [1342]
5. Zarathustras lära1449 [1343]
6. Suduanismen (Jainismen)1450 [1344]
7. Shintoreligionen1451 [1345]
8. Taoismen1451 [1346]
9. Konfutses lära1452 [1347]
10. ”Vår religion”1453 [1348]
132. Vistelsen i Rom1455 [1349]
1. Sanna värden1456 [1350]
2. Gott och ont1457 [1351]
3. Sanning och tro1459 [1352]
4. Personlig omvårdnad1460 [1353]
5. Råd till den rike mannen1462 [1354]
6. Social hjälpverksamhet1465 [1355]
7. Resor till Roms omnejd1466 [1356]
133. Återkomst från Rom1468 [1357]
1. Barmhärtighet och rättvisa1468 [1358]
2. Embarkering i Tarentum1470 [1359]
3. I Korinth1471 [1360]
4. Personligt arbete i Korinth1474 [1361]
5. I Aten — föreläsning om vetenskapen1476 [1362]
6. I Efesos — föreläsning om själen1477 [1363]
7. Vistelsen på Cypern — föreläsning om sinnet1479 [1364]
8. I Antiochia1480 [1365]
9. I Mesopotamien1481 [1366]
134. Mellanåren1483 [1367]
1. Det trettionde året (24 e.Kr.)1483 [1368]
2. Karavanfärden till Kaspiska havet1484 [1369]
3. Föreläsningarna i Urmia1485 [1370]
4. Suveränitet — gudomlig och mänsklig1486 [1371]
5. Politisk suveränitet1487 [1372]
6. Lag, frihet och suveränitet1490 [1373]
7. Det trettioförsta året (25 e.Kr.)1492 [1374]
8. Vistelsen på Hermonberget1492 [1375]
9. Väntans tid1494 [1376]
135. Johannes Döparen1496 [1377]
1. Johannes blir nasir1496 [1378]
2. Sakarias död1497 [1379]
3. En herdes liv1497 [1380]
4. Elisabets död1499 [1381]
5. Guds rike1500 [1382]
6. Johannes börjar predika1501 [1383]
7. Johannes vandrar norrut1503 [1384]
8. Mötet mellan Jesus och Johannes1503 [1385]
9. Fyrtio dagar av förkunnelse1505 [1386]
10. Johannes vandrar söderut1506 [1387]
11. Johannes i fängelset1506 [1388]
12. Johannes Döparens död1508 [1389]
136. Dopet och de fyrtio dagarna1509 [1390]
1. Uppfattningarna om den väntade Messias1509 [1391]
2. Jesu dop1510 [1392]
3. De fyrtio dagarna1512 [1393]
4. Planer för den offentliga verksamheten1514 [1394]
5. Det första stora beslutet1516 [1395]
6. Det andra beslutet1517 [1396]
7. Det tredje beslutet1519 [1397]
8. Det fjärde beslutet1520 [1398]
9. Det femte beslutet1521 [1399]
10. Det sjätte beslutet1523 [1400]
137. Väntetid i Galiléen1524 [1401]
1. Valet av de första fyra apostlarna1524 [1402]
2. Valet av Filippos och Natanael1526 [1403]
3. Besöket i Kafarnaum1527 [1404]
4. Bröllopet i Kana1528 [1405]
5. Tillbaka i Kafarnaum1531 [1406]
6. Händelserna en sabbatsdag1532 [1407]
7. Fyra månader av förberedelse1533 [1408]
8. Predikan om riket1535 [1409]
138. Utbildningen av rikets budbärare1538 [1410]
1. Slutliga instruktioner1538 [1411]
2. Valet av de sex apostlarna1539 [1412]
3. Matteus och Simon kallas1540 [1413]
4. Tvillingarna kallas1541 [1414]
5. Tomas och Judas kallas1542 [1415]
6. En vecka av intensiv utbildning1542 [1416]
7. En ny besvikelse1543 [1417]
8. De tolvs första arbete1545 [1418]
9. Fem prövande månader1546 [1419]
10. De tolvs organisation1547 [1420]
139. De tolv apostlarna1548 [1421]
1. Andreas, den först utvalde1548 [1422]
2. Simon Petrus1550 [1423]
3. Jakob Sebedaios1552 [1424]
4. Johannes Sebedaios1553 [1425]
5. Filippos den nyfikne1556 [1426]
6. Den hederlige Natanael1558 [1427]
7. Matteus Levi1559 [1428]
8. Tomas Didymos1561 [1429]
9. och 10. Jakob och Judas Alfaios1563 [1430]
11. Simon Seloten1564 [1431]
12. Judas Iskariot1565 [1432]
140. Ordinationen av de tolv1568 [1433]
1. Förberedande instruktioner1568 [1434]
2. Ordinationen1569 [1435]
3. Ordinationspredikan1570 [1436]
4. Ni är jordens salt1572 [1437]
5. Faderlig och broderlig kärlek1573 [1438]
6. Ordinationskvällen1576 [1439]
7. Veckan efter ordinationen1578 [1440]
8. Torsdagseftermiddagen på sjön1579 [1441]
9. Invigningsdagen1583 [1442]
10. Kvällen efter invigningen1584 [1443]
141. Den offentliga verksamheten inleds1587 [1444]
1. Avfärden från Galiléen1587 [1445]
2. Guds lag och Faderns vilja1588 [1446]
3. Vistelsen i Amathus1589 [1447]
4. Undervisning om Fadern1590 [1448]
5. Andlig enighet1591 [1449]
6. Sista veckan i Amathus1592 [1450]
7. I Betania bortom Jordan1593 [1451]
8. Arbetet i Jeriko1595 [1452]
9. Avfärden till Jerusalem1595 [1453]
142. Påsken i Jerusalem1596 [1454]
1. Undervisning i templet1596 [1455]
2. Guds vrede1597 [1456]
3. Uppfattningen om Gud1598 [1457]
4. Flavius och den grekiska kulturen1600 [1458]
5. Föreläsningen om förvissning1601 [1459]
6. Samtalet med Nikodemos1601 [1460]
7. Lektionen om familjen1603 [1461]
8. I södra Judeen1605 [1462]
143. På väg genom Samarien1607 [1463]
1. Förkunnelsen i Arkelais1607 [1464]
2. Lektion om självkontroll1609 [1465]
3. Avkoppling och omväxling1610 [1466]
4. Judarna och samarierna1612 [1467]
5. Kvinnan från Sykar1612 [1468]
6. Den samariska väckelsen1615 [1469]
7. Lärdomar om bön och gudsdyrkan1616 [1470]
144. I Gilboa och Dekapolis1617 [1471]
1. Lägret vid Gilboa1617 [1472]
2. Föreläsningen om bön1618 [1473]
3. Den troendes bön1619 [1474]
4. Mer om bön1620 [1475]
5. Andra typer av böner1621 [1476]
6. Konferens med Johannes apostlar1624 [1477]
7. I städerna i Dekapolis1626 [1478]
8. I läger nära Pella1626 [1479]
9. Johannes Döparens död1627 [1480]
145. Fyra händelserika dagar i Kafarnaum1628 [1481]
1. Fiskfångsten1628 [1482]
2. Eftermiddagen i synagogan1629 [1483]
3. Helandet vid solnedgången1631 [1484]
4. Senare samma kväll1634 [1485]
5. Tidigt på söndagsmorgonen1634 [1486]
146. Den första predikoturen i Galiléen1637 [1487]
1. Förkunnelsen i Rimmon1637 [1488]
2. I Jotapata1638 [1489]
3. Uppehållet i Rama1641 [1490]
4. Evangeliet i Jireon1643 [1491]
5. Tillbaka i Kana1644 [1492]
6. Nain och änkans son1645 [1493]
7. I Endor1646 [1494]
147. Ett kort besök i Jerusalem1647 [1495]
1. Officerens tjänare1647 [1496]
2. Färden till Jerusalem1648 [1497]
3. Vid dammen i Betesda1649 [1498]
4. Levnadsregeln1650 [1499]
5. Besöket hos farisén Simon1651 [1500]
6. Återfärden till Kafarnaum1653 [1501]
7. Tillbaka i Kafarnaum1655 [1502]
8. Den andliga godhetens fest1656 [1503]
148. Utbildandet av evangelister i Betsaida1657 [1504]
1. En ny profetskola1657 [1505]
2. Sjukhuset i Betsaida1658 [1506]
3. Faderns angelägenheter1659 [1507]
4. Ondska, synd och fördärv1659 [1508]
5. Syftet med lidandet1661 [1509]
6. Feluppfatting om lidandet —
anförandet om Job		1662 [1510]
7. Mannen med den förtvinade handen1664 [1511]
8. Sista veckan i Betsaida1665 [1512]
9. Botandet av den förlamade1666 [1513]
149. Den andra predikoturen1668 [1514]
1. Jesu vitt utbredda ryktbarhet1668 [1515]
2. Folkets inställning1670 [1516]
3. De religiösa ledarnas fientlighet1672 [1517]
4. Predikofärdens framskridande1673 [1518]
5. Lektion om förnöjsamhet1674 [1519]
6. ”Herrens fruktan”1675 [1520]
7. Återfärd till Betsaida1677 [1521]
150. Den tredje predikoturen1678 [1522]
1. Kvinnornas evangelistkår1678 [1523]
2. Uppehållet i Magdala1679 [1524]
3. Sabbat i Tiberias1680 [1525]
4. Apostlarna sänds ut parvis1681 [1526]
5. Vad skall jag göra för att bli frälst?1682 [1527]
6. Kvällslektionerna1683 [1528]
7. Vistelsen i Nasaret1683 [1529]
8. Sabbatsgudstjänsten1684 [1530]
9. Nasaret tillbakavisar Jesus1686 [1531]
151. Väntan och undervisning vid sjön1688 [1532]
1. Liknelsen om såningsmannen1688 [1533]
2. Tolkning av liknelsen1689 [1534]
3. Mer om liknelser1691 [1535]
4. Fler liknelser vid sjöstranden1693 [1536]
5. Besöket i Heresa1694 [1537]
6. Den vanvettige i Heresa1695 [1538]
152. Händelserna som ledde fram till krisen i Kafarnaum1698 [1539]
1. I Jairos hus1699 [1540]
2. Mat åt femtusen människor1700 [1541]
3. Kungamakarepisoden1702 [1542]
4. Simon Petrus nattliga vision1703 [1543]
5. Tillbaka i Betsaida1703 [1544]
6. I Gennesaret1705 [1545]
7. I Jerusalem1706 [1546]
153. Krisen i Kafarnaum1707 [1547]
1. Scenen görs i ordning1707 [1548]
2. Den epokgörande predikan1709 [1549]
3. Mötet efteråt1712 [1550]
4. De sista orden i synagogan1713 [1551]
5. Lördagskvällen1715 [1552]
154. De sista dagarna i Kafarnaum1717 [1553]
1. En veckas överläggningar1717 [1554]
2. En veckas vila1718 [1555]
3. Den andra sammankomsten i Tiberias1719 [1556]
4. Lördagskvällen i Kafarnaum1719 [1557]
5. Den händelserika söndagsmorgonen1720 [1558]
6. Jesu familj anländer1721 [1559]
7. Den hastiga flykten1723 [1560]
155. På flykt genom norra Galiléen1725 [1561]
1. Varför rasar hedningarna?1725 [1562]
2. Evangelisterna i Korasin1726 [1563]
3. I Caesarea Filippi1727 [1564]
4. På väg till Fenicien1728 [1565]
5. Föreläsningen om sann religion1728 [1566]
6. Den andra föreläsningen om religion1730 [1567]
156. Vistelsen i Tyros och Sidon1734 [1568]
1. Den syriska kvinnan1734 [1569]
2. Förkunnelse i Sidon1735 [1570]
3. Färden upp längs kusten1736 [1571]
4. I Tyros1737 [1572]
5. Jesus undervisar i Tyros1737 [1573]
6. Återfärden från Fenicien1741 [1574]
157. I Caesarea Filippi1743 [1575]
1. Tempelskatteindrivaren1743 [1576]
2. I Betsaida Julias1744 [1577]
3. Petrus bekännelse1745 [1578]
4. Diskussionen om riket1746 [1579]
5. Den nya uppfattningen1748 [1580]
6. Följande eftermiddag1748 [1581]
7. Andreas rådslag1750 [1582]
158. Härlighetens berg1752 [1583]
1. Förhärligandet1752 [1584]
2. Nedstigningen från berget1754 [1585]
3. Vad förhärligandet betydde1755 [1586]
4. Den epileptiske pojken1755 [1587]
5. Jesus botar pojken1757 [1588]
6. I Celsus trädgård1758 [1589]
7. Petrus protest1759 [1590]
8. I Petrus hus1761 [1591]
159. Dekapolisturen1762 [1592]
1. Predikan om förlåtelse1762 [1593]
2. Den obekante förkunnaren1764 [1594]
3. Handledning för lärare och troende1765 [1595]
4. Samtalet med Natanael1767 [1596]
5. Jesu religions positiva karaktär1769 [1597]
6. Återkomsten till Magadan1771 [1598]
160. Rodan från Alexandria1772 [1599]
1. Rodans grekiska filosofi1772 [1600]
2. Levnadskonsten1775 [1601]
3. Mognadens lockelser1777 [1602]
4. Mogenhetens jämnvikt1778 [1603]
5. Idealets religion1780 [1604]
161. Fortsatta diskussioner med Rodan1783 [1605]
1. Guds personlighet1783 [1606]
2. Jesu gudomliga natur1785 [1607]
3. Jesu mänskliga och gudomliga sinne1787 [1608]
162. Vid lövhyddefesten1788 [1609]
1. Farorna i anslutning till besöket i Jerusalem1788 [1610]
2. Det första tempeltalet1790 [1611]
3. Kvinnan som ertappades i äktenskapsbrott1792 [1612]
4. Lövhyddefesten1793 [1613]
5. Predikan över världens ljus1794 [1614]
6. Föreläsningen om livets vatten1795 [1615]
7. Föreläsningen om andlig frihet1796 [1616]
8. Diskussionen med Marta och Maria1797 [1617]
9. I Betlehem hos Abner1798 [1618]
163. Ordinationen av de sjuttio i Magadan1800 [1619]
1. Ordinationen av de sjuttio1800 [1620]
2. Den rike ynglingen och andra1801 [1621]
3. Diskussionen om förmögenhet1803 [1622]
4. Farväl till de sjuttio1804 [1623]
5. Lägret flyttas till Pella1806 [1624]
6. De sjuttios återkomst1806 [1625]
7. Förberedelse för den sista missionsfärden1808 [1626]
164. Tempelinvigningsfesten1809 [1627]
1. Berättelsen om den barmhärtige samariten1809 [1628]
2. I Jerusalem1810 [1629]
3. Den blinde tiggaren botas1811 [1630]
4. Josia inför judarnas råd1813 [1631]
5. Undervisning i Salomons pelarhall1815 [1632]
165. Missionen i Pereen börjar1817 [1633]
1. I lägret vid Pella1817 [1634]
2. Predikan om den gode herden1818 [1635]
3. Sabbatspredikan vid Pella1819 [1636]
4. Att dela arvet1821 [1637]
5. Uttalanden för apostlarna om rikedom1823 [1638]
6. Svaret på Petrus fråga1824 [1639]
166. Sista besöket i Norra Pereen1825 [1640]
1. Fariséerna i Ragaba1825 [1641]
2. De tio spetälska1827 [1642]
3. Predikan i Gerasa1828 [1643]
4. Undervisning om olyckshändelser1830 [1644]
5. Församlingen i Filadelfia1831 [1645]
167. Besöket i Filadelfia1833 [1646]
1. Frukost med fariséerna1833 [1647]
2. Liknelsen om den stora festmåltiden1835 [1648]
3. Kvinnan med kraftlöshetens ande1835 [1649]
4. Budet från Betania1836 [1650]
5. På väg till Betania1838 [1651]
6. Välsignandet av de små barnen1839 [1652]
7. Samtalet om änglar1840 [1653]
168. Lasaros uppväcks från de döda1842 [1654]
1. Vid Lasaros grav1843 [1655]
2. Lasaros uppväcks1845 [1656]
3. Judarnas råd sammanträder1847 [1657]
4. Bönhörelse1848 [1658]
5. Vad som hände med Lasaros1849 [1659]
169. Den sista undervisningen vid Pella1850 [1660]
1. Liknelsen om den förlorade sonen1850 [1661]
2. Liknelsen om den knipsluge förvaltaren1853 [1662]
3. Den rike mannen och tiggaren1854 [1663]
4. Fadern och hans rike1855 [1664]
170. Himmelriket1858 [1665]
1. Uppfattningar om himmelriket1858 [1666]
2. Jesu uppfattning om riket1859 [1667]
3. I förhållande till rättfärdigheten1861 [1668]
4. Jesu undervisning om riket1862 [1669]
5. Senare idéer om Guds rike1864 [1670]
171. På väg till Jerusalem1867 [1671]
1. Avfärden från Pella1868 [1672]
2. Om att räkna kostnaderna1869 [1673]
3. Rundfärden i Pereen1870 [1674]
4. Jesus undervisar i Livias1871 [1675]
5. Den blinde mannen vid Jeriko1873 [1676]
6. Besöket hos Sackaios1873 [1677]
7. ”När Jesus gick förbi”1874 [1678]
8. Liknelsen om punden1875 [1679]
172. Färden in till Jerusalem1878 [1680]
1. Sabbaten i Betania1878 [1681]
2. Söndagsmorgon med apostlarna1880 [1682]
3. Avfärd till Jerusalem1880 [1683]
4. Besök runt om i templet1883 [1684]
5. Apostlarnas inställning1883 [1685]
173. Måndagen i Jerusalem1888 [1686]
1. Templet rensas1888 [1687]
2. Mästarens auktoritet ifrågasätts1891 [1688]
3. Liknelsen om de två sönerna1893 [1689]
4. Liknelsen om den frånvarande jordägaren1893 [1690]
5. Liknelsen om bröllopsfesten1894 [1691]
174. Tisdagsmorgonen i templet1897 [1692]
1. Gudomlig förlåtelse1898 [1693]
2. Judarnas ledare ställer frågor1899 [1694]
3. Saddukéerna och uppståndelsen1900 [1695]
4. Det stora budet1901 [1696]
5. Grekerna som sökte Jesus1902 [1697]
175. Det sista talet i templet1905 [1698]
1. Talet1905 [1699]
2. Enskilda judars ställning1909 [1700]
3. Det judiska rådets ödesdigra möte1909 [1701]
4. Situationen i Jerusalem1910 [1702]
176. Tisdagskvällen på Olivberget1912 [1703]
1. Jerusalems förstörelse1912 [1704]
2. Mästarens andra ankomst1914 [1705]
3. Senare diskussion i lägret1916 [1706]
4. Mikaels återkomst1918 [1707]
177. Onsdagen — vilodagen1920 [1708]
1. En dag ensam med Gud1920 [1709]
2. Barndomstiden i hemmet1921 [1710]
3. Dagen i lägret1923 [1711]
4. Judas och översteprästerna1924 [1712]
5. Den sista sällskapsstunden1927 [1713]
178. Sista dagen i lägret1929 [1714]
1. Föreläsningen om sonskap och medborgarskap1929 [1715]
2. Efter middagstidens måltid1932 [1716]
3. På vägen till kvällsvarden1934 [1717]
179. Den sista måltiden1936 [1718]
1. Strävan efter företräde1936 [1719]
2. Kvällsvarden börjar1937 [1720]
3. Jesus tvättar apostlarnas fötter1938 [1721]
4. De sista orden till förrädaren1940 [1722]
5. Instiftandet av minnesmåltiden1941 [1723]
180. Avskedstalet1944 [1724]
1. Det nya budet1944 [1725]
2. Vinstocken och grenarna1945 [1726]
3. Världens fientlighet1946 [1727]
4. Den utlovade hjälparen1948 [1728]
5. Sanningens Ande1949 [1729]
6. Avskedets nödvändighet1951 [1730]
181. De sista råden och varningarna1953 [1731]
1. De sista trösteorden1953 [1732]
2. Personliga avskedsråd1955 [1733]
182. I Getsemane1963 [1734]
1. Den sista gruppbönen1963 [1735]
2. Den sista timmen före förräderiet1966 [1736]
3. Ensam i Getsemane1968 [1737]
183. Jesus förråds och arresteras1971 [1738]
1. Faderns vilja1971 [1739]
2. Judas inne i staden1972 [1740]
3. Mästaren arresteras1973 [1741]
4. Överläggningen vid olivpressen1975 [1742]
5. På väg till översteprästens palats1977 [1743]
184. Inför det judiska rådets domstol1978 [1744]
1. Jesus förhörs av Hannas1978 [1745]
2. Petrus inne på gården1980 [1746]
3. Jesus inför det judiska rådets domstol1982 [1747]
4. Förödmjukelsens timme1984 [1748]
5. Domstolens andra sammanträde1985 [1749]
185. Rättegången inför Pilatus1987 [1750]
1. Pontius Pilatus1987 [1751]
2. Jesus inför Pilatus1989 [1752]
3. Pilatus förhör Jesus enskilt1991 [1753]
4. Jesus inför Herodes1992 [1754]
5. Jesus återbördas till Pilatus1993 [1755]
6. Pilatus sista vädjan1994 [1756]
7. Pilatus sista samtal med Jesus1995 [1757]
8. Pilatus tragiska kapitulation1996 [1758]
186. Kort före korsfästelsen1997 [1759]
1. Judas Iskariot når sitt slut1997 [1760]
2. Mästarens inställning1999 [1761]
3. Den pålitlige David Sebedaios2000 [1762]
4. Förberedelserna för korsfästelsen2001 [1763]
5. Jesu död i förhållande till Påsken2002 [1764]
187. Korsfästelsen2004 [1765]
1. På väg till Golgata2004 [1766]
2. Korsfästelsen2006 [1767]
3. De som såg korsfästelsen2008 [1768]
4. Tjuven på korset2008 [1769]
5. Den sista timmen på korset2010 [1770]
6. Efter korsfästelsen2011 [1771]
188. Tiden i gravkammaren2012 [1772]
1. Jesu begravning2012 [1773]
2. Vaktandet av gravkammaren2014 [1774]
3. Sabbatsdagens händelser2014 [1775]
4. Betydelsen av döden på korset2016 [1776]
5. Korsets lärdomar2017 [1777]
189. Uppståndelsen2020 [1778]
1. Morontiaövergången2020 [1779]
2. Jesu materiella kropp2022 [1780]
3. Uppståndelsen avslutar en domperiod2024 [1781]
4. Graven upptäcks vara tom2025 [1782]
5. Petrus och Johannes vid gravkammaren2027 [1783]
190. Jesus uppenbarar sig i morontiagestalt2029 [1784]
1. Uppståndelsens härolder2029 [1785]
2. Jesu framträdande i Betania2031 [1786]
3. I Josefs hem2033 [1787]
4. Framträdandet för grekerna2033 [1788]
5. Vandringen med de två bröderna2034 [1789]
191. Jesus uppenbarar sig för apostlarna och andra ledare2037 [1790]
1. Framträdandet för Petrus2039 [1791]
2. Första framträdandet för apostlarna2040 [1792]
3. Hos morontiavarelserna2040 [1793]
4. Tionde framträdandet (i Filadelfia)2041 [1794]
5. Andra framträdandet för apostlarna2042 [1795]
6. Framträdandet i Alexandria2044 [1796]
192. Framträdanden i Galiléen2045 [1797]
1. Framträdandet vid sjön2045 [1798]
2. Samtal med två apostlar åt gången2047 [1799]
3. På ordinationsberget2050 [1800]
4. Samlingen vid sjöstranden2050 [1801]
193. De sista framträdandena och himmelsfärden2052 [1802]
1. Framträdandet i Sykar2053 [1803]
2. Framträdandet i Fenicien2054 [1804]
3. Sista framträdandet i Jerusalem2055 [1805]
4. Orsakerna till Judas fall2055 [1806]
5. Mästarens himmelsfärd2057 [1807]
6. Petrus kallar till ett möte2057 [1808]
194. Sanningens Ande utges2059 [1809]
1. Pingstdagspredikan2060 [1810]
2. Pingstens betydelse2060 [1811]
3. Vad som skedde på Pingstdagen2062 [1812]
4. Den kristna kyrkans första början2066 [1813]
195. Efter pingsten2069 [1814]
1. Grekernas inflytande2071 [1815]
2. Det romerska inflytandet2072 [1816]
3. Under det romerska väldet2073 [1817]
4. Europas mörka århundraden2074 [1818]
5. Nutidens problem2075 [1819]
6. Materialismen2076 [1820]
7. Materialismens sårbarhet2078 [1821]
8. Den sekulära totalitarismen2081 [1822]
9. Kristendomens problem2082 [1823]
10. Framtiden2084 [1824]
196. Jesu tro2087 [1825]
1. Människan Jesus2090 [1826]
2. Jesu religion2091 [1827]
3. Religionens överhöghet2093 [1828]

Förord

Urantiaboken

Förord

0:0.1 (1.1) I SINNET hos de dödliga på Urantia — som är namnet på er värld — råder en stor förvirring beträffande betydelsen av sådana termer som Gud, gudomlighet och gudom. Människovarelserna är ännu mera förvirrade och osäkra beträffande förhållandena mellan de gudomliga personligheter som betecknas med dessa mångahanda benämningar. På grund av denna begreppsfattigdom i förening med mycken idémässig förvirring har jag blivit anmodad att formulera denna inledande redogörelse för att förklara innebörden av vissa ordsymboler som i det följande används i de kapitel som sanningsuppenbararnas Orvonton-kår har befullmäktigats att överföra till engelska språket på Urantia.

0:0.2 (1.2) Det är oerhört svårt att presentera vidgade begrepp och avancerad sanning, i vår strävan att utvidga den kosmiska medvetenheten och förbättra den andliga uppfattningsförmågan, då vi är hänvisade till att använda det begränsade språket inom en värld. Men vårt förordnande uppmanar oss att på allt sätt försöka föra fram betydelsen genom att använda engelska språkets ordsymboler. Vi har blivit ombedda att introducera nya termer endast då det begrepp som skall framföras inte i engelskan har någon motsvarighet, som kan användas för att ange ett sådant nytt begrepp delvis eller rentav med i någon mån förvänd betydelse.

0:0.3 (1.3) I hopp om att underlätta förståelse och förhindra förvirring hos alla dödliga som kan tänkas läsa igenom dessa skrifter anser vi det klokt att i denna inledande redogörelse presentera en sammanfattning av betydelser som bör ges åt de mångahanda engelska [till svenska översatta] ord som kommer att användas för att beskriva Gudomen och vissa därmed sammanhängande begrepp om ting, betydelser och värden i den universella verkligheten.

0:0.4 (1.4) För att formulera detta förord om definitioner av och begränsningar i terminologin är det nödvändigt att förutse användningen av dessa termer i de följande framställningarna. Detta förord är därför inte en avslutad redogörelse i och för sig; det är endast en definierande guide avsedd att hjälpa dem som läser de efterföljande kapitlen om Gudomen och universernas universum, vilka har formulerats av en Orvonton-kommission som har sänts till Urantia för detta ändamål.

0:0.5 (1.5) Er värld, Urantia, är en av många liknande bebodda planeter som tillsammans utgör lokaluniversumet Nebadon. Detta universum bildar tillsammans med liknande skapelser superuniversumet Orvonton, från vars huvudstad Uversa vår kommission kommer. Orvonton är ett av de sju evolutionära superuniverserna i tid och rymd, som roterar kring den gudomliga fullkomlighetens skapelse som är utan begynnelse och utan slut — centraluniversumet Havona. I hjärtat av detta eviga och centrala universum befinner sig den stationära Paradisön, infinitetens geografiska centrum och den evige Gudens residens.

0:0.6 (1.6) De sju evolverande superuniverserna i förening med det centrala gudomliga universumet betecknar vi vanligen som storuniversum; dessa är de nu organiserade och bebodda skapelserna. De utgör alla en del av totaluniversum, som även omfattar yttre rymdens obebodda men mobiliserande universer.

I. Gudom och gudomlighet

0:1.1 (2.1) Universernas universum uppvisar fenomen av gudomsaktiviteter på olika nivåer av kosmiska verkligheter, sinnesbetydelser och andevärden, men alla dessa verksamheter — vare sig personliga eller ej — är gudomligt koordinerade.

0:1.2 (2.2) GUDOMEN är personifierbar som Gud; den är förpersonlig och överpersonlig på sätt som inte helt kan förstås av människan. Gudomen kännetecknas av egenskapen enhet — aktual eller potentiell — på verklighetens alla övermateriella nivåer; och denna förenande egenskap förstås bäst som gudomlighet av de skapade varelserna.

0:1.3 (2.3) Gudomen verkar på personliga, förpersonliga och överpersonliga nivåer. Den totala Gudomen verkar på följande sju nivåer:

0:1.4 (2.4) 1. Statisk — självinnehållande och självexisterande Gudom.

0:1.5 (2.5) 2. Potentiell — självvelad och självavsiktlig Gudom.

0:1.6 (2.6) 3. Associativ — självpersonaliserad och gudomligt broderlig Gudom.

0:1.7 (2.7) 4. Skapande — självdistribuerande och gudomligt uppenbarad Gudom.

0:1.8 (2.8) 5. Evolutionell — självexpansiv Gudom identifierad med skapade varelser.

0:1.9 (2.9) 6. Suprem — själverfarande Gudom som förenar skapade varelser och Skapare. Gudom som verkar på den första nivån av identifikation med skapade varelser som tid-rymd-övervakare av storuniversum, stundom betecknad som Gudomens Suprematet.

0:1.10 (2.10) 7. Ultimat — självprojicerad och tid-rymd-transcenderande Gudom. Allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande Gudom. Gudom verkande på den andra nivån av förenande gudomlighetsyttringar som effektiva övervakare och absonita upprätthållare av totaluniversum. Jämförd med Gudomens verksamhet till förmån för storuniversum består denna absonita funktion i totaluniversum av universell övervakning och superstöd, stundom kallad Gudomens Ultimatet.

0:1.11 (2.11) Den finita nivån av verkligheten kännetecknas av skapade varelsers liv och tid-rymd-begränsningar. Finita verkligheter behöver inte ha ett slut, men de har alltid en begynnelse — de är skapade. Suprematetens gudomsnivå kan uppfattas som en funktion i förhållande till finita existenser.

0:1.12 (2.12) Den absonita nivån av verkligheten kännetecknas av ting och varelser utan begynnelse eller slut och av överskridande av tid och rymd. Absoniter är inte skapade; de är eventuerade — de helt enkelt finns till. Ultimatetens gudomsnivå innebär en funktion i förhållande till absonita verkligheter. Varhelst i totaluniversum, när tid och rymd än överskrids, är en sådan absonit händelse ett verk av Gudomens Ultimatet.

0:1.13 (2.13) Den absoluta nivån är utan begynnelse, utan slut, utan tid och utan rymd. Till exempel: I Paradiset existerar inte tid och rymd; Paradisets tid-rymd-status är absolut. Existentiellt uppnås denna nivå av Paradisgudomarna i Treenigheten, men denna tredje nivå av förenande gudomsyttring är inte erfarenhetsmässigt fullt förenad. När, var och hur Gudomens absoluta nivå än verkar manifesteras Paradis-absoluta värden och betydelser.

0:1.14 (3.1) Gudomen kan vara existentiell som i den Evige Sonen; erfarenhetsmässig som i den Suprema Varelsen; associativ som i Gud den Sjufaldige; odelad som i Paradistreenigheten.

0:1.15 (3.2) Gudomen är källan till allt det som är gudomligt. Gudomen är karakteristiskt och oföränderligt gudomlig, men allt som är gudomligt är inte nödvändigtvis Gudom, fastän det blir koordinerat med Gudomen och tenderar till någon fas av förenande med Gudomen — andligt, sinnesmässigt eller personligt.

0:1.16 (3.3) GUDOMLIGHET är den egenskap som kännetecknar, förenar och koordinerar Gudomen.

0:1.17 (3.4) Gudomligheten kan förstås av skapade varelser som sanning, skönhet och godhet; korrelerad i personligheten som kärlek, barmhärtighet och omvårdnad; visad på opersonliga nivåer som rättvisa, styrka och överhöghet.

0:1.18 (3.5) Gudomligheten kan vara fullkomlig — fullständig — såsom på Paradis-perfektionens existentiella och skaparnivåer, den kan vara ofullständig såsom på tid-rymd-evolutionens erfarenhetsmässiga och skapade-varelse-nivåer; eller den kan vara relativ, varken fullkomlig eller ofullkomlig såsom i existentiella-erfarenhetsmässiga förhållanden på vissa Havona-nivåer.

0:1.19 (3.6) När vi försöker föreställa oss fullkomlighet i alla faser och former av relativitet möter vi sju tänkbara typer:

0:1.20 (3.7) 1. Absolut fullkomlighet i alla aspekter.

0:1.21 (3.8) 2. Absolut fullkomlighet i vissa faser och relativ fullkomlighet i alla andra aspekter.

0:1.22 (3.9) 3. Absoluta, relativa och ofullkomliga aspekter i varierande förening.

0:1.23 (3.10) 4. Absolut fullkomlighet i vissa avseenden, ofullkomlighet i alla andra.

0:1.24 (3.11) 5. Absolut fullkomlighet i ingen riktning, relativ fulländning i alla manifestationer.

0:1.25 (3.12) 6. Absolut fullkomlighet i ingen fas, relativ i vissa, ofullkomlig i andra.

0:1.26 (3.13) 7. Absolut fullkomlighet i inget attribut, ofullkomlighet i alla.

II. Gud

0:2.1 (3.14) Evolverande dödliga varelser upplever ett oemotståndligt behov av att skapa en sinnebild av sina finita uppfattningar om Gud. Människans medvetande om moralisk plikt och hennes andliga idealism representerar en värdenivå — en erfarenhetsmässig verklighet — som är svår att symbolisera, att uttrycka som sinnebild.

0:2.2 (3.15) Kosmiskt medvetande innebär att man inser existensen av en Första Orsak, den enda oförorsakade verkligheten. Gud, den Universelle Fadern, verkar på Gudomspersonlighetens tre nivåer av subinfinit värde och relativ gudomlighetsyttring:

0:2.3 (3.16) 1. Förpersonlig — så som i Fadersfragmentens, sådana som Tankeriktarnas omvårdnad.

0:2.4 (3.17) 2. Personlig — så som i den evolutionära erfarenheten hos skapade och avlade varelser.

0:2.5 (3.18) 3. Överpersonlig — så som i den eventuerade existensen hos vissa absonita och associerade varelser.

0:2.6 (3.19) GUD är en ordsymbol som anger alla personaliseringar av Gudomen. Termen fordrar en annorlunda definition på varje personlig nivå av gudomsfunktion och måste ytterligare omdefinieras inom var och en av dessa nivåer då denna term kan användas för att beteckna de olika jämställda och underordnade personaliseringarna av Gudomen; till exempel: Paradisets Skaparsöner — lokaluniversernas fäder.

0:2.7 (4.1) Termen Gud, så som vi använder den, kan förstås:

0:2.8 (4.2) På basis av benämningen — så som Gud Fadern.

0:2.9 (4.3) Av sammanhanget — så som då termen används i diskussionen om någon viss gudomsnivå eller -association. Om man är osäker på den exakta tolkningen av ordet Gud är det tillrådligt att hänföra det till den Universelle Faderns person.

0:2.10 (4.4) Termen Gud anger alltid personlighet. Gudom kan, men behöver inte, ange gudomlighetspersonligheter.

0:2.11 (4.5) Ordet GUD används i dessa kapitel i följande betydelser:

0:2.12 (4.6) 1. Gud Fadern — Skaparen, Övervakaren och Upprätthållaren. Den Universelle Fadern, Gudomens Första Person.

0:2.13 (4.7) 2. Gud Sonen — Likställd Skapare, Andeövervakare och Andlig Administratör. Den Evige Sonen, Gudomens Andra Person.

0:2.14 (4.8) 3. Gud Anden — Samverkare, Universell Integrerare och Sinnesutgivare. Den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person.

0:2.15 (4.9) 4. Gud den Supreme — tidens och rymdens aktualerande eller evolverande Gud. Personlig Gudom som associativt förverkligar den erfarenhetsmässiga uppnåelsen i tid och rymd av skapad-Skapare-identiteten. Den Suprema Varelsen erfar personligen uppnåelsen av gudomsenhet som tidens och rymdens evolutionära varelsers evolverande och erfarenhetsmässiga Gud.

0:2.16 (4.10) 5. Gud den Sjufaldige — Gudomspersonlighet som aktualt verkar varhelst i tid och rymd. De personliga Paradisgudomarna och deras skapande medarbetare som verkar inom och bortom gränserna för centraluniversumet och som styrkepersonaliserar sig som den Suprema Varelsen på de skapade varelsernas första nivå av förenande gudomsuppenbarelse i tid och rymd. Denna nivå, storuniversum, är sfären där Paradispersonligheterna nedstiger i tid och rymd i ömsesidig förbindelse med de evolutionära varelserna som uppstiger ur tid och rymd.

0:2.17 (4.11) 6. Gud den Ultimate — supertidens och den transcenderade rymdens eventuerande Gud. Den andra erfarenhetsmässiga nivån av förenande gudomsmanifestation. Gud den Ultimate anger ett uppnått förverkligande av syntesförenade absonit-överpersonliga, tid-rymd-transcenderade och eventuerade-erfarenhetsmässiga värden, koordinerade på slutliga skapande nivåer av gudomsverklighet.

0:2.18 (4.12) 7. Gud den Absolute — den erfarenhetsmässigt självförverkligande, de transcenderade överpersonliga värdenas och gudomlighetsbetydelsernas Gud, nu existentiell som Gudomsabsolutet. Detta är den tredje nivån av förenande gudomsyttring och -expansion. På denna superskapande nivå erfar Gudomen uttömmande av personaliseringsbar potential, möter gudomlighets fullbordan och undergår en uttömning av kapaciteten till självuppenbarelse för successiva och progressiva nivåer av annan-personalisering. Gudomen möter nu, kommer in på och upplever identifiering med det Okvalificerade Absolutet.

III. Det Första Ursprunget och Centret

0:3.1 (4.13) Den totala infinita verkligheten är existentiell i sju faser och som sju likställda Absolut:

0:3.2 (5.1) 1. Det Första Ursprunget och Centret.

0:3.3 (5.2) 2. Det Andra Ursprunget och Centret.

0:3.4 (5.3) 3. Det Tredje Ursprunget och Centret.

0:3.5 (5.4) 4. Paradisön.

0:3.6 (5.5) 5. Gudomsabsolutet.

0:3.7 (5.6) 6. Det Universella Absolutet.

0:3.8 (5.7) 7. Det Okvalificerade Absolutet.

0:3.9 (5.8) Gud, i egenskap av det Första Ursprunget och Centret, är ursprunglig i förhållande till den totala verkligheten — ovillkorligen. Det Första Ursprunget och Centret är såväl infinit som evigt och är därför begränsat eller betingat endast av vilja.

0:3.10 (5.9) Gud — den Universelle Fadern — är det Första Ursprungets och Centrets personlighet och har i den egenskapen genom personliga relationer infinit kontroll över alla likställda och underordnade ursprung och centra. Sådan kontroll är potentiellt personlig och infinit, även om den i verkligheten aldrig skulle förekomma beroende på verksamhetens fulländning hos sådana likställda och underordnade ursprung, centra och personligheter.

0:3.11 (5.10) Det Första Ursprunget och Centret är därför ursprungligt inom alla domäner: gudifierade eller ogudifierade, personliga eller opersonliga, aktuala eller potentiella, finita eller infinita. Inget ting och ingen varelse, ingen relativitet eller finalitet existerar annat än i direkt eller indirekt förhållande till och beroende av det Första Ursprungets och Centrets ursprunglighet

0:3.12 (5.11) Det Första Ursprunget och Centret står i relation till universum sålunda:

0:3.13 (5.12) 1. De materiella universernas gravitationskrafter sammanlöper i gravitationscentret i Paradisets nedre del. Detta är just orsaken till varför hans persons geografiska läge är evigt fixerat i absolut förhållande till kraft-energi-centret på Paradisets nedre eller materiella plan. Men Gudomens absoluta personlighet existerar på Paradisets övre eller andliga plan.

0:3.14 (5.13) 2. Sinneskrafterna sammanlöper i den Oändlige Anden; det differentiala och divergerande kosmiska sinnet i de Sju Härskarandarna; det sinne som förverkligar sig i den Supreme som en tid-rymd-erfarenhet i Majeston.

0:3.15 (5.14) 3. Andekrafterna i universerna sammanlöper i den Evige Sonen.

0:3.16 (5.15) 4. Den obegränsade kapaciteten för gudomsverksamhet ligger i Gudomsabsolutet.

0:3.17 (5.16) 5. Den obegränsade kapaciteten för infinitetsrespons existerar i det Okvalificerade Absolutet.

0:3.18 (5.17) 6. De två Absoluten — det Kvalificerade och det Okvalificerade — koordineras och förenas i och av det Universella Absolutet.

0:3.19 (5.18) 7. En evolutionär moralvarelses eller någon annan moralvarelses potentiella personlighet har sitt centrum i den Universelle Faderns personlighet.

0:3.20 (5.19) VERKLIGHETEN, så som den förstås av finita varelser, är partiell, relativ och skugglik. Den maximala gudomsverklighet som fullt kan förstås av evolutionära finita varelser omfattas av den Suprema Varelsen. Icke desto mindre finns det föregående och eviga verkligheter, superfinita verkligheter, som föregår de evolutionära tid-rymd-varelsernas Suprema Gudom. Då vi försöker beskriva den universella verklighetens upphov och natur är vi tvungna att använda tid-rymd-tankegången för att nå det finita sinnets nivå. Därför måste många av evighetens samtidiga händelser framföras som händelser i följd.

0:3.21 (6.1) Så som en tid-rymd-varelse skulle betrakta Verklighetens upphov och differentiering, ernådde den evige och infinite JAG ÄR gudomsfrigörelse från det ovillkorliga infinitas fjättrar genom att använda inneboende och evig fri vilja, och detta skiljande från okvalificerad infinitet åstadkom den första absoluta gudomlighetsspänningen. Denna infinitetsdifferentialens spänning löses av det Universella Absolutet, som fungerar för att förena och koordinera den Totala Gudomens dynamiska infinitet med det Okvalificerade Absolutets statiska infinitet.

0:3.22 (6.2) I denna ursprungliga tilldragelse ernådde den teoretiska JAG ÄR personlighetsförverkligande genom att bli den Ursprunglige Sonens Evige Fader samtidigt som han blev Paradisöns Eviga Ursprung. Samexisterande med differentieringen av Sonen från Fadern, och i Paradisets närvaro, framträdde den Oändlige Andens person och centraluniversumet Havona. Med uppkomsten av samexisterande personlig Gudom, den Evige Sonen och den Oändlige Anden, undgick Fadern, som personlighet, den annars oundvikliga utspridningen inom hela den Totala Gudomens potential. Sedan dess är det endast i Treenighetsförening med sina två Gudomsjämlikar som Fadern fyller all gudomspotential, medan i tilltagande grad erfarenhetsmässig Gudom aktualeras på Suprematetens, Ultimatetens och Absoluthetens gudomlighetsnivåer.

0:3.23 (6.3) Begreppet JAG ÄR är en filosofisk eftergift som vi gör för det tidsbundna, rymdfjättrade finita människosinnet, inför omöjligheten för skapade varelser att förstå evighetsexistenser — verkligheter och förhållanden utan början, utan slut. För tid-rymd-varelsen måste alla ting ha en begynnelse med undantag av den ENDA OFÖRORSAKADE — den urtida orsakernas orsak. Därför bildar vi begreppet JAG ÄR för denna filosofiska värdenivå men instruerar samtidigt alla skapade varelser att den Evige Sonen och den Oändlige Anden är sameviga med JAG ÄR; med andra ord att det aldrig fanns en tid när JAG ÄR inte var Fader till Sonen, och med denne, till Anden.

0:3.24 (6.4) Den Infinite används för att beteckna fullheten — finaliteten — som är en följd av det Första Ursprungets och Centrets ursprunglighet. Den teoretiska JAG ÄR hör till de skapades filosofiska extension av ”viljans infinitet”, men den Infinite är en aktual värdenivå, som representerar evighetsintensionen i den Universelle Faderns absoluta och ofjättrade fria viljas sanna infinitet. Detta begrepp betecknas stundom som Fader-Infiniteten.

0:3.25 (6.5) Mycket av förvirringen hos alla klasser av varelser — höga som låga — i deras strävan att upptäcka Fadern den Infinite kommer sig av deras begränsade fattningsförmåga. Den Universelle Faderns absoluta överhöghet är inte uppenbar på subinfinita nivåer; därför är det sannolikt att endast den Evige Sonen och den Oändlige Anden verkligen känner Fadern som en infinitet; för alla andra personligheter innebär ett sådant begrepp utövandet av tro.

IV. Universumverkligheten

0:4.1 (6.6) Verkligheten aktualeras olika på olika universumnivåer; verkligheten har sitt ursprung i och genom den Universelle Faderns infinita vilja och kan uppfattas i tre ursprungliga faser på många olika nivåer av aktualering i universum:

0:4.2 (6.7) 1. Ogudifierad verklighet sträcker sig från det icke-personligas energidomäner till de verklighetsområden som omfattar de icke-personaliserbara värdena i den universella existensen, ända till det Okvalificerade Absolutet.

0:4.3 (7.1) 2. Gudifierad verklighet omfattar hela den infinita gudomspotentialen som sträcker sig uppåt genom alla personlighetsområden, från lägsta finita till högsta infinita, och innesluter sålunda området för allt det som kan personaliseras och mera — ända till Gudomsabsolutet.

0:4.4 (7.2) 3. Mellanliggande verklighet. Verkligheten i universum förutsätts vara antingen gudifierad eller ogudifierad, men för subgudifierade varelser existerar ett vidsträckt område av mellanliggande verklighet, potentiell och aktualerande, som är svår att identifiera. Mycket av denna samordnade verklighet omfattas av det Universella Absolutets områden.

0:4.5 (7.3) Detta är det primära begreppet om den ursprungliga verkligheten: Fadern inleder och upprättbehåller Verkligheten. Verklighetens primära differentialer är det gudifierade och det ogudifierade — Gudomsabsolutet och det Okvalificerade Absolutet. Det primära förhållandet är spänningen mellan dem. Denna Fader-inledda gudomlighetsspänning löses fullkomligt av, och förevigas som, det Universella Absolutet.

0:4.6 (7.4) Ur tid- och rymdsynpunkt är verkligheten ytterligare indelbar som:

0:4.7 (7.5) 1. Aktual och potentiell. Verkligheter som existerar fullt uttryckta i motsats till sådana som innehåller oavslöjad kapacitet för tillväxt. Den Evige Sonen är en absolut andlig aktualhet; den dödliga människan är i stor utsträckning en orealiserad andlig potentialitet.

0:4.8 (7.6) 2. Absolut och subabsolut. Absoluta verkligheter är eviga existenser. Subabsoluta verkligheter finns projicerade på två nivåer: de absonita — verkligheter som är relativa med avseende på både tid och evighet; de finita — verkligheter som är projicerade i rymden och som aktualeras i tiden.

0:4.9 (7.7) 3. Existentiell och erfarenhetsmässig. Paradisgudomen är existentiell, men de uppkommande Suprema och Ultimata är erfarenhetsmässiga.

0:4.10 (7.8) 4. Personlig och opersonlig. Expansion av Gudomen, uttryckande av personlighet och evolution av universum är för evigt betingade av Faderns verk av fri vilja, vilket för evigt åtskiljde aktualhetens och potentialitetens sinne-ande-personliga betydelser och värden centrerade i den Evige Sonen från de ting som har sitt centrum på och tillhör den eviga Paradisön.

0:4.11 (7.9) PARADISET är en term som inkluderar de personliga och icke-personliga fokala Absoluten av alla faser av universumverklighet. Paradiset kan, på rätt sätt kvalificerat, ange varje form av verklighet, Gudom, gudomlighet, personlighet och energi — andlig, sinnesmässig eller materiell. Alla delar de Paradiset som platsen för sitt ursprung, sin funktion och sin bestämmelse, vad beträffar värden, betydelser och sin faktiska existens.

0:4.12 (7.10) Paradisön — Paradiset på inget annat sätt kvalificerat — är Absolutet av den materiella gravitationskontroll som det Första Ursprunget och Centret utövar. Paradiset är orörligt, det enda stationära i universernas universum. Paradisön har ett läge i universum men ingen position i rymden. Denna eviga Ö är det verkliga ursprunget till de fysiska universerna — forna, nuvarande och framtida. Denna Ljusets Ö i centrum av allting är ett gudomsderivat, men knappast Gudom; inte heller är de materiella skapelserna en del av Gudomen; de är en följd.

0:4.13 (7.11) Paradiset är inte en skapare; det har en unik kontroll över många aktiviteter i universum och är mycket mera av en kontrollmekanism än en reaktor. Överallt i de materiella universerna influerar Paradiset reaktionerna och beteendet hos alla varelser som har att göra med kraft, energi och styrka, men Paradiset självt är unikt, exklusivt och isolerat i universerna. Paradiset representerar ingenting och ingenting representerar Paradiset. Det är varken en kraft eller en närvaro; det är blott Paradiset.

V. Personlighetsrealiteter

0:5.1 (8.1) Personlighet är en nivå av gudifierad verklighet, och den sträcker sig från högre sinnesaktiveringsnivå av dödligas och mellanvarelsers dyrkan och visdom upp genom det morontiella och andliga till uppnåelsen av personlighetens slutliga status. Detta är det evolutionära uppstigandet för de dödligas och med dem besläktade varelsers personlighet, men det finns en mångfald andra klasser av personligheter i universum.

0:5.2 (8.2) Verkligheten är underkastad universell expansion, personligheten infinit diversifiering, och båda har förmåga till så gott som obegränsad gudomskoordinering och evig stabilisering. Medan den icke-personliga verklighetens förmåga till förvandling är avgjort begränsad, känner vi inte till några gränser för den progressiva evolutionen av personlighetsverkligheter.

0:5.3 (8.3) På uppnådda erfarenhetsmässiga nivåer är alla personlighetsklasser eller -värden associerbara och även medskapande. Till och med Gud och människa kan samexistera i en förenad personlighet, vilket numera så utsökt visas av Kristus Mikaels status — Människoson och Gudsson.

0:5.4 (8.4) Alla subinfinita klasser och faser av personlighet kan uppnås associativt och är potentiellt medskapande. Det förpersonliga, det personliga och det överpersonliga är alla sammanlänkade av ömsesidig potential för jämställt uppnående, progressiv prestation och medskapande förmåga. Men det opersonliga förvandlar sig aldrig direkt till personligt. Personlighet uppkommer aldrig spontant; den är en gåva från Paradis-Fadern. Personlighet läggs över energi, och den är associerad endast med levande energisystem; identitet kan vara associerad med icke-levande energimönster.

0:5.5 (8.5) Den Universelle Fadern är hemligheten med personlighetens verklighet, med utgivningen av personlighet och med personlighetens bestämmelse. Den Evige Sonen är den absoluta personligheten, hemligheten med andlig energi, morontia-andar och fulländade andar. Samverkaren är andesinnets personlighet, källan till intelligensen, förnuftet och det universella sinnet. Men Paradisön är icke-personlig och utom-andlig, den utgör den universella kroppens kärna, den fysiska materiens källa och centrum och det absoluta huvudmönstret för den universella materiella verkligheten.

0:5.6 (8.6) Dessa egenskaper som kännetecknar den universella verkligheten manifesteras i Urantia-människornas upplevelse och erfarenhet på följande nivåer:

0:5.7 (8.7) 1. Kropp. Människans materiella eller fysiska organism. Den levande elektrokemiska mekanismen av animalisk natur och ursprung.

0:5.8 (8.8) 2. Sinne. Människoorganismens tänkande, uppfattande och kännande mekanism. Den totala medvetna och omedvetna erfarenheten. Intelligensen i anslutning till känslolivet sträckande sig uppåt genom dyrkan och visdom till andenivån.

0:5.9 (8.9) 3. Ande. Den gudomliga ande som lever i människans sinne — Tankeriktaren. Denna odödliga ande är förpersonlig — inte en personlighet, fastän bestämd att bli en del av den överlevande dödliga varelsens personlighet.

0:5.10 (8.10) 4. Själ. Människans själ är ett erfarenhetsmässigt förvärvande. När en dödlig varelse väljer ”att göra den Himmelske Faderns vilja”, då blir den inneboende anden fader till en ny verklighet i människans erfarenhet. Det dödliga och materiella sinnet är modern till denna samma uppkommande verklighet. Substansen av denna nya verklighet är varken materiell eller andlig — den är morontiell. Detta är den uppkommande och odödliga själen, som är bestämd att överleva den jordiska döden och påbörja uppstigningen till Paradiset.

0:5.11 (9.1) Personlighet. Den dödliga människans personlighet är varken kropp, sinne eller ande; inte heller är den själen. Personligheten är den enda oföränderliga verkligheten i en i övrigt ständigt föränderlig erfarenhet hos skapade varelser; och den förenar alla andra associerade individualitetsfaktorer. Personligheten är den unika gåva som den Universelle Fadern ger till de levande och associerade energierna av materia, sinne och ande, och som överlever med den morontiella själens överlevande.

0:5.12 (9.2) Morontia är en term som betecknar en vidsträckt nivå som ligger mellan det materiella och det andliga. Den kan beteckna personliga eller opersonliga verkligheter, levande eller icke-levande energier. Ränningen i morontia är andlig; dess väft är fysisk.

VI. Energi och mönster

0:6.1 (9.3) Allting som reagerar på Faderns personlighetsströmkrets kallar vi personligt. Allting som reagerar på Sonens andeströmkrets kallar vi ande. Allting som reagerar på Samverkarens sinnesströmkrets kallar vi sinne, sinne som en egenskap hos den Oändlige Anden — sinne i alla sina faser. Allting som reagerar på den materiella gravitationens strömkrets, med dess centrum i Paradisets nedre del, kallar vi materia — energi-materia i alla dess förvandlingsstadier.

0:6.2 (9.4) ENERGI använder vi som en allomfattande term tillämpad på andliga, sinnesmässiga och materiella områden. Kraft används också på samma vida sätt. Styrka är vanligen begränsad till att beteckna den elektroniska nivån av materia som reagerar på materiell eller lineär gravitation i storuniversum. Styrka används också för att beteckna suveränitet. Vi kan inte följa era allmänt accepterade definitioner av kraft, energi och styrka eller makt. Språket är så fattigt att vi måste ge dessa termer många olika betydelser.

0:6.3 (9.5) Fysisk energi är en term som anger alla faser och former av fenomenell rörelse, verksamhet och potential.

0:6.4 (9.6) Då vi diskuterar manifestationer av fysisk energi använder vi vanligen termerna kosmisk kraft, emergent energi och universumstyrka. De används ofta som följer:

0:6.5 (9.7) 1. Kosmisk kraft omfattar alla energier som härrör från det Okvalificerade Absolutet, men som ännu inte reagerar på Paradisets gravitation.

0:6.6 (9.8) 2. Emergent energi omfattar de energier som reagerar på Paradisets gravitation, men som ännu inte reagerar på lokal eller lineär gravitation. Detta är energi-materians förelektroniska nivå.

0:6.7 (9.9) 3. Universumstyrka innefattar alla former av energi vilka, medan de fortfarande reagerar på Paradisets gravitation, reagerar direkt på lineär gravitation. Detta är den elektroniska nivån hos energi-materia och alla senare evolutioner därav.

0:6.8 (9.10) Sinne är ett fenomen som innebär aktivitetsnärvaro av levande omvårdnad förutom olika slags energisystem; och detta gäller på alla ingelligensnivåer. I personligheten ligger sinnet alltid mellan ande och materia; därför är universum upplyst av tre slags ljus: materiellt ljus, intellektuell insikt och andeluminositet.

0:6.9 (10.1) Ljus — andeluminositet — är en ordsymbol, en språkbild, som anger den personlighetsmanifestation som kännetecknar andevarelser av olika klasser. Denna lysande emanation är på intet sätt besläktad med vare sig intellektuell insikt eller manifestationer av fysiskt ljus.

0:6.10 (10.2) MÖNSTER kan projiceras som materiellt, andligt eller sinnesmässigt, eller vilken som helst kombination av dessa energier. Det kan genomsyra personligheter, identiteter, väsen eller icke-levande materia. Men mönster är mönster och förblir mönster; endast kopior mångfaldigas.

0:6.11 (10.3) Mönster kan gestalta och ge form åt energin men har inte kontroll över den. Gravitationen har den enda kontrollen över energi-materien. Varken rymden eller mönstret reagerar för gravitationen, men det finns inget samband mellan rymd och mönster; rymden är varken mönster eller potentiellt mönster. Mönster är en konfiguration av verkligheten som redan har betalt all gravitationsskuld; varje mönsters verklighet består av dess energier, dess sinne, ande, eller materiella beståndsdelar.

0:6.12 (10.4) I motsats till aspekten av det totala avslöjar mönstret energins och personlighetens individuella aspekt. Personlighets- eller identitetsformer är mönster som framflyter ur energi (fysisk, andlig eller sinnemässig), men de är inte en inneboende del därav. Den egenskap hos energin eller personligheten, som förorsakar uppkomsten av mönster, kan hänföras till Gud — Gudomen — till Paradisets kraftfond, till samexistensen av personlighet och styrka.

0:6.13 (10.5) Mönster är en urdesign från vilken kopior görs. Det Eviga Paradiset är mönstrens absolut; den Evige Sonen är mönsterpersonligheten; den Universelle Fadern är det direkta förfader-upphovet till båda. Men Paradiset utger inte mönster, och Sonen kan inte utge personlighet.

VII. Den Suprema Varelsen

0:7.1 (10.6) Totaluniversumets gudomsmekanism är tvåfaldig vad beträffar evighetsförhållanden. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är eviga — är existentiella varelser — medan Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute är aktualerande Gudomspersonligheter från de tid-rymd- och tid-rymd-transcenderade sfärernas post-Havona-epoker inom totaluniversums evolutionära expansion. Dessa aktualerande Gudomspersonligheter är framtida evigheter från den tid då, och på det sätt som, de styrkepersonaliserar sig i de växande universerna genom tekniken att erfarenhetsmässigt aktualera de eviga Paradisgudomarnas associativa-skapande potentialer.

0:7.2 (10.7) Gudomen är därför tvåfaldig i sin tillvaro:

0:7.3 (10.8) 1. Existentiell — varelser med evig existens, förgången, nuvarande och framtida.

0:7.4 (10.9) 2. Erfarenhetsmässig — varelser som aktualeras i post-Havona-nuet men som har en existens utan ände under all framtida evighet.

0:7.5 (10.10) Fadern, Sonen och Anden är existentiella — existentiella i aktualhet (ehuru alla potentialer antages vara erfarenhetsmässiga). Den Supreme och den Ultimate är helt erfarenhetsmässiga. Gudomsabsolutet är erfarenhetsmässigt i aktualeringen men existentiell i potentialiteten. Gudomen är till sitt väsen evig, men endast Gudomens tre ursprungliga personer är obetingat eviga. Alla andra Gudomspersonligheter har en begynnelse, men de är alla eviga till sin bestämmelse.

0:7.6 (10.11) Då Fadern har uppnått existentiell gudomsyttring av sig själv i Sonen och Anden uppnår han nu erfarenhetsmässig yttring på hittills opersonliga och ouppenbarade gudomsnivåer som Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute; men dessa erfarenhetsmässiga Gudomar existerar inte helt än; de håller på att aktualera sig.

0:7.7 (11.1) Gud den Supreme i Havona är den treeniga Paradisgudomens personliga andeåterspegling. Detta associativa gudomsförhållande undergår nu en skapande expansion utåt inom Gud den Sjufaldige och förenas i syntes i den Allsmäktige Supremes erfarenhetsmässiga styrka i storuniversum. Paradisgudomen, existentiell som tre personer, utvecklas sålunda erfarenhetsmässigt i två faser av Suprematet, medan dessa två faser förenas i styrka-personlighet som en Herre, den Suprema Varelsen.

0:7.8 (11.2) Den Universelle Fadern ernår befrielse enligt fri vilja från infinitetens band och evighetens fjättrar genom treeninghetsbildningens teknik, trefaldig gudomspersonalisering. Den Suprema Varelsen utvecklas redan nu som en sub-evig personlighetsförening av den sjufaldiga gudomsmanifestationenen inom storuniversums tid-rymd-segment.

0:7.9 (11.3) Den Suprema Varelsen är inte en direkt skapare, med undantag av att han är Majestons fader, men han är en syntes och koordinator av alla skapade-Skapare-aktiviteter i universum. Den Suprema Varelsen, som nu aktualeras i de evolutionära universerna, är gudomskorrelatorn och sammanfogaren av tid-rymd-gudomligheten, av treenig Paradisgudom i erfarenhetsmässig förening med tidens och rymdens Suprema Skapare. När slutligen aktualerad kommer denna evolutionära Gudom att utgöra den eviga fusionen av det finita och det infinita — den eviga och oupplösliga föreningen av erfarenhetsmässig styrka och andepersonlighet.

0:7.10 (11.4) All tid-rymd-finit verklighet är, under ledande uppmaning av den evolverande Suprema Varelsen, engagerad i en ständigt uppstigande mobilisering och fulländande förening (syntes av styrka-personlighet) av den finita verklighetens alla faser och värden, i förening med olika faser av paradisverklighet, med målet och syftet att därefter inlåta sig på försöket att nå super-varelseuppnåendets absonita nivåer.

VIII. Gud den Sjufaldige

0:8.1 (11.5) Som gottgörelse för finit status och kompensation för de skapades begränsade uppfattning har den Universelle Fadern etablerat de evolutionära varelsernas sjufaldiga närmande till Gudomen:

0:8.2 (11.6) 1. Paradisets Skaparsöner

0:8.3 (11.7) 2. Dagarnas Forna

0:8.4 (11.8) 3. De Sju Härskarandarna

0:8.5 (11.9) 4. Den Suprema Varelsen

0:8.6 (11.10) 5. Gud Anden

0:8.7 (11.11) 6. Gud Sonen

0:8.8 (11.12) 7. Gud Fadern

0:8.9 (11.13) Denna sjufaldiga gudomspersonalisering i tid och rymd och för de sju superuniverserna gör det möjligt för den dödliga människan att uppnå närvaron av Gud, som är ande. Denna sjufaldiga Gudom, som för de finita tid-rymd-varelserna en gång kommer att styrke-personaliseras i den Suprema Varelsen, är den verksamma Gudomen för de dödliga evolutionära varelserna under deras levnadsbana av uppstigande till Paradiset. Ett sådant erfarenhetsmässigt upptäcktslivsskede av insikt om Gud börjar med erkännandet av gudomligheten hos Skaparsonen i ett lokaluniversum och fortsätter upp genom Dagarnas Forna i superuniversum och via en av de Sju Härskarandarnas person till uppnåelsen av upptäckten och erkännandet av den Universelle Faderns gudomliga personlighet i Paradiset.

0:8.10 (12.1) Storuniversum är den trefaldiga gudomsdomänen för Suprematetens Treenighet, Gud den Sjufaldige och den Suprema Varelsen. Gud den Supreme är potentiell i Paradistreenigheten, från vilken hans personlighet och andeegenskaper härstammar; men han undergår nu aktualering i Skaparsönerna, Dagarnas Forna och Härskarandarna, från vilka hans suveränitet som Allsmäktig för superuniverserna i tid och rymd härstammar. Denna maktmanifestation av de evolutionära varelsernas omedelbara Gud tid-rymd-evolverar i själva verket samtidigt med dessa. Den Allsmäktige Supreme, som evolverar på de icke-personliga aktiviteternas värdenivå, och Gud den Supremes andeperson är en verklighet — den Suprema Varelsen.

0:8.11 (12.2) Skaparsönerna inom Gud den Sjufaldiges gudomsassociation tillhandahåller den mekanism genom vilken den dödliga blir odödlig och det finita uppnår det infinitas famn. Den Suprema Varelsen tillhandahåller tekniken för mobiliseringen av styrka och personlighet, den gudomliga syntesen, av alla dessa mångahanda transaktioner, vilket sålunda gör det möjligt för det finita att uppnå det absonita och att genom andra möjliga framtida aktualeringar försöka uppnå den Ultimate. Skaparsönerna och deras medarbetare de Gudomliga Omvårdarna är deltagare i denna suprema mobilisering, men Dagarnas Forna och de Sju Härskarandarna är sannolikt för evigt fixerade som permanenta administratörer i storuniversum.

0:8.12 (12.3) Gud den Sjufaldiges verksamhet daterar sig från organiseringen av de sju superuniverserna, och den kommer sannolikt att expandera i samband med den framtida evolutionen av skapelserna i yttre rymden. Organiseringen av dessa framtida universer på den första, andra, tredje och fjärde rymdnivån av progressiv evolution kommer otvivelaktigt att bevittna begynnelsen av det transcendenta och absonita närmandet till Gudomen.

IX. Gud den Ultimate

0:9.1 (12.4) Så som den Suprema Varelsen progressivt evolverar från den tidigare gudomlighetsbegåvelsen som ingår i storuniversums givna potential av energi och personlighet, så eventuerar Gud den Ultimate ur gudomlighetens potentialer inom totaluniversums transcenderade tid-rymd-domäner. Den Ultimata Gudomens aktualering signalerar absonit förening av den första erfarenhetsmässiga Treenigheten och anger förenande gudomsexpansion på den andra nivån av skapande självförverkligande. Detta utgör personlighet-styrka-motsvarigheten till erfarenhetsmässig gudomaktualering i universum av Paradis- absonita verkligheter på de eventuerande nivåerna av transcenderade tid-rymd-värden. Fullbordandet av en sådan erfarenhetsmässig utveckling är avsedd att möjliggöra ultimat service-bestämmelse för alla tid-rymd-varelser, som har uppnått absonita nivåer genom fullbordad förståelse av den Suprema Varelsen och genom Gud den Sjufaldiges verksamhet.

0:9.2 (12.5) Gud den Ultimate betecknar personlig Gudom som verkar på det absonitas gudomlighetsnivåer och på supertidens och den transcenderade rymdens universumsfärer. Den Ultimate är ett eventuerande av Gudomen ovan det suprema. Den Supreme är den Treenighetsförening som finita varelser förstår; den Ultimate är den förening av Paradistreenigheten som absonita varelser förstår.

0:9.3 (13.1) Genom den evolutionära Gudomens mekanism är den Universelle Fadern faktiskt engagerad i det överväldigande och häpnadsväckande verket att fokalisera personlighet och mobilisera styrka, på deras respektive betydelsenivåer i universum, av det finitas, det absonitas och även det absolutas gudomliga verklighetsvärden.

0:9.4 (13.2) De första tre Paradisgudomarna med ett evigt förflutet — den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden — skall i den eviga framtiden bli personlighetskompletterade genom den erfarenhetsmässiga aktualeringen av associerade evolutionära Gudomar — Gud den Supreme, Gud den Ultimate och möjligen Gud den Absolute.

0:9.5 (13.3) Gud den Supreme och Gud den Ultimate som nu evolverar i de erfarenhetsmässiga universerna är inte existentiella — inte förflutet eviga, endast framtida eviga, tid-rymd-betingade och transcendental-betingade eviga. De är Gudar med suprema, ultimata och möjligen suprem-ultimata egenskaper, men de har ett historiskt ursprung i universum. De kommer aldrig att ha ett slut, men de har definitivt personlighetsbegynnelse. De är verkligen aktualeringar av eviga och infinita gudomspotentialer, men de själva är varken obetingat eviga eller infinita.

X. Gud den Absolute

0:10.1 (13.4) Det finns många drag i Gudomsabsolutets eviga verklighet, som inte fullt kan förklaras för det tid-rymd-finita sinnet, men Gud den Absolutes aktualering skulle bli en följd av föreningen av den andra erfarenhetsmässiga Treenigheten, den Absoluta Treenigheten. Detta skulle innebära det erfarenhetsmässiga förverkligandet av absolut gudomlighet, förenandet av absoluta betydelser på absoluta nivåer; men vi är inte säkra på omfattningen av alla absoluta värden, då vi inte vid någon tid har informerats om att det Kvalificerade Absolutet är motsvarigheten till den Infinite. Superultimata bestämmelser berör absonita betydelser och infinit andlighet, och utan båda dessa ouppnådda verkligheter kan vi inte hävda absoluta värden.

0:10.2 (13.5) Gud den Absolute är målet för förverkligande-uppnåendet hos alla överabsonita varelser, men Gudomsabsolutets styrka- och personlighetpotential transcenderar vår uppfattning, och vi tvekar att diskutera de verkligheter som är så fjärran från erfarenhetsmässig aktualering.

XI. De Tre Absoluten

0:11.1 (13.6) När den Universelle Faderns och den Evige Sonens förenade tanke, verkande i Handlingens Gud, utgjorde skapandet av det gudomliga och centrala universumet, följde Fadern sin tankes expression in i Sonens ord och i deras Gemensamma Verkställares handling genom att differentiera sin Havona-närvaro från infinitetens potentialer. Dessa oavslöjade infinitetspotentialer förblir rymdförborgade i det Okvalificerade Absolutet och gudomligt beslöjade i Gudomsabsolutet, medan dessa två blir ett i verksamheten hos det Universella Absolutet, Paradisfaderns ouppenbarade infinitet-enhet.

0:11.2 (13.7) Både den kosmiska kraftens och andekraftens potens undergår en process av progressivt uppenbarande-förverkligande då berikandet av all verklighet åstadkommes av erfarenhetsmässig tillväxt och genom det Universella Absolutets korrelation av det erfarenhetsmässiga med det existentiella. Genom det Universella Absolutets balanserande närvaro förverkligar det Första Ursprunget och Centret ett utvidgande av erfarenhetsmässig styrka, åtnjuter identifiering med sina evolutionära varelser och uppnår expansion av erfarenhetsmässig Gudom på Suprematetens, Ultimatetens och Absoluthetens nivåer.

0:11.3 (14.1) När det inte är fullt möjligt att särskilja Gudomsabsolutet från det Okvalificerade Absolutet betecknas deras förmodade kombinerade funktion eller koordinerade närvaro som det Universella Absolutets verksamhet.

0:11.4 (14.2) 1. Gudomsabsolutet förefaller att vara den allstyrkefulla aktiveraren medan det Okvalificerade Absolutet synes vara den alleffektiva mekaniseraren av det supremt förenade och ultimativt koordinerade universernas universum, till och med universer på universer, färdiga, i vardande och tillkommande.

0:11.5 (14.3) Gudomsabsolutet kan inte reagera, eller gör det åtminstone inte, på ett subabsolut sätt inför någon situation i universum. Varje reaktion av detta Absolut inför en given situation verkar vara med tanke på det bästa för hela skapelsen av ting och varelser, inte bara på dess nuvarande existensstadium utan också med tanke på de infinita möjligheterna i all framtida evighet.

0:11.6 (14.4) Gudomsabsolutet är den potential som åtskiljdes från den totala infinita verkligheten genom den Universelle Faderns fria val, och inom vilket alla gudomlighetsaktiviteter — existentiella och erfarenhetsmässiga — försiggår. Detta är det Kvalificerade Absolutet i motsats till och till skillnad från det Okvalificerade Absolutet; men det Universella Absolutet får läggas till båda för att omfatta all absolut potential.

0:11.7 (14.5) 2. Det Okvalificerade Absolutet är icke-personligt, ligger utanför det gudomliga och är ogudifierat. Det Okvalificerade Absolutet saknar därför personlighet, gudomlighet och alla skaparprerogativ. Varken fakta eller sanning, erfarenhet eller uppenbarelse, filosofi eller absoniti kan genomtränga naturen och karaktären hos detta Absolut utan bestämning i universum.

0:11.8 (14.6) Det bör göras klart att det Okvalificerade Absolutet är en positiv verklighet som genomtränger storuniversum och som uppenbarligen utbreder sig vidare med samma rymdnärvaro in i kraftverksamheterna och de förmateriella evolutionerna inom rymdregionernas enorma utsträckning bortom de sju superuniverserna. Det Okvalificerade Absolutet är inte blott en negativism i form av ett filosofiskt begrepp som bygger på antagandena i metafysiska sofisterier om det obetingades och ovillkorligas universalitet, dominans och ursprunglighet. Det Okvalificerade Absolutet är en positiv övervakningskontroll av universum i infiniteten; denna övervakningskontroll är obegränsad i förhållande till rymd och kraft men är definitivt betingad av närvaron av liv, sinne, ande och personlighet och är ytterligare betingad av Paradistreenighetens viljereaktioner och målbestämda mandat.

0:11.9 (14.7) Vi är övertygade om att det Okvalificerade Absolutet inte är en odifferentierad och allt genomträngande influens jämförbar vare sig med metafysikens panteistiska begrepp eller med hypotesen om en eter, en gång omfattad av vetenskapen. Det Okvalificerade Absolutet är obegränsat vad gäller kraft och betingat vad gäller Gudom, men vi uppfattar inte fullt förhållandet mellan detta Absolut och universernas andeverkligheter.

0:11.10 (14.8) 3. Det Universella Absolutet var, enligt vad vi logiskt kan sluta oss till, oundvikligt då den Universelle Fadern som ett verk av absolut fri vilja differentierade universumverkligheterna i gudifierade och ogudifierade — personaliserbara och icke-personaliserbara — värden. Det Universella Absolutet är det gudomsfenomen som anger lösandet av den spänning som hade skapats av handlingen att av fri vilja differentiera universumverkligheten och fungerar som associativ koordinator av dessa totalsummor av existentiella potentialiteter.

0:11.11 (15.1) Det Universella Absolutets spänningsnärvaro betyder justering av differential mellan gudomsrealitet och ogudifierad realitet förknippad med särskiljandet av gudomlighetens fria viljas dynamik från den ovillkorliga infinitetens statiska tillstånd.

0:11.12 (15.2) Minns alltid: Potentiell infinitet är absolut och oskiljbar från evighet. Aktual infinitet i tiden kan aldrig vara annat än partiell och måste därför vara icke-absolut; inte heller kan infinitet hos aktual personlighet vara absolut förutom i okvalificerad Gudom. Det är differentialen hos infinitetspotentialen i det Okvalificerade Absolutet och Gudomsabsolutet som förevigar det Universella Absolutet, vilket gör det kosmiskt möjligt att ha materiella universer i rymden och andligen möjligt att ha finita personligheter i tiden.

0:11.13 (15.3) Det finita kan samexistera i kosmos med den Infinite endast emedan det Universella Absolutets associativa närvaro så perfekt utjämnar spänningen mellan tid och evighet, finitet och infinitet, verklighetspotential och verklighetsaktualhet, Paradis och rymd, människa och Gud. Associativt innebär det Universella Absolutet identifikationen av den zon av framåtskridande evolutionell verklighet som existerar i den subinfinita gudomsmanifestationens tid-rymd- och tid-rymd-transcenderade universer.

0:11.14 (15.4) Det Universella Absolutet är potentialen hos den statisk-dynamiska Gudomen, som funktionellt kan förverkligas på tid-evighet-nivåer som finit-absoluta värden, och som det är möjligt att närma sig erfarenhetsmässigt och existentiellt. Denna ofattbara aspekt hos Gudomen kan vara statisk, potentiell och associativ men är inte erfarenhetsmässigt kreativ eller evolutionell när det gäller de intelligenta personligheter som nu verkar i totaluniversum.

0:11.15 (15.5) Det Absoluta. De två Absoluten — det kvalificerade och det okvalificerade — ehuru de kan tyckas så olikartade i funktionen när de observeras av sinnesvarelser, är fulländat och gudomligt förenade i och av det Universella Absolutet. Fullt analyserade och förstådda är alla tre ett Absolut. På subinfinita nivåer är de funktionellt differentierade, men i infiniteten är de ETT.

0:11.16 (15.6) Vi använder aldrig termen det Absoluta som en negation eller ett förnekande av någonting. Inte heller anser vi det Universella Absolutet vara självbestämmande, ett slags panteistisk och opersonlig Gudom. Det Absoluta är i allt som gäller personlighet i universum strikt begränsad av Treenigheten och dominerad av Gudomen.

XII. Treenigheterna

0:12.1 (15.7) Den ursprungliga och eviga Paradistreenigheten är existentiell och var oundviklig. Denna Treenighet som aldrig hade någon början var en naturlig del av differentieringen av det personliga och det icke-personliga genom Faderns ofjättrade vilja. Den blev faktisk när hans personliga vilja koordinerade dessa båda verkligheter genom sinne. Post-Havona-Treenigheterna är erfarenhetsmässiga — en naturlig del av skapandet av två subabsoluta och evolutionella nivåer av styrka-personlighet-manifestation i totaluniversum.

0:12.2 (15.8) Paradistreenigheten — den eviga gudomsföreningen av den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden — är existentiell i aktualhet, men alla potentialer är erfarenhetsmässiga. Därför utgör denna Treenighet den enda gudomsrealitet som omfattar infinitet, och därför äger de universumfenomen rum vilka innebär att Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute aktualeras.

0:12.3 (15.9) De första och andra erfarenhetsmässiga Treenigheterna, efter-Havona-Treenigheterna, kan inte vara infinita emedan de omfattar härledda Gudomar, Gudomar evolverade genom den erfarenhetsmässiga aktualeringen av verkligheter eventuerade eller skapade av den existentiella Paradistreenigheten. Gudomlighetens infinitet blir ständigt berikad, om inte förstorad, av finitet och absonitet i erfarenheten hos skapade och Skapare.

0:12.4 (16.1) Treenigheter är sanningar om förhållande och fakta om jämställd gudomsmanifestation. Treenighetsfunktionerna omfattar gudomsverkligheter, och gudomsverkligheter söker alltid förverkligande och manifestation i personalisering. Gud den Supreme, Gud den Ultimate och även Gud den Absolute är därför gudomliga oundvikligheter. Dessa tre erfarenhetsmässiga Gudomar var potentiella i den existentiella Treenigheten, Paradistreenigheten, men deras framträdande i universum som personligheter med styrka är till en del beroende av deras egen erfarenhetsmässiga verksamhet i universerna som kännetecknas av styrka och personlighet och till en del av efter-Havona-Skaparnas och -Treenigheternas erfarenhetsmässiga prestationer.

0:12.5 (16.2) De två efter-Havona-Treenigheterna, den Ultimata och den Absoluta erfarenhetsmässiga Treenigheten, är inte nu fullt manifesterade; deras förverkligande i universum pågår. Dessa gudomsassociationer kan beskrivas som följer:

0:12.6 (16.3) 1. Den Ultimata Treenigheten, som nu evolverar, kommer till slut att bestå av den Suprema Varelsen, de Suprema Skaparpersonligheterna och totaluniversums absonita Arkitekter, dessa unika universumplanerare som varken är skapare eller skapade. Gud den Ultimate kommer slutligen och oundvikligen att framträda till styrka och personlighet som gudomskonsekvensen av föreningen av denna erfarenhetsmässiga Ultimata Treenighet på det nästan gränslösa totaluniversums expanderande arena.

0:12.7 (16.4) 2. Den Absoluta Treenigheten — den andra erfarenhetsmässiga Treenigheten — som nu undergår aktualering, kommer att bestå av Gud den Supreme, Gud den Ultimate och den ouppenbarade Fullbordaren av Universernas Bestämmelse. Denna Treenighet verkar på såväl pesonliga som överpersonliga nivåer, ända intill gränserna för det icke-personliga, och dess förening i universalitet skulle erfarenhetsmässigt framkalla Absolut Gudom.

0:12.8 (16.5) Den Ultimata Treenigheten undergår erfarenhetsmässig slutlig förening, men vi tvivlar verkligen på möjligheten till en sådan fullständig förening av den Absoluta Treenigheten. Vår uppfattning om den eviga Paradistreenigheten är emellertid en ständigt närvarande påminnelse om att Gudomens treenighetsformning kanske kan åstadkomma det annars ouppnåeliga; därför antar vi att den Supreme-Ultimate en gång framträder och att Gud den Absolute möjligen treenigas-faktualiseras.

0:12.9 (16.6) Filosoferna i universerna postulerar en Treenigheternas Treenighet, en existentiell-erfarenhetsmässig Treenighet-Infinitet, men de kan inte föreställa sig dess personalisering; möjligen skulle den motsvara den Universelle Faderns person på den begreppsmässiga nivå där JAG ÄR finns. Men oberoende av allt detta är den ursprungliga Paradistreenigheten potentiellt infinit emedan den Universelle Fadern är aktualt infinit.

Erkännande

0:12.11 (16.8) I formuleringen av de följande skildringarna, som gäller den Universelle Faderns karaktär och naturen hos dem som är associerade med honom i Paradiset, och i försöket att beskriva det fullkomliga centrala universumet och de runtom cirkulerande sju superuniverserna, söker vi hålla oss till superuniversumhärskarnas mandat, enligt vilket vi, i all vår strävan att uppenbara sanning och koordinera väsentlig kunskap, skall ge företräde åt de högsta existerande mänskliga uppfattningarna om de ämnen som skall framföras. Vi kan anlita ren uppenbarelse endast när de begrepp som presenteras inte tidigare har fått ett adekvat uttryck i människosinnet.

0:12.12 (17.1) De successiva planetariska uppenbarelserna av gudomlig sanning omfattar alltid de högsta existerande uppfattningarna om andliga värden som utgör en del av den nya och ökade koordineringen av planetarisk kunskap. Vid avfattandet av dessa framställningar om Gud och hans medarbetare i universum har vi i enlighet därmed som bas utvalt mer än tusen människotankar och begrepp som representerar den högsta och mest avancerade planetariska kunskapen om andliga värden och universumbetydelser. Där dessa människouppfattningar, samlade från gudsmedvetna dödliga från förr och nu, är otillräckliga för att framställa sanningen så som vi har anvisats att uppenbara den, kommer vi utan tvekan att utöka dem och för detta ändamål utnyttja vår egen överlägsna kunskap om Paradisgudomarnas och deras transcendenta hemuniversums verklighet och gudomlighet.

0:12.13 (17.2) Vi är fullt medvetna om svårigheterna som är förknippade med vårt uppdrag; vi inser omöjligheten att fullt översätta gudomlighets- och evighetsbegreppens språk till språksymbolerna för det dödliga sinnets finita begrepp. Men vi vet att en del av Gud bor i människans sinne och att Sanningens Ande vistas hos människosjälen; och vidare vet vi att dessa andekrafter samverkar för att få den materiella människan att inse de andliga värdenas verklighet och att förstå universumbetydelsernas filosofi. Men ännu säkrare vet vi att den Gudomliga Närvarons andar kan hjälpa människan att andligen tillägna sig all sanning som bidrar till att öka den personliga religiösa erfarenhetens — gudsmedvetenhetens — ständigt progressiva verklighet.

0:12.14 (17.3) [Avfattad av en i Orvonton verkande Gudomlig Rådgivare som leder den kår av superuniversumpersonligheter som gavs i uppdrag att på Urantia framföra sanningen om Paradisgudomarna och universernas universum.]

DEL I. Centraluniversumet och superuniverserna

Urantiaboken

DEL I

Centraluniversumet och superuniverserna

Avfattad under beskydd av en Uversa-kår bestående av auperuniversumpersonligheter med bemyndiagande av Dagarnas Forna i Orvonton.

Kapitel 1 - Den Universelle Fadern

Urantiaboken

Kapitel 1

Den Universelle Fadern

1:0.1 (21.1) DEN Universelle Fadern är all skapelses Gud, det Första Ursprunget och Centret för alla ting och varelser. Tänk på Gud först som skapare, därefter som övervakare och sist som infinit upprätthållare. Sanningen om den Universelle Fadern hade börjat gå upp för mänskligheten när profeten yttrade: ”Du Gud är allena; det finns ingen förutom dig. Du har skapat himlen och himlarnas himmel med alla deras härskaror; du bevarar och övervakar dem. Guds Söner skapade universerna. Skaparen skyler sig med ljus som med en klädnad och sträcker ut himlarna som ett skynke.” Det var inte möjligt för människan att uppfatta Fadern som gudomlig skapare och infinit övervakare förrän begreppet Universell Fader — en Gud i stället för många gudar — hade uppstått.

1:0.2 (21.2) Myriaderna av planetsystem har alla gjorts för att till slut bli bebodda av många olika slag av intelligenta varelser, varelser som kan bli medvetna om Gud, ta emot den gudomliga kärleken och i sin tur älska honom. Universernas universum är Guds verk och boplatsen för hans olika skapade varelser. ”Gud skapade himlarna och formade jorden; han lade grunden till universum och skapade denna värld inte förgäves; han formade den för att bebos.”

1:0.3 (21.3) Alla de upplysta världarna erkänner och dyrkar den Universelle Fadern, den evige skaparen och infinite upprätthållaren av all skapelse. Viljevarelserna i otaliga universer har dragit åstad på den långa, långa färden till Paradiset, det eviga äventyrets fascinerande kamp för att nå fram till Gud Fadern. Det transcendenta målet för tidens barn är att finna den evige Guden, att förstå den gudomliga naturen, att känna igen den Universelle Fadern. Skapade varelser som känner Gud har endast en högsta ambition, endast en brinnande önskan, och det är att så som de är i sina sfärer bli lik honom sådan han är i sin personlighets paradisfullkomlighet och i sin sfär av rättfärdig suprematet. Från den Universelle Fadern, som bebor evigheten, har utgått det högsta påbudet: ”Var fullkomliga, såsom även jag är fullkomlig.” I kärlek och nåd har Paradisets budbärare fört denna gudomliga uppmaning ned genom tidevarven och ut genom universerna, även till så låga varelser av djuriskt ursprung som människosläktet på Urantia.

1:0.4 (22.1) Denna storslagna och universella föreskrift att sträva efter att uppnå gudomlighetens fulländning är den första uppgiften och borde vara den högsta ambitionen bland hela den kämpande skapelsen bestående av varelser som fullkomlighetens Gud har skapat. Denna möjlighet att uppnå gudomlig fulländning är människans slutliga och säkra bestämmelse för allt det eviga, andliga framåtskridandet.

1:0.5 (22.2) De dödliga på Urantia kan knappast hoppas vara fulländade i infinit betydelse, men det är helt möjligt för människovarelser att med början på denna planet nå det överjordiska och gudomliga mål som den infinite Guden har satt för den dödliga människan; och när människovarelserna verkligen når denna bestämmelse är de i allt som gäller självförverkligande och sinnesförmögenheter lika fullständiga i sin sfär av gudomlig fulländning som Gud själv är i sin sfär av infinitet och evighet. Sådan fulländning är kanske inte universell i materiell bemärkelse, obegränsad i fråga om intellektuell fattning, eller slutlig vad andlig erfarenhet gäller, men den är slutlig och fullständig i alla finita aspekter beträffande viljans gudomlighet, fulländning av personlighetsmotivation och gudsmedvetande.

1:0.6 (22.3) Detta är den sanna betydelsen av den gudomliga befallningen, ”Var fullkomliga, såsom även jag är fullkomlig”, som alltid driver människan framåt och visar henne inåt i den långa och fascinerande kampen för att nå allt högre nivåer av andliga värden och sanna universumbetydelser. Detta ädla sökande efter universernas Gud är det största äventyret för invånarna i tidens och rymdens alla världar.

1. Faderns namn

1:1.1 (22.4) Av alla de namn under vilka Gud Fadern är känd i universerna påträffas oftast de som betecknar honom som det Första Ursprunget och Universumcentret. Den Förste Fadern är känd under olika namn i olika universer och i olika delar av samma universum. De namn som den skapade ger åt Skaparen beror mycket på den skapades uppfattning om Skaparen. Det Första Ursprunget och Universumcentret har aldrig uppenbarat sig till sitt namn, endast till sin natur. Om vi tror att vi är denne Skapares barn är det enbart naturligt att vi till slut kommer att kalla honom Fader. Men det namnet har vi själva valt, och det kommer sig av vår insikt om vårt personliga förhållande till det Första Ursprunget och Centret.

1:1.2 (22.5) Den Universelle Fadern påtvingar aldrig universernas intelligenta viljevarelser någon form av egenmäktigt erkännande, formbunden dyrkan eller slaviskt tjänande. De evolutionära invånarna i tidens och rymdens världar måste av sig själva — i sina egna hjärtan — erkänna, älska och frivilligt dyrka honom. Skaparen vägrar att pressa eller tvinga fram underkastelse av den andliga fria viljan hos sina materiella skapade varelser. Att kärleksfullt viga den mänskliga viljan till att göra Faderns vilja är människans mest utsökta gåva till Gud; ett sådant helgande av den skapades vilja utgör i själva verket människans enda möjliga gåva av sant värde till Paradisfadern. I Gud lever och rör sig människan, och har sin varelse; det finns ingenting som människan kan ge Gud förutom detta val att följa Faderns vilja, och sådana beslut fattade av universernas intelligenta viljevarelser utgör realiteten i den sanna dyrkan som är så tillfredsställande för Skaparfaderns kärleksdominerade natur.

1:1.3 (22.6) När ni en gång har blivit sant gudsmedvetna, efter det att ni verkligen upptäcker den majestätiske Skaparen och börjar erfara förverkligandet av den gudomlige övervakarens närvaro i ert inre, då kommer ni i enlighet med er upplysning och i enlighet med det sätt och den metod som de gudomliga Sönerna uppenbarar Gud på, att finna ett namn för den Universelle Fadern vilket adekvat uttrycker er uppfattning om det Första Ursprunget och Centret. I skilda världar och i olika universer blir Skaparen sålunda känd under talrika benämningar, som alla i förhållandets anda betyder detsamma, men i fråga om ord och symboler blir varje namn beroende av graden, djupet, av hans upphöjdhet i hans skapade varelsers hjärtan i varje värld.

1:1.4 (23.1) Nära centrum av universernas universum är den Universelle Fadern i allmänhet känd under namn som kan anses betyda det Första Ursprunget. Längre ut i rymdens universer betyder de termer som används för att beteckna den Universelle Fadern oftare det Universella Centret. Ännu längre ut i stjärnskapelsen är han känd, såsom i högkvartersvärlden i ert lokaluniversum, som det Första Skapande Ursprunget och Gudomliga Centret. I en närbelägen konstellation kallas Gud Universernas Fader; i en annan den Infinite Upprätthållaren, och österut, den Gudomlige Övervakaren. Han har också betecknats som Ljusets Fader, Livets Gåva och den Allsmäktige.

1:1.5 (23.2) I de världar där en Paradisson har levt ett utgivningsliv är Gud vanligen känd under något namn som anger personligt förhållande, kärleksfull hängivenhet och faderlig tillgivenhet. I högkvarteret i er konstellation kallas Gud den Universelle Fadern och på olika bebodda planeter i ert lokalsystem är han varierande känd som Fädernas Fader, Paradisfadern, Havonafadern och Andefadern. De som känner Gud som följd av uppenbarelserna i och med Paradissönernas utgivningar ger så småningom vika för det tilltalande draget i det rörande förhållande som föreningen av skapad-Skapare innebär och kallar då Gud ”vår Fader”.

1:1.6 (23.3) På en planet med sexuella varelser, i en värld där föräldrakänslornas impulser på ett naturligt sätt finns i hjärtana på dess förståndsvarelser, blir termen Fader ett mycket uttrycksfullt och passande namn för den evige Guden. Han är bäst känd, mest universellt accepterad, på er planet Urantia under namnet Gud. Det namn man ger honom är av liten betydelse. Det betydelsefulla är att ni känner honom och strävar att efterlikna honom. Era forna profeter kallade honom i sanning ”den evige Guden” och hänvisade till honom som den som ”bebor evigheten”.

2. Guds verklighet

1:2.1 (23.4) Gud är ursprunglig verklighet i andens värld; Gud är sanningens källa i sinnets sfärer; Gud överskuggar allting i de materiella rikena. För alla skapade förståndsvarelser är Gud en personlighet, och för universernas universum är han det Första Ursprunget till och Centrum för den eviga verkligheten. Gud liknar varken människa eller maskin. Den Förste Fadern är universell ande, evig sanning, infinit verklighet och faderpersonlighet.

1:2.2 (23.5) Den evige Guden är oändligt mycket mer än idealiserad verklighet eller ett personifierat universum. Gud är inte, enkelt nog, människans högsta önskan, ett objekt för de dödligas sökande. Gud är inte heller enbart ett begrepp, rättfärdighetens makt-potential. Den Universelle Fadern är inte en synonym till naturen, inte heller är han en personifiering av naturlagarna. Gud är en transcendent verklighet, inte endast människans traditionella uppfattning om de högsta värdena. Gud är inte en psykologisk fokusering av andliga betydelser, inte heller är han ”människans ädlaste skapelse”. Gud kan representera alla dessa uppfattningar i människornas tankar, men han är mera. Han är en frälsande person och en kärleksfull Fader för alla som har andlig frid på jorden och som längtar efter att få erfara personlighetens överlevnad i döden.

1:2.3 (24.1) Det faktum att Guds existens är verklig visas i människans erfarenhet av den gudomliga närvaron inom henne. Andeledsagaren som är sänd från Paradiset är avsedd att leva i människans dödliga sinne och där bistå med att utveckla den odödliga själen som överlever i evighet. Denna gudomliga Riktares närvaro i människans sinne avslöjas av tre erfarenhetsmässiga fenomen:

1:2.4 (24.2) 1. Den intellektuella förmågan att känna Gud — Gudsmedvetenhet.

1:2.5 (24.3) 2. Den andliga sporren att finna Gud — Gudssökande.

1:2.6 (24.4) 3. Personlighetens längtan att vara lik Gud — den helhjärtade önskan att göra Faderns vilja.

1:2.7 (24.5) Guds existens kan aldrig bevisas med vetenskapliga experiment eller med logiskt härledda rena förnuftsresonemang. Gud kan förstås endast på den mänskliga erfarenhetens område; ändå är den sanna uppfattningen om Guds verklighet förnuftig för logiken, rimlig för filosofin, väsentlig för religionen och oumbärlig för varje hopp om personlighetens överlevnad.

1:2.8 (24.6) De som känner Gud har erfarit att det är ett faktum att han är närvarande; sådana dödliga som känner Gud har i sin personliga erfarenhet det enda positiva beviset för den levande Gudens existens, vilket en människa kan erbjuda en annan. Guds existens ligger helt och hållet bortom all möjlighet till det som kan bevisas, med undantag av kontakten mellan gudsmedvetenheten i människans sinne och gudsnärvaron i skepnad av Tankeriktaren, som bor i det dödliga intellektet och som utges till människan som en fri gåva från den Universelle Fadern.

1:2.9 (24.7) I teorin kan ni betrakta Gud som Skapare, och han är den som personligen har skapat Paradiset och fullkomlighetens centraluniversum, men tidens och rymdens universer har alla skapats och organiserats av Skaparsönernas Paradiskår. Den Universelle Fadern är inte den personlige skaparen av lokaluniversumet Nebadon; det universum som ni bor i är skapat av hans Son Mikael. Fastän Fadern inte personligen skapar de evolutionära universerna kontrollerar och övervakar han dem i många av deras universella förhållanden och i vissa manifestationer av fysiska, sinnemässiga och andliga energier. Gud Fadern har personligen skapat Paradisuniversumet och i förening med den Evige Sonen har han skapat alla andra personliga universumskapare.

1:2.10 (24.8) Som fysisk övervakare i det materiella universernas universum verkar det Första Ursprunget och Centret genom de mönster som är utmärkande för den eviga Paradisön, och med hjälp av detta absoluta gravitationscentrum utövar den evige Guden kosmisk överkontroll av den fysiska nivån lika väl i centraluniversumet som i universernas universum. Som sinne verkar Gud i den Oändlige Andens Gudom; som ande uppenbarar sig Gud i den Evige Sonens person och i den Evige Sonens gudomliga barns personer. Det Första Ursprungets och Centrets ömsesidiga förhållande med Paradisets jämlika personer och Absolut utesluter inte på minsta sätt den Universelle Faderns direkta personliga verksamhet alltigenom hela skapelsen och på alla dess nivåer. Genom sin fragmenterade andes närvaro håller Skaparfadern omedelbar kontakt med sina skapade barn och med sina skapade universer.

3. Gud är en universell ande

1:3.1 (25.1) ”Gud är ande”. Han är en universell andlig närvaro. Den Universelle Fadern är en infinit andlig verklighet; han är ”den suveräne, evige, odödlige, osynlige och ende sanne Guden”. Fastän ni är ”Guds avkomma” bör ni inte tänka er att Fadern är lik er till form och fysik även om ni sägs vara skapade ”till hans avbild” — innebodda av Mysterieledsagare sända från hans eviga väsens centrala boning. Andevarelser är verkliga fastän de är osynliga för människans ögon; fastän de inte är av kött och blod.

1:3.2 (25.2) En profet sade fordom: ”Se, han går vid min sida och jag ser honom icke; han går framför mig men jag skådar honom icke.” Vi kan ständigt iaktta Guds verk, vi kan vara starkt medvetna om de materiella bevisen för hans majestätiska handlande, men sällan kan vi beskåda den synliga manifestationen av hans gudomlighet, inte ens närvaron av hans utsände, dvs. hans ande som bor i människans inre.

1:3.3 (25.3) Den Universelle Fadern är inte osynlig därför att han vill gömma sig undan de lågtstående varelserna med materialistiska handikapp och begränsad andlig begåvning. Snarare är situationen denna: ”Ni kan inte se mitt ansikte, ty ingen dödlig kan se mig och leva.” Ingen materiell människa kan skåda Guds ande och bibehålla sin dödliga existens. Härligheten och den andliga strålglansen i den gudomliga personlighetens närvaro kan de lägre grupperna av andevarelser och alla klasser av materiella personligheter omöjligen närma sig. Den andliga lyskraften i Faderns personliga närvaro är ett ”ljus som ingen dödlig kan närma sig, som ingen materiell varelse har sett eller kan se”. Men det är inte nödvändigt att se Gud med kroppens ögon för att urskilja honom genom trosvisionen i det förandligade sinnet.

1:3.4 (25.4) Den Universelle Faderns andenatur delas helt av hans samexisterande jag, Paradisets Evige Son. På samma sätt delar Fadern och Sonen den universella och eviga anden helt och oreserverat med sin samverkande jämlika personlighet, den Oändlige Anden. Guds ande är inherent absolut; i Sonen är den okvalificerad, i Anden universell och i dem alla infinit.

1:3.5 (25.5) Gud är universell ande; Gud är den universella personen. Den högsta personliga verkligheten i den finita skapelsen är ande; den ultimata verkligheten i det personliga kosmoset är absonit ande. Endast infinitetens nivåer är absoluta, och endast på sådana nivåer råder slutlig etthet mellan materia, sinne och ande.

1:3.6 (25.6) I universerna övervakar Gud Fadern potentiellt materia, sinne och ande. Endast genom sin vittomfattande personlighetsströmkrets har Gud direkt att göra med personligheterna i sin vida skapelse av viljevarelser, men han kan kontaktas (utanför Paradiset) endast i närvaron av sina fragmenterade entiteter, som är Guds vilja ute i universerna. Denna Paradisande, som har sin boning hos tidens dödliga och där fostrar utvecklingen av den överlevande skapade varelsens odödliga själ, är av den Universelle Faderns natur och gudomlighet. Men sinnet som sådana evolutionära varelser har härstammar från lokaluniverserna och måste vinna gudomlig fulländning genom den andliga uppnåelsens erfarenhetsmässiga förvandlingar som är det oundvikliga resultatet av att en skapad varelse väljer att göra den himmelske Faderns vilja.

1:3.7 (26.1) I människans inre erfarenhet är sinnet förenat med materien. Sådana materieförenade sinnen kan inte överleva då människan dör. Överlevnadstekniken ligger i den anpassning av människans vilja och i de förändringar i det dödliga sinnet genom vilka ett sådant gudsmedvetet intellekt gradvist undervisas av anden och slutligen leds av den. Att det mänskliga sinnet utvecklas från materieassociation till andeförening resulterar i att de potentiella andefaserna i det dödliga sinnet förvandlas till morontiaverkligheterna i den odödliga själen. Det dödliga sinne som lyder under materien är bestämt att i allt högre grad bli materiellt och att till följd därav till slut undergå personlighetens utsläckning; det sinne som har gett sig åt anden är bestämt att bli allt mer andligt och att till slut uppnå etthet med den överlevande och vägledande gudomliga anden och att sålunda uppnå överlevnad och evighet för personlighetens existens.

1:3.8 (26.2) Jag kommer från den Evige, och jag har upprepade gånger återvänt till den Universelle Fadern. Jag känner till det Första Ursprungets och Centrets, den Evige och Universelle Faderns aktualhet och personlighet. Jag vet att fastän den store Guden är absolut, evig och infinit är han också god, gudomlig och barmhärtig. Jag känner sanningen i de stora förkunnelserna: ”Gud är ande” och ”Gud är kärlek”, och dessa två egenskaper uppenbaras mest fullständigt för universum i den Evige Sonen.

4. Guds mysterium

1:4.1 (26.3) Infiniteten i Guds fullkomlighet är sådan att den för evigt gör honom till ett mysterium. Och det största av alla Guds ofattbara mysterier är att Gud bor i de dödligas sinnen. Det sätt på vilket den Universelle Fadern vistas hos tidens varelser utgör det mest outgrundliga av alla mysterier i universum; den gudomliga närvaron i människans sinne är mysteriernas mysterium.

1:4.2 (26.4) De dödligas fysiska kroppar är ”Guds tempel”. Fastän de Suveräna Skaparsönerna kommer nära de skapade varelserna i sina bebodda världar och ”drar alla människor till sig”; fastän de ”står vid dörren” till medvetandet ”och bultar” och gläds över att komma in till alla som vill ”öppna dörren till sitt hjärta”; fastän denna intima personliga gemenskap i själva verket existerar mellan Skaparsönerna och deras dödliga skapade varelser, icke desto mindre har de dödliga från Gud själv någonting som faktiskt bor inom dem; deras kroppar är dettas tempel.

1:4.3 (26.5) När ni är färdiga här nere, när ni har löpt ert lopp i en tillfällig skepnad på jorden, när er prövotid i köttet är avslutad, när stoftet som utgör den dödliga hyddan ”återvänder till jorden därifrån det kom” då avslöjas det att ”Anden i ert inre skall återvända till Gud som gav den”. Hos varje moralvarelse på denna planet vistas ett fragment av Gud, ett fragment av gudomligheten. Ni har inte ännu äganderätt till den, men den är uttryckligen avsedd att bli ett med er om ni överlever den dödliga existensen.

1:4.4 (26.6) Vi möter ständigt detta Guds mysterium; vi är förbryllade av det allt tydligare framträdande ändlösa panorama som visar sanningen om hans infinita godhet, ändlösa nåd, ojämförliga visdom och överlägsna karaktär.

1:4.5 (26.7) Det gudomliga mysteriet består i den inherenta skillnad som existerar mellan det finita och det infinita, det tidsbundna och det eviga, den tid-rymdbundna varelsen och den Universelle Skaparen, det materiella och det andliga, människans ofullkomlighet och Paradisgudomens fullkomlighet. Den universella kärlekens Gud manifesterar sig ofelbart för var och en av sina varelser upp till det fulla måttet av dessa varelsers förmåga att andligen fatta den gudomliga sanningens, skönhetens och godhetens egenskaper.

1:4.6 (27.1) För varje andevarelse och för varje dödlig varelse på varje sfär och i varje värld i universernas universum uppenbarar den Universelle Fadern allt av sitt älskvärda och gudomliga jag som sådana andevarelser och sådana dödliga varelser kan uppfatta eller förstå. Gud gör inte skillnad på person, vare sig andliga eller materiella. Den gudomliga närvaro som varje barn i universum har tillgång till i ett givet ögonblick begränsas endast av förmågan hos en sådan varelse att ta emot och uppfatta andeverkligheterna i den övermateriella världen.

1:4.7 (27.2) Som en verklighet i människans andliga erfarenhet är Gud inte ett mysterium. Men när man gör ett försök att förklara andevärldens verkligheter för den materiella klassens fysiska sinnen uppkommer mysteriet: mysterier så subtila och så djupa att den dödliga som känner Gud kan endast genom tron uppnå författningen av det filosofiska miraklet, att den finite känner igen den Infinite, att de evolverande dödliga i de materiella världarna i tid och rymd urskiljer den evige Guden.

5. Den Universelle Faderns personlighet

1:5.1 (27.3) Låt inte Guds omfattning, hans infinitet, vare sig skymma eller överskugga hans personlighet. ”Han som har planerat örat, skulle han inte höra? Han som har format ögat, skulle han inte se?” Den Universelle Fadern utgör den högsta graden av gudomlig personlighet; han är personlighetens ursprung och mål alltigenom hela skapelsen. Gud är både infinit och personlig; han är en infinit personlighet. Fadern är i sanning en personlighet, även om infiniteten som karakteriserar hans personlighet för alltid förlägger honom bortom materiella och finita varelsers fulla förståelse.

1:5.2 (27.4) Gud är mycket mera än personlighet, så som personlighet uppfattas av människan; han är även mycket mer än någon möjlig uppfattning om en superpersonlighet. Det är ändå ytterst meningslöst att diskutera sådana ofattbara uppfattningar om gudomlig personlighet med materiella varelser, vilkas högsta uppfattning om varelseverklighet utgörs av personlighetens idé och ideal. Den materiella varelsens högsta möjliga uppfattning om den Universelle Skaparen består i de andliga idealen om den gudomliga personlighetens upphöjda idé. Därför vet ni, fastän ni kan veta att Gud måste vara mycket mer än människans uppfattning om personlighet, lika väl att den Universelle Fadern omöjligen kan vara någonting mindre än en evig, infinit, sann, god och vacker personlighet.

1:5.3 (27.5) Gud gömmer sig inte för någon av sina varelser. Han är ouppnåelig för så många klasser av varelser endast emedan han ”har sin boning i ett ljussken som ingen materiell varelse kan närma sig”. Den gudomliga personlighetens ofantlighet och upphöjdhet ligger bortom det ofulländade sinnets fattning som de evolutionära dödliga har. Han ”mäter vattnen i kupan av sin hand, mäter ett universum med bredden av sin hand. Det är han som sitter på jordens bana, som hänger ut himlarna som ett skynke och sprider ut dem som ett universum att bo i.” ”Lyft upp era ögon i höjden och se vem som har skapat alla dessa ting, vem som känner till världarnas antal i dem och kallar dem med deras namn”; och sålunda är det sant att ”Guds osynliga ting delvis kan förstås av de ting som finns gjorda”. Idag, och sådana som ni är, måste ni urskilja den osynlige Skaparen genom hans mångahanda och varierande skapelse så väl som genom hans Söners och deras talrika underordnades uppenbarelse och verksamhet.

1:5.4 (28.1) Trots att materiella dödliga inte kan se Guds person borde de fröjdas i förvissningen om att han är en person; de borde i tro acceptera den sanning som säger att den Universelle Fadern så älskade världen att han har gett möjlighet till evigt andligt framåtskridande för dess ringa invånare; att han ”gläds över sina barn”. Gud saknar inga av de övermänskliga och gudomliga egenskaper som bildar en fullkomlig, evig, kärleksfull och infinit Skaparpersonlighet.

1:5.5 (28.2) I de lokala skapelserna har Gud inte (med undantag av superuniversumpersonal) någon personlig eller där bosatt representation förutom Paradisskaparsönerna, som är de bebodda världarnas fäder och lokaluniversernas härskare. Om den skapade varelsens tro vore fulländad skulle han med visshet veta, att då han har sett en Skaparson har han sett den Universelle Fadern; i sitt sökande efter Fadern skulle han inte fråga efter eller vänta sig att se någon annan än Sonen. Den dödliga människan kan helt enkelt inte se Gud förrän hon uppnår fullbordad andeförvandling och faktiskt når fram till Paradiset.

1:5.6 (28.3) Paradisskaparsönernas väsen omfattar inte den universella absoluthetens alla okvalificerade potentialer som ingår i det Första Stora Ursprungets och Centrets infinita väsen, men den Universelle Fadern är på alla sätt gudomligt närvarande i Skaparsönerna. Fadern och hans Söner är ett. Dessa Paradissöner av Mikael-klassen är fulländade personligheter och även ett mönster för all personlighet i lokaluniversumet, från och med den Klara Morgonstjärnan ända ned till den lägsta människovarelsen av den framskridande evolutionen inom djurvärlden.

1:5.7 (28.4) Utan Gud och om ej hans stora och centrala person fanns, skulle det inte finnas någon personlighet inom hela det vidsträckta universernas universum. Gud är personlighet.

1:5.8 (28.5) Oberoende av att Gud är en evig kraft, en majestätisk närvaro, ett transcendent ideal och en lysande ande, fastän han är allt detta och oändligt mycket mera, är han i sanning och för evigt en perfekt Skaparpesonlighet, en person som ”kan känna och bli känd”, som kan ”älska och bli älskad” och en som kan bli vår vän; medan du kan bli känd, så som andra människor har blivit det, som Guds vän. Han är en verklig ande och en andlig verklighet.

1:5.9 (28.6) Då vi ser den Universelle Fadern uppenbarad överallt i sitt universum, då vi ser honom dväljas i sina myriader varelser, då vi ser honom i hans Suveräna Söners personer, då vi vidare känner hans gudomliga närvaro än här än där, nära och fjärran, låt oss inte tvivla på eller ifrågasätta att han i första hand är en personlighet. Trots all denna vidsträckta utbredning och fördelning förblir han en sann person, och han uppehåller för evigt personlig förbindelse med de otaliga skarorna av sina skapade varelser utspridda inom universernas universum.

1:5.10 (28.7) Idén om den Universelle Faderns personlighet är en utvidgad och sannare uppfattning om Gud som människosläktet huvudsakligen har fått genom uppenbarelse. Förnuftet, visdomen och den religiösa erfarenheten visar alla på och antyder att Gud är en personlighet, men bevisar den inte helt. Även Tankeriktaren som bor i människans inre är förpersonlig. En religions sanning och mogenhet är direkt proportionell mot dess uppfattning om Guds infinita personlighet och dess insikt om Gudomens absoluta enighet. Idén om en personlig Gudom blir därför måttet på religiös mognad, sedan religionen först har formulerat uppfattningen om Guds enhetlighet.

1:5.11 (29.1) Den primitiva religionen hade många personliga gudar som var skapade till människans avbild. Uppenbarelsen bekräftar sanningen i uppfattningen om Guds personlighet, som endast är en möjlighet under det vetenskapliga antagandet om en Första Orsak och endast med förbehåll antyds i den filosofiska idén om Universell Enhetlighet. Endast genom personlighetsbegreppet kan en person börja förstå Guds enhetlighet. Att förneka det Första Ursprungets och Centrets personlighet betyder att man endast kan välja mellan två filosofiska dilemman: materialism och panteism.

1:5.12 (29.2) Då man begrundar Gudomen måste personlighetsbegreppet frigöras från idén om kroppslighet. En materiell kropp är inte nödvändig för vare sig människans eller Guds personlighet. Felet i tanken om kroppslighet framgår inom båda ytterligheterna i den mänskliga filosofin. Inom materialismen upphör människan att existera som personlighet då hon i döden förlorar sin kropp; inom panteismen är Gud inte en person då han inte har en kropp. Den övermänskliga typen av framåtskridande personlighet fungerar i en förening mellan sinne och ande.

1:5.13 (29.3) Personlighet är inte enkelt nog en egenskap hos Gud; hellre representerar den helheten av det koordinerade infinita väsendet och den förenade gudomliga viljan som framträder fullkomlig i evighet och universalitet. Personlighet i dess högsta betydelse är Guds uppenbarelse för universernas universum.

1:5.14 (29.4) Gud som är evig, universell, absolut och infinit växer inte i kunskap eller ökar i visdom. Gud förvärvar inte erfarenheter så som den finita människan kunde tänka sig eller förstå, men inom sfären av sin egen eviga personlighet kan han glädja sig åt det ständigt expanderande självförverkligande som i vissa avseenden kan jämföras med och motsvarar de finita varelsernas införskaffande av ny erfarenhet i de evolutionära världarna.

1:5.15 (29.5) Den infinite Gudens absoluta perfektion skulle medföra att han fick lida av de fruktansvärda begränsningarna som kännetecknar perfektionens okvalificerade finalitet om det inte vore ett faktum att den Universelle Fadern direkt deltar i varje ofulländad själs personlighetskamp i det vida universum. Han är med alla dem som strävar efter att med gudomlig hjälp stiga upp till de andligen perfekta världarna i höjden. Denna progressiva erfarenhet hos varje andevarelse och varje dödlig varelse inom hela universernas universum är en del av Faderns ständigt expanderande gudomsmedvetande om det fortgående självförverkligandets gudomliga cirkel utan slut.

1:5.16 (29.6) Det är bokstavligen sant: ”I alla era lidanden lider även han.” ”I alla era segrar segrar han i er och med er.” Hans förpersonliga gudomliga ande är en verklig del av er. Paradisön reagerar för alla fysiska omvandlingar i universernas universum; den Evige Sonen innefattar alla andeimpulser från hela skapelsen; Samverkaren innesluter alla sinnesuttryck i det expanderande kosmos. Den Universelle Fadern uppfattar inom det gudomliga medvetandets helhet hela den individuella erfarenheten som är ett resultat av den progressiva kampen i det expanderande sinnet och den uppstigande anden som varje entitet, varelse och personlighet har inom hela den evolutionära skapelsen i tid och rymd. Och allt detta är bokstavligen sant, ty ”i Honom lever vi alla, rör vi oss och har vi vår varelse”.

6. Personligheten i universum

1:6.1 (29.7) Människans personlighet är en skuggbild kastad i tid och rymd av den gudomlige Skaparpersonligheten. Ingen aktualhet kan någonsin till fullo förstås av att man undersöker dess skugga. Skuggor bör tolkas utgående från den sanna substansen.

1:6.2 (30.1) Gud är för vetenskapen en orsak, för filosofin en idé, för religionen en person, rentav den kärleksfulle himmelske Fadern. Gud är för vetenskapsmannen en ursprunglig kraft, för filosofen en enhetlighetens hypotes, för den religiösa människan en levande andlig erfarenhet. Människans otillräckliga uppfattning om den Universelle Faderns personlighet kan upphjälpas endast av människans andliga framsteg i universum, och den kommer att bli fullt tillräcklig först när pilgrimerna från tid och rymd äntligen uppnår den gudomliga omfamningen av den levande Guden i Paradiset.

1:6.3 (30.2) Förlora aldrig ur sikte de motsatta utgångspunkterna när det gäller Guds och människans uppfattning om personligheten. Människan ser och förstår personligheten från det finita mot det infinita; Gud ser från det infinita mot det finita. Människan har den lägsta typen av personlighet; Gud den högsta, rentav suprem, ultimat och absolut. Därför måste de högre uppfattningarna om den gudomliga personligheten tålmodigt invänta uppkomsten av förbättrade idéer om människans personlighet, i synnerhet den högre uppenbarelsen om såväl mänsklig som gudomlig personlighet i Mikaels, Skaparsonens, utgivningsliv på Urantia.

1:6.4 (30.3) Den förpersonliga gudomliga anden som bor i det dödliga sinnet utgör med sin närvaro det giltiga beviset för sin faktiska existens, men den gudomliga personlighetens begrepp kan fattas endast genom den andliga insikten som uppstår ur en äkta personlig religiös erfarenhet. Varje person, mänsklig eller gudomlig, kan bli känd och förstådd helt oberoende av personens yttre reaktioner eller materiella närvaro.

1:6.5 (30.4) Någon grad av moralisk samstämmighet och andlig harmoni är väsentlig för vänskapen mellan två personer; en kärleksfull personlighet kan knappast avslöja sig för en kärlekslös person. Även uppenbara i närmandet till att lära känna en gudomlig personlighet måste människans alla personlighetsförmögenheter helt och hållet helgas åt denna strävan; halvhjärtad, ofullständig hängivenhet leder ingen vart.

1:6.6 (30.5) Ju fullständigare människan förstår sig själv och uppskattar personlighetsvärdena hos sina medmänniskor, desto mera längtar hon efter att lära känna den Ursprungliga Personligheten, och desto allvarligare vill en sådan människa som känner Gud sträva efter att likna den Ursprunglige Personligheten. Ni kan argumentera kring åsikter om Gud, men erfarenhet med honom och i honom existerar ovan och bortom alla mänskliga kontroverser och blott intellektuell logik. Den människa som känner Gud beskriver sina andliga erfarenheter inte för att övertyga icke-troende, utan för de troendes uppbyggelse och ömsesidiga tillfredsställelse.

1:6.7 (30.6) Att anta att man kan lära känna universum, att det kan bli förstått, är att anta att universum har åstadkommits genom sinne och leds av personlighet. Människans sinne kan endast uppfatta sinnesyttringarna hos andra sinnen, vare sig de är mänskliga eller övermänskliga. Om människans personlighet kan uppleva universum, då finns det ett gudomligt sinne och en faktisk personlighet gömd någonstans i detta universum.

1:6.8 (30.7) Gud är ande — andepersonlighet; människan är också en ande — potentiell andepersonlighet. Jesus från Nasaret uppnådde ett fullt förverkligande av denna potential av andepersonlighet i människans erfarenhet. Därför blir hans liv i uppnåendet av Faderns vilja människans mest verkliga och idealiska uppenbarelse av Guds personlighet. Även om den Universelle Faderns personlighet kan förstås endast genom verklig religiös erfarenhet, inspireras vi i Jesu jordeliv av den fulländade uppvisningen av ett sådant förverkligande och en sådan uppenbarelse av Guds personlighet i en sant mänsklig erfarenhet.

7. Det andliga värdet av personlighetsbegreppet

1:7.1 (31.1) När Jesus talade om ”den levande Guden” avsåg han en personlig Gudom — Fadern i himlen. Uppfattningen om att Gudomen har personlighet underlättar gemenskap; den gynnar förnuftig dyrkan; den främjar vederkvickande tillit. Växelverkan kan förekomma mellan icke-personliga ting, men inte gemenskap. Gemenskapsförhållandet mellan far och son, så som mellan Gud och människa, kan inte finnas om inte båda är personer. Endast personligheter kan umgås med varandra, även om sådant personligt umgänge storligen kan underlättas av närvaron av ett sådant opersonligt väsen som Tankeriktaren.

1:7.2 (31.2) Människan når inte förening med Gud så som en droppe vatten kan tänkas förena sig med oceanen. Människan uppnår gudomlig förening genom fortgående ömsesidigt andligt umgänge, genom personlighetsumgänge med den personlige Guden, till följd av att allt mera bli ett med den gudomliga naturen genom att helhjärtat och intelligent anpassa sig till den gudomliga viljan. Ett sådant sublimt förhållande kan existera endast mellan personligheter.

1:7.3 (31.3) Sanningsbegreppet kan möjligen diskuteras skilt från personlighet, skönhetsbegreppet kan existera utan personlighet, men den gudomliga godhetens begrepp kan förstås endast i förhållande till personlighet. Endast en person kan älska och bli älskad. Även skönheten och sanningen vore utan hopp om överlevnad om de inte vore egenskaper hos en personlig Gud, en kärleksfull Fader.

1:7.4 (31.4) Vi kan inte helt förstå hur Gud kan vara ursprunglig, oföränderlig, allsmäktig och fullkomlig, och på samma gång vara omgiven av ett ständigt föränderligt och synbarligen lagbundet universum, ett evolverande universum fullt av relativa ofullständigheter. Men vi kan känna till en sådan sanning utifrån vår egen personliga erfarenhet, eftersom vi alla bibehåller vår personlighets identitet och vår viljas enhet trots att vi själva och vår omgivning ständigt förändras.

1:7.5 (31.5) Slutlig universumverklighet kan inte förstås med matematik, logik eller filosofi, utan endast genom personlig erfarenhet i progressiv överensstämmelse med den personliga Gudens gudomliga vilja. Varken vetenskap, filosofi eller teologi kan bekräfta Guds personlighet. Endast trossönerna till den himmelske Fadern kan med sin personliga erfarenhet uppnå verklig andlig förståelse av Guds personlighet.

1:7.6 (31.6) De högre uppfattningarna om personlighet i universum medför: identitet, självmedvetande, egen vilja och möjlighet att uppenbara sig själv. Och dessa egenskaper vidare innebär gemenskap med andra och jämlika personligheter, sådana som existerar inom Paradisgudomarnas personlighetsförbindelser. Och den absoluta enhetligheten i dessa förbindelser är så fulländad att gudomligheten blir känd för odelbarhet, för etthet. ”Herren Gud är en.” Personlighetens odelbarhet hindrar inte Gud att utge sin ande för att leva i de dödligas hjärtan. Odelbarheten som karakteriserar en människofars personlighet hindrar inte reproduktionen av människosöner och -döttrar.

1:7.7 (31.7) Begreppet odelbarhet i förening med begreppet enhetlighet innebär att tid och rymd transcenderas i Gudomens ultimatet; därför kan varken rymd eller tid vara absoluta eller infinita. Det Första Ursprunget och Centret är den infinitet som oreserverat transcenderar allt sinne, all materia och all ande.

1:7.8 (31.8) Paradistreenighetens faktum åsidosätter på intet sätt sanningen om den gudomliga enhetligheten. De tre personligheterna i Paradisgudomen är, i alla reaktioner med universumverkligheten och i alla relationer med de skapade varelserna, som en. Inte heller åsidosätter existensen av dessa tre eviga personer sanningen om Gudomens odelbarhet. Jag är fullt medveten om att jag inte har tillgång till något språk som på ett tillfredsställande sätt skulle klargöra för det dödliga sinnet hur dessa universumproblem framträder för oss. Men bli inte nedslagna; alla dessa ting är inte helt klara ens för de höga personligheter som hör till min grupp av Paradisvarelser. Kom alltid ihåg att dessa djupa sanningar beträffande Gudomen blir allt klarare då ert sinne blir allt mer förandligat under de tidsskeden som följer på varandra under de dödligas långa uppstigande till Paradiset.

1:7.9 (32.1) [Framfört av en Gudomlig Rådgivare, medlem av en grupp himmelska personligheter förordnade av Dagarnas Forna på Uversa, det sjunde superuniversumets högkvarter, att ha uppsikt över de delar av den föreliggande uppenbarelsen som har att göra med omständigheter bortom gränserna för lokaluniversumet Nebadon. Jag är förordnad att svara för de kapitel som beskriver Guds natur och egenskaper emedan jag representerar den högsta informationskälla som står till buds för ett sådant ändamål i någon bebodd värld. Jag har tjänat som Gudomlig Rådgivare i de sju superuniverserna, och jag har länge haft min boning i alltings Paradiscentrum. Många gånger har jag fått åtnjuta den suprema tillfredsställelsen att vistas i den omedelbara personliga närheten av den Universelle Fadern. Jag framför verkligheten och sanningen om Faderns natur och egenskaper med oemotsäglig auktoritet; jag vet vad jag talar om.]

Kapitel 2 - Guds väsen

Urantiaboken

Kapitel 2

Guds väsen

2:0.1 (33.1) EMEDAN människans högsta möjliga uppfattning om Gud består i hennes idé och ideal om en ursprunglig och infinit personlighet är det tillåtet, och kan det visa sig vara till hjälp, att studera vissa egenskaper hos den gudomliga naturen som tillsammans utgör Gudomens karaktär. Guds väsen kan bäst förstås av den uppenbarelse om Fadern som Mikael från Nebadon utvecklade i sin mångfasetterade undervisning och i sitt storartade jordiska liv i köttet. Det gudomliga kynnet kan också förstås bättre av människan om hon anser sig vara Guds barn och ser upp till Paradisskaparen som en sann andlig Fader.

2:0.2 (33.2) Guds väsen kan studeras i en uppenbarelse av enastående idéer, den gudomliga karaktären kan betraktas som en presentation av överjordiska ideal, men den mest upplysande och andligen mest uppbyggliga av alla uppenbarelser av den gudomliga naturen finner man i förståelsen av Jesu från Nasaret religiösa liv, såväl före som efter det att han hade uppnått fullt medvetande om sin gudomlighet. Om Mikaels inkarnerade liv tas som bakgrund till uppenbarelsen av Gud för människan vill vi försöka att med mänskliga ordsymboler föra fram vissa idéer och ideal om den gudomliga naturen, vilka möjligen kan bidra till att ytterligare belysa och förenhetliga människans uppfattning om väsendet och karaktären som den Universelle Faderns personlighet kännetecknas av.

2:0.3 (33.3) I all vår strävan att vidga och förandliga människans uppfattning om Gud är vi oerhört handikappade på grund av det dödliga sinnets begränsade kapacitet. Då vi utför vårt uppdrag är vi också allvarligt handikappade av språkets begränsningar och likaså av bristen på material som kan användas för illustrationsändamål eller jämförelse i vår strävan att beskriva gudomliga värden och presentera andliga betydelser för människans finita, dödliga sinne. All vår strävan att vidga människans uppfattning om Gud skulle vara nära nog lönlös om inte det dödliga sinnet vore innebott av den utgivna Riktaren från den Universelle Fadern och genomströmmat av Sanningens Ande från Skaparsonen. I förlitan på närvaron av dessa gudomliga andar i människans hjärta för hjälp till att vidga uppfattningen om Gud tar jag därför med glädje itu med mitt mandat att försöka ytterligare beskriva Guds väsen för människans sinne.

1. Guds infinitet

2:1.1 (33.4) ”I beröringen av den Infinite kan vi inte förstå honom. De gudomliga fotstegen är okända.” ”Hans förstånd är utan gräns och hans storhet outrannsaklig.” Det bländande ljuset som höljer Faderns väsen är sådant att han för sina ringa varelser förefaller ”att dväljas i töcken”. Hans tankar och planer är inte endast outgrundliga utan han ”gör stora och outrannsakliga ting — under — flera än någon kan räkna”. ”Gud är för hög för vårt förstånd, hans år är flera än någon kan utrannsaka.” ”Men kan då Gud verkligen dväljas på jorden? Himlarna (universum) och himlarnas himmel (universernas universum) rymmer honom icke.” ”Hur outgrundliga är inte hans domslut och hur outrannsakliga hans vägar!”

2:1.2 (34.1) ”Det finns blott en Gud, den infinite Fadern, som även är en trogen Skapare.” ”Den gudomlige Skaparen är även den Universelle Härskaren, själarnas ursprung och bestämmelse. Han är den Högste Själen, det Ursprungliga Sinnet och den Obegränsade Anden i hela skapelsen.” ”Den store Övervakaren gör inga misstag. Han är lysande i sitt majestät och sin härlighet.” ”Gud Skaparen är helt utan rädsla och fiendskap. Han är odödlig, evig, självexisterande, gudomlig och givmild.” ”Hur ren och skön, hur djup och ofattbar är alltings himmelske Förfader!” ”Den Infinite är oöverträfflig däri, att han ger sig själv till människorna. Han är begynnelsen och slutet, Fadern till varje gott och fulländat syfte.” ”För Gud är allting möjligt; den evige Skaparen är orsakernas orsak.”

2:1.3 (34.2) Trots infiniteten i de överväldigande manifestationerna som Faderns eviga och universella personlighet präglas av är han obegränsat självmedveten om både sin infinitet och om sin evighet; likaså känner han helt sin fullkomlighet och makt. Han är den enda varelsen i universum, förutom sina gudomliga jämställda, som upplever en fullkomlig, riktig och fullständig bedömning av sig själv.

2:1.4 (34.3) Fadern tillgodoser ständigt och ofelbart de olika kraven på honom, så som de förändras från tid till annan i olika delar av hans totaluniversum. Den store Guden känner och förstår sig själv; han är i infinit bemärkelse självmedveten om fullkomlighetens alla ursprungliga egenskaper hos sig. Gud är inte en kosmisk tillfällighet; inte heller experimenterar han med universum. Universumhärskarna kan ge sig hän åt äventyr; Konstellationsfäderna kan experimentera; Systemcheferna kan öva sig; men den Universelle Fadern ser slutet från begynnelsen, och hans gudomliga plan och eviga syfte omsluter och förstår i själva verket alla hans underordnades experiment och äventyr i varje värld, system och konstellation i varje universum inom hans vida domäner.

2:1.5 (34.4) Ingenting är nytt för Gud, och ingen kosmisk händelse kommer någonsin som en överraskning; han bebor evighetens cirkel. Han är utom dagarnas begynnelse eller slut. För Gud finns inget förgånget, närvarande eller framtida; all tid är närvarande vid varje givet ögonblick. Han är den store och ende JAG ÄR.

2:1.6 (34.5) Den Universelle Fadern är absolut och obegränsat infinit till alla sina egenskaper; och detta faktum i sig utestänger honom automatiskt från all direkt personlig kontakt med finita materiella varelser och andra ringa skapade förståndsvarelser.

2:1.7 (34.6) Och allt detta gör det nödvändigt med sådana arrangemang som har bestämts för kontakt och kommunikation med hans mångahanda skapade varelser, för det första genom Guds Paradissöners personlighet som, ehuru fullkomliga i gudomlighet, även ofta blir en del av naturen hos de planetariska raserna av kött och blod och därmed blir en av er och en med er; sålunda blir Gud på sätt och vis människa, vilket inträffade vid utgivningen av Mikael som stundom kallades Guds Son och stundom Människoson. Och för det andra har vi den Oändlige Andens personligheter, de olika klasserna av serafiska härskaror och andra himmelska förståndsvarelser, som kommer nära de materiella varelserna av ringa ursprung och på så många sätt vårdar sig om dem och tjänar dem. Och för det tredje har vi de icke-personliga Mysterieledsagarna, Tankeriktarna, den uttryckliga gåvan från den store Guden själv som har sänts att dväljas i sådana varelser som människorna på Urantia, sänts utan kungörelse och utan förklaring. I ändlös riklighet nedstiger de från härlighetens höjder för att pryda och vistas i det ringa sinnet hos de dödliga som har kapacitet till gudsmedvetande eller potential till det.

2:1.8 (35.1) På detta sätt och på många andra sätt som är okända för er och helt bortom finit fattningsförmåga, sänker och i övrigt modifierar, utspäder och uttunnar Paradisfadern kärleksfullt och villigt sin infinitet för att kunna komma närmare det finita sinnet hos sina skapade barn. Och sålunda är det möjligt för den infinite Fadern, genom en serie personlighetsutgivningar, som i avtagande grad är absoluta, att åtnjuta nära kontakt med de olika förståndsvarelserna i de många rikena i hans vidsträckta universum.

2:1.9 (35.2) Allt detta har han gjort, gör han nu, och kommer han för alltid att fortsätta att göra utan att det på minsta sätt skulle förminska hans sanna och verkliga infinitet, evighet och ursprunglighet. Och allt detta är absolut sant, trots att det är svårt att förstå, trots det mysterium det är inneslutet i eller trots att det omöjligen kan bli fullt förstått av sådana varelser som har sitt hemvist på Urantia.

2:1.10 (35.3) Emedan den Förste Fadern är infinit i sina planer och evig i sina syften är det i sig omöjligt för någon finit varelse att någonsin helt inse eller förstå dessa gudomliga planer och syften. De dödliga kan endast då och då, här och var, få en glimt av Faderns syften då de uppenbaras i relation till förverkligandet av planen för de skapade varelsernas uppstigning, på dess successiva nivåer av universumprogression. Fastän människan inte kan uppfatta infinitetens betydelse, förstår och kärleksfullt omsluter den infinite Fadern helt visst och fullt finiteten hos alla sina barn i alla universer.

2:1.11 (35.4) Fadern delar gudomligheten och evigheten med ett stort antal högre Paradisvarelser, men vi ifrågasätter om infiniteten och den därav följande universella ursprungligheten delas fullt med några andra än hans jämlika kompanjoner inom Paradistreenigheten. Personlighetens infinitet måste nödvändigtvis innefatta all finitet hos personligheten; därav sanningen — den bokstavliga sanningen — i den lära som förkunnar att ”vi lever, rör oss och har vår varelse i Honom”. Det fragment av den Universelle Faderns rena Gudom som bor i människan är en del av infiniteten hos det Första Stora Ursprunget och Centret, Fädernas Fader.

2. Faderns eviga fullkomlighet

2:2.1 (35.5) Redan era forna profeter förstod att den Universelle Faderns väsen är evigt, utan begynnelse, utan slut och av cirkulär natur. Gud är faktiskt och evigt närvarande i sitt universum av universer. Han finns i det närvarande ögonblicket med allt sitt absoluta majestät och all sin eviga storhet. ”Fadern har liv i sig själv, och detta liv är evigt liv.” Alltigenom de eviga tidsåldrarna har det varit Fadern som ”ger liv åt allt”. Infinit fullkomlighet kännetecknar den gudomliga integriteten. ”Jag är Herren; jag förändras ej.” Vår kunskap om universernas universum avslöjar inte endast att han är ljusets Fader utan också att det inte vid hans handhavande av de interplanetariska angelägenheterna finns ”någon föränderlighet eller någon skugga av förändring.” Han ”kungör slutet från begynnelsen.” Han säger: ”Mitt rådslut skall gå i fullbordan; allt vad jag vill, det gör jag” ”enligt det eviga syfte som jag har uppenbarat i min Son”. Sålunda är planerna och syftena hos det Första Ursprunget och Centret som han själv: eviga, fullkomliga och för alltid oföränderliga.

2:2.2 (35.6) Det finns slutlig fullständighet och fullkomlig mogenhet i Faderns beslut. ”Vad än Gud gör, det är för evigt; ingenting kan läggas därtill och ingenting tagas därifrån”. Gud ångrar inte sina ursprungliga syften uppkomna ur vishet och fullkomlighet. Hans planer står fast, hans råd är oföränderligt, medan hans handlingar är gudomliga och ofelbara. ”Tusen år är för honom endast som gårdagen då den är förbi och som en nattvakt”. Gudomlighetens fulländning och evighetens omfattning ligger för alltid bortom det fullt begripliga för de dödligas begränsade sinne.

2:2.3 (36.1) Reaktionerna hos en oföränderlig Gud vid verkställandet av hans eviga syfte kan synas variera i enlighet med de föränderliga attityderna och skiftande sinnesstämningarna hos hans skapade förståndsvarelser; det betyder att de till synes och ytligt sett kan variera; men under ytan och bortom alla yttre manifestationer finns fortfarande den evige Gudens oföränderliga syfte och eviga plan.

2:2.4 (36.2) Ute i universerna måste fullkomligheten nödvändigtvis vara en relativ term, men i centraluniversumet, och i synnerhet i Paradiset, är fullkomligheten outtunnad; i vissa faser är den rentav absolut. Treenighetens manifestationer varierar uppvisandet av gudomlig fullkomlighet men försvagar den inte.

2:2.5 (36.3) Guds ursprungliga fullkomlighet består inte i en anlagd rättfärdighet, utan hellre i den inneboende perfekta godheten som karakteriserar hans gudomliga väsen. Han är slutlig, hel och perfekt. Det fattas ingenting av skönheten och fullkomligheten i hans rättfärdiga karaktär. Och det gudomliga syftet med hela systemet av levande existenser i världarna i rymden är att lyfta upp dem till den höga bestämmelse som erfarenheten att dela Faderns paradisfulländning utgör. Gud är varken självcentrerad eller innesluten i sig själv; han upphör aldrig att utge sig själv åt alla självmedvetna varelser i det vidsträckta universernas universum.

2:2.6 (36.4) Gud är evigt och i infinit bemärkelse fullkomlig. Han kan inte personligen känna ofullkomlighet som sin egen erfarenhet, men han delar medvetandet om all den ofullkomlighet som samtliga kämpande varelser i alla Paradisskaparsöners evolutionära universer erfar. Den fullkomliga Gudens personliga och befriande beröring beskuggar de dödliga varelsers hjärtan och genomströmmar deras väsenden som har nått upp till det moraliska urskiljandets universumnivå. På så sätt, såväl som genom den gudomliga närvarons kontakter, deltar den Universelle Fadern i själva verket i erfarenheter som präglas av omognad och ofullkomlighet i varje evolverande moralvarelses levnadsbana i hela universum.

2:2.7 (36.5) Mänskliga begränsningar, potentiell ondska, är inte en del av den gudomliga naturen, men de dödligas erfarenheter av det onda och alla människans förhållanden till det är i högsta grad en del av Guds ständigt expanderande självförverkligande i tidens barn — varelser med moraliskt ansvar som har skapats eller evolverats av varje Skaparson som har utgått från Paradiset.

3. Rättvisa och rättfärdighet

2:3.1 (36.6) Gud är rättfärdig; därför är han rättvis. ”Herren är rättfärdig i alla sina gärningar.” ”’Utan orsak har jag ej gjort vad jag har gjort’, säger Herren”. ”Herrens domslut är sanna och rättfärdiga alltigenom.” Den Universelle Faderns rättvisa kan inte påverkas av hans skapade varelsers handlingar och verksamhet, ”ty det finns inget fördärv hos Herren vår Gud; Han har inga favoriter och tar inte emot gåvor”.

2:3.2 (36.7) Hur fåfängt är det inte att barnsligt vädja till en sådan Gud, att han måtte ändra sina oföränderliga påbud så att vi kunde undvika de rättvisa konsekvenserna av verkan av hans visa naturlagar och rättfärdiga andliga mandat! ”Far icke vilse; Gud låter inte gäcka sig, ty vad människan sår det skall hon ock skörda.” Det är sant att även då det rättvisa är att skörda frukterna av missgärningarna är denna gudomliga rättvisa alltid mildrad av barmhärtigheten. Infinit visdom är den evige skiljedomaren som bestämmer proportionerna mellan rättvisa och barmhärtighet som skall utmätas i varje given situation. Det största straffet för missgärningar och avsiktligt uppror mot Guds styre (i verkligheten en oundviklig följd därav) är förlust av existensen som individuell undersåte under detta styre. Det slutliga resultatet av helhjärtad synd är tillintetgörelse. Sådana syndidentifierade individer har i sista hand förstört sig själva genom att bli helt overkliga av att ge sig hän åt fördärvet. En sådan varelses faktiska försvinnande dröjer emellertid alltid tills den föreskrivna rättsordning, som gäller i det universumet, till fullo har blivit tillämpad.

2:3.3 (37.1) Existensens upphörande förkunnas vanligen vid domen över världen eller världarna för ifrågavarande domperiod eller tidsålder. I en sådan värld som Urantia sker det vid slutet av en planetarisk ”domperiod”. Existensens upphörande kan vid sådana tillfällen förkunnas genom ett samstämmigt beslut av alla domstolar inom de olika domkretsarna, börjande med det planetariska rådet, upp genom Skaparsonens domstolar till Dagarnas Fornas domstolsinstanser. Beslutet om upplösning fattas i superuniversumets högre domstolar efter en obruten bekräftelse av anklagelsen som kommer från den sfär där missdådaren har sin hemvist; och när förintelsedomen har bekräftats i högsta instans, verkställs den direkt av de domare som är bosatta inom superuniversumets högkvarter och där de verkar.

2:3.4 (37.2) När denna dom slutgiltigt har bekräftats blir den med synden identifierade varelsen ögonblickligen som om han aldrig hade funnits till. Det finns ingen uppståndelse från ett sådant öde; det är för alltid och för evigt. Identitetens levande energifaktorer upplöses av tidens förändringar och rymdens förvandlingar till de kosmiska potentialer som de en gång uppstod från. Vad den fördärvades personlighet angår, så mister den sin möjlighet till en fortgående livsmekanism som följd av att varelsen inte har fattat de beslut och slutliga avgöranden som skulle ha garanterat evigt liv. När sinnet i kombination med personligheten fortsättningsvis omfattar synden och när detta kulminerar i fullständig identifiering med fördärvet, då absorberas en sådan isolerad personlighet i skapelsens översjäl, efter det att livet har upphört, efter den kosmiska upplösningen, och blir en del av den Suprema Varelsens evolverande erfarenhet; aldrig framträder den igen som en personlighet, dess identitet blir som om den aldrig hade existerat. Om det gäller en personlighet som har hyst en Riktare överlever de erfarenhetsmässiga andevärdena i den fortlevande Riktarens verklighet.

2:3.5 (37.3) I varje kamp mellan aktuala verklighetsnivåer i universum segrar personligheten på den högre nivån till slut över den lägre nivåns personlighet. Denna ofrånkomliga utgång som motsättningarna i universum får är oskiljaktigt behäftad med att gudomligheten i det kvalitativa är lika med graden av viljevarelsernas verklighet och aktualhet. Ren ondska, fullständigt felande, överlagd synd och oförminskat fördärv är av naturen och automatiskt självmordsartade. Sådana attityder präglade av kosmisk overklighet kan överleva i universum endast på grund av övergående barmhärtighetstolerans i väntan på verkan av de mekanismer som enligt universumdomstolarnas rättfärdiga utslag bestämmer vad som är rättvist och finner vad som är lämpligt.

2:3.6 (37.4) Skaparsönernas styre i lokaluniverserna består i skapande och förandligande. Dessa Söner ägnar sig åt att effektivt verkställa paradisplanen för de dödligas progressiva uppstigande, åt att rehabilitera rebeller och sådana som tänker fel; men när alla dessa kärleksfulla strävanden slutligt och för alltid har blivit avvisade verkställs det slutliga beslutet om upplösning genom krafter som verkar inom Dagarnas Fornas jurisdiktion.

4. Den gudomliga nåden

2:4.1 (38.1) Barmhärtighet är helt enkelt rättvisa mildrad av den visdom som växer fram ur fulländad kunskap och full förståelse för de naturliga svagheterna och miljöbetingade handikappen hos finita varelser. ”Vår Gud är full av barmhärtighet, Han är nådig, långmodig och stor i mildhet.” Därför ”skall var och en som åkallar Herren bli frälst” ”ty Herren förlåter ymnigt”. ”Herrens nåd varar från evighet till evighet”; ja, ”Hans nåd varar för evigt.” ”Jag är Herren som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden, ty till dessa har jag behag.” ”Icke av villigt hjärta plågar jag människors barn eller vållar dem bedrövelse,” ty jag är ”barmhärtighetens Fader och all trösts Gud.”

2:4.2 (38.2) Gud är av sig själv vänlig, på ett naturligt sätt medlidande och för evigt barmhärtig. Och aldrig behövs det någon påtryckning för att hans kärleksfulla vänlighet skall flöda fram. Den skapade varelsens behov är helt tillfyllest för att garantera det fulla flödet av Faderns kärleksfulla barmhärtighet och frälsande nåd. Emedan Gud vet allt om sina barn är det lätt för honom att förlåta. Ju bättre människan känner sin nästa desto lättare är det för henne att förlåta, till och med älska, denne.

2:4.3 (38.3) Endast den urskiljning som bottnar i infinit visdom gör det möjligt för en rättfärdig Gud att skipa rättvisa och barmhärtighet på samma gång och i varje given situation i universum. Den himmelske Fadern plågas aldrig av motstridiga attityder gentemot sina barn i universum; Gud är aldrig ett offer för attitydmässiga motstridigheter. Guds allvetande styr ofelbart hans fria vilja till att välja det universumbeteende som fullständigt, samtidigt och till lika delar tillfredsställer kraven av alla hans gudomliga attribut och hans eviga väsens infinita kvaliteter.

2:4.4 (38.4) Barmhärtighet är den naturliga och oundvikliga följden av godhet och kärlek. Den goda naturen hos en kärleksfull Fader kunde omöjligen låta bli att klokt visa varje medlem i varje grupp av hans barn i universum barmhärtighet. Evig rättvisa och gudomlig barmhärtighet utgör sammantaget det som i människans erfarenhet skulle kallas redbarhet.

2:4.5 (38.5) Den gudomliga barmhärtigheten representerar ett redbarhetsförfarande för anpassning mellan fullkomlighetens och ofullkomlighetens universumnivåer. Barmhärtigheten är Suprematetens rättvisa anpassad till evolverande finita varelsers situation, evighetens rättfärdighet modifierad att motsvara tidens barns mest centrala intresse och välfärd i universum. Barmhärtigheten står inte i strid med rättvisan, utan är fastmer en förståelsefull tolkning av de krav som den högsta rättvisan ställer, då den på ett rättvist sätt tillämpas på de underordnade andliga varelserna och på de materiella varelserna i de evolverande universerna. Barmhärtigheten är Paradistreenighetens rättvisa som klokt och kärleksfullt tillämpas på de mångahanda förståndsvarelserna i tidens och rymdens skapelser, så som formuleras av den gudomliga visdomen och bestäms av det allvetande sinnet och den suveräna fria viljan hos den Universelle Fadern och alla hans associerade Skapare.

5. Guds kärlek

2:5.1 (38.6) ”Gud är kärleken”; därför är hans enda personliga attityd gentemot alla ärenden i universum alltid en reaktion av gudomlig tillgivenhet. Fadern älskar oss tillräckligt för att ge oss sitt liv som gåva. ”Han låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna både över rättfärdiga och över orättfärdiga.”

2:5.2 (39.1) Det är fel att tänka att Gud skulle ha förmåtts till att älska sina barn på grund av att hans Söner har offrat sig eller hans underordnade varelser har medlat och uppsänt förböner, ”ty Fadern själv älskar er”. Det är som ett uttryck för denna faderliga tillgivenhet som Gud sänder de underbara Riktarna att dväljas i människornas sinne. Guds kärlek är universell; ”var och en som vill får komma.” Han vill ”att alla människor blir frälsta, räddade genom att komma till kunskap om sanningen.” Han ”vill inte att någon förgås.”

2:5.3 (39.2) Skaparna är de allra första som försöker rädda människan från de ödesdigra följderna av hennes dåraktiga överträdelser av de gudomliga lagarna. Guds kärlek är av naturen en faderlig tillgivenhet; det är därför han ibland ”agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skall få del av hans helighet”. Minns även under era svåraste prövningar att ”han i alla våra bedrövelser är bedrövad med oss”.

2:5.4 (39.3) Gud är gudomligt vänlig mot syndare. När rebeller återgår till rättfärdighet tas de nådefullt emot ”ty vår Gud skall beskära oss mycken förlåtelse”. ”Jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.” ”Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn.”

2:5.5 (39.4) I sista hand är det största beviset på Guds godhet och den främsta orsaken att älska honom Faderns gåva som dväljs i er: Riktaren som så tålmodigt inväntar den stund då ni båda för evigt skall bli ett. Fastän ni inte kan finna Gud genom att söka, så kommer ni, om ni vill underkasta er andens ledning att ofelbart bli ledda, steg för steg, liv efter liv, genom universum efter universum och tidsålder efter tidsålder tills ni slutligen står inför den Universelle Faderns Paradispersonlighet.

2:5.6 (39.5) Hur orimligt att någon inte skulle dyrka Gud för att begränsningarna i människans natur och hindren i er materiella skapelse gör det omöjligt för er att se honom. Mellan dig och Gud finns ett enormt stort avstånd (fysisk rymd) att färdas. Det existerar likaså en stor klyfta av andlig olikhet att överbrygga; men, oavsett allt det som fysiskt och andligen skiljer dig från Guds personliga närvaro i Paradiset, stanna upp och begrunda den viktiga verkligheten att Gud lever i ditt inre; han har på sitt eget sätt redan slagit en bro över klyftan. Han har sänt av sig själv, sänt sin ande, att leva i dig och att arbeta tillsammans med dig, medan du framskrider på din eviga vandring genom universum.

2:5.7 (39.6) Jag finner det lätt och angenämt att dyrka en som är så stor och samtidigt så kärleksfullt hängiven den upplyftande omvårdnaden av sina ringa varelser. Det är naturligt för mig att älska en som är så mäktig i skapelsen och i kontrollen därav, och som ändå är så fullkomlig i godhet och så trogen i den kärleksfulla vänlighet som ständigt överskuggar oss. Jag tror att jag skulle älska Gud exakt lika mycket även om han inte vore så stor och mäktig, så länge han är så god och barmhärtig. Alla älskar vi Fadern mera på grund av hans väsen än för att vi inser hans häpnadsväckande egenskaper.

2:5.8 (39.7) När jag observerar Skaparsönerna och deras underordnade administratörer så tappert kämpande med de mångahanda svårigheterna i tiden, som är behäftade med universernas evolution i rymden, upptäcker jag att jag känner en stor och djup tillgivenhet för dessa mindre härskare i universerna. När allt kommer omkring tror jag att vi alla, inkluderande världarnas dödliga, älskar den Universelle Fadern och alla andra varelser, gudomliga eller mänskliga, därför att vi inser att dessa personligheter i sanning älskar oss. Upplevelsen att älska är i hög grad en direkt reaktion på upplevelsen att vara älskad. Då jag vet att Gud älskar mig skulle jag fortsätta att älska honom högt över allt även om han vore utan alla sina attribut av suprematet, ultimatet och absoluthet.

2:5.9 (40.1) Faderns kärlek följer oss nu och alltigenom de eviga tidsåldrarnas ändlösa cirkel. Då du begrundar den älskvärda naturen hos Gud finns det endast en rimlig och naturlig personlighetsreaktion: du kommer att allt mer älska din Skapare; du kommer att visa Gud en tillgivenhet jämförbar med den som ett barn visar en jordisk förälder; ty så som en far, en verklig far, en sann far älskar sina barn, så älskar den Universelle Fadern sina skapade söner och döttrar och vill för evigt deras bästa.

2:5.10 (40.2) Men Guds kärlek är en intelligent och förutseende föräldrakärlek. Den gudomliga kärleken verkar i förening med gudomlig vishet och alla andra infinita egenskaper hos den Universelle Faderns fullkomliga väsen. Gud är kärleken, men kärleken är inte Gud. Den största manifestationen av den gudomliga kärleken till dödliga varelser syns i utgivandet av Tankeriktare, men den största uppenbarelsen av Faderns kärlek syns i hans Son Mikaels utgivningsliv, så som han på jorden levde det idealiska andliga livet. Det är Riktaren i ert inre som individualiserar Guds kärlek till varje människosjäl.

2:5.11 (40.3) Stundom nästan pinas jag av att vara tvungen att beskriva den himmelske Faderns gudomliga tillgivenhet för sina barn i universum genom att använda den mänskliga ordsymbolen kärlek. Fastän denna term verkligen anger den högsta uppfattningen om respekt och tillgivenhet i mänskliga förhållanden betecknar den ofta mycket sådant i mänskliga förhållanden som är ytterst tarvligt och ytterligt olämpligt att beskrivas med ett ord som även används för att ange den levande Gudens ojämförliga tillgivenhet för sina varelser i universum! Hur olyckligt att jag inte kan använda någon överjordisk och exklusiv term som skulle förmedla till människans sinne den sanna naturen och den utsökt vackra betydelsen som är förknippad med Paradisfaderns gudomliga tillgivenhet.

2:5.12 (40.4) När människan förlorar en personlig Guds kärlek ur sikte blir Guds rike endast det godas rike. Oberoende av det gudomliga väsendets infinita enhetlighet är kärleken det dominerande kännetecknet i Guds alla personliga förbindelser med sina varelser.

6. Guds godhet

2:6.1 (40.5) I det fysiska universumet kan vi se den gudomliga skönheten, i den intellektuella världen kan vi urskilja den eviga sanningen, men Guds godhet finner man endast i den personliga religiösa erfarenhetens andliga värld. Till sitt sanna väsen är religionen en trosförtröstan på Guds godhet. Gud kunde vara stor och absolut inom filosofin, på något sätt rentav förståndsmässig och personlig, men i religionen måste Gud också vara moralisk; han måste vara god. Människan kunde frukta en stor Gud, men hon litar på och älskar endast en god Gud. Denna Guds godhet är en del av Hans personlighet, och dess uppenbarelse framträder till fullo endast i den personliga religiösa erfarenhet som Guds troende söner får.

2:6.2 (40.6) Religionen förutsätter att övervärlden av andenatur känner till och reagerar på de grundläggande behoven i människans värld. Evolutionell religion kan bli etisk, men endast uppenbarad religion blir andligt och sant moralisk. Den gamla uppfattningen att Gud är en Gudom dominerad av konungsmoral lyftes av Jesus upp till den tillgivet rörande, intima familjemoralens nivå som kännetecknar förhållandet mellan förälder och barn, vilket är det ömmaste och vackraste som finns i de dödligas erfarenhet.

2:6.3 (41.1) ”Rikedomen i Guds godhet leder den felande människan till ånger.” ”Idel goda och fullkomliga gåvor kommer ned från himlaljusens Fader.” ”Gud är god; han är en evig tillflykt för människans själ.” ”Herren Gud är barmhärtig och nådig. Han är långmodig och stor i godhet och sanning.” ”Pröva och se att Herren är god! Han låter sig vårda om dem som förtröstar på honom.” ”Nådig och barmhärtig är Herren. Han är frälsningens Gud.” ”Han helar dem som har förkrossade hjärtan, och själens sår förbinder han. Han är människans allsmäktige välgörare.”

2:6.4 (41.2) Fastän uppfattningen om Gud som en konung och domare fostrade en hög moralisk standard och skapade ett folk vilket som grupp respekterade lagen, så blev den enskilde troende lämnad i en sorglig ställning präglad av osäkerhet beträffande sin status i tiden och evigheten. Hebréernas senare profeter förkunnade Gud som Israels Fader; Jesus uppenbarade Gud som varje människovarelses Fader. De dödligas hela uppfattning om Gud blir på ett transcendent sätt upplyst av Jesu liv. Osjälviskhet är en naturlig del av föräldrakärleken. Gud älskar inte som en far, utan i egenskap av en far. Han är Paradisfadern för varje personlighet i universum.

2:6.5 (41.3) Rättfärdigheten förutsätter att Gud är ursprunget till den moraliska lagen i universum. Sanningen visar Gud som en uppenbarare, en lärare. Men kärleken ger och kräver tillgivenhet, söker en sådan förstående och förtroendefull samhörighet som existerar mellan förälder och barn. Rättfärdigheten kan vara en gudomlig tanke, men kärleken är en faders attityd. Det felaktiga antagandet att Guds rättfärdighet var oförenlig med den himmelske Faderns osjälviska kärlek förutsatte avsaknad av enhetlighet i Guds väsen och ledde direkt till utvecklandet av försoningsdoktrinen, som är ett filosofiskt angrepp såväl på Guds enhetlighet som på hans fria vilja.

2:6.6 (41.4) Den kärleksfulle himmelske Fadern, vars ande bor i hans barn på jorden, är inte en splittrad personlighet — en av rättvisa och en av barmhärtighet. Det behövs inte heller en medlare för att garantera Faderns välvilja och förlåtelse. Den gudomliga rättfärdigheten domineras inte av en strikt vedergällande rättvisa; Gud som fader överträffar Gud som domare.

2:6.7 (41.5) Gud är aldrig vredgad, hämndlysten eller arg. Det är sant att visheten ofta lägger band på hans kärlek, medan rättvisan påverkar hans barmhärtighet som har blivit försmådd. Hans kärlek till rättfärdigheten kan inte vara mindre än hans hat mot synden. Fadern är inte en inkonsekvent personlighet; den gudomliga enhetligheten är fullkomlig. I Paradistreenigheten existerar absolut enhetlighet trots att Guds jämlika har sin egen eviga identitet.

2:6.8 (41.6) Gud älskar syndaren och hatar synden; ett sådant uttalande är filosofiskt sant, men Gud är en transcendent personlighet, och personer kan endast älska och hata andra personer. Synden är inte en person. Gud älskar syndaren emedan denne är en personlighetsrealitet (potentiellt evig), medan Gud inte i förhållande till synden har någon personlig attityd, då synden inte är en andlig realitet; den är inte personlig, därför tar endast Guds rättvisa befattning med dess existens. Guds kärlek räddar syndaren; Guds lag tillintetgör synden. Denna attityd hos det gudomliga väsendet skulle uppenbarligen ändra om syndaren till slut skulle identifiera sig själv helt med synden, så som samma dödliga sinne också helt kan identifiera sig med Anderiktaren i människans inre. En sådan med synden identifierad dödlig skulle då bli helt oandlig till sin natur (och därför personligen overklig) och skulle erfara ett slutligt utsläckande av sin varelse. Overklighet, eller ens ofullständighet i de skapade varelsernas väsen, kan inte bestå för evigt i ett allt mera verkligt och i tilltagande grad andligt universum.

2:6.9 (42.1) Inför personlighetens värld upptäcker man att Gud är en kärleksfull person; inför den andliga världen är han en personlig kärlek; i den religiösa erfarenheten är han bådadera. Kärleken identifierar Guds medvetet väljande vilja. Guds godhet genomsyrar den gudomliga viljefriheten — den universella tendensen att älska, att visa barmhärtighet, att visa tålamod, att förlåta.

7. Gudomlig sanning och skönhet

2:7.1 (42.2) All finit kunskap och förståelse som skapade varelser har är relativ. Information och kunskap, även om den har insamlats från höga källor, är endast relativt fullständig, lokalt riktig och personligt sann.

2:7.2 (42.3) Fysiska fakta är ganska likartade, men sanningen är en levande och flexibel faktor inom filosofin i universum. Evolverande personligheter är endast delvis visa och relativt sanna i sina kommunikationer. De kan vara säkra endast så långt som deras personliga erfarenhet sträcker sig. Det som uppenbarligen kan vara helt sant på ett ställe kan vara endast relativt sant i ett annat segment av skapelsen.

2:7.3 (42.4) Den gudomliga sanningen, den slutliga sanningen, är likartad och universell, men en berättelse om andliga ting, så som den framförs av mångahanda individer från olika sfärer, kan ibland variera i fråga om detaljer beroende på denna relativitet när det gäller kunskapens fullständighet och fullödigheten i den personliga erfarenheten, såväl som på längden och omfattningen av denna erfarenhet. Medan det Första Stora Ursprungets och Centrets lagar och påbud, tankar och attityder är evigt, infinit och universellt sanna, så är samtidigt deras tillämpning på och anpassning till varje universum, system, värld och skapad förståndsvarelse i enlighet med Skaparsönernas planer och förfaranden så som de fungerar i sina respektive universer, såväl som i harmoni med den Oändlige Andens och alla andra associerade himmelska personligheters lokala planer och förfaringssätt.

2:7.4 (42.5) Materialismens falska vetenskap skulle döma den dödliga människan till att bli en utstött individ i universum. Sådan partiell kunskap är potentiellt ond; det är kunskap som består av både gott och ont. Sanningen är vacker emedan den är både fullödig och symmetrisk. När människan söker sanningen strävar hon efter det gudomligt verkliga.

2:7.5 (42.6) Filosoferna gör sina grövsta misstag när de förirrar sig in i abstraktionens villfarelse, dvs. fokuserar uppmärksamheten på en aspekt av verkligheten och därefter förklarar att en sådan isolerad aspekt är hela sanningen. Den visa filosofen söker alltid det kreativa mönster som ligger bakom och existerar före alla fenomen i universum. Skapartanken föregår alltid den skapande handlingen.

2:7.6 (42.7) Intellektuellt självmedvetande kan upptäcka sanningens skönhet, dess andliga kvalitet, inte endast genom begreppets filosofiska följdriktighet utan säkrare och tillförlitligare genom den ständigt närvarande Sanningens Andes ofelbara gensvar. Känslan av lycka följer på igenkännandet av sanningen därför att den kan omsättas i handling; den kan levas ut. Besvikelse och sorg åtföljer villfarelsen därför att då något inte är en realitet kan det inte förverkligas i erfarenhet. Gudomlig sanning känns bäst igen på sin andliga arom.

2:7.7 (42.8) Den eviga strävan är efter förenande, efter gudomlig sammanhållning. De vitt utspridda fysiska universerna hålls samman i Paradisön; det intellektuella universumet hålls samman i sinnets Gud, Samverkaren; det andliga universumet är sammanhållet i den Evige Sonens personlighet. Men den isolerade dödliga i tiden och rymden hålls samman i Gud Fadern genom det direkta förhållandet mellan Tankeriktaren i människans inre och den Universelle Fadern. Människans Riktare är ett fragment av Gud och den söker alltid gudomlig förening; den hålls samman med och i det Första Ursprungets och Centrets Paradisgudom.

2:7.8 (43.1) Att urskilja den högsta skönheten innebär att verkligheten upptäcks och integreras: Att urskilja den gudomliga godheten i den eviga sanningen är den yttersta skönheten. Även tjusningen i den mänskliga konsten utgörs av harmonin i dess enhetlighet.

2:7.9 (43.2) Det stora misstaget i den hebreiska religionen låg däri att den inte kunde förena Guds godhet med vetenskapens faktiska sanningar och konstens tilltalande skönhet. Då civilisationen fortskred och då religionen fortsatte på samma okloka kurs med att överbetona Guds godhet och relativt sett utesluta sanningen och förbise skönheten, uppkom en tilltagande tendens hos vissa typer av människor att ta avstånd från den abstrakta och lösryckta uppfattningen om en isolerad godhet. Den överbetonade och isolerade moralen i dagens religion som inte lyckas behålla hängivenheten och trofastheten hos mången människa i det tjugonde århundradet, skulle rehabilitera sig själv om den förutom sina moraliska bud lika väl skulle notera vetenskapens, filosofins och den andliga erfarenhetens sanningar samt den fysiska skapelsens skönhet, charmen i den intellektuella konsten och storheten i den genuina utmejslade karaktären.

2:7.10 (43.3) Den religiösa utmaningen i denna tidsålder gäller för de fjärrsynta och förutseende män och kvinnor med andlig insikt som vågar bygga en ny och tilltalande livsfilosofi som baserar sig på de utvidgade och utomordentligt integrerade moderna uppfattningarna om kosmisk sanning, universumskönhet och gudomlig godhet. En sådan ny och rättfärdig moralsyn kommer att attrahera allt som är gott i människans sinne och den kommer att bli en utmaning för det som är bäst i människans själ. Sanning, skönhet och godhet är gudomliga realiteter, och då människan kliver högre upp på det andliga livets stege blir den Eviges suprema kvaliteter allt mera koordinerade och förenade i Gud, som är kärlek.

2:7.11 (43.4) All sanning — materiell, filosofisk eller andlig — är både vacker och god. All verklig skönhet — materiell konst eller andlig symmetri — är både sann och god. All genuin godhet — vare sig personlig moral, social rättvisa eller gudomlig omvårdnad — är lika sann och vacker. Hälsa, sunt sinnestillstånd och lycka är föreningar av sanning, skönhet och godhet så som de blandas i människans erfarenhet. Sådana nivåer av effektivt liv är ett resultat av föreningen av energisystem, idésystem och andesystem.

2:7.12 (43.5) Sanningen är följdriktig, skönheten tilldragande, godheten stabiliserande. Och när dessa värden av det som är verkligt koordineras i personlighetserfarenheten är resultatet en högklassig kärlek betingad av vishet och begränsad av lojalitet. Den verkliga avsikten med all utbildning i universum är att åstadkomma en bättre koordinering av världarnas isolerade barn med de större realiteterna i deras ökande erfarenhet. Verkligheten är finit på människans nivå, infinit och evig på de högre och gudomliga nivåerna.

2:7.13 (43.6) [Framfört av en Gudomlig Rådgivare med behörighet av Dagarnas Forna i Uversa]

Kapitel 3 - Guds egenskaper

Urantiaboken

Kapitel 3

Guds egenskaper

3:0.1 (44.1) GUD är allestädes närvarande; den Universelle Fadern styr evighetens cirkel. Men i lokaluniverserna styr han i sina Skapande Paradissöners personer, såsom han även utger liv genom dessa Söner. ”Gud har givit oss evigt liv, och detta liv är i hans Söner.” Dessa Guds Skaparsöner är de personliga manifestationerna av honom själv i tidens sektorer och för de virvlande planeternas barn i rymdens evolverande universer.

3:0.2 (44.2) Dessa ytterst personaliserade Guds Söner kan klart urskiljas av de lägre klasserna av skapade förståndsvarelser, och på så sätt kompenserar de den infinite och därför mindre urskiljbare Faderns osynlighet. Den Universelle Faderns Paradisskaparsöner är en uppenbarelse av en annars osynlig varelse, osynlig på grund av absolutheten och infiniteten inneboende i evighetens cirkel och i Paradisgudomarnas personligheter.

3:0.3 (44.3) Skaparverksamheten är knappast en egenskap hos Gud; snarare utgör den sammanfattningen av hans väsen i funktion. Och denna skaparverksamhetens universella funktion yttrar sig evigt så som den betingas och kontrolleras av alla koordinerade egenskaper hos det Första Ursprungets och Centrets infinita och gudomliga verklighet. Vi tvivlar starkt på att något visst kännetecken hos det gudomliga väsendet kan anses föregå de övriga egenskaperna, men om så vore fallet skulle skaparverksamhetsdraget hos Gudomen föregå alla andra egenskaper, aktiviteter och kännetecken. Gudomens skaparverksamhet kulminerar i den universella sanningen om Guds Faderskap.

1. Guds allestädesnärvaro

3:1.1 (44.4) Förmågan hos den Universelle Fadern att överallt och samtidigt vara närvarande utgör hans allestädesnärvaro. Gud allena kan vara samtidigt på två ställen, på ett otal ställen. Gud är samtidigt närvarande ”uppe i himlen och nere på jorden”; såsom psalmisten utropade: ”Vart skall jag gå för din ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?”

3:1.2 (44.5) ”’Jag är en Gud på nära håll såväl som i fjärran’, säger Herren. ’Är jag icke den som uppfyller himmel och jord?’” Den Universelle Fadern är hela tiden närvarande i alla delar och i alla hjärtan i sin vidsträckta skapelse. Han är ”uppfylld av honom som uppfyller allt i alla”, och den ”som verkar allt i alla”, och ytterligare är uppfattningen om hans personlighet sådan att ”himlen (universum) och himlarnas himmel (universernas universum) rymmer honom ju icke”. Det är bokstavligen sant att Gud är allt och i alla. Men inte ens det är hela Gud. Den Infinite kan slutligt uppenbaras endast i infiniteten; orsaken kan aldrig helt förstås genom en analys av dess verkan; den levande Guden är ojämförligt mycket större än totalsumman av skapelsen som har blivit till som ett resultat av den skapande verksamheten som kommer till uttryck i hans ofjättrade fria vilja. Gud uppenbaras överallt i världsalltet, men världsalltet kan aldrig innehålla eller omfatta Guds infinitet i dess helhet.

3:1.3 (45.1) Faderns närvaro vakar ständigt över totaluniversum. ”Han far fram från himlens ände, och hans bana sträcker sig till dess slut; och ingenting är gömt från ljuset därav.”

3:1.4 (45.2) Det är inte endast den skapade varelsen som lever i Gud, utan Gud lever också i den skapade varelsen. ”Vi vet att vi bor i honom, emedan han bor i oss; han har givit oss sin ande. Denna gåva från Paradisfadern är människans oskiljaktiga följeslagare.” ”Han är den alltid närvarande och allting genomträngande Guden.” ”Varje människobarn har den evige Faderns ande gömd i sitt sinne.” ”Människan går fram för att söka en vän, medan det finns en vän som lever i hennes eget hjärta.” ”Den sanna Guden är inte fjärran; han är en del av oss; hans ande talar från vårt inre.” ”Fadern lever i barnet. Gud är alltid med oss. Han är den eviga bestämmelsens ledsagande ande.”

3:1.5 (45.3) Sanningsenligt har det sagts om människosläktet: ”Ni är av Gud” ty ”den som lever i kärlek lever i Gud, och Gud i honom.” Även då ni gör orätt plågar ni gåvan från Gud i ert inre, ty Tankeriktaren måste gå igenom följderna av de onda tankarna tillsammans med det mänskliga sinne där den har inspärrats.

3:1.6 (45.4) Guds allestädesnärvaro är i verkligheten en del av hans infinita väsen; rymden utgör ingen barriär för Gudomen. Gud är, i fullkomlighet och utan begränsning, urskiljbart närvarande endast i Paradiset och i centraluniversumet. Han är inte på så sätt observerbart närvarande i de skapelser som cirklar runt Havona, för Gud har begränsat sin direkta och befintliga närvaro av hänsyn till suveräniteten och de gudomliga privilegierna som tillkommer de jämlika skaparna och härskarna över universerna i tid och rymd. Sålunda måste i begreppet gudomlig närvaro inrymmas ett vidsträckt område av manifestationer, både till sätt och till kanal, inkluderande den Evige Sonens, den Oändlige Andens och Paradisöns närvaroströmkretsar. Inte heller är det alltid möjligt att särskilja den Universelle Faderns närvaro från verksamheten som hans eviga jämlika och representanter står för; så fullkomligt tillfredsställer de alla de infinita anspråk som hans oföränderliga syfte ställer. Men detta gäller inte personlighetsströmkretsen och Riktarna; här verkar Gud unikt, direkt och exklusivt.

3:1.7 (45.5) Den Universelle Övervakaren är potentiellt närvarande i Paradisöns gravitationskretsar i alla delar av universum i alla tider och i samma utsträckning, i enlighet med massan, som svar på de fysiska krav som ställs på hans närvaro och på grund av den inherenta egenskapen hos all skapelse, som gör att alla ting håller sig till och existerar i honom. Likaså är det Första Ursprunget och Centret potentiellt närvarande i det Okvalificerade Absolutet, förrådet för de oskapade universerna i den eviga framtiden. Gud genomströmmar sålunda potentiellt de fysiska universerna, förgångna, nuvarande och framtida. Han är den ursprungliga grundvalen för sammanhållningen av den så kallade materiella skapelsen. Denna icke-andliga gudomspotential blir aktuell här och var på de fysiska existensernas nivå genom att någon av hans exklusiva representanter på ett oförklarligt sätt inträder på scenen för universumverksamheten.

3:1.8 (45.6) Guds sinnesnärvaro är korrelerad med Samverkarens, den Oändlige Andens, absoluta sinne, men i de finita skapelserna kan den bättre urskiljas i Paradishärskarandarnas överallt fungerande kosmiska sinne. Så som det Första Ursprunget och Centret är potentiellt närvarande i Samverkarens sinnesströmkretsar, så är han även potentiellt närvarande i det Universella Absolutets spänningar. Människosinnet är emellertid en utgivning från Samverkarens Döttrar, de evolverande universernas Gudomliga Omvårdare.

3:1.9 (46.1) Den Universelle Faderns överallt närvarande ande är koordinerad med verksamheten som utförs av den Evige Sonens universella andenärvaro och med Gudomsabsolutets evigtvarande gudomliga potential. Varken den Evige Sonens och hans Paradissöners andliga verksamhet eller den Oändlige Andens sinnesutgivningar förefaller att utesluta Tankeriktarnas direkta verksamhet — Tankeriktarna som är Gudsfragment i hjärtana på hans skapade barn.

3:1.10 (46.2) Vad beträffar Guds närvaro på en planet, i ett system, en konstellation eller ett universum, så är graden av hans närvaro i någon skapelseenhet ett mått på graden av den Suprema Varelsens evolverande närvaro: den bestäms av det totala erkännandet av Gud och lojaliteten mot honom hos den vidsträckta universumorganisationen ända ned till själva systemen och planeterna. När en del planeter (eller rentav system) har störtat sig djupt ned i andligt mörker är det därför ibland i hopp om att kunna skydda och säkra dessa faser av Guds närvaro som dessa på sätt och vis sätts i karantän eller delvis isoleras från kontakt med skapelsens större enheter. Och allt detta är, så som det fungerar på Urantia, andligen en försvarsreaktion hos majoriteten av världarna för att så långt som möjligt bespara dem från att få lida de isolerande konsekvenserna av de alienerande handlingarna som utförs av en egensinnig, orättfärdig och upprorisk minoritet.

3:1.11 (46.3) Medan Fadern som förälder genomströmmar alla sina söner — alla personligheter — begränsas hans inflytande över dem beroende på hur långt avlägset deras ursprung är från Gudomens Andre och Tredje Person och ökas då de på vandringen mot sin ödesbestämmelse närmar sig dessa nivåer. Guds närvaro som ett faktum i varelsernas sinne bestäms av om ett fragment av Fadern, sådant som en Mysterieledsagare, dväljs i deras inre eller inte, medan hans effektiva närvaro bestäms av den grad av samarbete som dessa Riktare i människans inre erbjuds av de sinnen de vistas i.

3:1.12 (46.4) Fluktuationerna i Faderns närvaro beror inte på föränderlighet hos Gud. Fadern drar sig inte tillbaka till avskildheten för att han har blivit ringaktad; hans tillgivenhet fjärmas inte som följd av den skapade varelsens missgärningar. Snarare bestämmer hans barn, som har fått förmågan att välja (beträffande honom själv), då de gör detta val, direkt graden och begränsningarna av Faderns gudomliga inflytande i deras egna hjärtan och deras egna själar. Fadern har fritt givit sig till oss utan begränsning och utan att favorisera någon. Han gör inte skillnad på person, planet, system eller universum. I tidens sektorer hedrar han på ett särskilt sätt endast Gud den Sjufaldiges Paradispersonligheter, de jämlika skaparna av de finita universerna.

2. Guds infinita makt

3:2.1 (46.5) Alla universer vet att ”Herren Gud härskar allsmäktig”. Denna världs och andra världars angelägenheter övervakas gudomligt. ”Han gör enligt sin vilja bland himlens härskaror och bland jordens bebyggare.” Det är evigt sant: ”det finns ingen makt som inte är av Gud.”

3:2.2 (46.6) Inom gränserna för det som är förenligt med det gudomliga väsendet är det ordagrant sant att ”allting är möjligt för Gud.” De långt utdragna utvecklingsprocesserna för folk, planeter och universer står under universumskaparnas och -administratörernas fullkomliga kontroll. De framträder enligt den Universelle Faderns eviga syfte och framskrider i harmoni och ordning och i enlighet med Guds allvisa plan. Det finns endast en lagstiftare. Han uppehåller världarna i rymden och svingar universerna runt det eviga kretsloppets ändlösa cirkel.

3:2.3 (47.1) Av alla gudomliga egenskaper är hans allmakt bäst förstådd, i synnerhet så som den kommer till uttryck i det materiella universumet. Sedd som en oandlig företeelse är Gud energi. Att konstatera detta fysiska faktum bygger på den ofattbara sanningen, att det Första Ursprunget och Centret är den ursprungliga orsaken till de universella fysiska företeelserna i hela rymden. Från denna gudomliga aktivitet härleds all fysisk energi och andra materiella manifestationer. Ljus, dvs. ljus utan värme, är en annan icke-andlig manifestation av Gudomen. Och det finns ännu en annan form av icke-andlig energi som praktiskt taget är okänd på Urantia; den är tills vidare oupptäckt.

3:2.4 (47.2) Gud kontrollerar all makt; han har gjort ”en väg för blixten”; han har bestämt strömkretsarna för all energi. Han har bestämt tiden och sättet för manifestationerna av alla former av energi-materia. Och allt detta hålls för evigt i hans eviga grepp — i gravitationskontrollen med dess centrum i det nedre Paradiset. Den evige Gudens ljus och energi kretsar sålunda för evigt längs hans majestätiska strömkrets, den ändlösa men välordnade processionen av stjärnhopar som bildar universernas universum. Hela skapelsen kretsar evigt runt alla tings och varelsers Paradispersonlighetscentrum.

3:2.5 (47.3) Faderns allmakt gäller den absoluta nivåns dominans överallt; på den nivån kan de tre energierna — den materiella, den sinnesmässiga och den andliga — inte i den omedelbara närheten till honom, som är alltings Ursprung, särskiljas från varandra. De skapade varelsernas sinne, som varken är paradismonota eller paradisande, reagerar inte direkt för den Universelle Fadern. Gud anpassar sig till det ofulländade sinnet — hos de dödliga på Urantia genom Tankeriktarna.

3:2.6 (47.4) Den Universelle Fadern är inte en obeständig kraft, en skiftande styrka eller en fluktuerande energi. Faderns makt och visdom är helt tillfyllest för att klara av alla svårigheter i universum. Då de nödsituationer som hör till människans erfarenhet uppkommer, har han förutsett dem alla, och därför reagerar han inte på universums angelägenheter på ett frånvänt sätt utan fastmer i enlighet med den eviga vishetens bud och det infinita omdömets krav. Oberoende av hur det ser ut fungerar Guds makt i universum inte som en blind kraft.

3:2.7 (47.5) Det uppkommer verkligen sådana situationer då det förefaller som om nödfallsbeslut hade fattats, naturlagarna åsidosatts, missanpassningar observerats och ansträngningar gjorts för att rätta till situationen; men så är inte fallet. Sådana uppfattningar om Gud har sitt ursprung i er begränsade synvinkel, er finita fattningsförmåga och er inskränkta granskning; en sådan missuppfattning om Gud beror på er djupa okunskap om existensen av världens högre lagar, storheten hos Faderns karaktär, infiniteten hos hans egenskaper och det faktum att han har en fri vilja.

3:2.8 (47.6) De planetariska varelserna som Guds ande bor i, utspridda vitt och brett inom rymdens universer, är närapå oändliga till antal och klass, deras intellekt är så olika, deras sinnen så begränsade och ibland så grova, deras vision så beskuren och lokal, att det nästan är omöjligt att formulera generaliseringar av lagar som tillräckligt utförligt skulle uttrycka Faderns infinita egenskaper och samtidigt i någon mån förstås av dessa skapade förståndsvarelser. För dig, skapad varelse, förefaller därför den allsmäktige Skaparens många handlingar att vara godtyckliga, lösryckta och inte sällan hjärtlösa och grymma. Men igen försäkrar jag dig att detta inte är sant. Guds göranden är alla ändamålsenliga, intelligenta, visa, vänliga och för evigt med hänsyn till det högsta goda, inte alltid för en enskild varelse, en enskild ras, en enskild planet eller rentav ett enskilt universum; men de är för välfärden och det högsta goda hos alla berörda, från de lägsta till de högsta. I tidens epoker kan välfärden för delen ibland förefalla att skilja sig från välfärden för helheten; i evighetens cirkel existerar inte sådana skenbara skillnader.

3:2.9 (48.1) Vi är alla en del av Guds familj, och vi måste därför ibland bli delaktiga av familjedisciplinen. Många av Guds handlingar som upprör och förvirrar oss är resultatet av allvisa slutliga avgöranden och beslut, som befullmäktigar Samverkaren att verkställa valet enligt det infinita sinnets ofelbara vilja, att genomföra besluten fattade av den perfekta personligheten, vars överblick, vision och omsorg omfattar den högsta och eviga välfärden hos hela hans omfattande och vidsträckta skapelse.

3:2.10 (48.2) Sålunda utgör ert lösryckta, smala, finita, grova och mycket materialistiska synsätt och de begränsningar som är en del av naturen hos er, ett sådant handikapp att ni inte kan se, förstå eller känna till visheten och godheten i många av de gudomliga handlingarna som för er förefaller fulla av förkrossande grymhet och som ser ut att kännetecknas av den yttersta likgiltighet för era medvarelsers välbefinnande och välfärd, för deras planetariska lycka och personliga välgång. Det är på grund av människosynens gränser, det är på grund av er begränsade förståelse och finita fattningsförmåga som ni missförstår Guds motiv och förvränger hans syften. Men det händer mycket i de evolutionära världarna som inte är den Universelle Faderns personliga verk.

3:2.11 (48.3) Den gudomliga allmakten är perfekt koordinerad med de övriga egenskaperna som kännetecknar Guds personlighet. Guds makt är i normala fall begränsad i sina andliga manifestationer i universum endast av tre förhållanden eller situationer:

3:2.12 (48.4) 1. Av Guds väsen, i synnerhet av hans oändliga kärlek, av sanning, skönhet och godhet.

3:2.13 (48.5) 2. Av Guds vilja, av hans barmhärtighet och faderliga förhållande till universums personligheter.

3:2.14 (48.6) 3. Av Guds lag, av den eviga Paradistreenighetens rättfärdighet och rättvisa.

3:2.15 (48.7) Gud är obegränsad till makten, gudomlig till väsendet, slutlig till viljan, infinit till egenskaperna, evig till visdomen och absolut till verkligheten. Men alla dessa karakteristika hos den Universelle Fadern är förenade i Gudomen och universellt uttryckta i Paradistreenigheten och i Treenighetens gudomliga Söner. I övrigt är allting som har med Gud att göra, utanför Paradiset och centraluniversumet Havona, begränsat av den Supremes evolutionära närvaro, betingat av den Ultimates eventuerade närvaro och koordinerat av de tre existentiella Absoluten: Gudomsabsolutet, det Universella Absolutet och det Okvalificerade Absolutet. Och Guds närvaro är sålunda begränsad emedan detta är Guds vilja.

3. Guds universella kunskap

3:3.1 (48.8) ”Gud vet allt.” Det gudomliga sinnet är medvetet om och förtroget med hela skapelsens tankar. Hans kunskap om händelserna är universell och fulländad. De gudomliga väsen som utgår från honom är en del av honom; han som ”håller skyarna i jämvikt” är också ”fullkomlig i kunskap”. ”Herrens ögon är överallt.” Er store lärare sade om de obetydliga sparvarna: ”Inte en av dem faller till jorden utan min Faders vetskap”, och även, ”på er är till och med huvudhåren allesammans räknade”. ”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.”

3:3.2 (49.1) Den Universelle Fadern är den ende personligheten i hela universum som faktiskt känner till antalet stjärnor och planeter i rymden. Varje universums alla världar är ständigt inom Guds medvetande. Han säger också: ”Jag har nogsamt sett mitt folks betryck, jag har hört hur de ropar, jag vet vad de måste lida.” Ty ”från himlen skådar Herren ned; han ser alla människors barn; från sin boning blickar han ned till alla dem som bor på jorden”. Varje skapat barn kan i sanning säga: ”Han vet vilken väg jag vandrar, och när han har prövat mig skall jag befinnas lik guld.” ”Gud vet när vi sitter ned eller står upp; han förstår våra tankar fjärran ifrån och är förtrogen med alla våra vägar.” ”Allting som vi har att göra med är naket och öppet för hans ögon.” Och det borde vara en verklig tröst för varje människa att förstå att ”han vet vad för ett verk ni är; han tänker att ni är stoft.” Då Jesus talade om den levande Guden sade han: ”Er Fader vet vad ni behöver redan innan ni ber honom.”

3:3.3 (49.2) Gud besitter en obegränsad makt till att veta allting; hans medvetande är universellt. Hans personliga strömkrets omfattar alla personligheter, och hans vetskap om till och med de ringa varelserna kompletteras indirekt genom den nedstigande serien av gudomliga Söner och direkt genom Tankeriktarna i människans inre. Och ytterligare är den Oändlige Anden ständigt allestädes närvarande.

3:3.4 (49.3) Vi är inte helt säkra på om Gud väljer att på förhand känna till syndfulla tilldragelser. Men även om Gud på förhand skulle känna till de handlingar som hans barn av fri vilja företar sig, så åsidosätter en sådan förhandskunskap inte på minsta sätt deras frihet. En sak är säker: Gud blir aldrig överraskad.

3:3.5 (49.4) Allmakt betyder inte makt att göra det ogörbara, det ogudalika. Inte heller betyder allvetande kunskap om det som man inte kan veta. Men sådana uttalanden kan knappast göras förståeliga för det finita sinnet. Den skapade kan knappast förstå omfattningen av och begränsningarna i Skaparens vilja.

4. Guds gränslöshet

3:4.1 (49.5) Gudomens successiva utgivningar av sig själv till universerna efterhand som dessa uppkommer minskar på intet sätt potentialen av makt eller mängden av visdom, så som de ständigt dväljs och vilar i Gudomens centrala personlighet. Gud har aldrig minskat något av sitt innehav av potentialen för kraft, vishet och kärlek och inte heller förlorat någon av egenskaperna i sin lysande personlighet som följd av sin frikostiga utgivning av sig själv åt Paradissönerna, till sina underordnade skapelser och åt de mångahanda varelserna i dem.

3:4.2 (49.6) Skapandet av varje nytt universum förutsätter en ny justering av gravitationen; men även om skapelsen skulle fortgå obegränsat, evigt, intill det infinita så att den materiella skapelsen till slut skulle existera utan begränsningar, så skulle makten och styrkan till kontroll och koordinering, som ligger i Paradisön, befinnas motsvara och räcka till för styrandet, kontrollen och koordineringen av ett sådant infinit universum. Och efter det att obegränsad kraft och styrka skulle ha utgivits till ett gränslöst universum skulle den Infinite fortfarande vara överladdad med samma grad av kraft och energi; det Okvalificerade Absolutet skulle alltjämt vara oförminskat; Gud skulle fortfarande ha samma infinita potential, som om kraft, energi och styrka aldrig hade utgjutits för utrustandet av universum efter universum.

3:4.3 (50.1) Så är det också med visdomen: det faktum att sinne så fritt distribueras för tänkande i världarna utarmar på intet sätt den gudomliga visdomens centrala källa. Då universerna mångfaldigas och antalet varelser i världarna ökar intill gränsen för fattningsförmågan, och om sinne fortsättningsvis och utan slut utges till dessa varelser, hög som låg, kommer Guds centrala personlighet fortfarande att omfatta samma eviga, infinita och allvisa sinne.

3:4.4 (50.2) Att han sänder ut andebudbärare från sig själv för att dväljas i män och kvinnor i er värld och i andra världar minskar på intet sätt hans förmåga att verka som en gudomlig och allsmäktig andepersonlighet; och det finns absolut ingen gräns för omfattningen eller antalet av sådana Andeledsagare, som han kan eller kan tänkas sända ut. Detta givande av sig själv till sina varelser skapar en gränslös, nästan ofattbar framtida möjlighet av progressiva och successiva existenser för dessa gudomligt utrustade dödliga. Och denna överflödande distribution av sig själv i form av dessa omvårdande andeväsen minskar på intet sätt visdomen i och fullkomligheten av den sanning och kunskap som vilar i den allvise, allvetande och allsmäktige Faderns person.

3:4.5 (50.3) För de dödliga i tiden existerar en framtid, men Gud bebor evigheten. Fastän jag kommer nästan från Gudomens hemvist kan jag inte drista mig att tala med fulländad förståelse beträffande infiniteten hos många av de gudomliga egenskaperna. Endast ett infinitetens sinne kan fullt förstå existensens infinitet och handlingens evighet.

3:4.6 (50.4) Den dödliga kan omöjligen förstå sig på den himmelske Faderns oändlighet. Det finita sinnet kan inte tänka sig igenom en sådan absolut sanning eller ett sådant absolut faktum. Men samma finita människovarelse kan faktiskt känna — bokstavligen erfara — den fulla och oförminskade verkan av en sådan infinit Faders KÄRLEK. En sådan kärlek kan i sanning upplevas, men fastän upplevelsekvaliteten är obegränsad är kvantiteten av en sådan upplevelse strikt begränsad av människans förmåga till andlig mottaglighet och av den därmed förbundna förmågan att i gengäld älska Fadern.

3:4.7 (50.5) Finit uppskattning av infinita kvaliteter överstiger vida den logiskt begränsade förmågan hos den skapade emedan människan har gjorts till Guds avbild — inne i henne lever ett fragment av infiniteten. Därför sker människans enklaste och dyrbaraste närmande till Gud av och genom kärleken, ty Gud är kärleken. Och allt i ett sådant unikt förhållande innebär en faktisk erfarenhet i kosmisk sociologi, förhållandet mellan Skapare och skapad — tillgivenheten mellan Far och barn.

5. Faderns högsta styre

3:5.1 (50.6) I sin kontakt med skapelserna efter Havona utövar den Universelle Fadern inte sin infinita makt och slutliga auktoritet genom direkt förmedling, utan fastmer genom sina Söner och deras underordnade personligheter. Och Gud gör allt detta av sin egen fria vilja. Om situationen så skulle kräva, om det gudomliga sinnet så ville göra, kunde all delegerad makt utövas direkt; men som regel sker detta endast om den delegerade personligheten inte fullgör sitt gudomliga förtroendeuppdrag. Vid sådana tillfällen, vid sådan försummelse och inom gränserna för reserverad gudomlig makt och potential verkar Fadern självständigt och enligt de beslut han själv fattar; och detta val kännetecknas alltid av ofelbar fulländning och infinit visdom.

3:5.2 (51.1) Fadern härskar genom sina Söner; ned genom hela universumorganisationen löper en obruten kedja av härskare som slutar med Planetprinsarna, som länkar ödet på de evolutionära sfärerna inom Faderns vida domäner. Det är inte endast ett poetiskt uttryck som säger: ”Jorden är Herrens, och allt vad därpå är.” ”Han avsätter konungar och tillsätter konungar.” ”De Högste råder över människors riken.”

3:5.3 (51.2) I besluten i människornas hjärtan får den Universelle Fadern inte alltid igenom sin vilja; men i beteendet och ödesbestämmelsen för en planet förverkligas alltid den gudomliga planen; vishetens och kärlekens eviga syfte segrar.

3:5.4 (51.3) Jesus sade: ”Min Fader, som har gett mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.” Då ni ser en glimt av den mångskiftande verksamheten i Guds närapå gränslösa skapelse och betraktar dess häpnadsväckande ofantlighet kan ni kanske vackla i er uppfattning om hans överhöghet, men ni borde inte tvivla på att han tryggt och för evigt tronar i alltings Paradiscentrum som den välvillige Fadern för alla förståndsvarelser. Det finns endast ”en Gud som är allas Fader, som är över alla och i alla”, ”ja han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom.”

3:5.5 (51.4) Livets osäkerhet och svårigheterna i tillvaron motsäger på intet sätt uppfattningen om Guds universella suveränitet. Allt liv bland evolutionära varelser omges av vissa oundvikligheter. Betänk följande:

3:5.6 (51.5) 1. Är mod — karaktärsstyrka — önskvärt? Då måste människan fostras i en omgivning som gör det nödvändigt att kämpa med svårigheter och reagera på besvikelser.

3:5.7 (51.6) 2. Är altruism — att tjäna ens nästa — önskvärd? Då måste livserfarenheten erbjuda möjligheter att möta situationer av social ojämlikhet.

3:5.8 (51.7) 3. Är hopp — förtröstans storhet — önskvärt? Då måste människan i sin tillvaro ständigt möta otrygghet och upprepad osäkerhet.

3:5.9 (51.8) 4. Är tro — människotankens högsta försäkran — önskvärd? Då måste människans sinne befinna sig i den besvärliga situation där det ständigt vet mindre än det kan tro.

3:5.10 (51.9) 5. Är kärlek till sanningen och villigheten att gå vart den än leder önskvärd? Då måste människan växa upp i en värld där misstag finns till hands och osanning alltid är möjlig.

3:5.11 (51.10) 6. Är idealism — uppfattning och begrepp som närmar sig det gudomliga — önskvärd? Då måste människan kämpa i en omgivning av relativ godhet och skönhet, i förhållanden som stimulerar den okuvliga strävan efter det som är bättre.

3:5.12 (51.11) 7. Är lojalitet — hängivenhet för den högsta plikten — önskvärd? Då måste människan leva bland möjligheterna till förräderi och desertering. Tapperheten i plikttrogenheten ligger i den underförstådda faran av försummelse.

3:5.13 (51.12) 8. Är osjälviskhet — självförsakelsens ande — önskvärd? Då måste de dödliga leva ansikte mot ansikte med det ständiga kravet på erkänsla och ärebetygelser från det ofrånkomliga jaget. Människan kunde inte dynamiskt välja det gudomliga livet om det inte funnes något jag-liv att försaka. Människan kunde aldrig få ett frälsande tag i rättfärdigheten om det inte funnes något potentiellt ont som genom sin kontrast skulle upphöja och särskilja det goda.

3:5.14 (51.13) 9. Är välbefinnande — den tillfredsställelse lyckan ger — önskvärt? Då måste människan leva i en värld där plågan som ett alternativ och lidandet som en sannolikhet ständigt är närvarande erfarenhetsmässiga möjligheter.

3:5.15 (52.1) Överallt i universum betraktas varje enhet som en del av helheten. Enhetens överlevnad är beroende på samarbete med helhetens plan och syfte, den helhjärtade önskan och fulländade villigheten att göra Faderns gudomliga vilja. Den enda evolutionära världen utan misstag (utan möjlighet till oklokt omdöme) vore en värld utan fritt förstånd. I universumet Havona finns det en miljard perfekta världar med sina perfekta invånare, men den evolverande människan måste vara felbar om hon skall vara fri. Det fria och oerfarna förståndet kan omöjligen till en början vara ständigt vist. Möjligheten att missta sig i sitt omdöme (det onda) blir synd först när människans vilja medvetet godkänner och avsiktligt omfattar ett överlagt omoraliskt omdöme.

3:5.16 (52.2) Den fulla uppskattningen av det sanna, det sköna och det goda är inbyggd i det gudomliga universumets fullkomlighet. Havona-världarnas invånare behöver inte de relativa värdenivåernas potential för att stimulera sina val; sådana perfekta varelser kan identifiera och välja det goda trots avsaknaden av alla kontrasterande och tankeframtvingande moralsituationer. Men alla sådana fullkomliga varelser är till sin moraliska natur och andliga status vad de är enbart på grund av att de finns till. De har erfarenhetsmässigt förtjänat framsteg endast inom ramen för sin medfödda status. Den dödliga människan förtjänar även sin status som uppstigningskandidat genom sin egen tro och sitt eget hopp. Allt det gudomliga som människans sinne fattar och människans själ tillägnar sig är ett erfarenhetsmässigt resultat; det är en verklighet som hör till den personliga erfarenheten och som därför är en enastående ägodel i motsats till den inherenta godheten och rättfärdigheten hos de ofelbara Havona-personligheterna.

3:5.17 (52.3) Havona-varelserna är naturligt tappra, men de är inte modiga i mänsklig bemärkelse. De är medfött vänliga och hänsynsfulla men knappast altruistiska på människors vis. De ser fram emot en angenäm framtid men är inte hoppfulla på det utsökta sätt som de tillitsfulla dödliga på de osäkra evolutionära sfärerna. De har en tro på stabiliteten i universum, men de är ytterst främmande för den frälsande tro med vilken den dödliga människan kliver från djurets nivå upp till Paradisets portar. De älskar sanningen, men de vet inget om dess själsfrälsande egenskaper. De är idealister, men de föddes som sådana; de är helt ovetande om hänryckningen i att bli det genom stimulerande val. De är lojala, men de har aldrig upplevt den spännande rysningen av helhjärtad och intelligent plikttrogenhet inför frestelsen till försummelse. De är osjälviska, men de uppnådde aldrig dessa erfarenhetsnivåer genom att storslaget besegra ett stridande jag. De njuter av välbefinnande, men de förstår inte sötman i flykten till välbefinnande från den potentiella plågan.

6. Faderns överhöghet

3:6.1 (52.4) Med gudomlig osjälviskhet, med utsökt generositet avstår Fadern auktoritet och delegerar makt, men han är fortfarande den förnämste; hans hand vilar på omständigheternas mäktiga hävstång i universums världar; han har förbehållit sig alla slutliga avgöranden, han för ofelbart sitt eviga syftes allsmäktiga veto-spira med oemotsäglig auktoritet över den vida, virvlande och evigt kretsande skapelsens välfärd och ödesbestämmelse.

3:6.2 (52.5) Guds suveränitet är obegränsad; detta är hela skapelsens fundamentala faktum. Universum var inte oundvikligt. Universum är inte en tillfällighet, inte heller finns det till av sig självt. Universum är ett skapelseverk och är därför helt och hållet underställt Skaparens vilja. Guds vilja är gudomlig sanning, levande kärlek; därför kännetecknas de skapelser som går mot fulländning i de evolutionära universerna av godhet — närhet till gudomligheten — eller potentiell ondska — avlägsenhet från gudomligheten.

3:6.3 (53.1) All religionsfilosofi kommer förr eller senare fram till uppfattningen om ett enhetligt universumstyre, uppfattningen om en ende Gud. Orsakerna i universum kan inte vara lägre än följderna i universum. Källan till universumlivets strömmar och till det kosmiska sinnet måste ligga ovanför nivån för deras manifestation. Människans sinne kan inte följdriktigt förklaras utgående från tillvarons lägre klasser. En sann förståelse av människans sinne är möjlig endast genom insikt om att högre nivåer av tänkande och målmedveten vilja är reella. Människan som moralvarelse är oförklarlig om inte den Universelle Fadern erkänns som en realitet.

3:6.4 (53.2) Filosofen som hyllar en mekanistisk uppfattning förklarar sig förkasta idén om en universell och suverän vilja, uttryckligen den suveräna vilja vars aktivitet i omsorgsfullt utarbetande av lagarna i universum han så djupt vördar. Vilken oavsiktlig högaktning visar inte mekanisten Skaparen av lagarna, då han anser dessa lagar vara självverkande och självförklarande!

3:6.5 (53.3) Det är en stor blunder att göra Gud mänsklig, annat än när det gäller Tankeriktaren i människans inre, men det är dock inte lika dumt som att helt mekanisera idén om det Första Stora Ursprunget och Centret.

3:6.6 (53.4) Lider Paradisfadern? Jag vet inte. Skaparsönerna kan helt säkert lida och gör det stundom, såsom de dödliga. Den Evige Sonen och den Oändlige Anden lider på ett modifierat sätt. Jag tror att den Universelle Fadern lider, men jag kan inte förstå hur; kanske genom personlighetsströmkretsen eller genom den individualitet som Tankeriktarna och andra utgivningar av hans eviga väsen har. Han har sagt om de dödligas släkten: ”I alla era bedrövelser är jag bedrövad.” Han upplever otvivelaktigt en faderlig och medkännande förståelse; kanske han kan verkligen lida, men jag förstår inte det lidandets natur.

3:6.7 (53.5) Den infinite och evige Härskaren över universernas universum är makt, form, energi, process, mönster, princip, närvaro och idealiserad verklighet. Men han är mera; han är personlig; han utövar en suverän vilja, upplever gudomlighetens självmedvetande, verkställer ett skapande sinnes beslut, ägnar sig med tillfredsställelse åt att uppnå ett evigt syfte och uppvisar en Faders kärlek och tillgivenhet för sina barn i universum. Och alla dessa mera personliga drag hos Fadern kan bättre förstås genom att observera dem så som de uppenbarades i Mikaels, er Skaparsons, utgivningsliv då han befann sig inkarnerad på Urantia.

3:6.8 (53.6) Gud Fadern älskar människorna; Gud Sonen tjänar människorna; Gud Anden inspirerar universums barn evigt uppåt i äventyret att finna Gud Fadern på de sätt som har bestämts av Guds Söner genom Gud Andens älskvärda omvårdnad.

3:6.9 (53.7) [I egenskap av den Gudomlige Rådgivare som har fått i uppdrag att framföra uppenbarelsen om den Universelle Fadern har jag fortsatt med denna förklaring av Gudomens attribut.]

Kapitel 4 - Guds förhållande till universum

Urantiaboken

Kapitel 4

Guds förhållande till universum

4:0.1 (54.1) DEN Universelle Fadern har ett evigt syfte beträffande de materiella, intellektuella och andliga företeelserna i universernas universum, och han fullföljer detta syfte under all tid. Gud skapade universerna av sin egen fria och suveräna vilja, och han skapade dem i enlighet med sitt allvisa och eviga syfte. Det är tvivel underkastat om någon annan än Paradisgudomarna och deras högsta medarbetare verkligen vet särskilt mycket om Guds eviga syfte. Även de ädla invånarna i Paradiset har mycket olika uppfattningar om arten av Gudomarnas eviga syfte.

4:0.2 (54.2) Det är lätt att sluta sig till att syftet med att skapa det perfekta centraluniversumet Havona endast var att tillfredsställa det gudomliga väsendet. Havona kan fungera som mönsterskapelse för alla andra universer och som avslutande skola för tidens pilgrimer på deras väg till Paradiset; dock måste en sådan utsökt skapelse i första hand finnas till för de perfekta och infinita Skaparnas förnöjelse och tillfredsställelse.

4:0.3 (54.3) Den häpnadsväckande planen att göra evolutionära dödliga fulländade och att, sedan de har uppnått Paradiset och Finalitkåren, anordna ytterligare träning för något oavslöjat framtida arbete, förefaller verkligen för närvarande att vara en av huvuduppgifterna för de sju superuniverserna och deras många underenheter; men denna uppstigningsplan för att förandliga och träna de dödliga från tid och rymd är på intet sätt det enda förståndsvarelserna i universum sysslar med. Det finns minsann många andra fascinerande sysselsättningar som upptar de himmelska härskarornas tid och fordrar deras energi.

1. Faderns attityd gentemot universum

4:1.1 (54.4) I evigheter har invånarna på Urantia missförstått Guds försyn. Det finns en försyn av gudomlig skickelse i er värld, men det är inte den barnsliga, godtyckliga och materiella omvårdnad som många dödliga har tänkt sig. Guds försyn består av den synkroniserade verksamhet som de himmelska varelserna och de gudomliga andarna står för. De arbetar ständigt i enlighet med kosmisk lag till Guds ära och för att hans barn i universum andligen gör framsteg.

4:1.2 (54.5) Kan ni inte avancera i er uppfattning om Guds förhållande till människan till den nivå där ni inser att mottot i universum är framåtskridande? Under långa tidevarv har människosläktet kämpat för att nå sin nuvarande ställning. Genom alla dessa årtusenden har försynen arbetat med att verkställa planen för den progressiva evolutionen. De två tankegångarna står inte i praktiken i strid med varandra, utan endast i människans oriktiga uppfattningar. Den gudomliga försynen står aldrig i opposition till människans sanna framsteg, vare sig världsliga eller andliga. Försynen står alltid i samklang med den högste Laggivarens oförändrade och fullkomliga väsen.

4:1.3 (55.1) ”Gud är trofast” och ”alla hans bud är rättfärdiga.” ”Hans trofasthet är stadgad uppe i själva skyarna.” ”Evinnerligen, Herre, står ditt ord fast i himmelen. Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har skapat jorden, och den består.” ”Han är en trofast Skapare.”

4:1.4 (55.2) Det finns ingen gräns för de krafter och personligheter som Fadern kan använda för att upprätthålla sitt syfte och stödja sina skapade varelser. ”En tillflykt är han, urtidens Gud, och inunder är hans eviga famn.” ”Den som vistas på den Högstes hemliga ställe, han vilar under den Allsmäktiges skugga.” ”Se, han som bevarar oss, han slumrar icke, han sover icke.” ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa,” ”ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön.”

4:1.5 (55.3) Gud ”upprätthåller allt genom sin makts ord”. Och när nya världar föds ”sänder han fram sina Söner, och de är skapade”. Gud inte endast skapar utan han ”bevarar allt”. Gud upprätthåller ständigt alla materiella ting och alla andliga varelser. Universerna är evigt stabila. Det råder stabilitet mitt i den synbara instabiliteten. Det finns en underliggande ordning och säkerhet mitt bland stjärnhimlens energiutbrott och fysiska omvälvningar.

4:1.6 (55.4) Den Universelle Fadern har inte dragit sig tillbaka från förvaltningen av universerna; han är inte en inaktiv Gudom. Om Gud drog sig tillbaka från det nuvarande upprätthållandet av hela skapelsen, så skulle en universell kollaps omedelbart inträffa. Förutom Gud skulle det inte finnas någonting sådant som verklighet. I denna stund såväl som under avlägsna tidsåldrar i det förgångna och i den eviga framtiden fortsätter Gud upprätthållandet. Den gudomliga räckvidden sträcker sig runt evighetens cirkel. Universum är inte uppdraget som en klocka för att gå en tid och sedan sluta fungera; allting förnyas ständigt. Fadern utgjuter ständigt energi, ljus och liv. Guds verk är konkret såväl som andligt. ”Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.”

4:1.7 (55.5) För en varelse av min klass är det möjligt att upptäcka slutlig harmoni och iaktta långtgående och djup koordinering i universumadministrationens rutinärenden. Mycket av det som för det dödliga sinnet förefaller osammanhängande och slumpartat ser välordnat och konstruktivt ut för mitt förstånd. Men det sker mycket i universerna som jag inte helt förstår. Jag har länge studerat och är mer eller mindre förtrogen med de kända krafterna, energierna, sinnena, morontierna, andarna och personligheterna i lokaluniverserna och i superuniverserna. Jag har en allmän uppfattning om hur dessa krafter och personligheter fungerar, och jag är intimt förtrogen med verksamheten som de ackrediterade andevarelserna i storuniversum står för. Trots min kunskap om företeelserna i universerna stöter jag ständigt på kosmiska reaktioner som jag inte helt kan fatta. Jag möter ständigt till synes tillfälliga sammangaddningar av föreningar mellan krafter, energier, intellekt och andar som jag inte kan ge en tillfredsställande förklaring på.

4:1.8 (55.6) Jag är fullt kompetent att utforska och analysera verkan av alla företeelser som direkt härrör från verksamheten som utförs av den Universelle Fadern, den Evige Sonen, den Oändlige Anden och i stor utsträckning även Paradisön. Min villrådighet förorsakas av mötet med det som synes ha åstadkommits av deras hemlighetsfulla samordnade, dvs. potentialitetens tre Absolut. Dessa Absolut förefaller att åsidosätta materien, överskrida sinnet och överkomma anden. Jag är ständigt förvirrad och ofta villrådig på grund av min oförmåga att förstå dessa komplexa transaktioner, som jag hänför till närvaron och verkan av det Okvalificerade Absolutet, Gudomsabsolutet och det Universella Absolutet.

4:1.9 (56.1) Dessa Absolut måste vara den ute i universerna ännu inte fullt uppenbarade närvaron som gör det omöjligt, i rymdens kraftresursfenomen och i verkan av andra superultimateter, för fysiker, filosofer och även religionsutövare att med säkerhet förutsäga hur kraftens, tankeuppfattningens eller andens ursprungsfaktorer kommer att reagera på krav som ställs i komplexa verklighetssituationer som har att göra med suprema anpassningar och ultimata värden.

4:1.10 (56.2) Det finns också en organisk enhet i tidens och rymdens universer som förefaller att ligga bakom hela vävnaden av kosmiska händelser. Denna levande närvaro av den evolverande Suprema Varelsen, denna Immanens av den Projicerade Ofullständige, manifesteras oförklarligt alltemellan av vad som förefaller vara en häpnadsväckande tillfällig koordinering av till synes obesläktade händelser i universum. Detta måste vara en funktion av Försynen — den Suprema Varelsens och Samverkarens rike.

4:1.11 (56.3) Jag är benägen att tro att det är denna vidsträckta och i allmänhet oigenkännliga kontroll på koordineringen av och förhållandena emellan alla faser och former av universumaktiviteter som får en så mångfaldig och till synes hopplöst virrig blandning av fysiska, mentala, moraliska och andliga företeelser att verka till Guds ära och till människors och änglars bästa.

4:1.12 (56.4) Men i vidare bemärkelse är de synbara ”tillfälligheterna” i världsalltet otvivelaktigt en del av det finita dramat i den Infinites äventyr i tid och rymd då han för evigt påverkar Absoluten.

2. Gud och naturen

4:2.1 (56.5) Naturen är i begränsat avseende Guds fysiska klädnad. Guds beteende eller verksamhet begränsas och modifieras tillfälligt av experimentella planer och evolutionära mönster i ett lokaluniversum, en konstellation, ett system eller på en planet. Gud verkar enligt en väldefinierad, oföränderlig, oåterkallelig lag överallt i det vidsträckta totaluniversumet; men han modifierar mönstret för sin verksamhet för att bidra till ett jämställt och balanserat beteende i varje universum, konstellation, system, planet och personlighet i enlighet med de lokala målen, syftena och planerna i de finita projekten i den evolutionära processen.

4:2.2 (56.6) Därför utgör naturen, så som den dödliga människan förstår den, den underliggande grundvalen och fundamentala bakgrunden för en oföränderlig Gudom och hans oåterkalleliga lagar, som modifieras av, fluktuerar på grund av och upplever omvälvningar genom inflytandet av lokala planer, syften, mönster och förhållanden som har fått sin början och som fullföljs av krafter och personligheter som hör till lokaluniversumet, till konstellationen, systemet eller planeten. Till exempel: Då Guds lagar fastställdes för Nebadon modifierades de av de planer som hade utarbetats av Skaparsonen och den Skapande Anden i detta lokaluniversum; därtill har dessa lagar ytterligare influerats av de misstag, försummelser och uppror som vissa varelser bosatta på er planet och i ert omedelbara planetsystem Satania har haft delaktighet i.

4:2.3 (56.7) Naturen är ett tid-rymd-resultat av två kosmiska faktorer; för det första oföränderligheten, fullkomligheten och rättskaffenheten hos Paradisgudomen, och för det andra de experimentella planerna, misstagen vid verkställandet, felen som kommer sig av uppror, ofullständigheten i utveckling och bristfälligheten i visdom hos varelser utanför Paradiset, från de högsta till de lägsta. Genom naturen löper därför en enhetlig, oföränderlig, majestätisk och underbar strimma av fullkomlighet från evighetens cirkel; men i varje universum, på varje planet och i varje individuellt liv är denna natur modifierad, begränsad och eventuellt fördärvad av handlingar, misstag och illojalitet hos varelser i de evolutionära systemen och universerna; och därför måste naturen alltid vara föränderlig, rentav nyckfull, fastän stabil under ytan, och varierande enligt förfaringssätten i ett lokaluniversum.

4:2.4 (57.1) Naturen är Paradisets perfektion delad med ofullständigheten, ondskan och synden i de ofärdiga universerna. Denna kvotdel uttrycker sålunda både det perfekta och det partiella, både det eviga och det tidsmässiga. Den fortgående evolutionen modifierar naturen genom att höja innehållet av paradisperfektion och minska innehållet av den relativa verklighetens ondska, misstag och disharmoni.

4:2.5 (57.2) Gud är inte personligen närvarande i naturen eller i någon av naturkrafterna, ty naturen som företeelse är en överbyggnad, bestående av ofullkomligheterna i den progressiva evolutionen och stundom av konsekvenserna av omstörtande uppror, på Paradisets grundmurar av Guds universella lag. Så som naturen ser ut i en värld som Urantia kan den aldrig vara ett adekvat uttryck för, sann framställning eller trogen återgivning av, en allvis och infinit Gud.

4:2.6 (57.3) Naturen i er värld uttrycker en modifiering av perfektionens lagar genom de evolutionära planerna i lokaluniversumet. Vilken travesti att dyrka naturen för att den i begränsat, modifierat avseende är genomströmmad av Gud; för att den utgör en fas av den universella och därför gudomliga makten! Naturen är även ett uttryck för det oavslutade, ofullständiga och ofullkomliga resultatet av utvecklingen, tillväxten och framstegen i ett universumexperiment i kosmisk evolution.

4:2.7 (57.4) De synbara bristerna i den naturliga världen antyder inte några motsvarande brister i Guds karaktär. Närmast är dylika observerade ofullkomligheter endast de oundvikliga avbrotten vid förevisningen av den ständigt roterande rullen med infinitetsbilder. Det är just dessa avbrott av brister i kontinuiteten av fulländning som gör det möjligt för den materiella människans finita sinne att se en flyktig skymt av gudomlig verklighet i tid och rymd. Gudomlighetens materiella yttringar förefaller bristfälliga för människans evolutionära sinne endast för att de dödliga fortsätter att betrakta företeelserna i naturen med naturliga ögon, människosyn utan hjälp av morontia-måta eller av uppenbarelse, morontia-måtans kompenserande ersättning i tidens världar.

4:2.8 (57.5) Och naturen är fördärvad, dess vackra ansikte sargat, dess drag förtorkade som följd av uppror, missgärningar och feltänkande hos de myriader av varelser som är en del av naturen, men som har bidragit till dess vanställande i tiden. Nej, naturen är inte Gud. Naturen är inte någonting att dyrka.

3. Guds oföränderliga karaktär

4:3.1 (57.6) Allt för länge har människan tänkt att Gud är lik henne själv. Gud är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli svartsjuk på människan eller någon annan varelse i universernas universum. Då vi vet att Skaparsonen avsåg människan att vara mästerverket i den planetariska skapelsen, att vara härskare över hela jorden, är synen av hur hon domineras av sina egna lägre passioner och anblicken av hur hon bugar sig för avgudar av trä, sten, guld och självisk ambition — nedriga scener som får Gud och hans Söner att vara svartsjuka för människan, men aldrig på henne.

4:3.2 (57.7) Den evige Guden är oförmögen till vrede eller argsinthet i den mänskliga betydelsen av sådana känslor och så som människan förstår dessa reaktioner. Dessa känslor är nedriga och avskyvärda; de är knappast värdiga att kallas mänskliga, än mindre gudomliga; och sådana attityder är ytterst främmande för den Universelle Faderns fullkomliga väsen och älskvärda karaktär.

4:3.3 (58.1) Mycket, väldigt mycket, av svårigheterna som de dödliga på Urantia har i att förstå Gud, kommer sig av de långtgående följderna av Lucifer-upproret och Caligastia-förräderiet. I världar som inte har blivit avskiljda av synden kan de evolutionära släktena utarbeta mycket bättre idéer om den Universelle Fadern; de lider mindre av förvirrade, förvrängda och förvanskade uppfattningar.

4:3.4 (58.2) Gud ångrar ingenting han någonsin har gjort, nu gör eller någonsin kommer att göra. Han är allvis såväl som allsmäktig. Människans visdom växer fram ur försöken och misstagen i människans erfarenhet; Guds visdom utgörs av den obegränsade fullkomligheten i hans infinita universuminsikt, och detta gudomliga förhandsvetande styr effektivt den skapande fria viljan.

4:3.5 (58.3) Den Universelle Fadern gör aldrig någonting som senare skulle förorsaka sorg eller ledsnad, men viljevarelserna, som hans Skaparpersonligheter ute i universerna har planerat och gjort, förorsakar ibland genom sina olyckliga val känslor av gudomlig sorg hos sina Skaparföräldrar. Men fastän Fadern varken gör misstag, känner ledsnad eller upplever sorg är han en varelse med en faders tillgivenhet, och hans hjärta känns utan tvivel tungt när hans barn inte lyckas uppnå de andliga nivåer som de är kapabla till med den hjälp som så frikostigt erbjuds genom universernas planer för andlig förkovran och program för de dödligas uppstigande.

4:3.6 (58.4) Faderns infinita godhet ligger bortom fattningsförmågan för det finita sinnet i tiden; därför måste det alltid erbjudas en kontrast som innehåller det jämförbara onda (inte synd) för att alla faser av relativ godhet effektivt skall kunna uppvisas. Den gudomliga godhetens fullkomlighet kan urskiljas av ofullkomliga dödligas insikt endast för att den står i kontrastiv förening med relativ ofullkomlighet i tidens och materiens förhållanden i rymdens rörelser.

4:3.7 (58.5) Guds karaktär är infinit övermänsklig; därför måste en sådan natur hos gudomligheten personaliseras, såsom i de gudomliga Sönerna, innan det ens kan fattas i tro av människans finita sinne.

4. Att förstå Gud

4:4.1 (58.6) Gud är den enda stationära, i sig själv inneslutna och oföränderliga varelsen i hela universernas universum; han har ingenting utanför, ingenting bortom, inget förgånget och inget framtida. Gud är målinriktad energi (skapande ande) och absolut vilja, och dessa är självexisterande och universella.

4:4.2 (58.7) Emedan Gud är självexisterande är han absolut oberoende. Själva Guds identitet är avig mot förändring. ”Jag, Herren, förändras icke.” Gud är oföränderlig; men inte förrän ni uppnår paradisstatus kan ni ens börja förstå hur Gud kan gå från det enkla till det komplexa, från identitet till variation, från stillastående till rörelse, från infinitet till finitet, från det gudomliga till det mänskliga, och från enhet till tvåfaldighet och trefaldighet. Och Gud kan på detta sätt modifiera manifestationerna av sin absoluthet emedan gudomlig oföränderlighet inte innebär orörlighet; Gud har vilja — han är vilja.

4:4.3 (58.8) Gud är varelsen med absolut självbestämmande; det finns inga gränser för hans universumreaktioner utom dem han själv har uppställt, och hans handlingar av fri vilja är betingade endast av de gudomliga kvaliteter och perfekta attribut som av naturen karaktäriserar hans eviga väsen. Därför förhåller sig Gud till universum såsom en varelse som karaktäriseras av slutlig godhet utökad med en fri vilja som kännetecknas av skapande infinitet.

4:4.4 (58.9) Fadern-Absolutet är skaparen av det centrala och perfekta universumet och Fader till alla andra Skapare. Personlighet, godhet och talrika andra kännetecken delar Gud med människan och andra varelser, men viljans infinitet är uteslutande hans. Vad Guds skapande handlingar beträffar är han endast begränsad av inklinationer som är utmärkande för hans eviga natur och av det som hans infinita visdom kräver. Gud personligen väljer endast det infinit perfekta, därav centraluniversumets utsökta perfektion; och fastän Skaparsönerna helt delar hans gudomlighet, ja även faser av hans absoluthet, begränsas de inte helt och hållet av den visdomens slutlighet som styr viljans infinitet hos Fadern. Hos Mikael-klassens Söner blir därför den skapande fria viljan rentav mera aktiv, helt gudomlig och nästan ultimat om inte absolut. Fadern är infinit och evig, men att förneka möjligheten av hans viljemässiga självbegränsning är liktydigt med att förneka själva begreppet om hans viljemässiga absoluthet.

4:4.5 (59.1) Guds absoluthet genomströmmar alla sju nivåer av universumverklighet. Och på hela detta absoluta väsen inverkar Skaparens förhållande till sin familj av universumvarelser. Precision kan vara utmärkande för treenighetsrättvisan i universernas universum, men i alla sina vida familjerelationer med tidens skapade varelser styrs universernas Gud av gudomlig känsla. Först och sist — för evigt — är den infinite Guden en Fader. Oberoende av alla de möjliga benämningar under vilka han lämpligen kunde vara känd, har jag blivit instruerad att framställa hela skapelsens Gud som den Universelle Fadern.

4:4.6 (59.2) Hos Gud Fadern styrs inte den fria viljans yttringar av makt, inte heller leds de enbart av intellekt; den gudomliga personligheten definieras som bestående av ande och den manifesterar sig i universerna som kärlek. Därför är det Första Ursprunget och Centret i alla sina personliga relationer med de skapades personlighet i universerna alltid och konsekvent en kärleksfull Fader. Gud är en Fader i ordets högsta bemärkelse. Han är evigt motiverad av den gudomliga kärlekens fullkomliga idealism, och detta ömma väsen får sitt starkaste uttryck och sin största tillfredsställelse i att älska och att bli älskat.

4:4.7 (59.3) I vetenskapen är Gud den Första Orsaken, i religionen den universelle och kärleksfulle Fadern; i filosofin den enda varelse som existerar av sig själv, som inte är beroende av någon annan varelse för sin tillvaro, men som välvilligt skänker tillvarons verklighet åt alla ting och åt alla andra varelser. Men det fordras uppenbarelse för att visa att den Första Orsaken i vetenskapen och den självexisterande Enheten i filosofin är religionens Gud, full av barmhärtighet och godhet, förbunden att åstadkomma evig överlevnad för sina barn på jorden.

4:4.8 (59.4) Vi har behov av begreppet den Infinite, men vi dyrkar erfarenhetsidén om Gud, vår förmåga att var- och närsomhelst fatta personlighets- och gudomlighetsfaktorerna som ingår i vår högsta uppfattning om Gudomen.

4:4.9 (59.5) I och med de mänskliga begränsningarnas skrämmande anblick föds medvetenheten om ett segerrikt människoliv på jorden från den skapades tro som vågar utmana varje återkommande episod i tillvaron med den osvikliga förklaringen: Även om jag inte kan göra detta, så lever i mig en som kan och skall göra det, en som är en del av Fader-Absolutet i universernas universum. Och detta är ”den seger som övervinner världen, nämligen er tro.”

5. Oriktiga uppfattningar om Gud

4:5.1 (59.6) Den religiösa traditionen utgörs av de ofullständigt bevarade uppteckningarna om det som gångna tiders gudsmedvetna människor hade erfarit, men sådana skrifter är otillförlitliga som vägledare för ett religiöst liv eller som källan till sann information om den Universelle Fadern. Sådana trosföreställningar från forna tider har alltid undergått förändringar emedan den primitiva människan var en mytskapare.

4:5.2 (60.1) En av de största orsakerna till förvirring på Urantia när det gäller Guds väsen kommer sig av att era heliga böcker är oförmögna att klart göra åtskillnad mellan Paradistreenighetens personligheter samt mellan Paradisgudomen och lokaluniversernas skapare och administratörer. Under de gångna domperioderna av partiell förståelse har era präster och profeter inte lyckats klart skilja mellan Planetprinsar, Systemhärskare, Konstellationsfäder, Skaparsöner, Superuniversumhärskare, den Suprema Varelsen och den Universelle Fadern. Många av budskapen från underordnade personligheter, såsom Livsbärare och olika klasser av änglar, har i era skrifter presenterats som kommande från Gud själv. Det religiösa tänkandet på Urantia sammanblandar fortfarande Gudomens associerade personligheter med den Universelle Fadern själv, så att alla inkluderas under samma benämning.

4:5.3 (60.2) Människorna på Urantia lider alltjämt under inflytandet av primitiva uppfattningar om Gud. Gudarna som rasar i stormen, som skakar jorden i sin vrede och slår människorna till jorden i sin ilska, som avkunnar sina domar av missnöje i tider av hungersnöd och översvämningar — detta är den primitiva religionens gudar; det är inte de Gudar som lever och härskar i universerna. Sådana uppfattningar är en kvarleva från de tider då människorna antog att universum stod under sådana inbillade gudars nyckfulla ledning och herravälde. Men den dödliga människan börjar inse att hon lever i en värld av relativ lag och ordning vad beträffar de Suprema Skaparnas och de Suprema Övervakarnas administrativa principer och beteende.

4:5.4 (60.3) Den barbariska tanken att lugna en ilsken Gud, att blidka en sårad Herre, att vinna Gudomens gunst genom offer och botgöring och rentav genom blodsutgjutelse representerar en alltigenom barnslig och primitiv religion, en filosofi som är ovärdig en tid av vetenskap och sanning. Dylika trosföreställningar är ytterst motbjudande för de himmelska varelser och gudomliga härskare som tjänar och styr i universerna. Det är en förolämpning mot Gud att tro, anse eller lära ut att oskyldigt blod måste utgjutas för att vinna hans gunst eller avleda den inbillade gudomliga vreden.

4:5.5 (60.4) Hebréerna trodde att ”det inte gives förlåtelse av synd utan att blod utgjutes”. De hade inte funnit befrielse från den gamla och hedniska tanken att Gudarna kunde blidkas endast av att se blod, fastän Mose åstadkom ett klart framsteg då han förbjöd människooffer och ersatte dem i sina beduinanhängares primitiva sinne med ceremoniella offer av djur.

4:5.6 (60.5) Utgivningen av en Paradisson till er värld hörde på ett naturligt sätt till avslutandet av en planetarisk tidsålder; det var oundvikligt och blev inte nödvändigt för syftet att vinna Guds ynnest. Detta utgivande kom också händelsevis att vara en Skaparsons sista personliga uppträdande i det långa äventyret att vinna erfarenhetsmässig överhöghet i sitt universum. Vilken travesti på Guds infinita karaktär är inte denna lära, att hans faderliga hjärta i all sin stränga kylighet och hårdhet var så oberört av hans skapade varelsers olyckor och sorger, att hans ömsinta barmhärtighet inte flödade fram förrän han såg sin oklanderlige Son blöda och dö på korset på Golgata!

4:5.7 (60.6) Men invånarna på Urantia kommer att finna befrielse från dessa uråldriga misstag och hedniska vidskepelser angående den Universelle Faderns väsen. Uppenbarelsen om sanningen om Gud håller på att framträda, och människosläktet är bestämt att lära känna den Universelle Fadern med all den skönhet i karaktären och alla de älskvärda egenskaper som så storartat visades av Skaparsonen, som vistades på Urantia som Människoson och som Guds Son.

4:5.8 (61.1) [Framfört av en Gudomlig Rådgivare från Uversa.]

Kapitel 5 - Guds förhållande till individen

Urantiaboken

Kapitel 5

Guds förhållande till individen

5:0.1 (62.1) OM MÄNNISKANS finita sinne inte kan förstå hur en så stor och majestätisk Gud som den Universelle Fadern kan nedstiga från sin eviga boning i infinit fullkomlighet för att vänskapligt umgås med den individuella människovarelsen, då måste detta finita intellekt bygga sin förvissning om gudomligt kompanjonskap på den sanningen att ett verkligt fragment av den levande Guden dväljs i intellektet hos varje normalt sinnad och moraliskt medveten Urantia-dödlig. Tankeriktarna i människans inre är en del av Paradisfaderns eviga Gudom. Människan behöver inte gå längre än till sin egen inre erfarenhet av själens kontemplation av denna andliga realitets närvaro för att finna Gud och söka få gemenskap med honom.

5:0.2 (62.2) Gud har distribuerat infiniteten i sitt eviga väsen bland sina sex absoluta jämställdas existentiella realiteter, men han kan när som helst ta direkt personlig kontakt med varje del, fas eller art av skapelsen genom förmedling av sina förpersonliga fragment. Och den evige Guden har också reserverat för sig själv förmånsrätten att utge personlighet åt de gudomliga Skaparna och åt de levande varelserna i universernas universum, samtidigt som han dessutom har reserverat privilegiet att upprätthålla direkt och föräldramässig kontakt med alla dessa personliga varelser genom personlighetsströmkretsen.

1. Vägen till Gud

5:1.1 (62.3) Oförmågan hos de finita varelserna att närma sig den infinite Fadern ligger inte i Faderns avståndstagande utan i finiteten och de materiella begränsningarna hos skapade varelser. Omfattningen av den andliga skillnaden mellan den högsta personligheten som existerar i universum och de lägre grupperna av skapade förståndsvarelser är ofattbar. Om det vore möjligt för de lägre intelligensklasserna att med detsamma bli transporterade intill Fadern själv, skulle de inte veta att de är där. De skulle vara där precis lika omedvetna om den Universelle Faderns närvaro som de nu är. Den dödliga människan har en lång, lång väg framför sig innan hon följdriktigt och inom det möjligas gränser kan be om att tryggt bli ledsagad till den Universelle Faderns paradistillvaro. Människan måste andligen omvandlas många gånger innan hon kan nå en nivå som ger den andliga syn som gör det möjligt för henne att se ens en av de sju Härskarandarna.

5:1.2 (62.4) Vår Fader gömmer sig inte; han har inte godtyckligt dragit sig tillbaka. Han har mobiliserat den gudomliga visdomens resurser i en strävan utan slut för att uppenbara sig för barnen i sina universella domäner. Det finns en infinit storslagenhet och en obeskrivlig generositet förenad med majestätet i hans kärlek, som får honom att längta efter kontakt med varje skapad varelse som kan förstå, älska eller närma sig honom; och det är därför de begränsningar, som är en naturlig del av dig och oskiljaktiga från din finita personlighet och materiella existens, bestämmer den tid, den plats och de omständigheter på och under vilka du kan nå färdmålet för de dödligas uppstigande och stå framför Fadern i alltings centrum.

5:1.3 (63.1) Även om din ankomst till Faderns paradistillvaro måste vänta tills du har uppnått de högsta finita nivåerna av andligt framåtskridande borde du glädja dig åt att inse den ständiga möjligheten till omedelbar gemenskap med Faderns utgivna ande, som är så intimt förenad med själen i ditt inre och med ditt förandligande jag.

5:1.4 (63.2) De dödliga från tidens och rymdens världar kan visa stora olikheter när det gäller medfödda förmågor och intellektuell begåvning, de kan ha fördelen av en omgivning särskilt gynnsam för socialt framåtskridande och moralisk förkovran, eller de kan lida av bristen på nästan varje mänskligt hjälpmedel till kultur och förväntade framsteg i civilisationens färdigheter; men möjligheterna till andliga framsteg i uppstigningskarriären är lika för alla; nivåer av tilltagande andlig insikt och ökande kosmiska betydelser uppnås helt oberoende av alla sådana sociomoraliska skillnader i den diversifierade materiella omgivningen i de evolutionära världarna.

5:1.5 (63.3) Hur de dödliga på Urantia än må skilja sig i sina intellektuella, sociala, ekonomiska och även moraliska möjligheter och förutsättningar, glöm inte att deras andliga utrustning är enhetlig och unik. De har alla samma gudomliga närvaro i gåvan från Fadern, och de är alla lika privilegierade att söka intim personlig gemenskap med denna ande av gudomligt ursprung i människans inre, och de kan alla likvärdigt välja att acceptera dessa Mysterieledsagares enhetliga andliga ledande.

5:1.6 (63.4) Om den dödliga människan är helhjärtat andligt motiverad, oreserverat hängiven att göra Faderns vilja, och då hon är så säkert och effektivt andligen utrustad med den gudomliga inre Riktaren, då kan ingenting hindra att det i den individens erfarenhet uppkommer den sublima medvetenheten om att känna Gud och den överjordiska vissheten om att överleva för att finna Gud genom den progressiva erfarenheten att bli mer och mer lik honom.

5:1.7 (63.5) I människan lever andligen en överlevande Tankeriktare. Om ett sådant människosinne är uppriktigt och andligt motiverat, om en sådan människosjäl önskar lära känna Gud och bli som han är, ärligt önskar göra Faderns vilja, finns det ingen negativ inverkan i form av berövande eller försakelse hos den dödliga och inte heller någon möjligen störande positiv kraft, som kan hindra en sådan gudomligt motiverad själ från att tryggt stiga upp till Paradisets portar.

5:1.8 (63.6) Fadern önskar att alla hans skapade varelser skulle ha personlig gemenskap med honom. Han har i Paradiset ett ställe för att ta emot alla dem vilkas överlevnadsstatus och andliga väsen gör en sådan uppnåelse möjlig. Etablera därför i er filosofi nu och för evigt: För var och en av er, och för oss alla, är Gud möjlig att nå fram till, Fadern är uppnåelig, vägen är öppen; den gudomliga kärlekens krafter och den gudomliga administrationens metoder och medel är alla sammankopplade i en strävan att för varje värdig förståndsvarelse i varje universum underlätta framskridandet till den Universelle Faderns paradistillvaro.

5:1.9 (63.7) Det faktum att det tar en enormt lång tid att komma fram till Gud gör inte den Infinites väsen och personlighet alls mindre verkliga. Er uppstigning är en del av de sju superuniversernas kretsgång, och fastän ni kretsar runt där otaliga gånger kan ni vänta er att i ande och status alltid kretsa inåt. Ni kan lita på att bli omvandlade från sfär till sfär, från de yttre kretsarna allt närmare det inre centret, och en dag, tvivla inte, skall ni stå i den gudomliga och centrala närvaron och skåda honom, bildligt talat, ansikte mot ansikte. Det är en fråga om att uppnå verkliga och faktiska andliga nivåer; och dessa andliga nivåer kan uppnås av varje varelse i vars inre en Mysterieledsagare har vistats och vilken sedan för evigt har förenats med denna Tankeriktare.

5:1.10 (64.1) Fadern befinner sig inte i en andlig gömma, men så många av hans skapade varelser har gömt sig själva bland dimmorna förorsakade av sina egensinniga beslut och har tills vidare separerat sig från gemenskapen med hans ande och hans Sons ande genom att välja sina egna förvända vägar och genom att ge sig hän åt självhävdelsen som har sin källa i ett intolerant sinne och oandligt väsen.

5:1.11 (64.2) Den dödliga människan kan närma sig Gud och upprepade gånger överge den gudomliga viljan så länge som förmågan att välja finns kvar. Människans slutliga dom förseglas inte förrän hon har förlorat förmågan att välja Faderns vilja. Faderns hjärta stängs aldrig för hans barns behov och böner. Men hans avkomma stänger för evigt sitt hjärta för Faderns dragningskraft då de slutligt och för alltid förlorar önskan att göra hans gudomliga vilja — att lära känna honom och vara sådan som han är. På samma sätt är människans eviga ödesbestämmelse säkrad när fusionen med Riktaren kungör för universum att denna uppstigande varelse har gjort det slutliga och oåterkalleliga valet att leva enligt Faderns vilja.

5:1.12 (64.3) Den store Guden tar direkt kontakt med den dödliga människan och ger en del av sitt infinita, eviga och ofattbara jag att leva och dväljas i hennes inre. Gud har gett sig ut på det eviga äventyret med människan. Om du fogar dig i de andliga krafternas ledning inom dig och kring dig, kan du inte annat än lyckas med att uppnå den höga bestämmelse som en kärleksfull Gud har satt som mål i universum för sina uppstigande varelser från de evolutionära världarna i rymden.

2. Guds närvaro

5:2.1 (64.4) Den Infinites fysiska närvaro utgörs av det materiella universumets verklighet. Den sinnesmässiga närvaron av Gudomen måste bestämmas av djupet i den individuella intellektuella erfarenheten och av den evolutionära personlighetsnivån. Gudomlighetens andliga närvaro måste av nödvändighet vara differentierad i universum. Den bestäms av den andliga förmågan till mottaglighet och av i vilken grad den skapades vilja har vigts åt att göra den gudomliga viljan.

5:2.2 (64.5) Gud lever i var och en av sina andefödda söner. Paradissönerna har alltid tillträde till Gud, ”Faderns högra sida”, och alla hans skapade varelsers personligheter har tillträde till ”Faderns famn”. Detta syftar på personlighetsströmkretsen när, var och hur den än kontaktas, eller när det annars gäller att få personlig, självmedveten kontakt och gemenskap med den Universelle Fadern antingen i det centrala hemvistet eller på någon annan angiven plats såsom på en av Paradisets sju heliga sfärer.

5:2.3 (64.6) Den gudomliga närvaron kan emellertid inte upptäckas någonstans i naturen eller ens i livet hos gudsmedvetna dödliga lika fullt och lika säkert som i ert bemödande till gemenskap med den i er dväljande Mysterieledsagaren, Tankeriktaren från Paradiset. Vilket misstag att drömma om Gud långt borta i skyarna när den Universelle Faderns ande lever inom ditt eget sinne!

5:2.4 (64.7) Det är på grund av detta Gudsfragment som dväljs i ert inre som ni kan hoppas, då ni framskrider i harmoniseringen med Riktarens andliga ledning, att tydligare urskilja närvaron och den förvandlande kraften härstammande från de andra andliga inflytelser som omger er och berör er men inte fungerar som en integrerad del av er. Den omständigheten att ni inte är intellektuellt medvetna om en nära och intim kontakt med Riktaren i ert inre vederlägger på intet sätt en sådan upphöjd upplevelse. Beviset för umgänge med den gudomliga Riktaren ligger helt och hållet i karaktären och omfattningen av de andens frukter som frambringas i den enskilda troendes livserfarenhet. ”Av deras frukter skall ni känna dem.”

5:2.5 (65.1) Det är synnerligen svårt för den dödliga människans föga förandligade materiella sinne att erfara ett tydligt medvetande om andeverksamheten hos sådana gudomliga väsen som de paradisiska Riktarna. Då själen, som skapas gemensamt av sinnet och Riktaren, blir alltmer existerande utvecklas också en ny fas av själsmedvetande som kan erfara den Hemlighetsfulla Ledsagarens närvaro och känna igen dess andeledning och andra övermateriella aktiviteter.

5:2.6 (65.2) Hela erfarenheten av gemenskap med Riktaren är en fråga som gäller moralisk status, mental motivation och andlig upplevelse. Självförverkligandet av en sådan uppnåelse är i huvudsak, fastän inte uteslutande, begränsad till själsmedvetandets områden, men bevisen framspringer och är rikliga i form av andens frukter i livet hos alla sådana som står i kontakt med anden i sitt inre.

3. Sann dyrkan

5:3.1 (65.3) Fastän Paradisgudomarna sedda från universumets synpunkt är som en, är de i sina andliga relationer med sådana varelser som bebor Urantia också tre distinkta och skilda personer. Det finns en skillnad mellan Gudsvarelserna när det gäller personliga vädjanden, gemenskap och andra intima relationer. I högsta bemärkelse dyrkar vi den Universelle Fadern och endast honom. Det är sant att vi kan dyrka Fadern, och vi gör det, så som han framträder i sina Skaparsöner, men dyrkan och tillbedjan gäller direkt eller indirekt Fadern.

5:3.2 (65.4) Alla slag av åkallan hör till den Evige Sonens område och till Sonens andliga organisation. Böner, alla formella kommunikationer, allting förutom tillbedjan och dyrkan av den Universelle Fadern är ärenden som berör ett lokaluniversum; de går normalt inte vidare utanför området av en Skaparsons jurisdiktion. Men dyrkan innesluts och avsänds utan tvekan till Skaparens person med hjälp av Faderns personlighetsströmkrets. Vi tror också att en sådan registrering av vördnaden från en riktarförsedd varelse underlättas av Faderns andenärvaro. Det finns en oerhörd mängd bevis som stöd för denna tro, och jag vet att alla klasser av Fadersfragment har fullmakt att registrera sina undersåtars äkta och ärliga tillbedjan på ett godtagbart sätt hos den Universelle Fadern. Riktarna utnyttjar utan tvivel även direkta förpersonliga kommunikationskanaler med Gud, och de kan likaså använda den Evige Sonens strömkretsar för andegravitation.

5:3.3 (65.5) Dyrkan sker för dess egen skull; bönen innehåller ett element av eget eller skapade varelsers intresse; det är den stora skillnaden mellan dyrkan och bön. Det finns absolut ingen anhållan om någonting för en själv eller något annat element av personligt intresse i sann dyrkan; vi dyrkar helt enkelt Gud för vad vi förstår honom vara. Dyrkan begär ingenting och väntar sig ingenting för den dyrkande. Vi dyrkar inte Fadern för att vi skulle få någonting i gengäld av en sådan hyllning; vi visar en sådan tillgivenhet och utövar en sådan dyrkan som en naturlig och spontan reaktion då vi igenkänner Faderns ojämförliga personlighet och på grund av hans älskvärda väsen och beundransvärda egenskaper.

5:3.4 (65.6) I det ögonblick då självintressets element tränger in i dyrkan, förändras andakten från dyrkan till bön och borde lämpligen hellre riktas till den Evige Sonens person eller till Skaparsonen. Men i den praktiska religiösa erfarenheten finns det ingen orsak varför bön inte skulle riktas till Gud Fadern som en del av sann dyrkan.

5:3.5 (66.1) När ni sköter de praktiska sakerna i ert dagliga liv tas ni om hand av de andepersonligheter som har sitt ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret; ni samarbetar med representanter för Samverkaren. Sålunda dyrkar ni Gud, ber till och har gemenskap med Sonen och utarbetar detaljerna i ert liv på jorden i kontakt med den Oändlige Andens förståndsvarelser, som verkar i er värld och överallt i ert universum.

5:3.6 (66.2) Skapar- eller Härskarsönerna, som leder lokaluniversernas öden, representerar både den Universelle Fadern och Paradisets Evige Son. Dessa Universumsöner mottar i Faderns namn den tillbedjande dyrkan och lyssnar till de vädjanden som framförs av deras bönfallande undersåtar överallt i respektive skapelse. För barnen i ett lokaluniversum är en Mikaelson, för alla praktiska syften och ändamål, Gud. Han är personifieringen av den Universelle Fadern och den Evige Sonen i lokaluniversumet. Den Oändlige Anden står i personlig kontakt med barnen i dessa riken genom Universumandarna, de administrativa och skapande medarbetarna till Paradisets Skaparsöner.

5:3.7 (66.3) Uppriktig gudsdyrkan innebär mobilisering av den mänskliga personlighetens alla krafter under den evolverande själens dominans och under gudomlig ledning av den med själen förbundna Tankeriktaren. Det materiellt begränsade sinnet kan aldrig bli särskilt medvetet om den verkliga betydelsen av sann gudsdyrkan. Människans förståelse av vad gudsdyrkan i verkligheten är bestäms i huvudsak av på vilken utvecklingsnivå hennes evolverande odödliga själ befinner sig. Själens andliga tillväxt sker helt oberoende av det intellektuella självmedvetandet.

5:3.8 (66.4) Gudsdyrkan innebär den trolovade Riktarens sublima bemödande att till den gudomlige Fadern vidarebefordra den obeskrivliga längtan och de outsägliga strävandena hos människans själ: den gemensamma skapelsen av det dödliga sinnet som söker Gud och den odödliga Riktaren som uppenbarar Gud. Dyrkan är därför den handling där det materiella sinnet samtycker till strävan hos dess förandligande själv att, under ledning av den associerade anden, kommunicera med Gud som en trosson till den Universelle Fadern. Det dödliga sinnet samtycker till dyrkan; den odödliga själen åtrår och initierar dyrkan; den gudomliga Riktarnärvaron leder denna dyrkan på det dödliga sinnets och den evolverande odödliga själens vägnar. Sann dyrkan blir i sista hand en erfarenhet som förverkligas på fyra kosmiska nivåer: den intellektuella, den morontiella, den andliga och den personliga — i medvetandet hos sinnet, själen och anden samt i deras förening i personligheten.

4. Gud i religionen

5:4.1 (66.5) Moralläran i evolutionsreligionerna driver människorna framåt i sökandet efter Gud med rädslan som drivkraft. Uppenbarelsereligionerna lockar människorna att söka efter en kärlekens Gud för att de längtar efter att bli lik honom. Men religionen är inte enbart en passiv känsla av ”absolut beroende” och ”överlevnadsvisshet”; det är en levande och dynamisk erfarenhet av gudomlighetsuppnåelse byggd på tjänande av mänskligheten.

5:4.2 (66.6) Den stora och omedelbara förtjänsten av sann religion är etablerandet av en bestående enhetlighet i människans erfarenhet, en varaktig frid och en djup tillförsikt. Hos den primitiva människan innebär även polyteismen ett relativt förenhetligande av den evolverande uppfattningen om Gudomen; polyteism är monoteism i vardande. Förr eller senare kommer Gud att förstås som verkligheten i värdena, substansen i betydelserna och livet i sanningen.

5:4.3 (67.1) Gud är inte enbart den som anger ödesbestämmelsen; han är människans eviga bestämmelse. Människans alla icke-religiösa aktiviteter försöker böja universum till ett förvrängt tjänande av jaget; den sant religiösa individen strävar efter att identifiera jaget med universum och att därefter ägna detta förenade jags aktiviteter åt att tjäna universumfamiljen av medvarelser, mänskliga och övermänskliga.

5:4.4 (67.2) Filosofins och konstens domäner ligger mellan de icke-religiösa och de religiösa aktiviteterna hos det mänskliga jaget. Genom konst och filosofi lockas den materiellt sinnade människan att fundera på de andliga realiteter och universumvärden som har evig betydelse.

5:4.5 (67.3) Alla religioner lär att dyrka Gudomen och har någon lära om människans frälsning. Den buddistiska religionen utlovar frälsning från lidande, oändlig frid; den judiska religionen utlovar frälsning från svårigheter, framgång baserad på rättfärdighet; den grekiska religionen utlovade frälsning från disharmoni, det fula, genom att uppleva skönheten; kristendomen utlovar frälsning från synden, helighet; muhammedanismen erbjuder befrielse från de stränga moralnormerna i judendomen och kristendomen. Jesu´ religion är frälsning från jaget, befrielse från det onda i de skapades isolering i tid och evighet.

5:4.6 (67.4) Hebréerna baserade sin religion på godhet; grekerna på skönhet; båda religionerna sökte sanningen. Jesus uppenbarade en kärlekens Gud, och kärleken innesluter all sanning, skönhet och godhet.

5:4.7 (67.5) Anhängarna av Zoroaster hade en moralreligion; hinduerna en metafysikreligion; anhängarna av Konfutse en etikreligion. Jesus levde en religion av tjänande. Alla dessa religioner är av värde då de är giltiga sätt att komma till Jesu religion. Det är religionens bestämmelse att bli ett förverkligande av den andliga föreningen av allt som är gott, vackert och sant i människans erfarenhet.

5:4.8 (67.6) Den grekiska religionen hade som motto ”Känn dig själv”; hebréerna centrerade sin undervisning på ”Känn din Gud”; de kristna predikar ett evangelium som syftar till ”kännedomen om Herren Jesus Kristus”; Jesus förkunnade den goda nyheten att ”känna Gud och dig själv som en son till Gud.” Dessa olika uppfattningar om religionens syfte bestämmer individens attityd i olika livssituationer och antyder djupet av dyrkan och karaktären av hans personliga bönevanor. Varje religions andliga status kan avgöras på basis av karaktären av dess böner.

5:4.9 (67.7) Uppfattningen om en halvt människolik och svartsjuk Gud utgör ett oundvikligt övergångsskede mellan polyteism och en ädel monoteism. En upphöjd antropomorfism representerar den högsta nivå som en rent evolutionär religion kan uppnå. Kristendomen har lyft upp antropomorfismens begrepp från det mänskliga idealet till det transcendenta och gudomliga begreppet om den förhärligade Kristuspersonen. Och detta är den högsta form av antropomorfism som människan någonsin kan göra sig en föreställning om.

5:4.10 (67.8) Den kristna uppfattningen om Gud är ett försök att kombinera tre skilda läror:

5:4.11 (67.9) 1. Den hebreiska uppfattningen — Gud som en försvarare av moraliska värden, en rättfärdig Gud.

5:4.12 (67.10) 2. Den grekiska uppfattningen — Gud som en förenare, en visdomens Gud.

5:4.13 (68.1) 3. Jesu uppfattning — Gud som en levande vän, en kärleksfull Fader, den gudomliga närvaron.

5:4.14 (68.2) Det måste därför vara uppenbart att den sammansatta kristna teologin har stora svårigheter att stämma överens och uppnå konsekvens. Dessa svårigheter förvärras ytterligare av att den tidiga kristendomens läror i allmänhet baserade sig på den personliga religiösa erfarenheten hos tre olika personer: Filon från Alexandria, Jesus från Nasaret och Paulus från Tarsus.

5:4.15 (68.3) Vid studiet av Jesu religiösa liv, betrakta honom positivt. Tänk inte så mycket på hans syndfrihet som på hans rättfärdighet, hans kärleksfulla tjänande. Jesus förhöjde den passiva kärlek som framträder i hebréernas uppfattning om den himmelske Fadern till den högre, aktiva Guden som tillgivet älskar de skapade varelserna och som är varje individs, även missdådarens, Fader.

5. Medvetandet om Gud

5:5.1 (68.4) Moralen har sitt ursprung i det förnuft som finns i självmedvetandet; den är överdjurisk men helt evolutionär. Människans evolution frambringar i sin utveckling alla de förmögenheter som föregår utgivandet av Riktarna och utgjutandet av Sanningens Ande. Men uppnåendet av moraliska nivåer befriar inte människan från de dödligas reella kamp i livet. Människans fysiska omgivning för med sig kampen för tillvaron; de sociala förhållandena gör etiska anpassningar nödvändiga; moralsituationerna fordrar beslutsfattande inom förnuftets högsta områden; den andliga erfarenheten (då människan har insett Gud) fordrar att människan finner honom och uppriktigt strävar efter att vara som han är.

5:5.2 (68.5) Religionen bygger inte på vetenskapens fakta, samhällets krav, filosofins antaganden eller på skyldigheter som framgår ur moralen. Religion är ett oberoende område av mänsklig respons till livssituationer, och den framkommer ofelbart på alla stadier i människans utveckling efter moralstadiet. Religionen kan genomsyra alla fyra nivåer av värdeuppfattning och upplevelse av gemenskap i universum: självbevarelsens fysiska eller materiella nivå, den sociala eller emotionella nivån av gemenskap, förnuftets moral- eller pliktnivå, den andliga nivån av medvetande om universumgemenskap genom gudomlig dyrkan.

5:5.3 (68.6) Den faktasökande vetenskapsmannen föreställer sig Gud som den Första Orsaken, en kraftens Gud. Den känslosamma konstnären ser Gud som skönhetens ideal, en estetikens Gud. Den överläggande filosofen är stundom benägen att föra fram den universella enhetlighetens Gud, rentav en panteistisk Gud. Den troende religiösa människan tror på en Gud som fostrar överlevnad, Fadern i himlen, kärlekens Gud.

5:5.4 (68.7) Utvecklingsreligionen har alltid sina rötter i moraliskt handlande, som utgör en del även av uppenbarad religion, men aldrig hela den religiösa erfarenheten. Socialt tjänande är ett resultat av moraliskt tänkande och religiöst liv. Moralitet leder inte biologiskt till den religiösa erfarenhetens högre andliga nivåer. Dyrkan av det abstrakt sköna är inte dyrkan av Gud, inte heller är förhärligandet av naturen eller vördnaden inför enhetligheten dyrkan av Gud.

5:5.5 (68.8) Den evolutionära religionen är moder till vetenskapen, konsten och filosofin som alla upphöjde människan till den nivå där hon är mottaglig för uppenbarad religion, inklusive utgivandet av Riktare och ankomsten av Sanningens Ande. Den evolutionära bilden av människans existens börjar och slutar med religion, även om mycket olika slag av religion, den ena evolutionell och biologisk, den andra uppenbarelsemässig och periodiskt utgiven. Och medan religionen sålunda är normal och naturlig för människan är den också valbar. Människan måste inte vara religiös mot sin vilja.

5:5.6 (69.1) Den religiösa upplevelsen, som väsentligen är andlig, kan aldrig helt förstås av det materiella sinnet; därav teologins funktion, religionens psykologi. Den väsentliga läran om människans uppfattning om Gud skapar en paradox för den finita fattningsförmågan. Det är så gott som omöjligt för människans logik och finita förnuft att harmonisera uppfattningen om den gudomliga immanensen, Gud inom och en del av varje individ, med tanken om Guds transcendens, den gudomliga dominansen av universernas universum. Dessa två väsentliga uppfattningar av Gudomen måste förenas i trosuppfattningen om transcendensen hos en personlig Gud och i insikten om den i människan inneboende närvaron av ett fragment av denna Gud för att motivera en intelligent dyrkan och bekräfta hoppet om personlighetens överlevnad. Svårigheterna och paradoxerna i religionen kommer sig av att religionens realiteter ligger långt bortom de dödligas intellektuella fattningsförmåga.

5:5.7 (69.2) Den dödliga människan får tre stora tillfredsställelser av den religiösa erfarenheten, även under sina dagar av temporär vistelse på jorden:

5:5.8 (69.3) 1. Intellektuellt får hon tillfredsställelsen av ett enhetligare, mer förenat mänskligt medvetande.

5:5.9 (69.4) 2. Filosofiskt får hon en bekräftelse av sina ideal och moraliska värden.

5:5.10 (69.5) 3. Andligen frodas hon i upplevelsen av gudomligt kompanjonskap, i den andliga tillfredsställelsen av sann dyrkan.

5:5.11 (69.6) Gudsmedvetenhet, så som den upplevs av en evolverande dödlig i världarna, måste bestå av tre varierande faktorer, tre olika nivåer av verklighetsuppfattning. Först kommer sinnesmedvetandet — uppfattandet av Guds-idén. Därefter följer själsmedvetandet — uppfattandet av Guds-idealet. Till sist gryr andemedvetandet — uppfattandet av Guds anderealitet. Genom att förena dessa faktorer när det gäller att uppfatta det gudomliga, hurän ofullständigt, täcker den dödliga personligheten alltid alla medvetna nivåer med insikten om Guds personlighet. Hos de dödliga som har uppnått Finalitkåren kommer allt detta att i sinom tid leda till förståelsen av Guds suprematet och kan senare resultera i insikten om Guds ultimatet, någon fas av det absonita supermedvetandet om Paradisfadern.

5:5.12 (69.7) Upplevelsen av gudsmedvetenhet förblir densamma från generation till generation, men med varje framåtskridande skede i fråga om människans vetande måste den filosofiska uppfattningen och de teologiska definitionerna om Gud förändras. Att känna Gud, religiöst medvetande, är en universell realitet, men oberoende av hur giltig (verklig) den religiösa upplevelsen är måste den vara villig att underkasta sig intelligent kritik och rimlig filosofisk tolkning; den får inte försöka vara någonting skilt för sig i den totala mänskliga erfarenheten.

5:5.13 (69.8) Personlighetens eviga överlevnad beror helt på det dödliga sinnets val; dess avgöranden bestämmer överlevnadspotentialen hos den odödliga själen. När sinnet tror på Gud och själen känner Gud och när de tillsammans med den uppfostrande Riktaren alla åstundar Gud, då är överlevnaden säkrad. Begränsningar i intellektet, bristfälligheter i utbildningen, bristen på kultur, utarmad social ställning, ja även underlägsna mänskliga moraluppfattningar som ett resultat av olycklig avsaknad av utbildningsmässiga, kulturella och sociala förmåner, kan inte omintetgöra den gudomliga andens närvaro i sådana missgynnade och mänskligt handikappade men troende individer. Den Hemlighetsfulla Ledsagarens närvaro i människan grundlägger den odödliga själens begynnelse och garanterar möjligheten av dess tillväxtpotential och överlevnad.

5:5.14 (70.1) Förmågan hos dödliga föräldrar att avla avkomma baserar sig inte på deras utbildningsmässiga, kulturella, sociala, eller ekonomiska ställning. Föreningen av föräldrafaktorerna under naturliga förhållanden är helt tillräcklig för att avkomman skall få sin begynnelse. Ett mänskligt sinne som kan urskilja rätt och fel och som har förmågan att dyrka Gud, i förening med en gudomlig Riktare, är allt som fordras hos denna dödliga för att påbörja och fostra utvecklingen av hans odödliga själ som har överlevnadsegenskaper, om en sådan med ande utrustad individ söker Gud och uppriktigt önskar bli som han, ärligt väljer att göra den himmelske Faderns vilja.

6. Personlighetens Gud

5:6.1 (70.2) Den Universelle Fadern är personligheternas Gud. Personligheten i universum, från den lägsta dödliga och materiella varelse med personlighetsstatus till de högsta personer med skaparvärdighet och gudomlig status, har sitt verksamhetsområdes centrum och omkrets i den Universelle Fadern. Gud Fadern är utgivaren och bevararen av varje personlighet. Och Paradisfadern är likaså bestämmelsen för alla de finita personligheter som helhjärtat väljer att göra den gudomliga viljan, de som älskar Gud och längtar efter att likna honom.

5:6.2 (70.3) Personligheten är ett av de olösta mysterierna i universerna. Vi kan forma adekvata uppfattningar om de faktorer som ingår i uppbyggnaden av olika klasser och nivåer av personlighet, men vi förstår inte helt själva personlighetens verkliga väsen. Vi uppfattar klart de mångahanda faktorer som sammanlagda bildar den mänskliga personlighetens bärare, men vi förstår inte helt naturen och innebörden i en sådan finit personlighet.

5:6.3 (70.4) Personligheten är potentiell i alla skapade varelser som har en sinnesutrustning varierande från minimum av självmedvetande till maximum av gudsmedvetande. Men sinnesutrustning ensam är inte personlighet, inte heller är ande eller fysisk energi det. Personligheten är den egenskap och det värde i den kosmiska verkligheten som uteslutande utges av Gud Fadern till dessa levande system av associerade och koordinerade energier av materia, sinne och ande. Personlighet är inte heller någonting som uppnås så småningom. Personligheten kan vara materiell eller andlig, men antingen finns det personlighet eller saknas den. Det annat-än-personliga uppnår aldrig det personligas nivå förutom genom Paradisfaderns direkta handling.

5:6.4 (70.5) Utgivandet av personlighet är enbart den Universelle Faderns verk, en personalisering av levande energisystem som han förser med attributen relativt skapande medvetande och kontrollen därav genom fri vilja. Ingen personlighet existerar oberoende av Gud Fadern, och ingen personlighet finns till annat än genom Gud Faderns försorg. De fundamentala egenskaperna hos människans jag, såväl som den absoluta Riktarkärnan i människans personlighet, är gåvor från den Universelle Fadern verkande inom sitt exklusivt personliga område av kosmisk omvårdnad.

5:6.5 (70.6) Riktarna med förpersonlig status dväljs i mångahanda dödliga varelser och säkrar därmed möjligheten för dessa varelser att överleva den fysiska döden och personifiera sig som morontiavarelser med potential för slutlig andeuppnåelse. Ty när ett sådant varelsesinne försett med personlighet bebos av ett fragment av den eviga Gudens ande, den förpersonliga gåvan från den personlige Fadern, då har denna finita personlighet potential för det gudomliga och det eviga och strävar efter en bestämmelse lik den Ultimate, ja sträcker sig rentav efter ett förverkligande av den Absolute.

5:6.6 (71.1) Möjlighet till gudomlig personlighet är inneboende i den förpersonliga Riktaren; möjlighet till mänsklig personlighet är potentiell i människovarelsens utrustning av kosmiskt sinne. Men den dödliga människans erfarenhetsmässiga personlighet kan inte observeras som en aktiv och funktionell verklighet förrän efter att den dödliga varelsens materiella livsbärare har berörts av den Universelle Faderns befriande gudomlighet och sålunda har sjösatts på erfarenhetens hav som en självmedveten, (relativt) självbestämmande och självskapande personlighet. Det materiella jaget är sannerligen och oinskränkt personligt.

5:6.7 (71.2) Det materiella jaget har personlighet och identitet, tidsmässig identitet; den förpersonliga Anderiktaren har också identitet, evig identitet. Denna materiella personlighet och denna ande-förpersonlighet kan så förena sina kreativa egenskaper att de framkallar den odödliga själens överlevande identitet.

5:6.8 (71.3) Efter att sålunda ha dragit försorg om den odödliga själens utveckling och efter att ha befriat människans inre jag från fjättrarna av ett absolut beroende av tidigare orsakssammanhang stiger Fadern åt sidan. Då människan på så sätt har befriats från orsaksresponsens bojor, åtminstone vad gäller evig ödesbestämmelse, och då försorg har dragits om utvecklingen av det odödliga jaget, själen, återstår för människan själv att vilja skapandet eller förhindra skapandet av detta överlevande och eviga jag, som är hennes om hon så väljer. Ingen annan varelse, kraft, skapare eller enhet i hela det vida universernas universum kan i någon utsträckning ingripa i den absoluta suveräniteten hos den dödliga fria viljan, då den verkar inom valets områden, beträffande den eviga ödesbestämmelsen för den väljande dödliges personlighet. Beträffande den eviga överlevnaden har Gud förordnat att den materiella och dödliga viljan är suverän, och den förordningen är absolut.

5:6.9 (71.4) Utgivandet av personlighet till de skapade varelserna medför relativ befrielse från att reagera enligt tidigare orsakssammanhang, och personligheten hos alla sådana moralvarelser, evolutionära eller andra, har sitt centrum i den Universelle Faderns personlighet. De dras ständigt till hans Paradisnärvaro av det väsendets släktskap som bildar den eviga Gudens vidsträckta och universella familje- och brödrakrets. Det finns ett släktskap av gudomlig spontanitet i all personlighet.

5:6.10 (71.5) Personlighetsströmkretsen i universernas universum har sitt centrum i den Universelle Faderns person, och Paradisfadern är personligen medveten om och i personlig kontakt med alla personligheter på alla nivåer av självmedveten existens. Och denna all skapelsens personlighetsmedvetenhet existerar oberoende av Tankeriktarnas uppgift.

5:6.11 (71.6) Såsom strömcentrum för all tyngdkraft är Paradisön, centrum för allt sinne är Samverkaren och för all ande den Evige Sonen, så är även all personlighets strömkrets centrerad i den Universelle Faderns personliga väsen, och denna strömkrets överför ofelbart dyrkan hos alla personligheter till den Ursprungliga och Eviga Personligheten.

5:6.12 (71.7) Beträffande de personligheter som inte innebos av Riktare: Valfrihetens attribut är också utgivet av den Universelle Fadern, och sådana personer är likaså inneslutna i den gudomliga kärlekens stora strömkrets, den Universelle Faderns personlighetsström. Gud erbjuder alla sanna personligheter ett suveränt val. Ingen personlig varelse kan tvingas in i det eviga äventyret; evighetens port öppnas endast som svar på det som de, med fri vilja utrustade sönerna till den Gud som har fri vilja, frivilligt har valt.

5:6.13 (72.1) Och detta representerar mina försök att presentera den levande Gudens förhållande till tidens barn. Och när allt är sagt och gjort kan jag ingenting bättre göra än att upprepa, att Gud är er universum-Fader och att ni alla är hans planetariska barn.

5:6.14 (72.2) [Detta är den femte och sista berättelsen om den Universelle Fadern, presenterad av en Gudomlig Rådgivare från Uversa]

Kapitel 6 - Den Evige Sonen

Urantiaboken

Kapitel 6

Den Evige Sonen

6:0.1 (73.1) DEN EVIGE Sonen är det fullkomliga och definitiva uttrycket för den ”första” och absoluta tanken hos den Universelle Fadern. Sålunda, när och hur än Fadern uttrycker sig personligt och absolut gör han det genom sin Evige Son, som alltid har varit, nu är och alltid kommer att vara det levande och gudomliga Ordet. Och denne Evige Son har sitt hemvist i alltings centrum, i förening med och omedelbart omslutande den Evige och Universelle Faderns personliga väsen.

6:0.2 (73.2) Vi talar om Guds ”första” tanke, och åsyftar den Evige Sonens omöjliga begynnelse i tiden, i avsikt att nå det mänskliga intellektets tankebanor. Sådana förvrängningar av språket representerar vårt bästa försök till kontakt-kompromiss med dödliga varelsers tidsbundna sinnen. I tidsföljdens betydelse kunde den Universelle Fadern aldrig ha haft en första tanke; inte heller kunde den Evige Sonen någonsin ha haft en begynnelse. Men jag har blivit instruerad att framställa evighetens realiteter för de dödligas tidsbundna sinne med sådana tankesymboler och att beskriva evighetens förhållanden med sådana begrepp om tidsföljd.

6:0.3 (73.3) Den Evige Sonen är den andliga personaliseringen av Paradisfaderns universella och infinita uppfattning om gudomlig verklighet, obegränsad ande och absolut personlighet. Och därmed utgör Sonen den gudomliga uppenbarelsen av den Universelle Faderns skaparidentitet. Sonens perfekta personlighet avslöjar att Fadern verkligen är det eviga och universella ursprunget till alla betydelser och värden i det andliga, det viljemässiga, det avsiktliga och det personliga.

6:0.4 (73.4) I ett försök att få det finita sinnet i tiden att bilda sig någon uppfattning i tidsföljd om förhållandena mellan de eviga och infinita varelserna i Paradistreenigheten, använder vi oss av den begreppsmässiga friheten att tala om ”Faderns första personliga, universella och infinita tanke”. Det är omöjligt för mig att till människans sinne överföra någon adekvat uppfattning om Gudomarnas eviga förhållanden; därför använder jag sådana termer som ger det finita sinnet åtminstone något slags uppfattning om förhållandet mellan dessa eviga varelser i de efterföljande tidsperioderna. Vi tror att Sonen utgick från Fadern; vi har fått lära oss att båda är obegränsat eviga. Det är därför uppenbart att ingen varelse i tiden någonsin fullt kan förstå detta mysterium med en Son som härstammar från Fadern och som dock är lika evig som Fadern själv.

1. Den Evige Sonens identitet

6:1.1 (73.5) Den Evige Sonen är Guds ursprunglige och enfödde Son. Han är Gud Sonen, Gudomens Andra Person och alltings medskapare. Så som Fadern är det Första Stora Ursprunget och Centret så är Sonen det Andra Stora Ursprunget och Centret.

6:1.2 (74.1) Den Evige Sonen är det andliga centret och den gudomlige administratören för det andliga styret i universernas universum. Den Universelle Fadern är först en skapare och därefter en övervakare; den Evige Sonen är först en medskapare och därefter en andlig administratör. ”Gud är ande”, och Sonen är en personlig uppenbarelse av denna ande. Det Första Ursprunget och Centret är Viljeabsolutet; det Andra Ursprunget och Centret är Personlighetsabsolutet.

6:1.3 (74.2) Den Universelle Fadern verkar aldrig personligen som en skapare utom i samband med Sonen eller med Sonens jämställda verksamhet. Om författaren i Nya Testamentet hade avsett den Evige Sonen skulle han ha yttrat en sanning då han skrev: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.”

6:1.4 (74.3) När en Son till den Evige Sonen uppträdde på Urantia hänvisade de som umgicks med denna gudomliga varelse i människoform till honom som ”han som var från begynnelsen, han vi har hört, han vi med egna ögon har sett, han vi skådade och med egna händer tog på, han är även livets Ord.” Och denne utgivne Son kom fram från Fadern lika visst som den Ursprunglige Sonen, så som framgår av en av hans jordiska böner: ”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, innan världen var till.”

6:1.5 (74.4) Den Evige Sonen är känd under olika namn i olika universer. I centraluniversumet är han känd som det Jämställda Ursprunget, Medskaparen och det Associerade Absolutet. I Uversa, superuniversumets högkvarter, betecknar vi Sonen som det Jämställda Andecentret och som den Evige Andeadministratören. I Salvington, ert lokaluniversums högkvarter, går denne Son under benämningen det Andra Eviga Ursprunget och Centret. Melkisedekarna talar om honom som Sönernas Son. I er värld, men inte i ert system av bebodda sfärer, har denne Ursprunglige Son blivit sammanblandad med en jämställd Skaparson, Mikael från Nebadon, som utgav sig själv till de dödligas släkte på Urantia.

6:1.6 (74.5) Fastän alla Paradissöner lämpligen kan kallas Guds Söner har vi för vana att reservera benämningen ”den Evige Sonen” för denne Ursprunglige Son, det Andra Ursprunget och Centret, medskapare tillsammans med den Universelle Fadern av centraluniversumet av makt och fullkomlighet och medskapare av alla andra gudomliga Söner som härstammar från de infinita Gudomarna.

2. Den Evige Sonens väsen

6:2.1 (74.6) Den Evige Sonen är precis lika oföränderlig och oändligt tillförlitlig som den Universelle Fadern. Han är också alldeles lika andlig som Fadern, alldeles lika säkert en obegränsad ande. För er av ringa ursprung skulle Sonen förefalla mera personlig då han för er, i fråga om möjligheten att nå fram till honom, är ett steg närmare än den Universelle Fadern.

6:2.2 (74.7) Den Evige Sonen är Guds eviga Ord. Han är helt lik Fadern; i själva verket är den Evige Sonen Gud Fadern personligen manifesterad för universernas universum. Och sålunda var det, är det och kommer det alltid att vara sant beträffande den Evige Sonen och alla jämställda Skaparsöner: ”Den som har sett Sonen, han har sett Fadern.”

6:2.3 (74.8) Till sitt väsen är Sonen helt lik Andefadern. När vi dyrkar den Universelle Fadern dyrkar vi i själva verket samtidigt Gud Sonen och Gud Anden. Gud Sonen är precis lika gudomligt verklig och evig till sitt väsen som Gud Fadern.

6:2.4 (75.1) Sonen besitter inte endast Faderns hela infinita och transcendenta rättfärdighet, utan Sonen återspeglar även hela heligheten i Faderns karaktär. Sonen delar Faderns fullkomlighet och delar tillsammans med Fadern ansvaret att hjälpa alla ofulländade varelser i deras andliga strävan att uppnå gudomlig fulländning.

6:2.5 (75.2) Den Evige Sonen besitter hela gudomligheten i Faderns karaktär och alla andlighetens attribut. Sonen är Guds fulla absoluthet till personlighet och ande, och dessa kvaliteter uppenbarar Sonen i sin personliga ledning av den andliga administrationen av universernas universum.

6:2.6 (75.3) Gud är i sanning en universell ande; Gud är ande; och denna Faderns andenatur fokuseras och personifieras i den Evige Sonens Gudom. I Sonen intensifieras uppenbarligen alla andliga kännetecken betydligt genom differentieringen från universaliteten hos det Första Ursprunget och Centret. Och så som Fadern delar sin andenatur med Sonen så delar de tillsammans alldeles lika fullt och oreserverat den gudomliga anden med Samverkaren, den Oändlige Anden.

6:2.7 (75.4) I kärleken till sanningen och i skapandet av skönhet är Fadern och Sonen likvärdiga, förutom att Sonen förefaller att ägna sig mera åt att förverkliga den exklusivt andliga skönheten i universella värden.

6:2.8 (75.5) I fråga om gudomlig godhet ser jag ingen skillnad mellan Fadern och Sonen. Fadern älskar sina barn i universum som en fader; den Evige Sonen betraktar alla varelser både som en fader och som en broder.

3. Omvårdnad som uttryck för Faderns kärlek

6:3.1 (75.6) Sonen delar rättvisan och rättfärdigheten i Treenigheten men överskuggar dessa gudomlighetsdrag med den infinita personifieringen av Faderns kärlek och barmhärtighet; Sonen är den gudomliga kärlekens uppenbarelse för universerna. Så som Gud är kärlek, så är Sonen barmhärtighet. Sonen kan inte älska mer än Fadern, men han kan visa de skapade varelserna barmhärtighet på ett sätt till, ty han är inte endast en ursprunglig skapare såsom Fadern, utan han är också den Evige Sonen till samme Fader och delar därför erfarenheten av att vara son med alla andra söner till den Universelle Fadern.

6:3.2 (75.7) Den Evige Sonen är den stora barmhärtighetsgivaren till hela skapelsen. Barmhärtigheten är kärnan i Sonens andliga karaktär. Den Evige Sonens mandat, där de går fram längs det Andra Ursprungets och Centrets andeströmkretsar, är stämda i barmhärtighetens toner.

6:3.3 (75.8) För att förstå den Evige Sonens kärlek måste ni först urskilja dess gudomliga källa, Fadern, som är kärlek, och sedan betrakta hur denna oändliga tillgivenhet utbreder sig i den vittomfattande omvårdnad som den Oändlige Anden och hans nästan gränslösa skara av omvårdande personligheter står för.

6:3.4 (75.9) Den Evige Sonens omvårdnad är ägnad att uppenbara kärlekens Gud för universernas universum. Den gudomlige Sonen ägnar sig inte åt den ovärdiga uppgiften att försöka övertala sin nådige Fader att älska sina ringa varelser och visa tidens missdådare sin barmhärtighet. Hur orätt är det inte att föreställa sig den Evige Sonen vädjande till den Universelle Fadern att förbarma sig över sina ringa varelser i de materiella världarna i rymden! Sådana uppfattningar om Gud är grova och groteska. Hellre borde ni inse att all barmhärtig omvårdnad som Guds Söner ansvarar för är en direkt uppenbarelse av Faderns hjärta, fyllt av universell kärlek och oändligt medlidande. Faderns kärlek är den verkliga och eviga källan till Sonens barmhärtighet.

6:3.5 (75.10) Gud är kärlek, Sonen är barmhärtighet. Barmhärtighet är tillämpad kärlek, Faderns kärlek i verksamhet i den Evige Sonens person. Kärleken hos denne universelle Son är likaså universell. Så som kärlek förstås på en planet med könsvarelser är Guds kärlek mera jämförbar med en faders kärlek, medan den Evige Sonens kärlek är mera som en moders tillgivenhet. Visst är sådana illustrationer grova, men jag använder mig av dem i hopp om att kunna överföra till människans sinne tanken att det finns en skillnad mellan Faderns kärlek och Sonens kärlek, inte i det gudomliga innehållet men i arten och sättet för dess uttryck.

4. Den Evige Sonens egenskaper

6:4.1 (76.1) Den Evige Sonen utgör drivkraften för den kosmiska verklighetens andenivå; Sonens andliga styrka är absolut i förhållande till alla aktualheter i universum. Han har fullkomlig kontroll över associationen mellan all odifferentierad andeenergi och över all aktualerad andeverklighet genom sitt absoluta grepp om andegravitationen. All ren, ofragmenterad ande samt alla andliga varelser och värden reagerar för den infinita dragningskraften hos den ursprunglige Paradissonen. Och om den eviga framtiden skulle bevittna uppkomsten av ett obegränsat universum, kommer den Ursprunglige Sonens andegravitation och andestyrka att befinnas vara helt adekvata för den andliga kontrollen och effektiva administrationen av en sådan gränslös skapelse.

6:4.2 (76.2) Sonen är allsmäktig endast i det andliga riket. I universumadministrationens eviga hushållning möter man aldrig en slösaktig och onödig upprepning av funktioner; Gudomarna gillar inte obehövligt mångfaldigande av omvårdnaden i universum.

6:4.3 (76.3) Den Ursprunglige Sonens allestädesnärvaro grundlägger den andliga enheten i universernas universum. Den andliga sammanhållningen av all skapelse vilar på den allestädes aktiva närvaron av den Evige Sonens gudomliga ande. När vi föreställer oss Faderns andliga närvaro finner vi det svårt att i vårt tänkande skilja den från den Evige Sonens andliga närvaro. Faderns ande har för evigt sitt hemvist i Sonens ande.

6:4.4 (76.4) Fadern måste vara andligen allestädes närvarande, men denna allestädesnärvaro förefaller att vara oskiljaktig från den Evige Sonens överallt förekommande andeaktiviteter. Vi tror dock att Sonens ande, i alla situationer av Fader-Son närvaro av dubbel andlig natur, är jämställd med Faderns ande.

6:4.5 (76.5) I sina personlighetskontakter verkar Fadern inom personlighetsströmkretsen. I sin personliga och observerbara kontakt med den andliga skapelsen, framträder han i fragmenten av sin totala Gudom, och dessa Fadersfragment har en enskild, unik och exklusiv funktion var och när de än uppträder i universerna. I alla sådana situationer är Sonens ande jämställd med den andliga funktionen som ingår i den Universelle Faderns fragmenterade närvaro.

6:4.6 (76.6) Andligen är den Evige Sonen allestädes närvarande. Den Evige Sonens ande är helt säkert med dig och runtom dig, men inte inne i dig eller en del av dig liksom Mysterieledsagaren. Fadersfragmentet i människans inre riktar hennes sinne allt mera mot gudomliga attityder, varefter detta uppstigande sinne i tilltagande grad blir mottagligt för den andliga dragningskraften i den allsmäktiga andegravitationens strömkrets hos det Andra Ursprunget och Centret.

6:4.7 (76.7) Den Ursprunglige Sonen är universellt och andligen självmedveten. I vishet är Sonen fullt jämlik med Fadern. Inom kunskapens, allvetandets, områden kan vi inte skilja mellan det Första och det Andra Ursprunget; liksom Fadern vet Sonen allt; han blir aldrig överraskad av någon händelse i universum; han förstår slutet från begynnelsen.

6:4.8 (77.1) Fadern och Sonen känner verkligen till antalet av och vistelseorten för alla andar och förandligade varelser i universernas universum. Sonen känner till allting inte endast på grund av sin egen allestädes närvarande ande, men Sonen är, till samma grad som Fadern och Samverkaren, fullt medveten om den Suprema Varelsens vittomfattande återspeglingsinformation. Denna informationskälla anger ständigt allting som händer i alla världar i de sju superuniverserna. Och det finns också andra sätt som gör att Paradissonen är allvetande.

6:4.9 (77.2) Den Evige Sonen är som en kärleksfull, barmhärtig och tjänande andlig personlighet helt och infinit jämlik med den Universelle Fadern, medan i alla de barmhärtiga och tillgivna personliga kontakterna med de uppstigande varelserna från de lägre rikena, den Evige Sonen är alldeles lika vänlig och hänsynsfull, alldeles lika tålmodig och långmodig som i lokaluniverserna hans Paradissöner, som så ofta utger sig till de evolutionära världarna i tiden.

6:4.10 (77.3) Det är onödigt att ytterligare utbreda sig om den Evige Sonens egenskaper. Med de undantag som har anförts är det endast nödvändigt att studera de andliga egenskaperna hos Gud Fadern för att förstå och riktigt bedöma egenskaperna hos Gud Sonen.

5. Begränsningar som gäller den Evige Sonen

6:5.1 (77.4) Den Evige Sonen fungerar inte personligen inom de fysiska områdena, inte heller fungerar han, utom genom Samverkaren, inom nivåerna för sinnesomvårdnad till skapade varelser. Men dessa bestämmelser begränsar annars på intet sätt den Evige Sonen från att fullt och fritt utöva alla de gudomliga egenskaperna som hör till andligt allvetande, allestädesnärvaro och allmakt.

6:5.2 (77.5) Den Evige Sonen genomströmmar inte personligen de potentialer av ande som är en naturlig del av infiniteten hos Gudomsabsolutet, men då dessa potentialer blir aktuala kommer de innanför det allsmäktiga greppet i Sonens strömkrets för andegravitation.

6:5.3 (77.6) Personlighet är den Universelle Faderns exklusiva gåva. Den Evige Sonens personlighet härstammar från Fadern, men utan Fadern utger han inte personlighet. Sonen ger upphov till en omfattande andeskara, men sådana härledningar är inte personligheter. När Sonen skapar personlighet gör han det tillsammans med Fadern eller med Samverkaren, som kan agera för Fadern i sådana förhållanden. Den Evige Sonen är sålunda en medskapare av personligheter, men han utger inte personlighet till någon varelse och skapar aldrig själv ensam personliga varelser. Denna begränsning av verksamheten berövar emellertid inte Sonen förmågan att skapa allehanda slags verklighet som är annan än personlig.

6:5.4 (77.7) Den Evige Sonen är begränsad när det gäller att föra skaparprivilegierna vidare. Då Fadern förevigade den Ursprunglige Sonen utgav han åt honom makten och privilegiet att därefter förena sig med Fadern i det gudomliga verket att producera ytterligare Söner försedda med skapande egenskaper, och detta har de gjort och gör de nu. Men när dessa jämställda Söner har producerats kan skaparprivilegierna uppenbarligen inte föras vidare. Den Evige Sonen överför skaparkrafterna endast till den första eller direkta personaliseringen. När därför Fadern och Sonen förenas för att personalisera en Skaparson uppnår de sitt syfte; men den Skaparson som sålunda har blivit till kan aldrig överföra eller delegera skaparprivilegierna till de olika klasser av Söner som han senare kan skapa, trots att det i ett lokaluniversums högsta Söner dock förekommer en mycket begränsad återspegling av de skapande egenskaperna hos en Skaparson.

6:5.5 (78.1) Den Evige Sonen kan inte, som en infinit och exklusivt personlig varelse, fragmentera sitt väsen och inte distribuera och utge individualiserade delar av sitt jag till andra väsen eller personer så som den Universelle Fadern och den Oändlige Anden gör. Men Sonen kan utge sig, och gör det, som en gränslös ande som badar hela skapelsen och oupphörligt drar alla andepersonligheter och andliga realiteter till sig.

6:5.6 (78.2) Minns alltid att den Evige Sonen är den personliga avbildningen av Andefadern för all skapelse. Sonen är personlig och endast personlig i gudomsavseendet; en sådan gudomlig och absolut personlighet kan inte vara disintegrerad eller fragmenterad. Gud Fadern och Gud Anden är verkligen personliga, men de är också allt annat förutom att de är sådana Gudomspersonligheter.

6:5.7 (78.3) Fastän den Evige Sonen inte personligen kan ta del i utgivandet av Tankeriktare satt han i rådslag med den Universelle Fadern i det eviga förgångna och godkände planen samt förband sig till ändlöst samarbete, då Fadern vid projekteringen av utgivandet av Tankeriktare föreslog för Sonen: ”Låt oss göra den dödliga människan till vår egen avbild.” Och så som Faderns andefragment dväljs inne i er, så omsluter Sonens andenärvaro er, medan dessa två för evigt arbetar som en för ert andliga framåtskridande.

6. Andesinnet

6:6.1 (78.4) Den Evige Sonen är ande och har sinne, men inte ett sinne eller en ande som det dödliga sinnet kan förstå. Den dödliga människan uppfattar sinne på de finita, kosmiska, materiella och personliga nivåerna. Människan observerar också sinnesfenomen i levande organismer som fungerar på den subpersonliga (djur-) nivån, men det är svårt för henne att fatta sinnets natur då det är förenat med övermateriella varelser och som en del av uteslutande andepersonligheter. Sinne måste emellertid definieras olika då det avser tillvarons andenivå och då det används för att beteckna förståndets andefunktioner. Det slag av sinne som är direkt förenat med ande kan inte jämföras med vare sig det sinne som koordinerar ande och materia eller med det sinne som är förenat enbart med materia.

6:6.2 (78.5) Anden är alltid medveten, sinnad och har olika faser av identitet. Utan sinne av någon fas skulle det inte finnas något andligt medvetande inom andevarelsernas broderskap. Motsvarigheten till sinne, förmågan att känna igen och kännas till, är en naturlig del av Gudomen. Gudomen kan vara personlig, förpersonlig, överpersonlig eller icke-personlig, men Gudomen är aldrig utan sinne, dvs. aldrig utan förmågan att åtminstone kommunicera med likadana väsen, varelser eller personligheter.

6:6.3 (78.6) Den Evige Sonens sinne är likadant som Faderns men olikt varje annat sinne i universum, och tillsammans med Faderns sinne är det stamform till Samskaparens olika och vittutspridda sinnen. Faderns och Sonens sinne, det intellekt som ger upphov till det Tredje Ursprungets och Centrets absoluta sinne, illustreras kanske bäst av en Tankeriktares försinne, ty fastän dessa Fadersfragment är helt utanför Samverkarens sinnesströmkretsar har de någon form av försinne; de känner till och känns till; de har någonting som motsvarar människans tänkande.

6:6.4 (78.7) Den Evige Sonen är helt andlig; människan är nästan helt materiell; därför måste mycket som rör den Evige Sonens andepersonlighet, hans sju andliga sfärer som kretsar runt Paradiset och naturen hos Paradissonens opersonliga skapelser vänta tills ni har uppnått andestatus efter att ni har avslutat er morontiauppstigning i lokaluniversumet Nebadon. Och därefter, på er färd genom superuniversumet och vidare till Havona, kommer många av dessa andedolda mysterier att klarna då ni börjar bli begåvade med ”andens sinne” — andlig insikt.

7. Den Evige Sonens personlighet

6:7.1 (79.1) Den Evige Sonen är den infinita personlighet från vilkens obegränsade personlighetsbojor den Universelle Fadern frigjorde sig genom treenighetsförfarandet och som följd av vilket han allt sedan dess har fortsatt att i ändlöst överflöd utge sig till sitt ständigt expanderande universum av Skapare och skapade. Sonen är absolut personlighet; Gud är faderpersonlighet — källan till personlighet, utgivaren av personlighet, orsaken till personlighet. Varje personlig varelse har sin personlighet från den Universelle Fadern, alldeles så som den Ursprunglige Sonen evigt har sin personlighet från Paradisfadern.

6:7.2 (79.2) Paradissonens personlighet är absolut och rent andlig, och denna absoluta personlighet är också det gudomliga och eviga mönstret, först för Faderns utgivande av personlighet till Samverkaren och därefter för hans utgivande av personlighet till myriaderna av hans skapade varelser överallt i ett vida universum.

6:7.3 (79.3) Den Evige Sonen är i sanning en barmhärtig omvårdare, en gudomlig ande, en andlig makt och en verklig personlighet. Sonen är Guds andliga och personliga väsen manifesterat för universerna — summan och substansen av det Första Ursprunget och Centret, avklätt av allt som är icke-personligt, utanför det gudomliga, icke-andligt och rent potentiellt. Men det är omöjligt att till människans sinne överföra en bild i ord av skönheten och storheten som den Evige Sonens himmelska personlighet karaktäriseras av. Allt som tenderar att skymma den Universelle Fadern fungerar med nästan samma inverkan för att hindra ett begreppsmässigt igenkännande av den Evige Sonen. Ni måste vänta tills ni når Paradiset, och då kommer ni att förstå varför jag inte kunde framställa den absoluta personlighetens karaktär på ett förståeligt sätt för det finita sinnet.

8. Förståelsen av den Evige Sonen

6:8.1 (79.4) Beträffande identitet, natur och andra personlighetsegenskaper är den Evige Sonen full jämlike, fullkomligt komplement och evig motsvarighet till den Universelle Fadern. I samma mening som Gud är den Universelle Fadern är Sonen den Universella Modern. Och vi alla, hög som låg, bildar deras universella familj.

6:8.2 (79.5) För att uppskatta Sonens karaktär borde ni studera uppenbarelsen om Faderns gudomliga karaktär; de är för evigt och oskiljaktigt ett. Som gudomliga personligheter kan de praktiskt taget inte särskiljas av de lägre klasserna av förståndsvarelser. De är inte så svåra att känna igen var för sig av dem som har sitt ursprung i Gudomarnas egna skapande handlingar. Varelser som kommer till i centraluniversumet eller i Paradiset urskiljer Fadern och Sonen inte endast som en personlig enhet för universell övervakning, utan även som två skilda personligheter fungerande inom bestämda områden av administrationen i universum.

6:8.3 (79.6) Som personer kan ni tänka er den Universelle Fadern och den Evige Sonen som skilda individer, för det är de verkligen; men i administrationen av universerna är de så sammanflätade och inbördes relaterade att det inte alltid är möjligt att skilja mellan dem. När Fadern och Sonen i universernas angelägenheter påträffas i förvirrande föreningar med varandra lönar det sig inte alltid att försöka särskilja deras operationer; lägg endast på minnet att Gud är den inledande tanken och Sonen är det uttrycksfulla ordet. I varje lokaluniversum är denna oskiljaktighet personaliserad i gudomligheten hos Skaparsonen, som representerar både Fader och Son för de skapade varelserna i tio miljoner världar.

6:8.4 (80.1) Den Evige Sonen är infinit, men man kan närma sig honom genom hans Paradissöners personer och genom den Oändlige Andens tålmodiga omvårdnad. Utan Paradissönernas utgivningstjänst och den kärleksfulla omvårdnad som den Oändlige Andens skapade varelser ansvarar för, skulle varelser av materiellt ursprung knappast kunna hoppas på att uppnå den Evige Sonen. Och det är lika sant: Med hjälp och ledning av dessa himmelska förmedlingar kommer den gudsmedvetne dödlige med säkerhet att uppnå Paradiset och en gång stå i den personliga närvaron av denne majestätiske Sönernas Son.

6:8.5 (80.2) Även om den Evige Sonen utgör mönstret för hur de dödliga får sin personlighet är det lättare för dig att fatta verkligheten av både Fadern och av Anden, emedan Fadern är den aktuala utgivaren av din mänskliga personlighet och den Oändlige Anden är det absoluta ursprunget till ditt dödliga sinne. Men då du kommer högre upp på det andliga framåtskridandets väg till Paradiset, blir den Evige Sonens personlighet allt mera verklig för dig och hans i infinit bemärkelse, andliga sinne blir verkligare och lättare att urskilja för ditt progressivt förandligande sinne.

6:8.6 (80.3) Aldrig kan uppfattningen om den Evige Sonen lysa klart i ditt materiella, eller senare morontiella sinne; inte förrän du förandligas och inleder din andeuppstigning börjar din förståelse av den Evige Sonens personlighet nå upp till samma livfullhet som i din uppfattning om personligheten som är karaktäristisk för den Skaparson med ursprung i Paradiset vilken, i egen person och som en person, en gång inkarnerade och levde på Urantia som en människa bland människor.

6:8.7 (80.4) Under hela din erfarenhet i lokaluniversumet måste Skaparsonen, vars personlighet människan kan förstå, ersätta din oförmåga att fatta den fulla betydelsen av den mera exklusivt andlige, men icke desto mindre personlige Evige Sonen i Paradiset. Då du framskrider genom Orvonton och Havona, då du lämnar bakom dig den livfulla bilden och de djupa minnena av Skaparsonen i ditt lokaluniversum, kompenseras försvinnandet av denna materiella och morontiella erfarenhet av ständigt vidgade uppfattningar och allt mer intensiv förståelse av den Evige Sonen i Paradiset, vars verklighet och närhet hela tiden tilltar då du framskrider mot Paradiset.

6:8.8 (80.5) Den Evige Sonen är en stor och lysande personlighet. Tvivla inte, fastän det ligger bortom det dödliga och materiella sinnets förmåga att fatta aktualheten av personligheten hos en sådan infinit varelse, att han är en person. Jag vet vad jag talar om. Nästan otaliga gånger har jag stått i den gudomliga närvaron av denne Evige Son och därefter rest ut i universumet för att utföra hans nåderika påbud.

6:8.9 (80.6) [Avfattat av en Gudomlig Rådgivare anvisad att formulera detta uttalande som beskriver den Evige Sonen i Paradiset.]

Kapitel 7 - Den Evige Sonens förhållande till universum

Urantiaboken

Kapitel 7

Den Evige Sonens förhållande till universum

7:0.1 (81.1) DEN Ursprunglige Sonen ombesörjer ständigt verkställandet av de andliga aspekterna av Faderns eviga syfte så som det progressivt utvecklar sig i företeelserna i de evolverande universerna med deras mångahanda grupper av levande varelser. Vi förstår inte helt denna eviga plan, men Paradissonen gör det otvivelaktigt.

7:0.2 (81.2) Sonen är lik Fadern däri, att han söker att utge allt som är möjligt av sig själv till sina sinsemellan jämställda Söner och till deras underordnade Söner. Och Sonen delar Faderns självdistribuerande väsen i det oförbehållsamma utgivandet av sig själv till den Oändlige Anden, deras gemensamma verkställare.

7:0.3 (81.3) Som upprätthållare av anderealiteter är det Andra Ursprunget och Centret den eviga motvikten till Paradisön, som så utomordentligt upprätthåller allt det materiella. Sålunda uppenbaras det Första Ursprunget och Centret för evigt i den materiella skönheten i den centrala Öns utsökta mönster och i de andliga värdena i den Evige Sonens himmelska personlighet.

7:0.4 (81.4) Den Evige Sonen är den aktuale upprätthållaren av den vidsträckta skapelsen av anderealiteter och andliga varelser. Andevärlden är den Evige Sonens klädnad, hans personliga beteende, och de opersonliga realiteterna av andenatur reagerar alltid för den Absolute Sonens perfekta personlighets vilja och syfte.

7:0.5 (81.5) Sonen är emellertid inte personligen ansvarig för alla andepersonligheters sätt att agera. Den personliga varelsens vilja är relativt fri och bestämmer därför sådana viljevarelsers handlingar. Därför är den fria viljans andevärld inte alltid helt representativ för den Evige Sonens karaktär, såsom inte heller naturen på Urantia helt uppenbarar Paradisets och Gudomens fullkomlighet och oföränderlighet. Men oberoende av vad som må karakterisera människors eller änglars frivilliga handlingar, fortsätter Sonens eviga grepp om den universella gravitationskontrollen av alla anderealiteter att vara absolut.

1. Andegravitationens strömkrets

7:1.1 (81.6) Allt det som har meddelats om Guds immanens, hans allestädesnärvaro, allsmäktighet och allvetande gäller i lika hög grad Sonen i de andliga domänerna. Den rena och universella andegravitationen i all skapelse, denna exklusivt andliga strömkrets, leder direkt tillbaka till det Andra Ursprungets och Centrets person i Paradiset. Han övervakar kontrollen av och verksamheten i det ständigt närvarande och ofelbara andliga greppet om alla sanna andevärden. Sålunda utövar den Evige Sonen absolut andlig suveränitet. Han håller faktiskt alla anderealiteter och alla förandligade värden, så att säga, i sin kupade hand. Kontrollen av universell andlig gravitation är universell andlig suveränitet.

7:1.2 (82.1) Denna gravitationskontroll av andliga ting verkar oberoende av tid och rymd; därför förblir andeenergin oförminskad vid överföring. Andegravitationen lider aldrig av försening i tiden och undergår inte heller förminskning i rymden. Den minskar inte i förhållande till kvadraten på överföringsdistansen; den rena andekraftens strömkretsar fördröjs inte av den materiella skapelsens massa. Och de rena andeenergiernas transcendering av tid och rymd är en naturlig del av Sonens absoluthet; den kommer sig inte av mellankomsten av det Tredje Ursprungets och Centrets antigravitationskrafter.

7:1.3 (82.2) Anderealiteter reagerar för dragningskraften från centret för andlig gravitation i enlighet med sitt kvalitativa värde, sin verkliga grad av andenatur. Andesubstans (kvalitet) reagerar lika känsligt för andegravitation som den fysiska materiens organiserade energi (kvantitet) reagerar för fysisk gravitation. Andliga värden och andekrafter är verkliga. Från personlighetens synpunkt sett är anden skapelsens själ; materien är den skuggliknande fysiska kroppen.

7:1.4 (82.3) Andegravitationens reaktioner och fluktuationer motsvarar alltid innehållet i de andliga värdena, den kvalitativa andliga statusen hos en individ eller värld. Denna dragningskraft reagerar omedelbart på de mellan- och inomandliga värdena i varje universumsituation eller planetariskt tillstånd. Varje gång en andlig realitet blir aktual i universerna gör denna förändring det nödvändigt att omedelbart och ögonblickligen omjustera andegravitationen. En sådan ny ande är i själva verket en del av det Andra Ursprunget och Centret; och alldeles lika säkert som den dödliga människan blir en andefierad varelse, kommer hon att nå fram till den andlige Sonen, centrum och ursprung för andegravitationen.

7:1.5 (82.4) Sonens andliga dragningskraft finns i mindre grad hos många paradisklasser av Söner. Ty det finns faktiskt inom andegravitationens absoluta strömkrets dessa lokala system av andlig attraktion som verkar i skapelsens mindre enheter. Dessa subabsoluta fokaliseringar av andegravitation är en del av gudomligheten i tidens och rymdens Skaparpersonligheter, och de är korrelerade med den Suprema Varelsens uppkommande erfarenhetsmässiga överkontroll.

7:1.6 (82.5) Andegravitationens dragning och reaktionen därpå, verkar inte endast i universum som helhet utan även rentav mellan individer och grupper av individer. Det finns en andlig samhörighet mellan de andliga och andefierade personligheterna i varje värld, ras, nation eller troende grupp av individer. Det finns en direkt dragningskraft av andenatur mellan andligt sinnade personer med liknande smak och längtan. Termen själsfränder är inte enbart ett bildligt uttryck.

7:1.7 (82.6) Såsom Paradisets materiella gravitation, är också den Evige Sonens andliga gravitation absolut. Synd och uppror kan störa funktionen i lokaluniversernas strömkretsar, men ingenting kan sätta den Evige Sonens andegravitation ur funktion. Lucifers uppror ledde till många förändringar i ert system av bebodda världar och på Urantia, men vi observerar inte att den andliga karantänen på er planet till följd av upproret, på minsta sätt skulle ha påverkat närvaron och funktionen av vare sig den Evige Sonens allestädesnärvarande ande eller den associerade andegravitationens strömkrets.

7:1.8 (82.7) Alla reaktioner i andegravitationens krets i storuniversum kan förutsägas. Vi känner igen alla den Evige Sonens allestädesnärvarande andes aktioner och reaktioner och finner dem tillförlitliga. I enlighet med välkända lagar kan vi mäta andlig gravitation, och gör det, alldeles så som människan försöker räkna ut verkan av finit fysisk gravitation. Sonens ande reagerar oföränderligt för alla andeting, -varelser och -personer, och denna reaktion är alltid i enlighet med graden av aktualhet (den kvalitativa graden av verklighet) i alla sådana andliga värden.

7:1.9 (83.1) Men vid sidan av denna mycket pålitliga och förutsägbara verkan av den Evige Sonens andliga närvaro, möter man fenomen som inte är lika förutsägbara i sina reaktioner. Sådana fenomen är sannolikt ett tecken på Gudomsabsolutets samordnade verksamhet i de uppkommande andliga potentialernas världar. Vi vet att den Evige Sonens andenärvaro är inverkan av en majestätisk och infinit personlighet, men vi anser knappast att de reaktioner som är förenade med Gudomsabsolutets förmodade framträdanden är personliga.

7:1.10 (83.2) Sett från personlighetssynpunkt och av personer förefaller förhållandet mellan den Evige Sonen och Gudomsabsolutet att vara följande: Den Evige Sonen dominerar de aktuala andliga värdenas rike, medan Gudomsabsolutet förefaller att genomsyra de potentiella andevärdenas vida domän. Allt aktualt värde av andenatur finner sitt hemvist i den Evige Sonens gravitationsgrepp, men om det är potentiellt, uppenbarligen i Gudomsabsolutets väsen.

7:1.11 (83.3) Ande synes uppkomma från Gudomsabsolutets potentialer; evolverande ande finner korrelation i den Supremes och den Ultimates erfarenhetsmässiga och ofullständiga grepp; till slut finner anden slutlig bestämmelse i det absoluta greppet i den Evige Sonens andliga gravitation. Detta förefaller att vara kretsgången för erfarenhetsmässig ande, men existentiell ande hör naturligt till infiniteten hos det Andra Ursprunget och Centret.

2. Den Evige Sonens administration

7:2.1 (83.4) I Paradiset är den Evige Sonens närvaro och personliga aktivitet djupgående, i andlig bemärkelse absolut. Då vi förflyttar oss utåt från Paradiset genom Havona och in i de sju superuniversernas världar upptäcker vi allt mindre av den Evige Sonens personliga aktivitet. I de universer som uppkommer efter Havona är den Evige Sonens närvaro personaliserad i Paradissönerna, betingad av den Supremes och den Ultimates erfarenhetsmässiga realiteter och koordinerad med Gudomsabsolutets obegränsade andepotential.

7:2.2 (83.5) I centraluniversumet kan den Ursprunglige Sonens personliga aktivitet urskiljas i den eviga skapelsens utsökta andliga harmoni. Havona är så underbart fullkomligt att detta mönsteruniversums andliga status och energilägen är i fullständig och bestående balans.

7:2.3 (83.6) I superuniverserna är Sonen inte personligen närvarande eller bosatt; i dessa skapelser upprätthåller han endast en överpersonlig representation. Dessa Sonens andemanifestationer är inte personliga; de är inte med i den Universelle Faderns personlighetsströmkrets. Vi har inte någon bättre term för dem än att beteckna dem som överpersonligheter; de är finita varelser; de är varken absonita eller absoluta.

7:2.4 (83.7) Emedan den Evige Sonens administration i superuniverserna uteslutande är andlig och överpersonlig, kan den inte urskiljas av skapade personligheter. Trots det möter man den allt genomsyrande andliga sporren av Sonens personliga inverkan i varje fas av aktiviteterna i alla sektorer av Dagarnas Fornas domäner. I lokaluniverserna observerar vi emellertid den Evige Sonen personligen närvarande i Paradissönernas person. Här verkar den infinite Sonen andligen och skapande i personerna inom de sinsemellan jämställda Skaparsönernas majestätiska kår.

3. Den Evige Sonens förhållande till individen

7:3.1 (84.1) Under uppstigningen i lokaluniversumet ser tidens dödliga Skaparsonen som den Evige Sonens personliga representant. Men när de börjar uppstigningen inom superuniversumets utbildningssystem upptäcker tidens pilgrimer allt mera den himmelska närvaron av den Evige Sonens inspirerande ande, och de har nytta av att tillgodogöra sig denna omvårdnad av andlig energiuppladdning. I Havona blir de uppstigande ännu mera medvetna om den kärleksfulla omfamningen av den Ursprunglige Sonens allt genomsyrande ande. Under inget skede av den dödligas hela uppstigning dväljs den Evige Sonens ande i sinnet eller själen hos tidens pilgrim, men hans välgörande inverkan är ständigt nära och alltid mån om välgången och den andliga tryggheten bland tidens framåtskridande barn.

7:3.2 (84.2) Dragningskraften i den Evige Sonens andliga tyngdkraft är hemligheten med de överlevande människosjälarnas uppstigning till Paradiset. Alla äkta andevärden och alla genuint förandligade individer hålls i det ofelbara greppet i den Evige Sonens andliga gravitation. Exempelvis, det dödliga sinnet börjar sin levnadsbana som en materiell mekanism och antas till slut till Finalitkåren som en nästan fulländad andeexistens; det blir allt mindre underställt materiell gravitation och reagerar, i motsvarande mån under hela denna erfarenhet, allt mera för andegravitationens dragning inåt. Andegravitationens strömkrets faktiskt drar människans själ mot Paradiset.

7:3.3 (84.3) Andegravitationens strömkrets är grundkanalen för överföring av det troende människohjärtats genuina böner från människomedvetandets nivå till gudomens faktiska medvetande. Det som representerar sant andligt värde i era böner fångas upp av andegravitationens universella strömkrets och överförs omedelbart och samtidigt till alla berörda gudomliga personligheter. Var och en av dem tar befattning med det som hör till hans personliga område. Därför är det i er praktiska religiösa erfarenhet oväsentligt om ni, vid adresserandet av era böner, visualiserar Skaparsonen i ert lokaluniversum eller den Evige Sonen i alltings centrum.

7:3.4 (84.4) Den diskriminativa verksamheten i andegravitationens strömkrets kunde möjligen jämföras med nervbanornas funktioner i den materiella människokroppen: förnimmelserna går inåt längs nervbanorna; en del kvarhålls och finner respons i de lägre automatiska ryggradscentren; andra går vidare till de mindre automatiska men vanetränade centren i hjärnans lägre delar, medan de viktigaste och mest betydelsefulla inkommande impulserna ilar blixtsnabbt förbi dessa underordnade centra och registreras omedelbart inom de högsta nivåerna av människans medvetande.

7:3.5 (84.5) Men hur mycket mer fulländad är inte den andliga världens överlägsna teknik! Om någonting fyllt av högsta andliga värde uppkommer i ert medvetande, kan ingen makt i universum hindra det från att, så snart ni ger uttryck för det, ila iväg direkt till hela skapelsens Absolute Andepersonlighet.

7:3.6 (84.6) Omvänt, om era böner är rent materiella och helt självcentrerade finns det ingen plan enligt vilken sådana ovärdiga böner kunde registreras i den Evige Sonens andeströmkrets. Innehållet i varje anhållan som inte är ”av anden avfattad” kan inte finna någon plats i den universella andliga strömkretsen; sådana rent själviska och materiella anhållanden är dödfödda; de stiger inte upp i de sanna andevärdenas strömkretsar. Sådana ord är som ”ljudande malm eller en klingande cymbal”.

7:3.7 (85.1) Det är motivet bakom tanken, det andliga innehållet, som ger den dödliges bön dess värde. Orden är värdelösa.

4. De gudomliga planerna för fulländning

7:4.1 (85.2) Den Evige Sonen står för evigt i förbindelse med Fadern i det framgångsrika förverkligandet av den gudomliga planen för framsteg: den universella planen för skapandet, evolutionen, uppstigningen och fulländandet av viljevarelser. Och när det gäller den gudomliga trofastheten, härvidlag är Sonen Faderns evige jämlike.

7:4.2 (85.3) Fadern och Sonen är som en vid formulerandet och förverkligandet av denna gigantiska uppnåelseplan för att avancera de materiella varelserna från tiden till fulländningen i evigheten. Detta projekt för det andliga upplyftandet av de uppstigande själarna från rymden är en gemensam skapelse av Fadern och Sonen, och de är, i samverkan med den Oändlige Anden, engagerade i associativt verkställande av sitt gudomliga syfte.

7:4.3 (85.4) Denna gudomliga plan för uppnåelse av fulländning omfattar tre unika, fast förunderligt korrelerade, företag av universella äventyr:

7:4.4 (85.5) 1. Planen för progressiv uppnåelse. Detta är den Universelle Faderns plan för evolutionär uppstigning, ett program som den Evige Sonen reservationslöst accepterade när han omfattade Faderns förslag: ”Låt oss göra de dödliga till vår egen avbild.” Denna försörjning för de skapade tidsvarelsernas förbättring medför att Fadern utger Tankeriktarna och materiella varelser utrustas med personlighetsrättigheter.

7:4.5 (85.6) 2. Utgivningsplanen. Nästa universella plan är den Evige Sonens och hans sinsemellan jämställda Söners stora företag för att uppenbara Fadern. Detta är den Evige Sonens förslag och består av hans utgivande av Guds Söner till de evolutionära skapelserna för att där personalisera och förverkliga, inkarnera och göra verklig, Faderns kärlek och Sonens barmhärtighet för de skapade i alla universer. Som en tillhörande del av utgivningsplanen, och som en provisorisk åtgärd i denna kärleksverksamhet, verkar Paradissönerna som rehabiliterare av det som missledd varelsevilja har försatt i andlig fara. När och var det än uppstår ett dröjsmål i uppnåelseplanens verksamhet, om till äventyrs uppror skulle fördärva eller komplicera detta företag, då aktiveras genast nödfallsåtgärderna i utgivningsplanen. Paradissönerna står förbundna och redo att fungera som återvinnare, att gå mitt in i upprorsvärldarna och där återställa det andliga läget för sfärerna. Och just en sådan heroisk tjänst utförde en jämställd Skaparson på Urantia i samband med sitt livsskede av erfarenhetsmässig utgivning för att uppnå överhöghet.

7:4.6 (85.7) 3. Planen för nådeomvårdnad. Då uppnåelseplanen och utgivningsplanen hade formulerats och förkunnats planerade och förverkligade den Oändlige Anden, ensam och av sig själv, det kolossala och universella företaget för nådeomvårdnad. Detta är den service som är så väsentlig för det praktiska och effektiva genomförandet av både uppnåelse- och utgivningsföretagen, och det Tredje Ursprungets och Centrets andliga personligheter tar alla del i barmhärtighetsomvårdnadens ande som i så hög grad är en del av väsendet hos Gudomens Tredje Person. Inte endast i skapelseverksamheten utan även i administrationen verkar den Oändlige Anden faktiskt och ordagrant som Faderns och Sonens gemensamme verkställare.

7:4.7 (86.1) Den Evige Sonen är den personlige förvaltaren den gudomlige beskyddaren, av Faderns universella plan för varelsernas uppstigande. Efter det att Fadern hade utfärdat det universella påbudet ”Var fullkomliga, så som även jag är fullkomlig”, anförtrodde Fadern verkställandet av detta kolossala företag åt den Evige Sonen; och den Evige Sonen delar skötseln av detta himmelska företag med sin gudomlige jämställde, den Oändlige Anden. Sålunda samarbetar Gudomarna effektivt i arbetet med att skapa, övervaka, utveckla, uppenbara och omvårda — och om så behövs, med att återupprätta och rehabilitera.

5. Utgivningens ande

7:5.1 (86.2) Den Evige Sonen förenade sig reservationslöst med den Universelle Fadern i kungörandet av denna väldiga föreskrift för hela skapelsen: ”Var fullkomliga, så som även er Fader i Havona är fullkomlig.” Och allt sedan dess har denna inbjudan och befallning motiverat alla överlevnadsplaner och utgivningsprojekt som den Evige Sonen och hans vida familj av sinsemellan jämställda och associerade Söner har utarbetat. Och just i dessa utgivanden har Guds Söner blivit ”vägen, sanningen och livet” för alla evolutionära skapade varelser.

7:5.2 (86.3) Den Evige Sonen kan inte ta direkt kontakt med människovarelser, så som Fadern gör genom att utge förpersonliga Tankeriktare, men den Evige Sonen kommer i själva verket nära skapade personligheter via en serie av gradvist nedstigande gudomlig sonskap, ända tills han kan befinna sig i människans närvaro, och ibland som människa själv.

7:5.3 (86.4) Den Evige Sonens rent personliga väsen kan inte fragmentera sig. Den Evige Sonen verkar antingen som ett andligt inflytande eller som en person, aldrig på annat sätt. För Sonen är det omöjligt att bli en del av de skapades erfarenhet i den bemärkelse som Fader-Riktaren tar del däri, men den Evige Sonen kompenserar denna begränsning genom utgivningsförfarandet. Det som erfarenheten av fragmenterade väsen betyder för den Universelle Fadern, det betyder Paradissönernas inkarnationserfarenhet för den Evige Sonen.

7:5.4 (86.5) Den Evige Sonen kommer inte till människan som den gudomliga viljan, Tankeriktaren, som dväljs i människans sinne, men den Evige Sonen kom verkligen till den dödliga människan på Urantia när den gudomliga personligheten, som var hans son Mikael från Nebadon, inkarnerade sig i Jesu människonatur. För att dela de skapade personligheternas erfarenhet, måste Guds Paradissöner själva anta sådana varelsers väsenden och själva inkarnera sina gudomliga personligheter som verkliga skapade. Inkarnationen, Sonaringtons hemlighet, är det förfarande enligt vilket Sonen undkommer personlighetsabsolutismens annars alltomfattande bojor.

7:5.5 (86.6) För länge, länge sedan utgav den Evige Sonen sig själv till var och en av kretsarna i den centrala skapelsen till upplysning och framåtskridande för alla invånare och pilgrimer i Havona, inklusive de uppstigande pilgrimerna från tiden. Under inget av dessa sju utgivanden verkade han som vare sig en uppstigande eller en havonabo. Han existerade som sig själv. Hans erfarenhet var unik; den skedde inte med eller som en människa eller annan pilgrim, men på något sätt associativt i överpersonlig bemärkelse.

7:5.6 (86.7) Han deltog inte heller i den vila som infaller mellan den inre havonakretsen och Paradisets stränder. Det är inte möjligt för honom, en absolut varelse, att avbryta personlighetsmedvetandet, för i honom centrerar den andliga gravitationens alla kraftlinjer. Och under tiderna för dessa utgivanden var den andliga luminositetens centrala Paradisfäste ofördunklat, och Sonens grepp om den universella andegravitationen var oförminskat.

7:5.7 (87.1) Den Evige Sonens utgivanden i Havona faller inte inom området för människans föreställningsvärld; de var transcendentala. Han utökade erfarenheten för hela Havona då och därefter, men vi vet inte om han utökade den förmodade erfarenhetsmässiga förmågan hos sitt existentiella väsen. Den saken torde höra till Paradissönernas utgivningsmysterium. Vi tror emellertid att vad den Evige Sonen än förvärvade under dessa utgivningsuppdrag har han sedan dess bibehållit; men vi vet inte vad det är.

7:5.8 (87.2) Vilka svårigheter vi än har att förstå utgivandet av Gudomens Andra Person förstår vi väl utgivandet i Havona av en Son till den Evige Sonen, som faktiskt passerade genom centraluniversumets kretsar och i själva verket delade de erfarenheter som utgör en uppstigandes förberedelse för uppnåelse av Gudomen. Detta var den ursprunglige Mikael, den förstfödde Skaparsonen, och han genomlevde livserfarenheterna för en uppstigande pilgrim från krets till krets och färdades personligen med dem ett skede av varje krets under Grandfandas dagar; Grandfanda var den förste av alla dödliga som uppnådde Havona.

7:5.9 (87.3) Vad annat denne ursprunglige Mikael än uppenbarade, gjorde han det transcendenta utgivandet av den Ursprunglige Moder-Sonen verkligt för varelserna i Havona. Så verkligt att varje från tiden kommande pilgrim som kämpar med äventyret att klara av Havonakretsarna, därefter för alltid blir uppmuntrad och styrkt av att med säkerhet veta att Guds Evige Son sju gånger avsade sig makten och härligheten i Paradiset för att ta del i erfarenheterna som är utmärkande för pilgrimerna från tiden och rymden på de sju kretsarna av progressiv uppnåelse i Havona.

7:5.10 (87.4) Den Evige Sonen är den föredömliga inspirationen för alla Guds Söner i deras utgivningsverksamhet överallt i tidens och rymdens universer. De jämställda Skaparsönerna och de associerade Administrativa Sönerna, såväl som andra ouppenbarade klasser av Söner, delar alla denna underbara villighet att utge sig själva till de olika klasserna av skapade varelser och som själva dessa varelser. Därför blir det sant, i anden och på grund av väsensgemenskap såväl som härstamning, att vid utgivandet av varje Guds Son till världarna i rymden har den Evige Sonen, i, genom och med dessa utgivanden, utgett sig själv till de intelligenta viljevarelserna i universerna.

7:5.11 (87.5) Till ande och väsen, om inte till alla sina egenskaper, är varje Paradisson en gudomligt perfekt avbildning av den Ursprunglige Sonen. Det är faktiskt sant att den som har sett en Paradisson har sett Guds Evige Son.

6. Gud Paradissöner

7:6.1 (87.6) Den bristande kunskapen om att det finns mångahanda Guds Söner är en källa till stor förvirring på Urantia. Och denna okunskap består trots uttalanden sådana som anteckningen om en konklav av dessa gudomliga personligheter: ”När Guds Söner höjde glädjerop, och alla Morgonstjärnorna jublade tillsammans.” Vart tusende år enligt sektorstandardtid samlas de olika klasserna av gudomliga Söner för sina periodiska konklaver.

7:6.2 (87.7) Den Evige Sonen är det personliga ursprunget till de förtjusande egenskaperna barmhärtighet och tjänstvillighet som så rikligt kännetecknar alla klasser av Guds nedstigande Söner i deras verksamhet överallt i skapelsen. Hela sin gudomliga natur, om ock inte hela infiniteten i sina egenskaper, överför den Evige Sonen ofelbart till Paradissönerna som utgår från den eviga Ön för att uppenbara hans gudomliga karaktär till universernas universum.

7:6.3 (88.1) Den Ursprunglige och Evige Sonen är ättlingspersonen av den ”första” avslutade och infinita tanken hos den Universelle Fadern. Varje gång den Universelle Fadern och den Evige Sonen gemensamt projicerar en ny, ursprunglig, identisk, unik och absolut personlig tanke, i samma ögonblick personaliseras denna kreativa idé fullkomligt och slutligt i en ny och ursprunglig Skaparsons varelse och personlighet. Till sin andenatur, gudomliga vishet och samordnade skapande kraft är dessa Skaparsöner potentiellt jämlika med Gud Fadern och Gud Sonen.

7:6.4 (88.2) Skaparsönerna utgår från Paradiset till universerna i tiden och, under medverkan av det Tredje Ursprungets och Centrets övervakande och skapande representanter, fullbordar de organiserandet av lokaluniverserna i den progressiva evolutionen. Dessa Söner är inte knutna till, och tar inte heller befattning med, de centrala och universella kontrollerna av materia, sinne eller ande. Sålunda begränsas de i sina skapande handlingar av preexistensen, prioriteten och överhögheten hos det Första Ursprunget och Centret och hans jämställda Absolut. Dessa Söner kan administrera endast det som de ger existens åt. Absolut administration är en naturlig del av existensens prioritet och oskiljaktig från evighetsnärvaro. Fadern förblir den förste i universerna.

7:6.5 (88.3) I stort sett så som Skaparsönerna personaliseras av Fadern och Sonen, så personaliseras de Administrativa Sönerna av Sonen och Anden. Detta är de Söner som, genom erfarenheterna av livet som inkarnerad skapad varelse, skaffar sig rätten att tjänstgöra som överlevnadsdomare i tidens och rymdens skapelser.

7:6.6 (88.4) Fadern, Sonen och Anden förenar sig också för att personalisera de mångkunniga Treenighetens Undervisande Söner som rör sig i storuniversum som de himmelska lärarna för alla personligheter: mänskliga och gudomliga. Och det finns talrika andra klasser av Paradissöner som inte har bragts till de dödligas kännedom på Urantia.

7:6.7 (88.5) Mellan den Ursprunglige Moder-Sonen och dessa härskaror av Paradissöner spridda överallt i skapelsen, finns en direkt och exklusiv kommunikationskanal, en kanal vars funktion är inneboende i beskaffenheten av det andliga släktskapet som förenar dem med band av närapå absolut andlig samhörighet. Denna strömkrets mellan Guds Söner skiljer sig helt från andegravitationens universella strömkrets, som även den är centrerad i det Andra Ursprungets och Centrets person. Alla Guds Söner som har sitt ursprung i Paradisgudomarnas personer står i direkt och ständig kontakt med den Evige Moder-Sonen. Och denna kommunikation är ögonblicklig; den är oberoende av tiden ehuru stundom betingad av rymden.

7:6.8 (88.6) Den Evige Sonen har ständigt, inte endast fullständig kunskap om ställningen, tankarna och de mångahanda aktiviteterna hos alla klasser av Paradissöner, utan han har även fullständig kunskap vid alla tidpunkter om allting av andligt värde som existerar i hjärtana på alla skapade varelser i evighetens ursprungliga centrala skapelse och i de jämställda Skaparsönernas senare skapelser i tiden.

7. Den högsta uppenbarelsen av Fadern

7:7.1 (88.7) Den Evige Sonen är den fullständiga, exklusiva, universella och slutliga uppenbarelsen av den Universelle Faderns ande och personlighet. All kunskap och information om Fadern måste komma från den Evige Sonen och hans Paradissöner. Den Evige Sonen är från evigheten och är helt och utan andliga begränsningar ett med Fadern. Beträffande sin gudomliga personlighet är de jämställda; till sitt andliga väsen är de jämlika; till gudomligheten är de identiska.

7:7.2 (89.1) Guds karaktär kunde omöjligen i sig själv bli förbättrad i Sonens person, ty den gudomliga Fadern är i infinit bemärkelse fullkomlig, men denna karaktär och personlighet förstärks för att uppenbaras för skapade varelser genom att avklädas det icke-personliga och det icke-andliga. Det Första Ursprunget och Centret är mycket mera än en personlighet, men alla andeegenskaper hos det Första Ursprungets och Centrets faderspersonlighet är andligen närvarande i den Evige Sonens absoluta personlighet.

7:7.3 (89.2) Den förste Sonen och hans Söner är sysselsatta med att universellt uppenbara Faderns andliga och personliga väsen för hela skapelsen. I centraluniversumet, i superuniverserna, i lokaluniverserna eller på de bebodda planeterna är det en Paradisson som uppenbarar den Universelle Fadern för människor och änglar. Den Evige Sonen och hans Söner uppenbarar vägen för de skapade att närma sig den Universelle Fadern. Och även vi av högt ursprung förstår Fadern mycket mer fullständigt då vi studerar uppenbarelsen av hans karaktär och personlighet i den Evige Sonen och i den Evige Sonens Söner.

7:7.4 (89.3) Fadern nedstiger till er som en personlighet endast genom den Evige Sonens gudomliga Söner. Och ni uppnår Fadern genom denna samma levande väg; ni uppstiger till Fadern under ledning av denna grupp av gudomliga Söner. Och detta är sant trots att er personlighet uttryckligen är en direkt utgivning från den Universelle Fadern.

7:7.5 (89.4) Glöm inte att Sonen i alla dessa vittomfattande aktiviteter i den Evige Sonens vidsträckta andliga administration är en person, alldeles lika säkert och verkligt som Fadern är en person. För varelser som en gång har hört till människoklassen är den Evige Sonen faktiskt lättare att närma sig än den Universelle Fadern. Då ni som pilgrimer från tiden framskrider genom kretsarna i Havona kommer ni att ha förmågan att uppnå Sonen långt innan ni är redo att urskilja Fadern.

7:7.6 (89.5) Mera av karaktären och den barmhärtiga naturen hos barmhärtighetens Evige Son torde ni förstå när ni tänker och mediterar på den uppenbarelse av dessa gudomliga egenskaper som gjordes som en kärleksgärning av er egen Skaparson, en gång Människoson på jorden, nu den upphöjda härskaren i ert lokaluniversum — Människoson och Guds Son.

7:7.7 (89.6) [Avfattad av en Gudomlig Rådgivare med uppdrag att formulera denna redogörelse som skildrar den Evige Sonen i Paradiset.]

Kapitel 8 - Den Oändlige Anden

Urantiaboken

Kapitel 8

Den Oändlige Anden

8:0.1 (90.1) LÅNGT TILLBAKA i evigheten, när den Universelle Faderns ”första” infinita och absoluta tanke finner ett så fullkomligt och adekvat ord för dess gudomliga uttryck i den Evige Sonen, uppstår det hos både Tanke-Guden och hos Ord-Guden en enastående önskan om en universell och infinit representant för gemensamt uttryck och förenad handling.

8:0.2 (90.2) I evighetens gryning blir både Fadern och Sonen i infinit bemärkelse medvetna om sitt ömsesidiga beroende av varandra, sin eviga och absoluta etthet; och därför ingår de ett infinit och evigt förbund om gudomligt kompanjonskap. Denna aldrig upphörande överenskommelse görs för verkställandet av deras förenade tankar överallt inom evighetens cirkel; och allt sedan denna evighetshändelse fortsätter Fadern och Sonen i denna gudomliga förening.

8:0.3 (90.3) Vi är nu ansikte mot ansikte med evighetsursprunget till den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person. I samma ögonblick som Gud Fadern och Gud Sonen tillsammans föreställer sig en identisk och infinit handling — verkställandet av en absolut tankeplan — i samma ögonblick blir den Oändlige Anden till, fullt utvecklad sin tillvaro.

8:0.4 (90.4) Då jag på detta sätt berättar om ordningsföljden för Gudomarnas ursprung gör jag det endast för att ni skall kunna tänka på deras inbördes förhållande. I verkligheten existerar de alla tre från evigheten; de är existentiella. De är utan dagarnas begynnelse eller slut; de är jämställda, suprema, ultimata, absoluta och infinita. De existerar, har alltid existerat och skall alltid existera. Och de är tre klart individualiserade men evigt associerade personer: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.

1. Handlingens Gud

8:1.1 (90.5) Efter personaliseringen av den Oändlige Anden i det förgångnas evighet blir den gudomliga personlighetsserien fulländad och fullständig. Handlingens Gud finns till och rymdens vida scen är färdig för det enormt stora skapelsedramat — det universella äventyret — de eviga tidsåldrarnas gudomliga panorama.

8:1.2 (90.6) Den Oändlige Andens första handling är att granska och igenkänna sina gudomliga föräldrar: Fader-Fadern och Moder-Sonen. Han, Anden, identifierar dem båda totalt och utan reservation. Han är fullt medveten om deras skilda personligheter och infinita egenskaper såväl som om deras gemensamma natur och förenade funktion. Därefter avger Gudomens Tredje Person ett löfte, frivilligt, med transcendent villighet och inspirerande spontanitet, trots sin jämlikhet med den Förste och den Andre Personen, om evig lojalitet gentemot Gud Fadern och erkänner evig tillit till Gud Sonen.

8:1.3 (90.7) Som en inneboende del i karaktären av denna transaktion samt med ömsesidigt erkännande av personlighetens självständighet hos var och en, och den verkställande föreningen av alla tre, grundläggs evighetens kretslopp. Paradistreenigheten finns till. Den universella rymdens scen är färdig för det mångfaldiga och aldrig upphörande panoramat av kreativt utvecklande av den Universelle Faderns syfte genom den Evige Sonens personlighet och av verkställandet som utförs av Handlingens Gud, den exekutiva representanten för verklighetsföreställningarna uppkomna av Faderns och Sonens skapareförbund.

8:1.4 (91.1) Handlingens Gud verkar och rymdens döda valv är i rörelse. En miljard perfekta sfärer får ögonblickligen sin existens. Före denna hypotetiska evighetsstund existerar rymdenergierna som en naturlig del av Paradiset och är potentiellt operativa, men de har ingen aktualhet i tillvaron; inte heller kan fysisk gravitation mätas annat än med reaktionen hos materiella realiteter för dess oavbrutna dragning. Det finns inget materiellt universum vid denna (antagna) evigt avlägsna stund, men i samma ögonblick som en miljard världar materialiserar sig finns det tillräcklig och adekvat gravitation för att hålla dem i Paradisets grepp för alltid.

8:1.5 (91.2) Genom Gudarnas skapelse lyser nu fram den andra formen av energi, och denna utflödande ande grips omedelbart av den Evige Sonens andliga gravitation. Sålunda är universum, omfattat av den tvåfaldiga gravitationen, berört av oändlighetens energi och försänkt i gudomlighetens ande. På detta sätt har livets grogrund beretts för medvetandet hos sinnet, som manifesteras i den Oändlige Andens associerade intelligensströmkretsar.

8:1.6 (91.3) På dessa frön av potentiell existens, utspridda överallt i Gudarnas centrala skapelse, agerar Fadern, och då framträder personlighet avsedd för skapade varelser. Därefter fyller Paradisgudomarnas närvaro all organiserad rymd och börjar effektivt dra alla ting och varelser mot Paradiset.

8:1.7 (91.4) Den Oändlige Anden blir förevigad samtidigt med födseln av Havona-världarna, detta centraluniversum som skapas av honom, med honom och i honom enligt de kombinerade tankarna och de förenade viljorna hos Fadern och Sonen. Den Tredje Personen gudifieras med just denna medskapande handling och blir sålunda för alltid Medskaparen.

8:1.8 (91.5) Det rör sig här om de storartade och väldiga tiderna av Faderns och Sonens skapande expansion genom och i verksamheten som deras gemensamma kompanjon och exklusiva verkställare, det Tredje Ursprunget och Centret står för. Det finns inga anteckningar om dessa rörelsefulla tider. Vi har endast den Oändlige Andens magra avslöjanden som stöd för dessa mäktiga händelser, och han endast bekräftar att centraluniversumet och allt som hör därtill, blev förevigat samtidigt med att han uppnådde personlighet och medveten existens.

8:1.9 (91.6) I korthet vittnar den Oändlige Anden om att eftersom han är evig så är också centraluniversumet evigt. Och detta är den traditionella begynnelsepunkten i universernas universums historia. Absolut ingenting är känt, och inga anteckningar finns, om någon händelse eller transaktion före denna enorma eruption av skapande energi och administrativ visdom, som utkristalliserade sig i det vida universum som existerar och så utsökt väl fungerar i alltings centrum. Bortom denna händelse ligger evighetens outgrundliga transaktioner och oändlighetens djup — absolut mysterium.

8:1.10 (91.7) Och vi beskriver på detta sätt det Tredje Ursprungets och Centrets successiva uppkomst som en tolkningsmässig eftergift för det tidsbundna och rymdbetingade sinnet hos dödliga varelser. Människans sinne måste ha en startpunkt för att visualisera universums historia, och jag har blivit anvisad att erbjuda detta sätt att närma sig den historiska uppfattningen om evigheten. I det materiella sinnet fordrar följdriktigheten en Första Orsak; därför utgår vi från den Universelle Fadern som det Första Ursprunget och Absoluta Centret för all skapelse, samtidigt som vi instruerar alla skapades sinnen att Sonen och Anden är sameviga med Fadern i alla faser av universums historia och inom alla områden av skapande verksamhet. Och vi gör detta utan att på något sätt åsidosätta Paradisöns eller det Okvalificerade eller det Universella Absolutets eller Gudomsabsolutets verklighet och evighet.

8:1.11 (92.1) Det är tillräckligt av ett sträckande för det materiella sinnet hos tidens barn att tänka sig Fadern i evigheten. Vi vet att varje barn bäst kan relatera sig själv till verkligheten genom att först bemästra förhållandena mellan barn och föräldrar och genom att sedan utvidga denna uppfattning till att omfatta familjen som helhet. Därefter kan barnets växande sinne anpassa sig till begreppet familjerelationer, relationer inom samhället, rasen, världen och senare inom universum, superuniversum, ja rentav inom universernas universum.

2. Den Oändlige Andens väsen

8:2.1 (92.2) Medskaparen är från evigheten och är helt och utan förbehåll ett med den Universelle Fadern och den Evige Sonen. Den Oändlige Anden återspeglar fullkomligt inte endast Paradisfaderns, utan även den Ursprunglige Sonens, väsen.

8:2.2 (92.3) Det Tredje Ursprunget och Centret är känt under talrika benämningar: den Universelle Anden, den Supreme Ledsagaren, Medskaparen, den Gudomlige Verkställaren, det Oändliga Sinnet, Andarnas Ande, Paradisets Moder-Ande, Samverkaren, den Slutlige Koordinatorn, den Allestädesnärvarande Anden, den Absoluta Intelligensen, den Gudomliga Verksamheten; och på Urantia sammanblandas han stundom med det kosmiska sinnet.

8:2.3 (92.4) Det är helt och hållet riktigt att benämna Gudomens Tredje Person den Oändlige Anden, ty Gud är ande. Men materiella varelser, som tenderar att dras mot misstaget att betrakta materien som den grundläggande verkligheten och sinnet, tillsammans med anden, som postulat rotade i materien, skulle bättre förstå det Tredje Ursprunget och Centret om han kallades den Oändliga Verkligheten, den Universelle Organisatören eller Personlighetskoordinatorn.

8:2.4 (92.5) Den Oändlige Anden är, som en universumuppenbarelse av gudomligheten, outgrundlig och helt bortom människans fattningsförmåga. För att förnimma Andens absoluthet behöver ni endast begrunda den Universelle Faderns infinitet och stå i vördnad inför den Ursprunglige Sonens evighet.

8:2.5 (92.6) Det finns verkligen någonting dolt i den Oändlige Andens person, men inte lika mycket som i Fadern och Sonen. Av alla aspekter i Faderns väsen framhäver Medskaparen på ett ytterst slående sätt hans infinitet. Även om totaluniversum slutligen expanderar ända till infiniteten, kommer Samverkarens andenärvaro, energikontroll och sinnespotential att vara adekvata för att fylla de krav som en sådan gränslös skapelse förutsätter.

8:2.6 (92.7) Fastän den Oändlige Anden i alla avseenden delar den Universelle Faderns fullkomlighet, rättfärdighet och kärlek, lutar han dock mot barmhärtighetens egenskaper hos den Evige Sonen och blir sålunda Paradisgudomarnas barmhärtighetsutövare till storuniversum. För alltid och på alla sätt — universellt och evigt — är Anden en barmhärtighetsutövare, ty så som de gudomliga Sönerna uppenbarar Guds kärlek, så skildrar den gudomlige Anden Guds barmhärtighet.

8:2.7 (93.1) Det är inte möjligt för Anden att ha mera godhet än Fadern eftersom all godhet har sitt ursprung i Fadern, men i Andens handlingar kan vi bättre förstå denna godhet. Faderns trohet och Sonens trofasthet blir mycket verkliga för sfärernas andevarelser och materiella varelser genom den kärleksfulla omvårdnad och det oupphörliga tjänande som utgår från den Oändlige Andens personligheter.

8:2.8 (93.2) Medskaparen har ärvt allt av Faderns tankeskönhet och sanningskaraktär. Och dessa gudomlighetens sublima drag koordineras på det kosmiska sinnets nära nog suprema nivåer underordnade den infinita och eviga visdom som finns i det Tredje Ursprungets och Centrets obetingade och gränslösa sinne.

3. Andens förhållande till Fadern och Sonen

8:3.1 (93.3) Så som den Evige Sonen är orduttrycket för den Universelle Faderns ”första” absoluta och infinita tanke, så är Samverkaren det fulländade verkställandet av den ”första” fullbordade skapande tanken eller planen för kombinerad verksamhet avfattad av personlighetskompanjonskapet Fadern-Sonen om absolut förening av tanke och ord. Det Tredje Ursprunget och Centret blir evigt samtidigt med den centrala eller på order uppkomna skapelsen, och endast denna centrala skapelse bland universerna är evig till sin existens.

8:3.2 (93.4) Efter personaliseringen av det Tredje Ursprunget deltar det Första Ursprunget inte längre personligen i universumskapande. Den Universelle Fadern delegerar allt som är möjligt till den Evige Sonen; likaså utger den Evige Sonen all möjlig auktoritet och makt till Medskaparen.

8:3.3 (93.5) Den Evige Sonen och Medskaparen, verkande som kompanjoner och genom sina jämställda personligheter, har planerat och formgivit varje universum som har fått sin tillvaro efter Havona. Anden upprätthåller i all senare skapelse samma personliga förhållande till Sonen, som Sonen upprätthåller till Fadern i den första och centrala skapelsen.

8:3.4 (93.6) En av den Evige Sonens Skaparsöner och en av den Oändlige Andens Skapande Andar skapade er och ert universum; och medan Fadern i trohet uppehåller det som de har organiserat faller det på denne Universumson och denna Universumande att fostra och stödja sitt verk, såväl som att ha omvårdnad om de varelser de själva har danat.

8:3.5 (93.7) Den Oändlige Anden är den allom älskande Faderns och den alltigenom barmhärtige Sonens effektiva representant, som verkställer deras gemensamma projekt med att dra till sig alla sanningsälskande själar i tidens och rymdens alla världar. I samma ögonblick som den Evige Sonen accepterade sin Faders plan för de skapade i universerna att uppnå fulländning, i den stund då uppstigningsprojektet blev en Faderns och Sonens plan, i det ögonblicket blev den Oändlige Anden Faderns och Sonens gemensamma administratör för verkställandet av deras förenade och eviga syfte. Och i och med detta utlovade den Oändlige Anden alla sina resurser av gudomlig närvaro och andepersonligheter åt Fadern och Sonen; han har helgat allt åt den enorma planen att upphöja överlevande viljevarelser till de gudomliga höjderna i Paradisets fullkomlighet.

8:3.6 (93.8) Den Oändlige Anden är en fullständig, exklusiv och universell uppenbarelse av den Universelle Fadern och hans Evige Son. All kunskap om kompanjonskapet Fadern-Sonen måste fås genom den Oändlige Anden, den gemensamme representanten för den gudomliga föreningen av tanke och ord.

8:3.7 (93.9) Den Evige Sonen är den enda vägen att närma sig den Universelle Fadern, och den Oändlige Anden är det enda medlet att uppnå den Evige Sonen. Endast med hjälp av Andens tålmodiga omvårdnad kan de uppstigande varelserna från tiden upptäcka Sonen.

8:3.8 (94.1) I alltings centrum är den Oändlige Anden den förste av Paradisgudomarna som uppnås av de uppstigande pilgrimerna. Den Tredje Personen skyler den Andra och Första Personen och måste därför alltid först bli igenkänd av alla som strävar efter att bli presenterade för Sonen och hans Fader.

8:3.9 (94.2) Och på många andra sätt representerar Anden likvärdigt Fadern och Sonen och tjänar dem likartat.

4. Den gudomliga omvårdnadens ande

8:4.1 (94.3) Parallellt med det fysiska universum där Paradisets gravitation håller allting samman, finns det det andliga universum där Sonens ord uttolkar Guds tanke och, när det ”blir kött”, demonstrerar den kärleksfulla barmhärtigheten i de associerade Skaparnas kombinerade natur. Men i all denna materiella och andliga skapelse, och genomträngande denna, finns ett vidsträckt område där den Oändlige Anden och hans andeavkommor uppvisar den kombinerade barmhärtigheten, tålmodigheten och oändliga tillgivenheten hos de gudomliga föräldrarna gentemot de förståndsmässiga barn som de tillsammans har planerat och åstadkommit. En evig omvårdnad av sinnet är kärnan i Andens gudomliga karaktär. Och alla andeavkommor till Samverkaren delar denna önskan att omvårda, denna gudomliga längtan att tjäna.

8:4.2 (94.4) Gud är kärlek, Sonen är barmhärtighet, Anden är omvårdnad — utgivningen av gudomlig kärlek och ändlös barmhärtighet till hela den intelligenta skapelsen. Anden är personifikationen av Faderns kärlek och Sonens barmhärtighet; i honom är de evigt förenade för universell tjänst. Anden är kärlek tillämpad på skapelsen av skapade varelser: Faderns och Sonens kombinerade kärlek.

8:4.3 (94.5) På Urantia är den Oändlige Anden känd som en allestädes närvarande inflytelse, en universell närvaro, men i Havona kommer ni att känna honom som ett personligt väsen engagerad i faktisk omvårdnad. Här är Paradisandens omvårdnad det exemplariska och inspirerande mönstret för var och en av hans jämställda Andar och underställda personligheter som vårdar sig om de skapade varelserna i tidens och rymdens världar. I detta gudomliga universum deltog den Oändlige Anden till fullo i den Evige Sonens sju transcendentala framträdanden; likaså tog han del, tillsammans med den ursprunglige Mikaelsonen, i de sju utgivningarna på Havonas kretsar och blev därigenom den sympatiske och förståelsefulle andeomvårdaren för varje tidens pilgrim som färdas genom dessa fulländade kretsar i höjden.

8:4.4 (94.6) När en av Guds Skaparsöner accepterar skaparansvaret för ett planerat lokaluniversum, förbinder sig den Oändlige Andens personligheter som outtröttliga omvårdare vid sidan av denne Mikaelson när han drar ut på sitt uppdrag av skapande äventyr. I synnerhet i de Skapande Döttrarnas, lokaluniversernas Moderandars, person finner vi den Oändlige Anden hängiven uppgiften att främja de materiella varelsernas uppstigning till allt högre nivåer av andlig uppnåelse. Och allt detta arbete med omvårdnad av de skapade varelserna sker i fulländad harmoni med syftena hos dessa lokala universers Skaparsöner och i nära förbindelse med deras personligheter.

8:4.5 (94.7) Så som Guds Söner är engagerade i den jättelika uppgiften att uppenbara Faderns kärleksfulla personlighet för ett universum, så är den Oändlige Anden hängiven den eviga verksamhet som avser att uppenbara Faderns och Sonens kombinerade kärlek för alla barns individuella sinnen i varje universum. I dessa lokala skapelser kommer Anden inte ned till de materiella raserna i de dödligas köttsliga gestalt, så som vissa av Guds Söner kommer, utan den Oändlige Anden och hans sinsemellan jämställda Andar sänker sig, undergår med glädje en förvånande serie förtunningar av gudomligheten tills de framträder som änglar för att stå vid er sida och leda er fram längs den jordiska tillvarons anspråkslösa stigar.

8:4.6 (95.1) Just med hjälp av denna avtagande serie kommer den Oändlige Anden faktiskt, och som person, mycket nära varje varelse från det animala ursprungets sfärer. Och allt detta gör Anden utan att på minsta sätt upphäva sin existens som Gudomens Tredje Person i alltings centrum.

8:4.7 (95.2) Samskaparen är i sanning och för evigt den stora omvårdande personligheten, den universelle barmhärtighetsutdelaren. För att förstå Andens verksamhet begrunda sanningen att han är den kombinerade avbildningen av Faderns gränslösa kärlek och Sonens eviga barmhärtighet. Andens verksamhet är emellertid inte begränsad till att enbart representera den Evige Sonen och den Universelle Fadern. Den Oändlige Anden har också makten att vårda sig om världens varelser i eget namn och med egen rätt; den Tredje Personen har gudomlig värdighet och visar också universell barmhärtighet på sina egna vägnar.

8:4.8 (95.3) När människan får veta mera om den kärleksfulla och outtröttliga omvårdnaden som de lägre klasserna i denna Oändlige Andes varelsefamilj ansvarar för, kommer hon att allt mera beundra och vörda det transcendenta väsendet och den ojämförliga karaktären som uttrycks i den Universelle Faderns och den Evige Sonens kombinerade Verksamhet. Sannerligen är denne Ande ”Herrens ögon som alltid är vända till de rättfärdiga” och ”de gudomliga öronen som alltid är öppna för deras böner”.

5. Guds närvaro

8:5.1 (95.4) Den Oändlige Andens mest framträdande egenskap är allestädesnärvaron. Genom hela universernas universum finns överallt närvarande denna allt genomsyrande ande, som är så besläktad med närvaron av ett universellt och gudomligt sinne. Både Gudomens Andre och Tredje Person är representerade i alla världar av sina alltid närvarande andar.

8:5.2 (95.5) Fadern är infinit och begränsas därför endast av sin vilja. Vid utgivningen av Riktare och vid kopplandet av personligheten till sin strömkrets verkar Fadern ensam, men vid andekrafternas kontakt med intelligenta varelser sker det genom den Evige Sonens och den Oändlige Andens andar och personligheter. När han så vill är han andligen närvarande lika mycket med Sonen eller med Samverkaren; han är närvarande med Sonen och i Anden. Fadern är helt visst överallt närvarande och vi urskiljer hans närvaro med hjälp av och genom var och en och alla av dessa olika men associerade krafter, influenser och närvaron.

8:5.3 (95.6) I era heliga skrifter förefaller termen Guds Ande att användas för att ibland beteckna den Oändlige Anden i Paradiset och ibland den Skapande Anden i ert lokaluniversum. Den Heliga Anden är denna Skapande Dotters andliga strömkrets; Dotter till Paradisets Oändlige Ande. Den Heliga Anden är en strömkrets som är egenartad för varje lokaluniversum och den är begränsad till det andliga riket i den skapelsen; men den Oändlige Anden är allestädesnärvarande.

8:5.4 (95.7) Det finns många andliga inflytelser och de är alla som en. Även Tankeriktarnas arbete, fast oberoende av alla andra inflytelser, sammanfaller ofelbart med andeomvårdnaden som de kombinerade inflytelserna av den Oändlige Anden och lokaluniversumets Moderande står för. Så som dessa andliga närvaron verkar i urantiabornas liv, kan de inte särskiljas. I era sinnen och i förhållande till era själar fungerar de som en enda ande, oberoende av sina olika ursprung. Och då denna förenade andliga verksamhet upplevs blir den för er inflytelsen av den Supreme, ”som alltid förmår bevara er från att falla och kan ställa er obefläckade framför er Fader i höjden”.

8:5.5 (96.1) Minns alltid att den Oändlige Anden är Samverkaren; både Fadern och Sonen fungerar i och genom honom; han är närvarande inte endast som sig själv utan också som Fadern, som Sonen och som Fadern-Sonen. Med hänsyn till detta och av många andra orsaker kallas den Oändlige Andens andenärvaro ofta ”Guds ande”.

8:5.6 (96.2) Det skulle också vara följdriktigt att tala om förbindelsen av all andlig omvårdnad som Guds ande, ty en sådan förbindelse är verkligen föreningen av Gud Faderns, Gud Sonens, Gud Andens och Gud den Sjufaldiges andar — ja även Gud den Supremes ande.

6. Den Oändlige Andens personlighet

8:6.1 (96.3) Låt inte det omfattande utgivandet och den långtgående distributionen av det Tredje Ursprunget och Centret skymma eller på annat sätt förminska det faktum att han är en personlighet. Den Oändlige Anden är en närvaro i universum, en evig verksamhet, en kosmisk styrka, en helig inflytelse och ett universellt sinne; han är allt detta och oändligt mycket mera, men han är också en sann och gudomlig personlighet.

8:6.2 (96.4) Den Oändlige Anden är en fullständig och fullkomlig personlighet, den Universelle Faderns och den Evige Sonens jämlike och jämställde. Medskaparen är alldeles lika verklig och synlig för de högre förståndsvarelserna i universerna som Fadern och Sonen; i själva verket mera så, ty det är Anden som alla uppstigande måste uppnå innan de får närma sig Fadern genom Sonen.

8:6.3 (96.5) Den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person, har alla de egenskaper som ni associerar med personlighet. Anden är begåvad med absolut sinne: ”Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.” Anden är begåvad inte endast med sinne utan också med vilja. Om hans utgivning av sina gåvor är det skrivet: ”Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar mycket åt var och en.”

8:6.4 (96.6) ”Andens kärlek” är verklig så som även hans sorger; därför ”bedröva icke Guds Ande”. Oberoende av om vi betraktar den Oändlige Anden som Paradisgudom eller som Skapande Ande i ett lokaluniversum finner vi att Medskaparen inte endast är det Tredje Ursprunget och Centret utan även en gudomlig person. Denna gudomliga personlighet reagerar också på universum som en person. Anden talar till er: ”Den som har öra, han må höra vad Anden säger.” ”Anden själv manar gott för oss.” Anden utövar ett direkt och personligt inflytande på skapade varelser: ”Ty alla de som leds av Guds Ande, de är Guds barn.”

8:6.5 (96.7) Fastän vi ser hur den Oändlige Anden vårdar sig om de mest avlägsna världar i universernas universum, fastän vi möter denna samma koordinerande Gudom i och genom de otaliga legioner av mångahanda varelser som har sitt ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret, fastän vi igenkänner Andens allestädesnärvaro försäkrar vi fortfarande att detta samma Tredje Ursprung och Center är en person, Medskaparen av alla ting, alla varelser och alla universer.

8:6.6 (96.8) I administrationen av universerna är Fadern, Sonen och Anden fullkomligt och evigt associerade med varandra. Fastän var och en är engagerad i en personlig omvårdnad av skapelsen är alla tre gudomligt och absolut sammankopplade i ett sådant tjänande av skapelsen och en sådan övervakning att det för evigt gör dem till ett.

8:6.7 (97.1) I den Oändlige Andens person är Fadern och Sonen gemensamt närvarande, alltid och i obegränsad fullkomlighet, ty Anden är lik Fadern och lik Sonen, och även lik Fadern och Sonen så som de två är för evigt ett.

8:6.8 (97.2) [Framfört på Urantia av en Gudomlig Rådgivare från Uversa befullmäktigad av Dagarnas Forna att beskriva den Oändlige Andens väsen och verk.]

Kapitel 9 - Den Oändlige Andens förhållande till universum

Urantiaboken

Kapitel 9

Den Oändlige Andens förhållande till universum

9:0.1 (98.1) NÅGONTING märkvärdigt hände då den Universelle Fadern och den Evige Sonen i Paradisets närvaro förenas för att personalisera sig. Ingenting i denna evighetssituation förebådar att Samverkaren skulle personalisera sig som en obegränsad andlighet koordinerad med absolut sinne och begåvad med unika privilegier för behandling av energin. Hans tillkomst avslutar Faderns befrielse från den centraliserade fullkomlighetens band och personlighetsabsolutismens bojor. Och denna befrielse avslöjas i Medskaparens häpnadsväckande förmåga att skapa varelser som är väl lämpade att tjäna som omvårdande andar för till och med materiella skapade varelser i de senare evolverande universerna.

9:0.2 (98.2) Fadern är infinit i kärlek och vilja, i andlig tanke och andligt syfte; han är den universelle upprätthållaren. Sonen är infinit i visdom och sanning, i andligt uttryckande och andlig tolkning; han är den universelle uppenbararen. Paradiset är infinit i sin potential att förse med kraft och i sin kapacitet att dominera energi; det är den universella stabilisatorn. Samverkaren har unika privilegier att förena i syntes, infinit kapacitet att koordinera alla existerande energier i universum, alla aktuala andar i universum och alla verkliga intellekt i universum; det Tredje Ursprunget och Centret är den universelle förenaren av de mångfaldiga energier och olika skapelser som har uppstått som följd av den Universelle Faderns gudomliga plan och eviga syfte.

9:0.3 (98.3) Den Oändlige Anden, Medskaparen, är en universell och gudomlig omvårdare. Anden utdelar oupphörligt Sonens barmhärtighet och Faderns kärlek, alltid i harmoni med Paradistreeninghetens stabila, oföränderliga och rättfärdiga rättvisa. Hans inflytande och personligheter är ständigt nära er; de känner er verkligen och förstår er sannerligen.

9:0.4 (98.4) Överallt i universerna behandlar Samverkarens representanter oupphörligt krafterna och energierna i hela rymden. Såsom det Första Ursprunget och Centret så reagerar även det Tredje för både det andliga och för det materiella. Samverkaren är uppenbarelsen av enhetligheten hos Gud, i vilken allting innehålls: ting, betydelser och värden; energier, sinnen och andar.

9:0.5 (98.5) Den Oändlige Anden genomsyrar all rymd; han bebor evighetens cirkel; och Anden är, likt Fadern och Sonen, fulländad och oföränderlig — absolut.

1. Det Tredje Ursprungets och Centrets egenskaper

9:1.1 (98.6) Det Tredje Ursprunget och Centret är känt under många namn som alla betecknar förhållande och anger funktion: Som Gud Anden är personlighetsjämställd och gudomlig jämlike med Gud Sonen och Gud Fadern. Som den Oändlige Anden är han ett allestädes närvarande andligt inflytande. Som den Universelle Behandlaren är han anfader till de styrkekontrollerande varelserna och aktiveraren av rymdens kosmiska krafter. Som Samverkaren är han Faderns och Sonens gemensamma representant och verkställare av deras kompanjonskap. Som det Absoluta Sinnet är han ursprunget till begåvningen med intellekt överallt i universerna. Som Handlingens Gud är han synbarligen ursprunget till rörelse, förändring och förhållande.

9:1.2 (99.1) En del av egenskaperna hos det Tredje Ursprunget och Centret härstammar från Fadern, en del från Sonen, medan andra drag inte kan observeras som aktiva eller personligen närvarande i vare sig Fadern eller Sonen — egenskaper som knappast kan förklaras annat än genom att anta att kompanjonskapet Fadern-Sonen, som gör det Tredje Ursprunget och Centret evigt, konsekvent fungerar i samklang med och med erkännande av Paradisets eviga absoluthet. Medskaparen införlivar till fullo de kombinerade och infinita uppfattningarna om Gudomens Förste och Andre person.

9:1.3 (99.2) Medan ni betraktar Fadern som en ursprunglig skapare och Sonen som en andlig administratör borde ni tänka på det Tredje Ursprunget och Centret som en universell koordinator, en omvårdare i obegränsat samarbete. Samverkaren korrelerar all aktual verklighet; han är gudomsförrådet för Faderns tanke och Sonens ord, och i sin verksamhet tar han alltid hänsyn till den centrala Öns materiella absoluthet. Paradistreenigheten har föreskrivit framåtskridandets universella ordning, och Guds försyn är verksamhetsområdet för Medskaparen och den evolverande Suprema Varelsen. Ingen aktual eller aktualerande verklighet kan undgå att slutligen komma i kontakt med det Tredje Ursprunget och Centret.

9:1.4 (99.3) Den Universelle Fadern härskar över förenergins, förandens och personlighetens områden; den Evige Sonen dominerar de andliga aktiviteternas sfärer; Paradisöns närvaro förenar den fysiska energins och den materialiserande styrkans domän; Samverkaren fungerar inte endast som en infinit ande, som representerar Sonen, utan även som en universell behandlare av Paradisets krafter och energier och ger sålunda tillvaro åt det universella och absoluta sinnet. Samverkaren fungerar överallt i storuniversum som en positiv och distinkt personlighet, i synnerhet i de högre sfärerna av andliga värden, i förhållanden som rör den fysiska energin samt i sanna sinnesbetydelser. Han verkar i synnerhet var och när energi och ande än förenas och påverkar varandra; han dominerar alla reaktioner som berör sinnet, han utövar stor makt i den andliga världen och har ett mäktigt inflytande över energi och materia. Det Tredje Ursprunget uttrycker alltid det Första Ursprungets och Centrets väsen.

9:1.5 (99.4) Det Tredje Ursprunget och Centret delar fullkomligt och utan förbehåll det Första Ursprungets och Centrets allestädesnärvaro och kallas stundom den Allestädesnärvarande Anden. På ett egendomligt och mycket personligt sätt delar sinnets Gud allvetandet hos den Universelle Fadern och hans Evige Son; Andens kunskap är djupgående och fullständig. Samskaparen manifesterar vissa faser av den Universelle Faderns allsmäktighet, men är i själva verket allsmäktig endast inom sinnets område. Gudomens Tredje Person är det intellektuella centret för, och den universella administratören av, sinnets sfärer; därinom är han absolut — hans överhöghet är obegränsad.

9:1.6 (99.5) Samverkaren förefaller att motiveras av kompanjonskapet Fadern-Sonen, men alla hans handlingar förefaller att notera förhållandet Fadern-Paradiset. Stundom, och i vissa funktioner förefaller han att kompensera ofullständigheten i utvecklingen hos de erfarenhetsmässiga Gudomarna: Gud den Supreme och Gud den Ultimate.

9:1.7 (100.1) Och häri ligger ett oändligt mysterium: Att den Infinite samtidigt uppenbarade sin infinitet i Sonen och som Paradiset, varefter en varelse blir till som är jämlik Gud i gudomlighet, som reflekterar Sonens andliga natur och som kan aktivera Paradisets mönster, en varelse som är provisoriskt underställd i fråga om suveränitet, men som på många sätt uppenbarligen är den mest mångsidiga när det gäller verksamhet. Och en sådan uppenbar överlägsenhet i verksamheten avslöjas i en egenskap hos det Tredje Ursprunget och Centret, en egenskap överlägsen även den fysiska gravitationen dvs. den universella manifestationen av Paradisön.

9:1.8 (100.2) Förutom denna superkontroll av energi och fysiska ting är den Oändlige Anden rikt begåvad med egenskaperna tålamod, barmhärtighet och kärlek som så utomordentligt framträder i hans andliga omvårdnad. Anden är supremt kompetent att utdela kärlek och att mildra rättvisan med barmhärtighet. Gud Anden äger all den himmelska vänligheten och barmhärtiga tillgivenheten hos den Ursprunglige och Evige Sonen. Det universum där ni har ert ursprung hamras ut mellan rättvisans städ och lidandets hammare; men de som för hammaren är barmhärtighetens barn, andeättlingar till den Oändlige Anden.

2. Den allestädesnärvarande Anden

9:2.1 (100.3) Gud är ande i trefaldig betydelse: Han är själv ande; i sin Son framträder han som ande utan begränsning; i Samverkaren som ande i förening med sinne. Och förutom dessa andliga realiteter tror vi oss urskilja nivåer av erfarenhetsmässiga andefenomen: den Suprema Varelsens, den Ultimata Gudomens och Gudomsabsolutets andar.

9:2.2 (100.4) Den Oändlige Anden är precis lika mycket ett komplement till den Evige Sonen som Sonen är ett komplement till den Universelle Fadern. Den Evige Sonen är en förandligad personalisering av Fadern; den Oändlige Anden är ett personaliserat förandligande av den Evige Sonen och den Universelle Fadern.

9:2.3 (100.5) Det finns många ostörda andliga kraftlinjer och källor av övermateriell styrka som förenar människor på Urantia direkt med Gudomarna i Paradiset. Det finns Tankeriktarnas koppling direkt till den Universelle Fadern, det vittomfattande inflytandet av dragningen i den Evige Sonens andliga gravitation och Medskaparens andliga närvaro. Det är en skillnad i funktionen mellan Sonens ande och Andens ande. Den Tredje Personen kan i sin andliga omvårdnad fungera som sinne plus ande eller som enbart ande.

9:2.4 (100.6) Förutom dessa Paradisnärvaron har urantiaborna fördel av de andliga inflytelserna och aktiviteterna som finns i lokaluniversumet och superuniversumet, med deras nästan ändlösa skaror av kärleksfulla personligheter som alltid leder de till sitt syfte sanna och de till sitt hjärta ärliga uppåt och inåt mot gudomlighetens ideal och den suprema fulländningens mål.

9:2.5 (100.7) Närvaron av den Evige Sonens universella ande känner vi — vi kan ofelbart känna igen den. Närvaron av den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person, kan även den dödliga människan känna, ty materiella varelser kan verkligen erfara, uppleva, den välgörande inverkan av detta gudomliga inflytande som verkar som den Heliga Anden, utgiven för människoraserna i lokaluniversumet. Människovarelser kan även i någon mån bli medvetna om Riktaren, den Universelle Faderns opersonliga närvaro. De gudomliga andar som arbetar för människans upplyftande och förandligande verkar alla i samförstånd och fullkomlig samverkan. De är som en i det andliga förverkligandet av planerna för de dödligas uppstigande och uppnående av fulländning.

3. Den universella behandlaren

9:3.1 (101.1) Paradisön är den fysiska gravitationens ursprung och substans; och det borde vara tillräckligt för att informera er om att gravitationen är en av de mest verkliga och evigt tillförlitliga ting i hela det fysiska universernas universum. Gravitationen kan inte modifieras eller upphävas annat än av de krafter och energier som Fadern och Sonen gemensamt svarar för och som har anförtrotts åt, och som är funktionellt associerade med, det Tredje Ursprungets och Centrets person.

9:3.2 (101.2) Den Oändlige Anden äger en unik och häpnadsväckande styrka — antigravitationen. Denna styrka är inte funktionellt (observerbart) närvarande i vare sig Fadern eller Sonen. Denna förmåga att stå emot dragningen av den materiella gravitationen, som är en naturlig del av det Tredje Ursprunget, framträder i Samverkarens personliga reaktioner på vissa faser av universumförhållanden. Och denna unika egenskap är överförbar till vissa av den Oändlige Andens högre personligheter.

9:3.3 (101.3) Antigravitationen kan upphäva gravitationen inom en lokal ram; den gör det genom att använda en lika stor kraftnärvaro. Den verkar endast i förhållande till materiell gravitation och är inte ett uttryck för sinnesverksamhet. Fenomenet med gravitationsmotståndet i ett gyroskop är en rimlig illustration av antigravitationens effekt men är värdelös för att illustrera orsaken till antigravitationen.

9:3.4 (101.4) Samverkaren uppvisar ytterligare styrkor som kan transcendera kraft och neutralisera energi. Dessa styrkor verkar genom att sänka energins hastighet till materialisationspunkten och genom andra för er okända förfaranden.

9:3.5 (101.5) Samverkaren är inte energi eller ursprunget till energin eller energins bestämmelse; han är behandlaren av energi. Medskaparen är verksamhet — rörelse, förändring, modifiering, koordinering, stabilisering och jämvikt. De energier som lyder under Paradisets direkta eller indirekta kontroll reagerar av naturen för de åtgärder som det Tredje Ursprunget och Centret samt hans mångahanda representanter vidtar.

9:3.6 (101.6) Universernas universum är genomströmmat av det Tredje Ursprungets och Centrets varelser för styrkekontroll: fysiska övervakare, styrkeledare, styrkecentra och andra representanter för Handlingens Gud som har att göra med reglerandet och stabiliserandet av fysiska energier. Alla dessa unika varelser för fysisk funktion äger varierande egenskaper av styrkekontroll, så som antigravitation, som de använder i sina strävanden att etablera fysisk jämvikt i materien och energierna i storuniversum.

9:3.7 (101.7) Alla dessa materiella aktiviteter utförda av Handlingens Gud förefaller att anknyta hans funktion till Paradisön, och styrkerepresentanterna tar alla i själva verket hänsyn till, och är rentav beroende av, den eviga Öns absoluthet. Men Samverkaren handlar inte för, eller som svar på, Paradiset. Han handlar, personligen, för Fadern och Sonen. Paradiset är inte en person. De icke-personliga, opersonliga eller på annat sätt inte personliga aktiviteterna som det Tredje Ursprunget och Centret står för, är alla viljemässiga handlingar av Samverkaren själv; de är inte återspeglingar, härledningar eller återverkningar av någonting eller någon.

9:3.8 (101.8) Paradiset är infinitetens mönster; Handlingens Gud är den som aktiverar detta mönster. Paradiset är infinitetens materiella stödpunkt; det Tredje Ursprungets och Centrets agenter är de intelligensens hävstänger som motiverar den materiella nivån och inför in spontanitet i den fysiska skapelsens mekanism.

4. Det absoluta sinnet

9:4.1 (102.1) Det finns en intellektuell natur hos det Tredje Ursprunget och Centret, skilt från hans fysiska och andliga egenskaper. En sådan natur är knappast möjlig att kontakta, men den är associerbar — intellektuellt men dock inte personligen. Den kan särskiljas från de fysiska egenskaperna och den andliga karaktären hos den Tredje Personen på verksamhetens sinnesmässiga nivåer, men så som personligheter kan urskilja fungerar denna natur aldrig fristående från fysiska eller andliga manifestationer.

9:4.2 (102.2) Det absoluta sinnet är den Tredje Personens sinne; det är oskiljaktigt från personligheten hos Gud Anden. Sinnet, i fungerande varelser, är inte avskilt från energi eller ande eller från båda. Sinne är inte en naturlig del av energi; energi är mottaglig för och reagerar för sinne; sinne kan läggas ovanpå energi, men medvetande är inte en naturlig del av den rent materiella nivån. Sinne behöver inte läggas till ren ande, ty anden är av naturen medveten och identifierande. Anden är alltid intelligent, sinnad på ett eller annat sätt. Det kan röra sig om det ena eller det andra sinnet, försinne eller supersinne, även andesinne, men det utför det som är fullt motsvarande att tänka och att veta. Andens insikt transcenderar och tilläggs, och teoretiskt sett föregår, medvetandet hos sinnet.

9:4.3 (102.3) Medskaparen är absolut endast inom sinnets domän, på den universella intelligensens områden. Sinnet hos det Tredje Ursprunget och Centret är infinit. Det transcenderar helt och hållet de aktiva och fungerande sinnesströmkretsarna i universernas universum. Sinnesutrustningen i de sju superuniverserna härstammar från de Sju Härskarandarna, Medskaparens primära personligheter. Dessa Härskarandar distribuerar sinne till storuniversum i form av det kosmiska sinnet, och ert lokaluniversum genomsyras av Nebadon-varianten av det kosmiska sinnets Orvonton-typ.

9:4.4 (102.4) Det infinita sinnet ignorerar tiden, det ultimata sinnet transcenderar tiden, det kosmiska sinnet är betingat av tiden. Så är det även med rymden: Det Infinita Sinnet är oberoende av rymden, men då nedstigning görs från den infinita nivån till nivåerna varpå de biträdande sinnesandarna fungerar måste intellektet i tilltagande grad räkna med rymden och dess begränsningar som ett faktum.

9:4.5 (102.5) Kosmisk kraft reagerar för sinne även så som kosmiskt sinne reagerar för ande. Ande är gudomligt syfte, och andesinne är gudomligt syfte i verksamhet. Energi är ting, sinne är mening, ande är värde. Även i tiden och rymden etablerar sinnet sådana relativa förhållanden mellan energi och ande som tyder på ömsesidigt släktskap i evigheten.

9:4.6 (102.6) Sinnet omformar andens värden till intellektets betydelser; viljan har makt att få sinnets betydelser att bära frukt både inom de materiella och inom de andliga domänerna. Uppstigningen till Paradiset innebär en relativ och differentierad tillväxt i ande, sinne och energi. Personligheten är den som förenar dessa den erfarenhetsmässiga individualitetens komponenter.

5. Sinnestilldelningen

9:5.1 (102.7) Det Tredje Ursprunget och Centret är infinit till sitt sinne. Om universum skulle växa ut ända till oändlighet, skulle hans sinnespotential fortfarande vara tillräcklig för att begåva ett obegränsat antal varelser med lämpligt sinne och andra förutsättningar för intellekt.

9:5.2 (102.8) Inom det skapade sinnets domän härskar den Tredje Personen supremt, tillsammans med sina jämställda och underordnade medarbetare. Varelsesinnets områden har sitt exklusiva ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret; han är sinnets utgivare. Även Fadersfragmenten finner det omöjligt att ta sin boning i människornas sinne innan väg vederbörligen har banats för dem av den Oändlige Andens sinnesverksamhet och andliga verkan.

9:5.3 (103.1) Sinnets unika drag består däri, att det kan utges till ett så brett urval av liv. Genom sina skapande och sina skapade medarbetare vårdar sig det Tredje Ursprunget och Centret om alla sinnen på alla sfärer. Han vårdar sig om människans och det under människan stående intellektet genom sinnesbiträden i lokaluniverserna, och genom de fysiska övervakarnas förmedling vårdar han sig även om de lägsta icke-erfarande primitiva livsarterna. Och alltid är det personligheter av sinne och ande eller sinne och energi som vårdar sig om sinnesöversinseendet.

9:5.4 (103.2) Då Gudomens Tredje Person är sinnets ursprung är det helt naturligt att de evolutionära viljevarelserna finner det lättare att bilda förståeliga uppfattningar om den Oändlige Anden än om vare sig den Evige Sonen eller den Universelle Fadern. Medskaparens verklighet avslöjas ofullständigt i själva existensen av människans sinne. Medskaparen är anfader till det kosmiska sinnet, och människans sinne är en individualiserad strömkrets, en opersonlig del, av detta kosmiska sinne så som det utges i ett lokaluniversum av en Skapande Dotter till det Tredje Ursprunget och Centret.

9:5.5 (103.3) Även fast den Tredje Personen är sinnets ursprung, skall ni inte ta er friheten att hålla alla sinnesfenomen för gudomliga. Människans intellekt har sina rötter i djurarternas materiella ursprung. Intelligensen i universum är inte en sannare uppenbarelse av Gud som är sinne, än den fysiska naturen är en sann uppenbarelse av Paradisets skönhet och harmoni. Fulländningen finns i naturen, men naturen är inte fulländad. Medskaparen är sinnets ursprung, men sinnet är inte Medskaparen.

9:5.6 (103.4) Sinnet på Urantia är en kompromiss mellan tankefullkomlighetens väsen och den evolverande mentaliteten hos er omogna människonatur. Planen för er intellektuella utveckling syftar verkligen till en himmelsk fulländning, men ni är långt ifrån detta gudomliga mål då ni fungerar i köttets tempel. Sinnet är sannerligen av gudomligt ursprung, och det har en gudomlig ödesbestämmelse, men ert dödliga sinne har inte ännu gudomlig värdighet.

9:5.7 (103.5) För ofta, alltför ofta, fördärvar ni ert sinne med oärlighet och förhärdar det med orättfärdighet; ni utsätter det för djurisk rädsla och förvrider det med onödig ängslan. Därför kan sinnet så som ni känner det på er uppstigningsvärld, fastän dess ursprung är gudomligt, knappast bli föremål för stor beundran, än mindre för tillbedjan eller dyrkan. Kontemplationen av människans omogna och inaktiva intellekt borde leda endast till reaktioner av ödmjukhet.

6. Sinnesgravitationens strömkrets

9:6.1 (103.6) Det Tredje Ursprunget och Centret, den universella intelligensen, är personligen medveten om varje sinne, varje intellekt, i hela skapelsen, och han håller en personlig och fullkomlig kontakt med alla dessa med sinne begåvade fysiska, morontiella och andliga varelser i de vidsträckta universerna. Alla dessa sinnesaktiviteter hålls i greppet av den absoluta sinnesgravitationens krets, som har sitt centrum i det Tredje Ursprunget och Centret och är en del av den Oändlige Andens personliga medvetande.

9:6.2 (103.7) I stort sett så som Fadern drar all personlighet till sig, och så som Sonen attraherar all andlig verklighet, så utövar Samverkaren en dragningskraft på alla sinnen; han totalt dominerar och övervakar den universella sinnesströmkretsen. Alla sanna och genuina intellektuella värden, alla gudomliga tankar och fulländade idéer, dras ofelbart in i denna absoluta sinnesströmkrets.

9:6.3 (104.1) Sinnesgravitationen kan fungera oberoende av den materiella och den andliga gravitationen, men var och när de senare två än stöter ihop, fungerar alltid sinnesgravitationen. När alla tre är associerade kan personlighetsgravitationen omsluta den materiella varelsen — vare sig denna är fysisk eller morontiell, finit eller absonit. Men oberoende härav, om till och med opersonliga varelser förses med sinne får de förmågan att tänka och de ges medvetande trots den totala avsaknaden av personlighet.

9:6.4 (104.2) En självexistens med personlighetsvärdighet — mänsklig eller gudomlig, odödlig eller potentiellt odödlig — uppkommer emellertid inte av vare sig ande, sinne eller materia; det är en gåva från den Universelle Fadern. Inte heller är samverkan mellan ande-, sinne- och materiell gravitation en förutsättning för personlighetsgravitationens framträdande. Faderns strömkrets kan omsluta en med sinne utrustad materiell varelse som inte reagerar för andegravitation, eller den kan innesluta en med sinne försedd ande som inte reagerar för materiell gravitation. Personlighetsgravitationens verksamhet är alltid en viljeakt hos den Universelle Fadern.

9:6.5 (104.3) Medan sinnet är energiassocierat i rent materiella varelser och andeassocierat i rent andliga personligheter, har otaliga klasser av personligheter, människan medräknad, sinne som är associerat med både energi och med ande. De andliga aspekterna av varelsesinnet reagerar ofelbart på dragningen från den Evige Sonens andegravitation; de materiella aspekterna reagerar på gravitationsdraget i det materiella universumet.

9:6.6 (104.4) Det kosmiska sinnet, när det inte är associerat med vare sig energi eller ande, är inte underställt gravitationskraven från vare sig de materiella eller de andliga strömkretsarna. Rent sinne är endast underställt Samverkarens universella gravitationsgrepp. Rent sinne är nära besläktat med det infinita sinnet, och det infinita sinnet (teoretiskt sett ett koordinat till andens och energins absolut) är uppenbarligen en lag i sig själv.

9:6.7 (104.5) Ju större skillnad mellan ande och energi, desto större är den iakttagbara sinnesverksamheten; ju mindre olikhet mellan energi och ande, desto mindre är den iakttagbara sinnesverksamheten. Uppenbarligen är det kosmiska sinnets verksamhet störst i tidens universer i rymden. Här förefaller sinnet att fungera i en mellanzon mellan energi och ande; men detta är inte sant om de högre sinnesnivåerna; i Paradiset är energi och ande väsentligen ett.

9:6.8 (104.6) Sinnesgravitationens krets är tillförlitlig; den utgår från Gudomens Tredje Person i Paradiset, men inte all iakttagbar sinnesverksamhet är förutsägbar. Överallt i den kända skapelsen finns det vid sidan av denna sinnets strömkrets någon närvaro som är föga förstådd och vars verkan inte kan förutses. Vi tror att denna oförutsebarhet delvis kan hänföras till det Universella Absolutets verksamhet. Vad denna verksamhet är vet vi inte; vad som förorsakar den, kan vi endast gissa; om dess förhållande till skapade varelser kan vi endast spekulera.

9:6.9 (104.7) Vissa faser av oförutsebarheten i det finita sinnet kan bero på den Suprema Varelsens ofullständighet, och det finns en vid zon av aktiviteter där Samverkaren och det Universella Absolutet möjligen tangerar varandra. Det finns mycket beträffande sinnet som är okänt, men detta är vi säkra på: den Oändlige Anden är det perfekta uttrycket för Skaparens sinne till alla skapade varelser; den Suprema Varelsen är det evolverande uttrycket för alla skapade varelsers sinne till deras Skapare.

7. Återspeglingen i universum

9:7.1 (105.1) Samverkaren har förmågan att koordinera alla nivåer av universumaktualhet på ett sådant sätt att det möjliggör ett samtidigt iakttagande av det mentala, det materiella och det andliga. Detta är fenomenet återspegling i universum, denna unika och oförklarliga förmåga att se, höra, uppfatta och veta allting samtidigt som det händer överallt i ett superuniversum och att med återspegling fokusera all denna information och kunskap till vilken som helst önskad punkt. Återspeglingsverksamheten förekommer fulländad i varje högkvartersvärld i de sju superuniverserna. Den verkar även inom superuniversernas alla sektorer och innanför lokaluniversernas gränser. Återspeglingen fokuseras slutligen i Paradiset.

9:7.2 (105.2) Återspeglingsfenomenet, så som det avslöjas i superuniversernas högkvartersvärldar i den häpnadsväckande verksamheten som utförs av där stationerade återspeglande personligheter, representerar den mest komplexa ömsesidiga föreningen av alla faser av existens som står att finna i hela skapelsen. Andens kraftlinjer kan ledas tillbaka till Sonen, fysisk energi till Paradiset och sinnet till det Tredje Ursprunget; men i det enastående återspeglingsfenomenet i universum har vi en unik och exceptionell förening av alla tre, så associerade att det är möjligt för universumhärskarna att veta om avlägsna förhållanden ögonblickligen, samtidigt med att de inträffar.

9:7.3 (105.3) Mycket av återspeglingstekniken förstår vi, men det finns många faser som sannerligen förbryllar oss. Vi vet att Samverkaren är universumcentret för sinnesströmkretsen, att han är anfader till det kosmiska sinnet, och att det kosmiska sinnet verkar under dominans av det Tredje Ursprungets och Centrets absoluta sinnesgravitation. Vi vet vidare att det kosmiska sinnets strömkretsar influerar de intellektuella nivåerna i all känd tillvaro; de innehåller de universella rymdrapporterna, och alldeles lika säkert har de sin fokus i de Sju Härskarandarna och sammanstrålar i det Tredje Ursprunget och Centret.

9:7.4 (105.4) Förhållandet mellan det finita kosmiska sinnet och det gudomliga absoluta sinnet förefaller att evolvera i den Supremes erfarenhetsmässiga sinne. Vi får lära oss att detta erfarenhetsmässiga sinne i tidens gryning utgavs till den Supreme av den Oändlige Anden, och vi gissar att vissa drag i återspeglingsfenomenet kan förklaras endast med att förutsätta aktivitet av det Suprema Sinnet. Om den Supreme inte har del i återspeglingen kan vi rakt inte förklara de invecklade transaktionerna och ofelbara funktionerna som detta världsalltets medvetande ansvarar för.

9:7.5 (105.5) Återspeglingen förefaller att vara allvetandet inom gränserna för det erfarenhetsmässiga finita och representerar eventuellt uppkomsten av närvaromedvetandet hos den Suprema Varelsen. Om detta antagande är sant, då innebär utnyttjandet av återspeglingen, i varje fas därav, detsamma som partiell kontakt med den Supremes medvetande.

8. Den Oändlige Andens personligheter

9:8.1 (105.6) Den Oändlige Anden har full makt att överföra många av sina befogenheter och privilegier till sina sinsemellan jämställda och underordnade personligheter och representanter.

9:8.2 (105.7) Den Oändlige Andens första gudomsskapande handling, vari han fungerade skilt från Treenigheten men i någon ouppenbarad association med Fadern och Sonen, personaliserade existensen av Paradisets Sju Härskarandar, distributörerna av den Oändlige Anden till universerna.

9:8.3 (106.1) Det Tredje Ursprunget och Centret har ingen direkt representant i ett superuniversums högkvarter. Var och en av dessa sju skapelser är beroende av en av Paradisets Härskarandar, som verkar genom de sju Återspeglande Andarna placerade i superuniversumets huvudstad.

9:8.4 (106.2) Den följande och fortgående skapande handlingen som utförs av den Oändlige Anden avslöjas då och då i frambringandet av Skapande Andar. Varje gång den Universelle Fadern och den Evige Sonen blir föräldrar till en Skaparson, blir den Oändlige Anden anfader till ett lokaluniversums Skapande Ande, som blir den nära medarbetaren till denne Skaparson i all senare universumerfarenhet.

9:8.5 (106.3) Precis så som det är nödvändigt att skilja mellan den Evige Sonen och Skaparsönerna, så är det nödvändigt att göra åtskillnad mellan den Oändlige Anden och de Skapande Andarna, Skaparsönernas jämställda i lokaluniverserna. Det som den Oändlige Anden är för hela skapelsen, det är en Skapande Ande för ett lokaluniversum.

9:8.6 (106.4) Det Tredje Ursprunget och Centret representeras i storuniversum av en omfattande skara av omvårdande andar, budbärare, lärare, domare, biträden och rådgivare, tillsammans med övervakare av vissa strömkretsar av fysisk, morontiell och andlig natur. Inte alla av dessa varelser är personligheter i termens strikta bemärkelse. Personlighet av det slag som finita varelser har kännetecknas av:

9:8.7 (106.5) 1. Subjektivt självmedvetande.

9:8.8 (106.6) 2. Objektiv reaktion på Faderns personlighetsströmkrets.

9:8.9 (106.7) Det finns skaparpersonligheter och skapade varelsers personligheter, och förutom dessa två grundläggande typer finns det Tredje Ursprungets och Centrets personligheter, varelser som är personliga för den Oändlige Anden, men som inte är okvalificerat personliga för skapade varelser. Det Tredje Ursprungets personligheter har inte del i Faderns personlighetsströmkrets. Personlighet av Första Ursprunget och personlighet av Tredje Ursprunget kan ömsesidigt kontakta varandra; all personlighet kan kontaktas.

9:8.10 (106.8) Fadern utger personlighet av sin personliga fria vilja. Varför han gör det kan vi endast gissa; hur han gör det vet vi inte. Inte heller vet vi varför det Tredje Ursprunget utger icke-Fader-personlighet, men detta gör den Oändlige Anden för egen del i skapande samverkan med den Evige Sonen och på talrika för er okända sätt. Den Oändlige Anden kan också handla för Faderns del vid utgivandet av Första Ursprungets personlighet.

9:8.11 (106.9) Det finns talrika typer av det Tredje Ursprungets personligheter. Den Oändlige Anden utger Tredje Ursprungets personlighet till talrika grupper som inte är med i Faderns personlighetsströmkrets, såsom vissa av styrkeledarna. Likaså relaterar den Oändlige Anden till, som personligheter, talrika grupper av varelser sådana som de Skapande Andarna, som är i en klass för sig i sina relationer till de skapade, som hör till Faderns krets.

9:8.12 (106.10) Både Första Ursprungets och Tredje Ursprungets personligheter är begåvade med allt som människan associerar med begreppet personlighet, och mera därtill; de har sinne som omfattar minne, förnuft, omdöme, skapande fantasi, idéassociation, beslutsförmåga, valförmåga och talrika andra för de dödliga helt okända intellektuella förmågor. Med få undantag har de klasser som har uppenbarats för er form och en tydlig individualitet; de är verkliga varelser. En majoritet av dem är synliga för alla klasser av andevarelser.

9:8.13 (107.1) Även du kommer att kunna se dina andliga kompanjoner som hör till de lägre klasserna så snart du har befriats från dina nuvarande materiella ögons begränsade syn och har begåvats med en morontiaform med dess vidgade känslighet för den verklighet som andliga ting utgör.

9:8.14 (107.2) Det Tredje Ursprungets och Centrets funktionella familj, så som den uppenbaras för er i dessa berättelser, fördelar sig på tre stora grupper:

9:8.15 (107.3) I. De Suprema Andarna. En grupp av blandat ursprung som bland andra omfattar följande klasser:

9:8.16 (107.4) 1. Paradisets Sju Härskarandar.

9:8.17 (107.5) 2. Superuniversernas Återspeglande Andar.

9:8.18 (107.6) 3. Lokaluniversernas Skapande Andar.

9:8.19 (107.7) II. Styrkeledarna. En grupp av kontrollvarelser och -agenter som fungerar överallt i den organiserade rymden.

9:8.20 (107.8) III. Den Oändlige Andens personligheter. Denna beteckning anger inte nödvändigtvis att dessa varelser är Tredje Ursprungets personligheter fastän några av dem är unika som viljevarelser. De grupperas vanligen i tre huvudklasser:

9:8.21 (107.9) 1. Den Oändlige Andens Högre Personligheter.

9:8.22 (107.10) 2. Rymdens Budbärarskaror.

9:8.23 (107.11) 3. Tidens Omvårdande Andar.

9:8.24 (107.12) Dessa grupper tjänar i Paradiset, i det centrala eller residensuniversumet och i superuniverserna, och de omfattar klasser som fungerar i lokaluniverserna medräknat konstellationer, system och planeter.

9:8.25 (107.13) Andepersonligheterna i den Gudomlige och Oändlige Andens vidsträckta familj är för evigt hängivna sitt tjänande att utge Guds kärlek och Sonens barmhärtighet till alla förståndsvarelser i tidens och rymdens evolutionära världar. Dessa andevarelser bildar den levande stege längs vilken den dödliga människan kliver från kaos till härlighet.

9:8.26 (107.14) [Uppenbarat på Urantia av en Gudomlig Rådgivare från Uversa, bemyndigad av Dagarnas Forna att beskriva den Oändlige Andens väsen och verk.]

Kapitel 10 - Paradistreenigheten

Urantiaboken

Kapitel 10

Paradistreenigheten

10:0.1 (108.1) DE EVIGA Gudomarnas Paradistreenighet underlättar Faderns befrielse från personlighetsabsolutism. Treenigheten förbinder fullkomligt det gränslösa uttrycket av Guds infinita personliga vilja med Gudomens absoluthet. Den Evige Sonen och de olika Sönerna av gudomligt ursprung tillsammans med Samverkaren och hans universumbarn, bidrar effektivt till Faderns befrielse från de begränsningar som annars ligger i överhöghet, fullkomlighet, oföränderlighet, evighet, universalitet, absoluthet och infinitet.

10:0.2 (108.2) Paradistreenigheten möjliggör effektivt ett fullt uttryckande och en fullkomlig uppenbarelse av Gudomens eviga väsen. Treenighetens Stationära Söner erbjuder likaså en fullständig och perfekt uppenbarelse av gudomlig rättvisa. Treenighet är gudomsenhetlighet, och denna enhetlighet vilar evigt på de absoluta grundvalarna av den gudomliga ettheten hos de tre ursprungliga, jämställda och samexisterande personligheterna: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.

10:0.3 (108.3) Då vi i den nuvarande situationen på evighetens cirkel ser bakåt till det ändlösa förgångna kan vi upptäcka endast en oundviklig nödvändighet i universums angelägenheter, och det är Paradistreenigheten. Jag anser att Treenigheten var oundviklig. När jag ser på tidens förgångna, nuvarande och framtida skeden anser jag att ingenting annat i universernas universum har varit oundvikligt. Det nuvarande totaluniversum, sett i tiden bakåt eller framåt, är otänkbart utan Treenigheten. Utgående från Paradistreenigheten kan vi föreställa oss alternativa eller rentav mångahanda sätt att göra allt möjligt, men utan Faderns, Sonens och Andens Treenighet kan vi inte föreställa oss hur den Infinite, med beaktande av Gudomens absoluta etthet, skulle kunna uppnå en trefaldig och jämlik personalisering. Ingen annan uppfattning om skapelsen når upp till Treenighetens mått på fullständigheten av den absoluthet som tillhör gudomsenhetligheten, tillsammans med fullheten i den viljebefrielse som medföljer den trefaldiga personaliseringen av Gudomen.

1. Det Första Ursprungets och Centrets självdistribution

10:1.1 (108.4) Det förefaller som om Fadern, långt tillbaka i evigheten, initierade principen om en djupgående självdistribution. Det finns något som tillhör den Universelle Faderns osjälviska, kärleksfulla och älskvärda väsen som får honom att förbehålla sig själv utövandet av endast de förmågor och den auktoritet som han uppenbarligen finner det omöjligt att delegera eller begåva.

10:1.2 (108.5) Den Universelle Fadern har hela tiden avstått från varje sådan del av sig själv som kan skänkas till någon annan Skapare eller skapad. Han har delegerat till sina gudomliga Söner och deras associerade förståndsvarelser varje rättighet och all auktoritet som kunde delegeras. Han har verkligen överfört till sina Suveräna Söner, i deras respektive universer, varje överförbart privilegium inom den administrativa makten. Beträffande angelägenheterna i ett lokaluniversum har han gjort varje Suverän Skaparson alldeles lika fullkomlig, kompetent och auktoritativ som den Evige Sonen är i det ursprungliga och centrala universumet. Han har gett bort, i själva verket begåvat med personlighetsinnehavets värdighet och helighet, allt av sig själv och alla sina egenskaper, allt som bara var möjligt för honom att avstå från, på varje sätt, i varje tidsålder, på varje plats, till varje person och i varje universum förutom det där han har sin centrala boning.

10:1.3 (109.1) Den gudomliga personligheten är inte självcentrerad; självdistribution och delgivande av personlighet karakteriserar det gudomliga, med fri vilja utrustade jaget. Skapade varelser längtar efter kontakt med andra personliga varelser; Skapare önskar dela gudomligheten med sina universumbarn; den Infinites personlighet avslöjas som den Universelle Fadern, som delar tillvarons verklighet och jagets jämlikhet med två jämställda personligheter: den Evige Sonen och Samverkaren.

10:1.4 (109.2) För kunskap om Faderns personlighet och gudomliga egenskaper kommer vi alltid att vara beroende av den Evige Sonens uppenbarelser, ty då den gemensamma skapelseakten utfördes, när Gudomens Tredje Person plötsligt blev till som personlighet och verkställde sina gudomliga föräldrars kombinerade tankar, upphörde Fadern att existera som okvalificerad personlighet. Då Samverkaren blev till och skapelsens centrala kärna materialiserades, skedde vissa eviga förändringar. Gud gav sig själv som en absolut personlighet till sin Evige Son. Sålunda utger Fadern ”infinitetens personlighet” till sin enfödde Son, medan de båda utger sin eviga förenings ”sampersonlighet” till den Oändlige Anden.

10:1.5 (109.3) Av dessa och andra orsaker bortom det finita sinnets fattning är det ytterst svårt för människovarelsen att förstå Guds infinita faderspersonlighet annat än så som den universellt uppenbaras i den Evige Sonen och, med Sonen, är universellt aktiv i den Oändlige Anden.

10:1.6 (109.4) Eftersom Guds Paradissöner besöker de evolutionära världarna och ibland rentav vistas där i de dödligas köttsliga gestalt, och då dessa utgivningar gör det möjligt för den dödliga människan att verkligen få veta någonting om den gudomliga personlighetens väsen och karaktär, måste därför de skapade varelserna på planetsfärerna ty sig till utgivningen av dessa Paradissöner för behörig och tillförlitlig information om Fadern, Sonen och Anden.

2. Gudomens personalisering

10:2.1 (109.5) Genom treenigandets förfarande ger Fadern ifrån sig den okvalificerade andepersonlighet som är Sonen, men i och med detta gör han sig själv till denne samme Sons Fader och skaffar sig därmed obegränsad förmåga att bli den gudomlige Fadern till alla senare skapade, eventuerade eller andra personaliserade slag av intelligenta viljevarelser. Som den absoluta och obegränsade personligheten kan Fadern fungera endast som och med Sonen, men som en personlig Fader fortsätter han att utge personlighet till de skilda nivåernas olika skaror av intelligenta viljevarelser, och han upprätthåller för evigt kärleksfulla personliga förhållanden med denna omfattande familj av universumbarn.

10:2.2 (109.6) Efter det att Fadern har utgett hela sig själv till sin Sons personlighet, och när denna handling av självskänkning är slutförd och fulländad, utger de eviga kompanjonerna gemensamt, av den infinita styrka och det infinita väsen som sålunda existerar i föreningen av Fader och Son, de kvaliteter och egenskaper som bildar ytterligare en varelse lik dem själva, och denna sampersonlighet, den Oändlige Anden, avslutar Gudomens existentiella personalisering.

10:2.3 (110.1) Sonen är nödvändig för Guds faderskap. Anden är nödvändig för broderskapet mellan den Andre och den Tredje Personen. Tre personer är den minsta sociala gruppen, men detta är den minsta av alla de många orsakerna att tro på Samverkarens oundviklighet.

10:2.4 (110.2) Det Första Ursprunget och Centret är den infinita faderspersonligheten, den obegränsade ursprungspersonligheten. Den Evige Sonen är det okvalificerade personlighetsabsolutet, den gudomliga varelse som genom all tid och evighet står som den fulländade uppenbarelsen av Guds personliga väsen. Den Oändlige Anden är sampersonlighet, den unika personliga konsekvensen av den eviga unionen Fadern-Sonen.

10:2.5 (110.3) Det Första Ursprungets och Centrets personlighet är infinitetens personlighet minskad med den Evige Sonens absoluta personlighet. Det Tredje Ursprungets och Centrets personlighet är den superadditiva konsekvensen av föreningen mellan den befriade Faderspersonligheten och den absoluta Sonpersonligheten.

10:2.6 (110.4) Den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden är unika personer; ingen är ett duplikat; var och en är ursprunglig; alla är förenade.

10:2.7 (110.5) Endast den Evige Sonen upplever de gudomliga personlighetsrelationerna i full utsträckning, medvetande om att både vara son till Fadern och fader till Anden och gudomligt jämlik med både Fader-anfadern och med Ande-kompanjonen. Fadern känner upplevelsen att ha en Son som är hans jämlike, men han känner inga tidigare anfäder. Den Evige Sonen har erfarenheten av att vara son, kännedom om personlighetens anor, och samtidigt är Sonen medveten om att vara den ene föräldern till den Oändlige Anden. Den Oändlige Anden är medveten om dubbla personlighetsanor men är inte förälder till en jämställd Gudomspersonlighet. Med Anden är den existentiella serien av Gudomens personalisering avslutad; det Tredje Ursprungets och Centrets primära personligheter är erfarenhetsmässiga och sju till antalet.

10:2.8 (110.6) Jag har mitt ursprung hos Paradistreenigheten. Jag känner Treenigheten som förenad Gudom; jag vet också att Fadern, Sonen och Anden existerar och verkar i sina bestämda personliga kapaciteter. Jag vet med säkerhet att de inte endast verkar personligen och gemensamt, utan att de även koordinerar sina utföranden i olika grupperingar så att de till slut fungerar i sju olika bemärkelser, ensamma eller flera tillsammans. Och eftersom dessa sju föreningar uttömmer möjligheterna till sådana gudomlighetskombinationer är det oundvikligt att realiteterna i universum förekommer i sju variationer av värden, betydelser och personlighet.

3. Gudomens tre personer

10:3.1 (110.7) Trots att det finns endast en Gudom finns det tre riktiga och gudomliga personaliseringar av Gudomen. Beträffande människornas begåvande med gudomliga Riktare, sade Fadern: ”Låt oss göra den dödliga människan till vår avbild.” Överallt i skrifterna på Urantia återkommer denna hänvisning till en plural Gudoms agerande, vilket klart anger ett medvetande om existensen av och verksamheten utförd av de tre Ursprungen och Centren.

10:3.2 (110.8) Vi får lära oss att Sonen och Anden uppehåller samma och ensartade relationer till Fadern i treenighetsassociationen. I evigheten och som Gudomar gör de det otvivelaktigt, men i tiden och som personligheter uppvisar de relationer av mycket olika natur. Sedda från Paradiset ut mot universerna förefaller dessa relationer verkligen mycket likartade, men sedda från rymdens domäner förefaller de helt olikartade.

10:3.3 (111.1) De gudomliga Sönerna är sannerligen ”Guds Ord”, men Andens barn är i sanning ”Guds Verk”. Gud talar genom Sonen och verkar, tillsammans med Sonen, genom den Oändlige Anden, medan i alla aktiviteter i universum Sonen och Anden är utomordentligt broderliga, arbetande som två jämlika bröder med beundran för och kärlek till en ärad och gudomligt respekterad gemensam Fader.

10:3.4 (111.2) Fadern, Sonen och Anden är helt visst jämlika till sin natur, jämställda till sitt väsen, men det finns omisskännliga skillnader i deras framträdanden i universum, och då de verkar ensamma är varje person av Gudomen uppenbarligen begränsad i fråga om absoluthet.

10:3.5 (111.3) Innan den Universelle Fadern av egen vilja ger ifrån sig den personlighet samt de förmågor och egenskaper som bildar Sonen och Anden förefaller han att ha varit (filosofiskt sett) en okvalificerad, absolut och infinit Gudom. Men ett sådant teoretiskt Första Ursprung och Center utan en Son kunde inte i någon betydelse av detta ord anses vara den Universelle Fadern; faderskap är inte verkligt utan en son. Och vidare, för att ha varit absolut i en total betydelse måste Fadern i någon evigt avlägsen stund ha existerat ensam. Men han har aldrig haft en sådan ensam existens; Sonen och Anden är båda sameviga med Fadern. Det Första Ursprunget och Centret har alltid varit, och kommer för evigt att vara, den evige Fadern till den Ursprunglige Sonen och, med Sonen, den evige stamfadern för den Oändlige Anden.

10:3.6 (111.4) Vi observerar att Fadern har avstått från absoluthetens alla direkta manifestationer med undantag för absolut faderskap och absolut vilja. Vi vet inte om viljan är en oskiljbar egenskap hos Fadern; vi kan endast observera att han inte avstod från viljan. Denna viljans infinitet måste ha varit evigt inneboende i det Första Ursprunget och Centret.

10:3.7 (111.5) Genom att utge personlighetens absoluthet till den Evige Sonen frigör sig Fadern från personlighetsabsolutismens fjättrar, men därmed tar han ett steg som gör det för evigt omöjligt för honom att verka ensam som personlighetsabsolut. Och med den slutliga personaliseringen av samexisterande Gudom — Samverkaren — uppkommer det avgörande ömsesidiga treenighetsberoendet mellan de tre gudomliga personligheterna med hänsyn till totaliteten av Gudomens funktion i det absoluta.

10:3.8 (111.6) Gud är Fader-Absolutet för alla personligheter i universernas universum. Fadern är personligen absolut när det gäller handlingsfrihet, men i tidens och rymdens universer, i de som har gjorts, de som är i görningen och de som ännu skall göras, kan Fadern som total Gudom inte urskiljas som absolut utom i Paradistreenigheten.

10:3.9 (111.7) Det Första Ursprunget och Centret fungerar utanför Havona i de fenomenella universerna som följer:

10:3.10 (111.8) 1. Som skapare, genom Skaparsönerna, hans sonsöner.

10:3.11 (111.9) 2. Som övervakare, genom gravitationscentret i Paradiset.

10:3.12 (111.10) 3. Som ande, genom den Evige Sonen.

10:3.13 (111.11) 4. Som sinne, genom Samskaparen.

10:3.14 (111.12) 5. Som Fader, han håller föräldrakontakt med alla skapade varelser genom sin personlighetsströmkrets.

10:3.15 (111.13) 6. Som person, han verkar direkt överallt i skapelsen genom sina exklusiva fragment — i den dödliga människan genom Tankeriktarna.

10:3.16 (111.14) 7. Som total Gudom, så fungerar han endast i Paradistreenigheten.

10:3.17 (112.1) Alla dessa den Universelle Faderns överföringar och delegeranden av behörighet är helt frivilliga och självvalda. Den allsmäktige Fadern påtar sig avsiktligt dessa begränsningar av makten i universum.

10:3.18 (112.2) Den Evige Sonen förefaller att fungera som ett med Fadern i alla andliga avseenden utom vid utgivandet av Gudsfragment och vid andra förpersonliga aktiviteter. Inte heller är Sonen nära identifierad med de intellektuella aktiviteterna hos materiella varelser eller med energifunktionerna i de materiella universerna. Som absolut fungerar Sonen som en person och endast inom det andliga universumets domäner.

10:3.19 (112.3) Den Oändlige Anden är förvånansvärt universell och otroligt mångsidig i alla sina operationer. Han verkar inom sinnets, materiens och andens sfärer. Samverkaren representerar associationen Fader-Son, men han fungerar även för sig själv. Han tar inte direkt befattning med den fysiska gravitationen, den andliga gravitationen eller personlighetsströmkretsen, men han deltar mer eller mindre i alla andra aktiviteter i universum. Samtidigt som den Oändlige Anden uppenbarligen är beroende av tre existentiella och absoluta gravitationskontroller förefaller han att utöva tre superkontroller. Denna trefaldiga förmåga används på många sätt för att transcendera och synbarligen neutralisera även manifestationer av primära krafter och energier, ända upp till de superultimata gränserna mot absolutheten. I vissa situationer transcenderar dessa superkontroller absolut rentav den kosmiska verklighetens primära manifestationer.

4. Gudomens treenighetsförening

10:4.1 (112.4) Av alla absoluta associationer är Paradistreenigheten (den första trefalden) unik i sin egenskap av en exklusiv association av personlig Gudom. Gud fungerar som Gud endast i förhållande till Gud och till dem som kan känna Gud, men som absolut Gudom endast i Paradistreenigheten och i förhållande till universums totalitet.

10:4.2 (112.5) Den eviga Gudomen är fullkomligt förenad; ändå finns det tre fullkomligt individualiserade Gudomspersoner. Paradistreenigheten gör det möjligt att samtidigt uttrycka hela mångfalden av karaktärsdrag och infinita förmågor hos det Första Ursprunget och Centret och hans eviga jämställda och av hela den gudomliga enhetligheten som finns i den odelade Gudomens universumfunktioner.

10:4.3 (112.6) Treenigheten är en association av infinita personer som fungerar i en icke-personlig bemärkelse men inte i strid mot personligheten. Illustrationen är grov, men en far, son och sonson kunde bilda ett bolag som inte är personligt men ändå underställt deras personliga vilja.

10:4.4 (112.7) Paradistreenigheten är verklig. Den existerar som Gudomsföreningen mellan Fader, Son och Ande; trots det kan Fadern, Sonen eller Anden, eller vilka som helst två av dem, fungera i förhållande till denna samma Paradistreenighet. Fadern, Sonen och Anden kan samarbeta på ett sätt som inte är Treenighet men inte som tre Gudomar. Som personer kan de samarbeta hur de vill, men det är inte Treenighet.

10:4.5 (112.8) Minns alltid att det som den Oändlige Anden gör är Samverkarens funktion. Både Fadern och Sonen verkar i och genom honom och som han. Men det vore fåfängt att försöka belysa mysteriet med Treenigheten: tre som en och i en, och en som två och verkande för två.

10:4.6 (112.9) Treenigheten är så relaterad till angelägenheterna i hela universum att den måste beaktas i våra försök att förklara helheten av någon enskild kosmisk händelse eller personlighetsrelation. Treenigheten verkar på alla nivåer i kosmos, och den dödliga människan är begränsad till den finita nivån; därför måste människan nöja sig med en finit uppfattning om Treenigheten som Treenighet.

10:4.7 (113.1) Som köttslig dödlig bör du betrakta Treenigheten i enlighet med din individuella upplysning och i harmoni med reaktionerna hos ditt sinne och din själ. Du kan veta mycket litet om Treenighetens absoluthet, men då du stiger upp mot Paradiset kommer du mången gång att bli förvånad över successiva uppenbarelser och oväntade upptäckter om Treenighetens suprematet och ultimatet, om ej rentav absoluthet.

5. Treenighetens funktioner

10:5.1 (113.2) De personliga Gudomarna har egenskaper, men det är knappast följdriktigt att tala om att Treenigheten har egenskaper. Denna association av gudomliga varelser kan hellre anses ha funktioner, såsom skipandet av rättvisa, helhetsattityder, jämställd verksamhet och kosmisk överkontroll. Dessa funktioner är aktivt suprema, ultimata och (inom Gudomens gränser) absoluta vad beträffar alla levande realiteter med personlighetsvärde.

10:5.2 (113.3) Paradistreenighetens funktioner är inte helt enkelt endast summan av Faderns uppenbara gudomlighetsutgivning och de specialiserade egenskaper som är unika för Sonens och Andens personliga existens. Treenighetsassociationen mellan de tre Paradisgudomarna resulterar i utvecklandet, eventuerandet och gudifierandet av nya betydelser, värden, förmågor och kapaciteter för universell uppenbarelse, verksamhet och administration. Levande associationer, människofamiljer, sociala grupper eller Paradistreenigheten växer till sig inte endast av en aritmetisk addition. Gruppotentialen överstiger alltid betydligt den enkla summan av egenskaperna hos gruppens individer.

10:5.3 (113.4) Treenigheten uppehåller en unik attityd som Treenighet gentemot hela det förgångna, nuvarande och framtida universumet. Treenighetens funktioner kan bäst beaktas i förhållande till Treenighetens universumattityder. Dessa attityder är samtidiga och kan vara flera beträffande varje enskild situation eller händelse:

10:5.4 (113.5) 1. Attityd gentemot det finita. Treenighetens största självbegränsning är dess attityd gentemot det finita. Treenigheten är inte en person, inte heller är den Suprema Varelsen en exklusiv personalisering av Treenigheten, men den Supreme kommer närmast en sådan styrka-personlighetsfokusering av Treenigheten som kan förstås av finita varelser. Därför talar man ibland om Treenighetens förhållande till det finita som Suprematetens Treenighet.

10:5.5 (113.6) 2. Attityd gentemot det absonita. Paradistreenigheten beaktar de existensnivåer som är mer än finita men mindre än absoluta, och detta förhållande benämns ibland Ultimatetens Treenighet. Varken den Ultimate eller den Supreme representerar helt Paradistreenigheten, men i ett begränsat avseende och för sina respektive nivåer ser vardera ut att representera Treenigheten under de förpersonliga skedena av utveckling av erfarenhetsmässig styrka.

10:5.6 (113.7) 3. Den absoluta attityden hos Paradistreenigheten gäller förhållandet till absoluta existenser och kulminerar i den totala Gudomens verksamhet.

10:5.7 (113.8) Den Infinita Treenigheten innefattar den jämställda verksamheten i det Första Ursprungets och Centrets alla trefaldiga förhållanden — ogudifierade såväl som gudifierade — och är därför mycket svår att fatta för personligheter. Vid begrundandet av Treenigheten som infinit skall ni inte förbise de sju trefalderna; därmed kan vissa svårigheter att förstå undvikas, och vissa paradoxer kan delvis få sin förklaring.

10:5.8 (114.1) Men jag har inte till mitt förfogande ett språk som skulle göra det möjligt för mig att överföra till det begränsade människosinnet hela sanningen om och den eviga betydelsen av Paradistreenigheten samt karaktären av den oupphörliga ömsesidiga associationen mellan den infinita fullkomlighetens tre varelser.

6. Treenighetens Stationära Söner

10:6.1 (114.2) All lag har sin begynnelse i det Första Ursprunget och Centret; han är lagen. Administrationen av den andliga lagen hör till det Andra Ursprunget och Centret. Uppenbarelsen av lagen, förkunnandet och tolkningen av de gudomliga statuterna, är det Tredje Ursprungets och Centrets funktion. Lagens tillämpning, rättskipningen, faller inom Paradistreenighetens område och verkställs av vissa Treenighetens Söner.

10:6.2 (114.3) Rättvisan är en naturlig del av Paradistreenighetens universella suveränitet, men godhet, barmhärtighet och sanning är uttryck för omvårdnaden i universum utgående från de gudomliga personligheter vilkas gudomsunion utgör Treenigheten. Rätten är inte en attityd hos Fadern, Sonen eller Anden. Rätten är treenighetsattityden hos dessa kärlekens, barmhärtighetens och omvårdnadens personligheter. Ingen av Paradisgudomarna handhar rättvisan. Rättvisan är aldrig en personlig attityd; den är alltid en funktion av ett flertal.

10:6.3 (114.4) Bevismaterialet, grunden för vad som är rättvist (rättvisan i harmoni med barmhärtigheten), tillhandahålls av de personligheter av det Tredje Ursprunget och Centret, Faderns och Sonens gemensamma representant till alla världar och till alla förståndsvarelsernas sinnen i hela skapelsen.

10:6.4 (114.5) Domen, rättvisans slutliga tillämpning i enlighet med det bevismaterial som har framlagts av den Oändlige Andens personligheter, är en uppgift för Treenighetens Stationära Söner, varelser som är delaktiga av den förenade Faderns, Sonens och Andens treenighetsnatur.

10:6.5 (114.6) Denna grupp av Treenighetssöner omfattar följande personligheter:

10:6.6 (114.7) 1. Suprematetens Treenigade Hemligheter.

10:6.7 (114.8) 2. Dagarnas Eviga.

10:6.8 (114.9) 3. Dagarnas Forna.

10:6.9 (114.10) 4. Dagarnas Fullkomliga.

10:6.10 (114.11) 5. Dagarnas Sentida.

10:6.11 (114.12) 6. Dagarnas Förenade.

10:6.12 (114.13) 7. Dagarnas Trogna.

10:6.13 (114.14) 8. Visdomens Fulländare.

10:6.14 (114.15) 9. Gudomliga Rådgivare.

10:6.15 (114.16) 10. Universella Censorer.

10:6.16 (114.17) Vi är barn till de tre Paradisgudomarna fungerande som Treenighet, ty jag råkar höra till den tionde av dessa grupper: de Universella Censorerna. Dessa klasser representerar inte Treenighetens attityd i universell bemärkelse; de representerar denna Gudomens kollektiva attityd endast inom områdena för domens verkställande — inom rättvisan. De planerades speciellt av Treenigheten för de uttryckliga uppgifter som de har tillsats för, och de representerar Treenigheten endast i de funktioner för vilka de har personaliserats.

10:6.17 (115.1) Dagarnas Forna och deras kompanjoner med treenighetsursprung dömer rättvist, med beaktande av suprem opartiskhet, i de sju superuniverserna. I centraluniversumet existerar dessa funktioner endast i teorin; där är opartiskhet och rättvishet en självklar del av fullkomligheten, och fullkomligheten i Havona utesluter all möjlighet till disharmoni.

10:6.18 (115.2) Rättvisan är uttryck för rättfärdighetens kollektiva tanke; barmhärtigheten är dess personliga uttryck. Barmhärtighet är kärlekens attityd; precision kännetecknar lagens verkan; gudomligt dömande är barmhärtighetens själ, ständigt i överensstämmelse med Treenighetens rättvisa, ständigt fullgörande Guds gudomliga kärlek. Fullt uppfattade och fullständigt förstådda sammanfaller Treenighetens rättfärdiga rättvisa och den Universelle Faderns barmhärtiga kärlek. Men människan har inte denna fulla förståelse för den gudomliga rättvisan. Så som människan är benägen att se det, är därför Faderns, Sonens och Andens personligheter i Treenigheten anpassade till jämställd utdelning av kärlek och lag i de erfarenhetsmässiga universerna i tiden.

7. Suprematetens övervakning

10:7.1 (115.3) Gudomens Förste, Andre och Tredje Person är sinsemellan jämlika, och de är ett. ”Herren vår Gud är en.” Det råder fulländning av syftet och etthet i verkställandet i de eviga Gudomarnas gudomliga Treenighet. Fadern, Sonen och Samverkaren är sannerligen och gudomligen ett. Om en sanning står det skrivet: ”Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.”

10:7.2 (115.4) Så som det ser ut för den dödlige på den finita nivån befattar sig Paradistreenigheten, liksom den Suprema Varelsen, endast med helheten: en hel planet, ett helt universum, ett helt superuniversum, ett helt storuniversum. Denna helhetsattityd existerar därför att Treenigheten är Gudomens helhet, och av många andra orsaker.

10:7.3 (115.5) Den Suprema Varelsen är någonting mindre och någonting annat än Treenigheten fungerande i de finita universerna; men inom vissa gränser och under den nuvarande tidsåldern av ofullständig styrke-personalisering förefaller faktiskt denna evolutionära Gudom att återspegla attityden hos Suprematetens Treenighet. Fadern, Sonen och Anden fungerar inte personligen tillsammans med den Suprema Varelsen, men under nuvarande universumtidsålder samarbetar de som Treenighet med honom. Vi förstår att de uppehåller en liknande relation till den Ultimate. Vi gissar ofta på vad det personliga förhållandet skall bli mellan Paradisgudomarna och Gud den Supreme när denne slutligen har evolverat, men vi vet verkligen inte.

10:7.4 (115.6) Vi finner inte Suprematetens överkontroll att vara helt förutsägbar. Dessutom förefaller denna oförutsägbarhet att kännetecknas av en viss utvecklingsmässig ofullständighet, otvivelaktigt ett tecken på den Supremes ofullständighet och ofullständigheten i den finita reaktionen för Paradistreenigheten.

10:7.5 (115.7) Det dödliga sinnet kan omedelbart tänka sig tusen och en saker — katastrofartade fysiska tilldragelser, fasansfulla olyckshändelser, horribla olyckor, smärtsamma sjukdomar och världsomfattande plågor — och ställa frågan om sådana hemsökelser är korrelerade i den okända manövreringen av denna den Suprema Varelsens sannolika funktion. Uppriktigt sagt vet vi inte; vi är verkligen inte säkra på hur det förhåller sig. Men vi observerar helt bestämt att alla dessa svåra och mer eller mindre oförklarliga situationer med tiden alltid leder till välgång och framåtskridande för universerna. Det kan hända att förhållandena i tillvaron och livets oförklarliga skiftande öden alla sammanvävs till ett meningsfullt mönster av högt värde som följd av den Supremes funktion och Treenighetens överkontroll.

10:7.6 (116.1) Som en son till Gud kan du urskilja den personliga attityden av kärlek i Gud Faderns alla handlingar. Men du kan inte alltid förstå hur många av Paradistreenighetens handlingar i universum är till fördel för den enskilde dödlige i de evolutionära världarna i rymden. Under evighetens framåtskridande uppenbaras Treenighetens handlingar som alltigenom meningsfulla och omtänksamma, men de förefaller inte alltid så för tidens varelser.

8. Treenigheten bortom det finita

10:8.1 (116.2) Många sanningar och fakta som berör Paradistreenigheten kan förstås endast ens delvis genom att inse nödvändigheten av en funktion som övergår det finita.

10:8.2 (116.3) Det vore oklokt att diskutera Ultimatetens Treenighets funktion, men det kan avslöjas att Gud den Ultimate är den manifestation av Treenigheten som transcendentalerna förstår. Vi är benägna att tro att förenhetligandet av totaluniversum är den handling som eventuerar den Ultimate och sannolikt återspeglar vissa, men inte alla, faser av Paradistreenighetens absonita överkontroll. Den Ultimate är en begränsad manifestation av Treenigheten i förhållande till det absonita, endast i den bemärkelse som den Supreme på detta sätt delvis representerar Treenigheten i förhållande till det finita.

10:8.3 (116.4) Den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden är i viss mening den totala Gudomens konstituerande personligheter. Deras union i Paradistreenigheten och Treenighetens absoluta funktion motsvarar den totala Gudomens funktion. Och denna fullständighet hos Gudomen överstiger både det finita och det absonita.

10:8.4 (116.5) Fastän ingen av Paradisgudomarna som enskild person faktiskt fyller hela gudomspotentialen gör de det tillsammans alla tre. Tre infinita personer tycks vara det minsta antal varelser som fordras för att aktivera den totala Gudomens förpersonliga och existentiella potential — Gudomsabsolutet.

10:8.5 (116.6) Vi känner den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden som personer, men jag känner inte personligen Gudomsabsolutet. Jag älskar och dyrkar Gud Fadern; jag respekterar och ärar Gudomsabsolutet.

10:8.6 (116.7) Jag vistades en gång i ett universum där en viss grupp varelser undervisade att finaliterna i evigheten slutligen skulle bli barn till Gudomsabsolutet. Men jag är ovillig att godta denna lösning till det mysterium som omger finaliternas framtid.

10:8.7 (116.8) Finalitkåren omfattar, bland andra, de dödliga från tiden och rymden som har uppnått fulländning i allting som har att göra med Guds vilja. Som skapade varelser och inom gränserna för de skapades förmåga känner de fullt och sant Gud. Efter att sålunda ha funnit Gud som Fadern för alla skapade måste dessa finaliter en gång börja söka den superfinita Fadern. Men detta sökande involverar en förståelse av den absonita naturen i Paradisfaderns ultimata egenskaper och karaktär. Evigheten kommer att avslöja om ett sådant uppnående är möjligt, men vi är övertygade att även om finaliterna fattar denna gudomlighetens ultimatet kommer de sannolikt inte att kunna uppnå den absoluta Gudomens superultimata nivåer.

10:8.8 (116.9) Det kan vara möjligt att finaliterna delvis kommer att uppnå Gudomsabsolutet, men även om de gör det kommer dock problemet med det Universella Absolutet att i evigheternas evighet fortsätta att fascinera, mystifiera, förvåna och utmana de uppstigande och framåtskridande finaliterna, ty vi ser att outgrundligheten när det gäller det Universella Absolutets kosmiska relationer har en benägenhet att växa i samma mån som de materiella universerna och deras andliga administration fortsätter att expandera.

10:8.9 (117.1) Endast infiniteten kan avslöja Fadern-Infiniten.

10:8.10 (117.2) [Avfattad under beskydd av en Universell Censor med behörighet av Dagarnas Forna som har sitt hemvist i Uversa.]

Kapitel 11 - Den eviga Paradisön

Urantiaboken

Kapitel 11

Den eviga Paradisön

11:0.1 (118.1) PARADISET ÄR det eviga centrumet i universernas universum och hemvist för den Universelle Fadern, den Evige Sonen, den Oändlige Anden och deras gudomliga jämställda och kompanjoner. Denna centrala Ö är den kosmiska verklighetens mest gigantiska organiserade rymdkropp i hela totaluniversum. Paradiset är en materiell sfär såväl som en andlig boplats. Hela den Universelle Faderns intelligenta skapelse har sitt hemvist på materiella boplatser; därför måste också det absoluta kontrollcentrumet vara materiellt, konkret. Och det bör igen påpekas att andliga ting och andliga varelser är verkliga.

11:0.2 (118.2) Paradisets materiella skönhet består av utsöktheten i dess fysiska fullkomlighet; det storartade i Guds Ö framträder i dess invånares superba intellektuella prestationer och sinnesutveckling; den centrala Öns härlighet framkommer i den infinita begåvningen av gudomlig andepersonlighet — livets ljus. Men djupet av den andliga skönheten och undren i denna utsökta helhet ligger totalt bortom fattningsförmågan av de materiella varelsernas finita sinne. Det gudomliga hemvistets härlighet och andliga prakt är omöjliga för de dödliga att förstå. Och Paradiset är från evigheten; det finns varken anteckningar eller sägner om hur denna Ljusets och Livets Ö i alltings centrum blev till.

1. Det gudomliga residenset

11:1.1 (118.3) Paradiset tjänar många syften i administrationen av världarna i universum, men för skapade varelser existerar det i första hand som Gudomens hemort. Den Universelle Faderns personliga närvaro har sitt hemvist i mitten av den övre ytan på denna nästan runda men inte sfäriska boplats för Gudomarna. Den Universelle Faderns paradisnärvaro omges omedelbart av den Evige Sonens personliga närvaro, medan de båda innesluts i den Oändlige Andens outsägliga härlighet.

11:1.2 (118.4) Gud bor, har bott och kommer för evigt att bo på denna samma centrala och eviga boplats. Vi har alltid funnit och kommer alltid att finna honom där. Den Universelle Fadern är kosmiskt fokuserad, andligen personaliserad och geografiskt befintlig i detta centrum av universernas universum.

11:1.3 (118.5) Vi känner alla den raka kurs som skall följas för att finna den Universelle Fadern. Ni kan inte förstå särskilt mycket om det gudomliga residenset emedan det är så långt borta från er och den mellanliggande rymden är så väldig, men de som kan förstå meningen med dessa enorma avstånd vet var Gud finns och har sitt residens precis lika säkert och verkligt som ni vet var New York, London, Rom eller Singapor finns, städer som definitivt och geografiskt är belägna på Urantia. Om du vore en kunnig sjöfarare, utrustad med skepp, kartor och kompass, kunde du med lätthet finna dessa städer. På samma sätt kunde du, om du hade tid och fortskaffningsmedel, om du vore andligen kvalificerad och fick nödvändig ledning, lotsas genom universum efter universum och från strömkrets till strömkrets, ständigt på färd inåt genom stjärnornas värld för att till slut stå framför det centrala skenet av den Universelle Faderns andliga härlighet. Utrustad med allt som är nödvändigt för resan, är det alldeles lika möjligt att finna Guds personliga närvaro i alltings centrum som att finna avlägsna städer på er egen planet. Det att ni inte har besökt dessa platser motbevisar på intet sätt deras realitet eller verkliga existens. Det att så få skapade varelser i universum har funnit Gud i Paradiset motbevisar på intet sätt vare sig realiteten av hans existens eller aktualheten av hans andliga person i alltings centrum.

11:1.4 (119.1) Fadern står alltid att finna på detta centrala ställe. Om han förflyttade sig skulle det uppstå ett universellt upplösningstillstånd, för i honom i detta hemvistcentrum sammanstrålar de universella gravitationslinjerna från skapelsens ände. Om vi följer personlighetsströmkretsen bakåt genom universerna eller följer de uppstigande personligheterna på deras färd inåt mot Fadern; om vi följer den materiella gravitationens linjer till nedre Paradiset eller följer den kosmiska kraftens invällande omlopp; om vi följer den andliga gravitationens linjer till den Evige Sonen eller följer den inåtgående processionen av Guds Paradissöner; vare sig vi spårar sinnesströmkretsarna eller följer de biljoner på biljoner av himmelska varelser som har sitt ursprung i den Oändlige Anden — med varje sådan observation, eller alla sådana observationer, leds vi direkt tillbaka till Faderns närvaro, till hans centrala boplats. Här är Gud personligen, bokstavligen och verkligen närvarande. Och från hans infinita varelse flödar strömmarna av liv, energi och personlighet ut till alla universer.

2. Den eviga öns beskaffenhet

11:2.1 (119.2) Då ni nu börjar skymta det materiella universumets enorma omfattning, som kan urskiljas även från ert astronomiska läge, från er rymdposition i stjärnsystemen, borde det bli uppenbart för er att ett sådant väldigt materiellt universum måste ha en ändamålsenlig och värdig huvudstad, ett högkvarter som motsvarar värdigheten och infiniteten hos den universelle Härskaren över all denna omfattande och vidsträckta skapelse av materiella världar och levande varelser.

11:2.2 (119.3) Till formen skiljer sig Paradiset från de bebodda rymdkropparna: det är inte sfäriskt. Det är definitivt en ellipsoid, vars diameter är en sjättedel längre från norr till söder än från öst till väst. Den centrala Ön är praktiskt taget flat, och avståndet från den övre ytan till den nedre ytan är en tiondedel av diametern från öst till väst.

11:2.3 (119.4) Dessa olikheter i dimensionerna tillsammans med dess stationära läge och det större trycket på utflödet av kraft-energi vid Öns norra ände gör det möjligt att bestämma absolut riktning i totaluniversum.

11:2.4 (119.5) Den centrala Ön är geografisk fördelad i tre aktivitetsområden:

11:2.5 (119.6) 1. Övre Paradiset.

11:2.6 (119.7) 2. Perifera Paradiset.

11:2.7 (119.8) 3. Nedre Paradiset.

11:2.8 (119.9) Vi kallar den yta på Paradiset som upptas av personlighetsaktiviteter för den övre sidan och den motsatta ytan för den nedre sidan. Paradisets periferi tillgodohåller aktiviteter som inte är klart personliga eller icke-personliga. Treenigheten tycks dominera det personliga eller övre planet, det Okvalificerade Absolutet det nedre eller opersonliga planet. Vi uppfattar knappast det Okvalificerade Absolutet som en person, men vi tänker oss detta Absoluts funktionella rymdnärvaro som fokuserad i nedre Paradiset.

11:2.9 (120.1) Den eviga Ön består av en enda form av materialisation — stationära verklighetssystem. Denna konkreta paradissubstans består av en homogent organiserad kraftresurs i rymden som inte finns någon annanstans i hela det vidsträckta universernas universum. Den har fått många namn i olika universer, och Melkisedekarna i Nebadon gav den för länge sedan namnet absolutum. Detta Paradisets ursprungsmaterial är varken dött eller levande; det är det Första Ursprungets och Centrets ursprungliga icke-andliga uttryck; det är Paradiset, och det finns inget duplikat av Paradiset.

11:2.10 (120.2) Det förefaller oss att det Första Ursprunget och Centret har koncentrerat all absolut potential för kosmisk verklighet till Paradiset som en del av sitt förfarande att befria sig från infinitetsbegränsningar, som ett sätt att möjliggöra subinfinit skapelse, även skapelse i tid och rymd. Men därav följer inte att Paradiset vore begränsat av tid och rymd, trots att universernas universum uppvisar dessa egenskaper. Paradiset existerar utan tid och har inget läge i rymden.

11:2.11 (120.3) I stora drag rymden ser ut att få sin början just under nedre Paradiset; tiden just ovanför övre Paradiset. Tiden, så som ni förstår den, är inte något som hör till paradistillvaron, fastän den centrala Öns medborgare är fullt medvetna om händelsernas icke-tidsmässiga följd. Rörelse hör inte som en naturlig del till Paradiset; den är viljebetingad. Men begreppet avstånd, även absolut avstånd, har en mycket stor betydelse då det kan tillämpas på relativa lägen i Paradiset. Paradiset är utan rymd; följaktligen är dess områden absoluta och därför användbara på många sätt bortom det dödliga sinnets fattningsförmåga.

3. Övre Paradiset

11:3.1 (120.4) På övre Paradiset finns det tre stora aktivitetssfärer: Gudomsnärvaron, Allra Heligaste Sfären och Heliga Området. Det vidsträckta område som omedelbart omger Gudomarnas närvaro är avskilt som den Allra Heligaste Sfären och är reserverad för funktionerna dyrkan, treenigande och hög andlig uppnåelse. Det finns inga materiella strukturer eller rent intellektuella skapelser inom denna zon; de skulle inte kunna existera där. Det är lönlöst för mig att börja beskriva för människans sinne den gudomliga naturen och den sköna storslagenheten i Paradisets Allra Heligaste Sfär. Denna värld är helt andlig, och ni är nästan helt materiella. En rent andlig verklighet existerar uppenbarligen inte för en rent materiell varelse.

11:3.2 (120.5) Även om det inte finns några fysiska materialisationer i det Allra Heligastes område finns det rikligt med minnen från era materiella dagar i det Heliga Landets sektorer och i det perifera Paradiset finns det ännu flera historiska områden som väcker minnen från forna tider.

11:3.3 (120.6) Det Heliga Området, det yttre eller boningsområdet, är delat i sju koncentriska zoner. Paradiset kallas ibland ”Faderns Hus”, då det är hans eviga residens, och dessa sju zoner betecknas ofta som ”Faderns Paradis-boningar”. Den inre eller första zonen bebos av Paradisets medborgare och de infödda havonabor som tillfälligt vistas i Paradiset. Den följande eller andra zonen är boningsområdet för de som har fötts i tidens och rymdens sju superuniverser. Denna andra zon är till en del underindelad i sju enorma områden: paradishemmet för de andevarelser och uppstigande skapade som härstammar från det evolutionära framåtskridandets universer. Var och en av dessa sektorer är uteslutande inriktad på välgången och framåtskridandet för personligheterna från ett enda superuniversum, men dessa utrymmen överstiger nästan oändligt de nuvarande sju superuniversernas behov.

11:3.4 (121.1) Var och en av Paradisets sju sektorer är underindelad i bostadsenheter lämpade som högkvarterslogement för en miljard glorifierade individuella arbetsgrupper. Ettusen av dessa enheter bildar en division. Etthundratusen divisioner är lika med en församling. Tio miljoner församlingar utgör en generalförsamling. En miljard generalförsamlingar gör en storenhet. Och denna stigande serie fortsätter med den andra storenheten, den tredje och så vidare ända till den sjunde storenheten. Och sju av storenheterna bildar en totalenhet, och sju totalenheter utgör en högenhet; och sålunda fortsätter den stigande serien med steg av sju genom hög, superhög, himmelsk och superhimmelsk till de suprema enheterna. Men inte ens detta fyller allt utrymme som finns att tillgå. Detta svindlande antal av boningsutrymmen i Paradiset, ett antal bortom er fattningsförmåga, fyller betydligt under en procent av det anvisade området i det Heliga Landet. Det finns fortfarande gott om rum för dem som är på väg inåt, ja även för dem som inte påbörjar sin färd till Paradiset förrän i den eviga framtiden.

4. Perifera Paradiset

11:4.1 (121.2) Den centrala Ön slutar plötsligt i periferin, men dess storlek är så enorm att denna slutvinkel är relativt omärklig inom varje begränsat område. Paradisets perifera yta upptas till en del av landnings- och avgångsfälten för olika grupper av andepersonligheter. Eftersom den ogenomströmmade rymdens zoner nästan stöter emot periferin landar alla transporter av personligheter till Paradiset i dessa regioner. Varken övre eller nedre Paradiset går att närma sig för transportsupernafer eller andra typer av rymdfarare.

11:4.2 (121.3) De Sju Härskarandarna har sina personliga makt- och auktoritetssäten på Andens sju sfärer som roterar runt Paradiset i rymden mellan Sonens lysande glober och Havonavärldarnas inre krets, men de har sitt högkvarter för kraftfokus inom Paradisets periferi. Här anger de Sju Suprema Styrkeledarnas långsamt cirkulerande närvaro lokaliseringen av de sju blixtstationerna från vilka vissa paradisenergier går ut till de sju superuniverserna.

11:4.3 (121.4) Här i perifera Paradiset finns de enorma historiska och profetiska utställningsområden, som har tilldelats Skaparsönerna och är tillägnade lokaluniverserna i tid och rymd. Det finns jämnt sju biljoner av dessa historiska reservat som nu har satts upp eller reserverats, men dessa arrangemang fyller alla tillsammans endast omkring fyra procent av den del av det perifera området som har anvisats för detta ändamål. Vi sluter oss till att dessa vidsträckta reserver tillhör skapelser som någon gång kommer att finnas bortom gränserna för de nuvarande kända och bebodda sju superuniverserna.

11:4.4 (121.5) Den del av Paradiset som har bestämts att användas av de existerande universerna är fylld endast till mellan en och fyra procent, medan det område som har anvisats för dessa aktiviteter är åtminstone en miljon gånger det som verkligen behövs för sådana ändamål. Paradiset är tillräckligt stort för att rymma en nästan oändlig skapelses aktiviteter.

11:4.5 (121.6) Men det vore fåfängt att ytterligare försöka visualisera Paradisets härligheter för er. Ni måste vänta och stiga uppåt medan ni väntar, ty i sanning: ”Intet öga har sett och intet öra har hört, och inte har det uppstått i den dödliga människans sinne, vad den Universelle Fadern har berett åt dem som överlever livet i köttet i tidens och rymdens världar.”

5. Nedre Paradiset

11:5.1 (122.1) Beträffande nedre Paradiset vet vi endast det som har uppenbarats; personligheter vistas inte där. Det har inget som helst att göra med andeintelligensernas angelägenheter; inte heller fungerar Gudomsabsolutet där. Vi har blivit informerade om att alla strömkretsar för fysisk energi och kosmisk kraft har sitt ursprung i nedre Paradiset, och att det består av följande områden:

11:5.2 (122.2) 1. Direkt under Treenighetens lokalisering, i den centrala delen av nedre Paradiset, finns den okända och ouppenbarade Infinitetens Zon.

11:5.3 (122.3) 2. Denna Zon omges omedelbart av ett namnlöst område.

11:5.4 (122.4) 3. De yttre kanterna av den undre ytan upptas av en region som främst har att göra med rymdens kraftresurs och kraft-energi. Aktiviteterna i detta vidsträckta elliptiska kraftcentrum kan inte identifieras med de kända funktionerna hos någon av trefalderna, men rymdens ursprungliga kraftladdning förefaller att vara fokuserad i detta område. Detta centrum består av tre koncentriska elliptiska zoner: Den innersta är fokuspunkten för kraft-energi-aktiviteterna i själva Paradiset; den yttersta kan möjligen identifieras med det Okvalificerade Absolutets funktioner, men vi är inte säkra på mellanzonens rymdfunktioner.

11:5.5 (122.5) Den inre zonen i detta kraftcentrum tycks verka som ett jättelikt hjärta vars pulsering leder strömmar till den fysiska rymdens yttersta gränser. Det leder och modifierar kraftenergier men driver knappast fram dem. Urkraftens verklighetsnärvarotryck är definitivt större vid paradiscentrets norra ände än i de södra regionerna; detta är en enhälligt registrerad skillnad. Rymdens moderkraft ser ut att flyta in i söder och ut i norr genom verkan av något okänt cirkulationssystem som handhar spridningen av denna grundform av kraft-energi. Då och då noteras också skillnader i de öst-västliga trycken. De krafter som utgår från denna zon reagerar inte på den observerbara fysiska gravitationen, men de lyder alltid paradisgravitationen.

11:5.6 (122.6) Mellanzonen i kraftcentret omger omedelbart detta område. Denna mellanzon förefaller att vara statisk utom att den utvidgas och sammandras genom tre serier av aktiviteter. Den minsta av dessa pulseringar sker i öst-västlig riktning, den följande i nord-sydlig riktning, medan den största fluktuationen sker i varje riktning, en allmän utvidgning och sammandragning. Detta mellanområdes funktion har aldrig blivit verkligt klarlagd, men den måste ha någonting att göra med ömsesidig anpassning mellan den inre och den yttre zonen i kraftcentret. Många tror att mellanzonen är kontrollmekanismen för mellanrymden eller de tysta zoner som åtskiljer de på varandra följande rymdnivåerna i totaluniversum, men det finns inte några bevis eller någon uppenbarelse som stöd för detta. Denna slutledning härrör från kunskapen om att detta mellanområde på något sätt är relaterat till den ogenomströmmade rymdens mekanism i totaluniversum.

11:5.7 (122.7) Den yttre zonen är den största och aktivaste av de tre koncentriska och elliptiska bältena av oidentifierad rymdpotential. Detta område är säte för otroliga aktiviteter, den centrala kretsloppspunkten för strömmar som går ut i rymden i varje riktning till de yttersta gränserna för de sju superuniverserna och vidare för att sprida sig över hela den yttre rymdens enorma och ofattbara domäner. Denna rymdnärvaro är helt och hållet opersonlig trots att den på något oavslöjat sätt ser ut att indirekt reagera för de infinita Gudomarnas vilja och påbud när dessa verkar som Treenighet. Detta tros vara det centrala fokuset, paradiscentret, för det Okvalificerade Absolutets rymdnärvaro.

11:5.8 (123.1) Alla former av kraft och alla faser av energi ser ut att gå i strömkretsar; de cirkulerar överallt i universum och återvänder enligt bestämda rutter. Men strömmarna i det Okvalificerade Absolutets aktiverade zon förefaller att vara antingen utgående eller inkommande — aldrig båda samtidigt. Denna yttre zon pulserar i tidsålderslånga cykler av gigantiska proportioner. Under litet mera än en miljard Urantia-år går detta centrums rymdkraft ut; därefter kommer den in under en lika lång tid. Och detta centrums manifestationer av rymdkraft är universella; de sträcker sig ut genom hela den genomströmbara rymden.

11:5.9 (123.2) All fysisk kraft, energi och materia är ett. All kraft-energi utgår ursprungligen från nedre Paradiset och återvänder slutligen dit efter fullbordat kretslopp i rymden. Men energierna och de materiella strukturerna i universernas universum härstammar inte alla från nedre Paradiset i den form de nu framträder i; rymden är skötet för flera former av materia och förmateria. Fast den yttre zonen i Paradisets kraftcentrum är källan till rymdenergier får rymden inte sin upprinnelse där. Rymd är inte kraft, energi eller styrka. Inte heller är denna zons pulseringar orsaken till rymdandningen, men zonens inkommande och utgående faser är synkroniserade med rymdens två miljarder långa cykler av utvidgning och sammandragning.

6. Rymdens andning

11:6.1 (123.3) Vi känner inte den verkliga mekanismen bakom rymdens andning; vi endast observerar att all rymd turvis sammandras och utvidgas. Denna andning påverkar både den horisontala utsträckningen av den genomströmmade rymden och de vertikala utsträckningarna av den ogenomströmmade rymden som existerar i de väldiga rymdreservoarerna ovan- och nedanför Paradiset. Då ni försöker föreställa er volymkonturerna av dessa rymdreservoarer kan ni kanske tänka på ett timglas.

11:6.2 (123.4) Då universerna i den horisontala utsträckningen av den genomströmmade rymden expanderar, sammandras reservoarerna i den vertikala utsträckningen av den ogenomströmmade rymden och vice versa. Den genomströmmade och den ogenomströmmade rymden flyter samman strax under nedre Paradiset. Båda typerna av rymd flyter där igenom de omvandlande regleringskanalerna som förändrar genomströmbar rymd till ogenomströmbar och vice versa inom de kosmiska cyklerna av sammandragning och utvidgning.

11:6.3 (123.5) ”Ogenomströmmad” rymd betyder: ogenomströmmad av de krafter, energier, makter och närvaron som man vet existerar i den genomströmmade rymden. Vi vet inte om den vertikala (reservoar-) rymden är bestämd att alltid verka som motvikt till den horisontala (universum-) rymden; vi vet inte om det finns en skapande avsikt beträffande den ogenomströmmade rymden; vi vet verkligen mycket litet om rymdreservoarerna, endast att de existerar och att de ser ut att balansera upp rymdens cykler av utvidgning och sammandragning i universernas universum.

11:6.4 (123.6) Rymdandningens cykler omfattar i vardera fasen något över en miljard Urantia-år. Under den ena fasen expanderar universerna; under följande fas sammandras de. Den genomströmmade rymden närmar sig nu mitten av den expanderande fasen, medan den ogenomströmmade rymden närmar sig mitten av den sammandragande fasen, och vi har informerats om att de båda rymdutsträckningarnas yttersta gränser nu befinner sig, teoretiskt sett, ungefär lika långt från Paradiset. Reservoarerna av ogenomströmmad rymd sträcker sig nu vertikalt ovanför övre Paradiset och nedanför nedre Paradiset alldeles lika långt som universums genomströmmade rymd sträcker sig horisontalt ut från perifera Paradiset ända till slutet av och rentav utöver den yttre rymdens fjärde nivå.

11:6.5 (124.1) Under en miljard Urantia-år sammandrar sig rymdreservoarerna, medan totaluniversum och hela den horisontala rymdens kraftaktiviteter expanderar. Det fordras sålunda något över två miljarder Urantia-år för att fullborda hela expansions- och kontraktionscykeln.

7. Paradisets rymdfunktioner

11:7.1 (124.2) Rymden existerar inte på någon av Paradisets ytor. Om man ”såg” rakt upp från Paradisets övre yta skulle man inte ”se” någonting annat än utgående eller inkommande ogenomströmmad rymd, just nu inkommande. Rymden vidrör inte Paradiset; endast de lugna mellanrymdzonerna kommer i kontakt med den centrala Ön.

11:7.2 (124.3) Paradiset är i själva verket det orörliga centret för de relativt lugna zoner som existerar mellan den genomströmmade och den ogenomströmmade rymden. Geografiskt förefaller dessa zoner att vara en relativ utvidgning av Paradiset, men det finns sannolikt en viss rörelse i dem. Vi vet mycket litet om dem, men vi observerar att dessa zoner av minskad rymdrörelse skiljer åt den genomströmmade och den ogenomströmmade rymden. Liknande zoner existerade en gång mellan den genomströmmade rymdens nivåer, men de är numera mindre lugna.

11:7.3 (124.4) Ett vertikalt tvärsnitt av den totala rymden skulle i någon mån påminna om ett malteserkors, med de horisontala armarna representerande den genomströmmade (universum-) rymden och de vertikala armarna representerande den ogenomströmmade (reservoar-) rymden. Områdena mellan de fyra armarna skulle skilja åt dem i viss mån såsom mellanrymdzonerna skiljer åt genomströmmad och ogenomströmmad rymd. Dessa lugna mellanrymdzoner blir allt vidare ju större avståndet till Paradiset blir, och till slut omfattar de gränserna för hela rymden och inkapslar helt och hållet både rymdreservoarerna och den genomströmmade rymdens hela horisontala utsträckning.

11:7.4 (124.5) Rymden är varken ett subabsolut tillstånd inom, eller närvaron av, det Okvalificerade Absolutet, inte heller är den en funktion av den Ultimate. Den är en utgivning från Paradiset, och storuniversums rymd och alla de yttre regionernas rymd tros i själva verket vara genomströmmade av det Okvalificerade Absolutets förstadiemässiga kraftresurs i rymden. Från närheten av perifera Paradiset sträcker sig denna genomströmmade rymd horisontalt ut genom den fjärde rymdnivån och bortom totaluniversums periferi, men hur långt bortom vet vi inte.

11:7.5 (124.6) Om ni föreställer er ett finit men väldigt stort V-format plan placerat i rät vinkel mot både den övre och den nedre ytan av Paradiset, med sin spets nästan berörande perifera Paradiset, och sedan visualiserar detta plan i elliptisk rörelse runt Paradiset, så skulle dess rotation i stort sett ange volymen av den genomströmmade rymden.

11:7.6 (124.7) Den horisontala rymden har en övre och en nedre gräns angående varje given punkt i universerna. Om man kunde röra sig tillräckligt långt i rät vinkel mot Orvontons plan, antingen uppåt eller nedåt, skulle man till slut möta den övre eller nedre gränsen av den genomströmmade rymden. Inom totaluniversums kända dimensioner går dessa gränser alltmer ifrån varandra ju längre avståndet från Paradiset blir; rymden blir tjockare, och den tjocknar något snabbare än skapelseplanet, universerna.

11:7.7 (125.1) De relativt lugna zonerna mellan rymdnivåerna, såsom den som skiljer de sju superuniverserna från den yttre rymdens första nivå, är enorma elliptiska regioner av dämpade rymdaktiviteter. Dessa zoner skiljer åt de vidsträckta galaxer som i ordnat följe löper runt Paradiset. Ni kan visualisera yttre rymdens första nivå, där otaliga universer nu håller på att bildas, som ett vidsträckt följe av galaxer kretsande runt Paradiset, avgränsad upptill och nedtill av de dämpade mellanrymdzonerna och vid sin inre och yttre kant avgränsad av de relativt lugna rymdzonerna.

11:7.8 (125.2) En rymdnivå fungerar sålunda som en elliptisk region av rörelse omgiven på alla sidor av relativ orörlighet. Sådana förhållanden mellan rörelse och stillastående bildar en krökt rymdbana av minskat motstånd till rörelse, och den följs universellt av den kosmiska kraften och emergenta energin på deras eviga kretslopp runt Paradisön.

11:7.9 (125.3) Denna alternerande zonindelning av totaluniversum, i förening med den alternerande strömmen av galaxerna medurs och moturs, är en faktor vid stabiliseringen av den fysiska gravitationen avsedd att förhindra gravitationstrycket att stiga så högt att det skulle leda till upplösande och skingrande aktiviteter. Ett sådant arrangemang motverkar gravitationen och fungerar som en broms vid hastigheter som annars vore farliga.

8. Paradisgravitationen

11:8.1 (125.4) Gravitationens ofrånkomliga dragning håller effektivt alla världar i alla universer i hela rymden i sitt grepp. Gravitationen är det alltomfattande greppet av Paradisets fysiska närvaro. Gravitationen är den allsmäktiga tråd på vilken de glittrande stjärnorna, de flammande solarna och de snurrande sfärerna är upphängda och bildar den universella fysiska utsmyckningen av den evige Guden, som är allting, fyller allting och i vilken allting innehålls.

11:8.2 (125.5) Centrum och fokus för den absoluta materiella gravitationen är Paradisön, kompletterad av de mörka gravitationskropparna som kretsar runt Havona och balanserad av de övre och nedre rymdreservoarerna. Alla kända utflöden från nedre Paradiset reagerar utan undantag och ofelbart på det centrala gravitationsdraget som påverkar de ändlösa strömkretsarna i de elliptiska rymdnivåerna i totaluniversum. Varje känd form av kosmisk verklighet har tidsåldrarnas böjning, cirkelns trend och den stora ellipsens svängning.

11:8.3 (125.6) Rymden reagerar inte på gravitationen, men den håller gravitationen i jämvikt. Utan rymdens dämpande effekt skulle explosioner i rymden stöta iväg omgivande rymdkroppar. Den genomströmmade rymden utövar även en inverkan på gravitationen som motverkar den fysiska eller lineära gravitationen; rymden kan i själva verket neutralisera denna gravitationsinverkan även om den inte kan fördröja den. Absolut gravitation är paradisgravitation. Lokal eller lineär gravitation hänför sig till energins eller materiens elektriska stadium; den verkar inom centraluniversum, inom superuniverserna och de yttre universerna, där lämplig materialisation än har ägt rum.

11:8.4 (125.7) De talrika formerna av kosmisk kraft, fysisk energi, universumstyrka och olika materialisationer avslöjar tre allmänna, fast inte helt perfekt avgränsade stadier av reaktion på paradisgravitationen:

11:8.5 (126.1) 1. Förgravitationsstadierna (kraft). Detta är det första steget i individualiseringen av rymdens kraftresurs till förenergiformerna av kosmisk kraft. Detta stadium motsvarar begreppet om rymdens ursprungliga kraftladdning, stundom kallad ren energi eller segregata.

11:8.6 (126.2) 2. Gravitationsstadierna (energi). Denna modifikation av rymdens kraftladdning åstadkoms av den verksamhet som Paradisets kraftorganisatörer ansvarar för. Den anger uppkomsten av energisystem som reagerar på dragningen från paradisgravitationen. Denna emergenta energi är ursprungligen neutral, men efter ytterligare omvandlingar uppvisar den så kallade negativa och positiva egenskaper. Vi kallar dessa stadier ultimata.

11:8.7 (126.3) 3. Eftergravitationsstadierna (universumstyrka). På detta stadium visar energi-materian respons på lineära gravitationens kontroll. I centraluniversumet är dessa fysiska system trefaldiga organisationer kända som triata. De är de superstyrkefulla modersystemen till skapelserna i tid och rymd. Superuniversernas fysiska system mobiliseras av Universums Styrkeledare och deras medarbetare. Dessa materiella organisationer är tvåfaldiga till sin uppbyggnad, och de är kända som gravita. De mörka gravitationskropparna som kretsar runt Havona är varken triata eller gravita, och deras dragningskraft avslöjar bägge formerna av fysisk gravitation: lineär och absolut.

11:8.8 (126.4) Rymdens kraftresurs är inte underkastad interaktion med någon form av gravitation. Denna primära utgivning från Paradiset är inte en aktual nivå av verklighet, men den är ett förstadium till alla relativa, funktionella icke-ande-realiteter — alla manifestationer av kraft-energi och organiseringen av styrka och materia. Rymdens kraftresurs är en term som är svår att definiera. Därmed menas inte något förstadium till rymden; dess betydelse borde förmedla idén om resurser och potentialer som existerar i rymden. Den kan i stort sett uppfattas som inkluderande alla de absoluta inflytelser och potentialer som utgår från Paradiset och bildar det Okvalificerade Absolutets rymdnärvaro.

11:8.9 (126.5) Paradiset är det absoluta ursprunget till och det eviga fokuset för all energi-materia i universernas universum. Det Okvalificerade Absolutet är uppenbararen, regulatorn och förvararen av det som har Paradiset som sitt ursprung och upphov. Det Okvalificerade Absolutets universella närvaro ser ut att motsvara uppfattningen om en potentiell infinitet av gravitationsutsträckning, en elastisk spänning av paradisnärvaro. Denna uppfattning hjälper oss att förstå varför allting dras inåt mot Paradiset. Illustrationen är grov men icke desto mindre nyttig. Den förklarar också varför gravitationen alltid helst verkar i det plan som är vinkelrätt mot massan, ett fenomen som antyder Paradisets och de omgivande skapelsernas olika dimensioner.

9. Det unika Paradiset

11:9.1 (126.6) Paradiset är unikt däri att det är det primära ursprungets värld och bestämmelsens slutliga mål för alla andepersonligheter. Fastän det är sant att inte alla av de lägre andevarelserna i lokaluniverserna är omedelbart bestämda för Paradiset förblir Paradiset dock målet för alla övermateriella personligheters längtan.

11:9.2 (126.7) Paradiset är infinitetens geografiska centrum; det är inte en del av den universella skapelsen, inte ens en egentlig del av det eviga Havona-universumet. Vi talar vanligen om den centrala Ön som om den hörde till det gudomliga universumet, men det gör den i själva verket inte. Paradiset är en evig och exklusiv existens.

11:9.3 (127.1) I den förgångna evigheten när den Universelle Fadern uttryckte sitt andejag som en infinit personlighet i den Evige Sonens varelse, uppenbarade han samtidigt infinitetspotentialen i sitt icke-personliga jag som Paradiset. Det icke-personliga och icke-andliga Paradiset förefaller att ha varit den oundvikliga följden av Faderns vilja och handling som gjorde den Ursprunglige Sonen evig. Sålunda projicerade Fadern verkligheten i två aktuala faser: den personliga, och den icke-personliga; den andliga och den icke-andliga. Spänningen mellan dem gav inför Faderns och Sonens vilja till handling upphov till Samverkaren och centraluniversumet av materiella världar och andliga varelser.

11:9.4 (127.2) När verkligheten differentieras i det personliga och det icke-personliga (den Evige Sonen och Paradiset) är det knappast riktigt att kalla det som är icke-personligt för ”Gudom”, såvida man inte anger någon närmare bestämning. Energin och de materiella följderna av Gudomens handlande kunde knappast kallas Gudom. Gudomen kan förorsaka mycket som inte är Gudom, och Paradiset är inte Gudom; inte heller är det medvetet, så som den dödliga människan någonsin skulle kunna förstå denna term.

11:9.5 (127.3) Paradiset är inte upphovet till någon varelse eller något levande väsen; det är inte en skapare. Personlighet och förhållanden mellan sinne och ande är överförbara, men inte mönster. Mönstren är aldrig återspeglingar; de är duplikat — reproduktioner. Paradiset är mönstrens absolut; Havona är ett uttryck i aktualheten för dessa potentialer.

11:9.6 (127.4) Guds residens är centralt och evigt, lysande och idealiskt. Hans hem är det sköna mönstret för alla högkvartersvärldar i universum; och centraluniversumet som direkt omger hans boning är mönstret för alla universer i deras ideal, organisation och slutliga bestämmelse.

11:9.7 (127.5) Paradiset är det universella högkvarteret för alla personlighetsaktiviteter och ursprungscentret för alla kraft-rymd- och energimanifestationer. Allting som har funnits, nu finns eller ännu skall finnas, har kommit, kommer nu eller skall komma fram från detta centrala residens för de eviga Gudarna. Paradiset är centret för all skapelse, ursprunget för all energi och platsen för det primära upphovet till alla personligheter.

11:9.8 (127.6) När allt kommer omkring är det viktigaste när det gäller Paradiset för de dödliga det faktum att denna den Universelle Faderns perfekta boning är den verkliga och avlägsna bestämmelsen för de odödliga själarna i Guds dödliga och materiella Söner, de uppstigande skapade varelserna i de evolutionära världarna i tid och rymd. Varje dödlig som känner Gud och som har omfattat livsuppgiften att göra Faderns vilja har redan påbörjat den långa, långa paradisfärden av strävan efter gudomlighet och uppnåelse av fulländning. Och när en sådan från djuren härstammande varelse står, så som otaliga nu står, inför Gudarna i Paradiset efter att ha stigit upp från de ringa sfärerna i rymden, så representerar en sådan bragd realiteten av en andlig förvandling som närmar sig suprematetens gränser.

11:9.9 (127.7) [Framfört av en Visdomens Fulländare, bemyndigad för uppgiften av Dagarnas Forna i Uversa]

Kapitel 12 - Universernas universum

Urantiaboken

Kapitel 12

Universernas universum

12:0.1 (128.1) DEN ENORMA storleken av den Universelle Faderns vittomfattande skapelse är helt bortom den finita föreställningsförmågan. Totaluniversums väldiga omfattning sätter uppfattningsförmågan på prov till och med när det gäller en varelse av min klass. Men det dödliga sinnet kan läras mycket om universernas plan och anordning; det är möjligt för er att veta någonting om deras fysiska organisation och beundransvärda administration; ni kan lära er mycket om de olika grupperna av förståndsvarelser som bebor tidens sju superuniverser och evighetens centraluniversum.

12:0.2 (128.2) I princip, med andra ord till sin eviga potential, uppfattar vi den materiella skapelsen som infinit, emedan den Universelle Fadern aktualt är infinit, men då vi studerar och observerar den totala materiella skapelsen vet vi att den i varje givet ögonblick i tiden är begränsad, fastän den för ert finita sinne är förhållandevis obegränsad, praktiskt taget ändlös.

12:0.3 (128.3) Vi är övertygade på basis av våra studier av fysisk lag och observationer av stjärnområdena att den infinite Skaparen inte ännu är manifesterad i sitt slutliga kosmiska uttryck, att mycket av den Infinites kosmiska potential ännu är innesluten i sig själv och ouppenbarad. För skapade varelser kunde totaluniversum förefalla nästan oändligt, men det är långt ifrån färdigt; den materiella skapelsen har fortfarande sina fysiska gränser, och den erfarenhetsmässiga uppenbarelsen av det eviga syftet pågår ännu.

1. Totalauniversums rymdnivåer

12:1.1 (128.4) Universernas universum är inte ett oändligt plan, en obegränsad kub eller en gränslös cirkel; det har definitivt sina dimensioner. De lagar som gäller den fysiska organisationen och administrationen bevisar slutgiltigt att hela den vidsträckta ansamlingen av kraft-energi och materia-styrka i sista hand fungerar som en rymdenhet, som en organiserad och koordinerad helhet. Den materiella skapelsens observerbara beteende utgör bevis för att det fysiska universumet har definitiva gränser. Det slutliga beviset för att universum har en omkrets och är begränsat erbjuder det för oss kända faktum att alla former av grundenergi alltid kretsar runt längs den krökta vägen i totaluniversums rymdnivåer i lydnad till paradisgravitationens oupphörliga och absoluta dragning.

12:1.2 (128.5) De på varandra följande rymdnivåerna i totaluniversum utgör den genomströmmade rymdens huvudsakliga indelningsområden — den totala skapelsen, den organiserade och delvis bebodda, eller den som ännu skall organiseras och bebos. Om totaluniversum inte vore en serie elliptiska rymdnivåer av minskat rörelsemotstånd, alternerande med zoner av relativt lugn, fattar vi att en del av de kosmiska energierna skulle observeras skjuta iväg på en infinit färd, på en rätlinjig väg in i den spårlösa rymden; men vi finner aldrig att kraft, energi eller materia skulle bete sig sålunda; alltid svänger de runt, alltid i svängning framåt längs spåren i rymdens stora strömkretsar.

12:1.3 (129.1) Utgående från Paradiset genom den horisontala utsträckningen av den genomströmmade rymden existerar totaluniversum i sex koncentriska ellipser, rymdnivåerna som kretsar kring den centrala Ön:

12:1.4 (129.2) 1. Centraluniversumet — Havona.

12:1.5 (129.3) 2. De sju superuniverserna

12:1.6 (129.4) 3. Yttre rymdens första nivå.

12:1.7 (129.5) 4. Yttre rymdens andra nivå.

12:1.8 (129.6) 5. Yttre rymdens tredje nivå.

12:1.9 (129.7) 6. Yttre rymdens fjärde och yttersta nivå.

12:1.10 (129.8) Havona, centraluniversumet, är inte en tidsskapelse; det är en evig existens. Detta universum utan begynnelse och utan slut består av en miljard sublimt perfekta sfärer som är omgivna av enorma mörka gravitationskroppar. I centrum av Havona finns den stationära och absolut stabiliserade Paradisön omgiven av sina tjugoen satelliter. På grund av den enorma massan i de mörka gravitationskroppar som kretsar runt centraluniversumets periferi överstiger massainnehållet i denna centrala skapelse betydligt den totala kända massan i alla sju sektorer av storuniversum.

12:1.11 (129.9) Paradis-Havona-systemet, det eviga universumet som kretsar kring den eviga Ön, bildar den fullkomliga och eviga kärnan i totaluniversum; alla sju superuniverser och alla regioner i yttre rymden kretsar i bestämda banor kring den centrala ansamlingen av paradissatelliter och havonasfärer.

12:1.12 (129.10) De sju superuniverserna är inte primära fysiska system; ingenstans delar deras gränser en familj av nebulosor, inte heller korsar de ett lokaluniversum, en primär skapande enhet. Varje superuniversum är helt enkelt en geografisk rymdgruppering omfattande ungefär en sjundedel av den organiserade och delvis bebodda skapelsen som har tillkommit efter Havona, och vart och ett av dem innesluter ungefär lika stort antal lokala universer och omfattar ungefär lika mycket rymd. Nebadon, ert lokaluniversum, är en av de nyare skapelserna i Orvonton, det sjunde superuniversumet.

12:1.13 (129.11) Storuniversum är den nuvarande organiserade och bebodda skapelsen. Det består av de sju superuniverserna, med en sammanlagd evolutionär potential om cirka sju biljoner bebodda planeter, den centrala skapelsens eviga sfärer inte medräknade. Men denna preliminära uppskattning innehåller inte arkitektoniska administrativa sfärer, inte heller inkluderar den grupper av utanför liggande oorganiserade universer. Storuniversums nuvarande skrovliga kant, dess ojämna och ofärdiga periferi, tillsammans med hela den astronomiska planens väldigt ofärdiga tillstånd, får våra stjärnforskare att tro att även de sju superuniverserna tills vidare är ofullbordade. Då vi rör oss inifrån, från det gudomliga centret utåt i vilken riktning som helst kommer vi slutligen till de yttre gränserna av den organiserade och bebodda skapelsen; vi kommer till storuniversums yttre gränser. Och det är nära denna yttre gräns, i ett avlägset hörn av en sådan magnifik skapelse, som ert lokala händelserika universum finns.

12:1.14 (129.12) Yttre rymdens nivåer. Långt ut i rymden, på ett enormt avstånd från de sju bebodda superuniverserna, håller vidsträckta och otroligt häpnadsväckande strömkretsar av kraft och materialiserande energier på att samlas. Mellan de sju superuniversernas energikretsar och detta jättelika yttre bälte av kraftaktivitet finns en förhållandevis lugn rymdzon, som varierar i bredd men i medeltal är omkring fyrahundratusen ljusår. Dessa rymdzoner är fria från stjärndamm, kosmisk dimma. Våra utforskare av dessa fenomen är osäkra på vilken exakt status de rymdkrafter har som finns i denna relativt lugna zon som omger de sju superuniverserna. Men omkring en halv miljon ljusår bortom det nuvarande storuniversums periferi observerar vi början av en zon med en otrolig energiaktivitet som tilltar i volym och intensitet under mer än tjugofem miljoner ljusår. Dessa enorma hjul av energiuppladdande krafter är belägna på yttre rymdens första nivå, ett sammanhängande bälte av kosmisk aktivitet som omger hela den kända, organiserade och bebodda skapelsen.

12:1.15 (130.1) Ännu större aktiviteter förekommer bortom dessa regioner, ty fysikerna i Uversa har funnit de första bevisen för kraftmanifestationer mer än femtio miljoner ljusår bortom den yttersta utsträckningen av fenomenen på yttre rymdens första nivå. Dessa aktiviteter förebådar otvivelaktigt organiserandet av de materiella skapelserna på yttre rymdens andra nivå i totaluniversum.

12:1.16 (130.2) Centraluniversumet är evighetens skapelse; de sju superuniverserna är skapelser i tiden; de fyra yttre rymdens nivåer är otvivelaktigt bestämda att eventuera och evolvera skapelsens ultimatet. Och det finns de som hävdar att den Infinite aldrig kan komma till fullt uttryck annat än i infiniteten; och därför postulerar de en ytterligare och ouppenbarad skapelse bortom yttre rymdens fjärde och yttersta nivå, ett möjligen ständigt expanderande, aldrig upphörande infinitetens universum. I teorin vet vi inte hur man skulle kunna begränsa vare sig Skaparens infinitet eller skapelsens potentiella infinitet, men så som det existerar och administreras anser vi att totaluniversum har sina gränser, att det är definitivt avgränsat och vid sina yttre kanter gränsar till öppna rymden.

2. Det Okvalificerade Absolutets domäner

12:2.1 (130.3) När astronomerna på Urantia genom sina allt starkare teleskop skådar in i yttre rymdens hemlighetsfulla vidder och ser där den förvånansvärda evolutionen av nästan otaliga fysiska universer, borde de inse att de iakttar ett mäktigt fullföljande av de outgrundliga planerna som har uppgjorts av Totaluniversums Arkitekter. Det är sant att vi har bevis som antyder närvaron av vissa inflytelser från Paradispersonligheter här och var bland de vidsträckta manifestationerna av energi som nu kännetecknar dessa yttre regioner, men sett ur en vidare synvinkel anses det allmänt att de rymdregioner som sträcker sig bortom de yttre gränserna för de sju superuniverserna utgör det Okvalificerade Absolutets domäner.

12:2.2 (130.4) Även om människan med blotta ögat kan se endast två eller tre nebulosor utanför gränserna för superuniversumet Orvonton, avslöjar era teleskop bokstavligen miljoner och åter miljoner av dessa fysiska universer som håller på att bildas. De flesta stjärnområden som kan ses vid sökandet med era nuvarande teleskop är i Orvonton, men med hjälp av fotograferingstekniken tränger de större teleskopen långt bortom storuniversums gränser in i yttre rymdens domäner, där otaliga universer håller på att organiseras. Och det finns ytterligare andra miljoner universer bortom räckvidden för era nuvarande instrument.

12:2.3 (130.5) I en inte avlägsen framtid kommer nya teleskop att avslöja för Urantia-astronomernas förundrande blickar inte mindre än 375 miljoner nya galaxer i yttre rymdens avlägsna vidder. Samtidigt kommer dessa starkare teleskop att avslöja att många universumöar, vilka tidigare troddes existera i yttre rymden, i själva verket är en del av Orvontons galaktiska system. De sju superuniverserna växer fortfarande; periferin bortom vart och ett av dem expanderar gradvis; nya nebulosor stabiliseras och organiseras ständigt; och några av de nebulosor som Urantia-astronomerna anser ligga utanför galaxen är i verkligheten på Orvontons ytterkant och färdas tillsammans med oss.

12:2.4 (131.1) Stjärnforskarna i Uversa har lagt märke till att storuniversum är omgivet av förstadierna till en serie stjärn- och planetgrupperingar som helt omger den nuvarande bebodda skapelsen i form av koncentriska ringar av yttre universer på universer. Fysikerna i Uversa kalkylerar att energin och materien i dessa yttre och okartlagda regioner redan många gånger överstiger den totala materiella massan och energiladdningen innesluten i de sju superuniverserna. Vi har informerats om att metamorfosen av kosmisk kraft på dessa yttre rymdnivåer är en funktion som Paradisets kraftorganisatörer står för. Vi vet också att dessa krafter är ett förstadium till de fysiska energier som för närvarande aktiverar storuniversum. Orvontons styrkeledare har emellertid ingenting att göra med dessa avlägsna världar, inte heller kan man urskilja att energirörelserna i dem skulle vara i kontakt med styrkekretsarna i de organiserade och bebodda skapelserna.

12:2.5 (131.2) Vi vet mycket litet om betydelsen av dessa ofantliga fenomen i yttre rymden. En större framtida skapelse håller på att formas. Vi kan iaktta dess väldighet, vi kan urskilja dess utsträckning och förnimma dess majestätiska dimensioner, men i övrigt vet vi inte mycket mera om dessa världar än astronomerna på Urantia. Så vitt vi vet finns det inga materiella varelser av människoklass, inga änglar eller andra andevarelser i denna yttre ring av nebulosor, solar och planeter. Detta avlägsna område ligger utanför superuniversernas regeringars jurisdiktion och administration.

12:2.6 (131.3) Överallt i Orvonton tror man att en ny typ av skapelse håller på att ta form, en klass av universer bestämda att bli scenen för de framtida aktiviteterna av den Finalitkår som håller på att samlas; och om våra antaganden är rätta, då kan den ändlösa framtiden för er ha i beredskap samma slags förtrollande skådespel som det ändlösa förgångna visade för era överordnade och föregångare.

3. Universell gravitation

12:3.1 (131.4) Alla former av kraft-energi — materiella, sinnesmässiga eller andliga — är på samma sätt underkastade de grepp, den universella närvaron som vi kallar gravitation. Personligheten reagerar också på gravitation — på Faderns exklusiva strömkrets; men fast denna strömkrets är exklusiv för Fadern är han inte utestängd från de andra strömkretsarna; den Universelle Fadern är infinit och verkar över alla fyra strömkretsar för absolut gravitation i totaluniversum:

12:3.2 (131.5) 1. Den Universelle Faderns personlighetsgravitation.

12:3.3 (131.6) 2. Den Evige Sonens andegravitation.

12:3.4 (131.7) 3. Samverkarens sinnesgravitation.

12:3.5 (131.8) 4. Paradisöns kosmiska gravitation.

12:3.6 (131.9) Dessa fyra strömkretsar är inte relaterade till kraftcentret i nedre Paradiset; de är varken kraft, energi, eller styrkeströmkretsar. Det är absoluta närvaro-kretsar och likt Gud oberoende av tid och rymd.

12:3.7 (132.1) I detta sammanhang är det intressant att notera vissa observationer som har gjorts av gravitationsforskarnas kår i Uversa under de senaste årtusendena. Denna arbetsgrupp av experter har kommit fram till följande slutsatser beträffande de olika gravitationssystemen i totaluniversum:

12:3.8 (132.2) 1. Fysisk gravitation. Efter att ha uppgjort en beräkning av summan av den totala kapaciteten av hela den fysiska gravitationen i storuniversum, har arbetsgruppen mödosamt utfört en jämförelse av detta resultat med den beräknade totala nu verkande närvaron av absolut gravitation. Dessa kalkyler anger att den totala gravitationsverkan på storuniversum är en mycket liten del av Paradisets beräknade gravitationsdragning, beräknad på basis av i vilken utsträckning universummateriens fysiska grundenheter reagerar på gravitationen. Dessa undersökningar når fram till den förbluffande slutsatsen att centraluniversumet och de omgivande sju superuniverserna för närvarande använder endast omkring fem procent av den aktiva verkan av den absoluta gravitationen i Paradisets grepp. Med andra ord: för närvarande är cirka nittiofem procent av den från Paradisön utgående aktiva verkan av den kosmiska gravitationen, beräknad enligt denna totalitetsteori, engagerad i att kontrollera materiella system bortom gränserna för de nuvarande organiserade universerna. Alla dessa beräkningar avser absolut gravitation; lineär gravitation är ett ömsesidigt verkande fenomen och kan beräknas endast om man känner den aktuala paradisgravitationen.

12:3.9 (132.3) 2. Andlig gravitation. Med samma förfarande av jämförande uppskattning och beräkning har dessa forskare utforskat den nuvarande reaktionskapaciteten i den andliga gravitationen och, i samarbete med Ensamma Budbärare och andra andepersonligheter, har kommit fram till totalsumman av det Andra Ursprungets och Centrets aktiva andegravitation. Och det är mycket lärorikt att notera att de finner ungefär samma värde för den aktuala och verksamma närvaron av andegravitation i storuniversum som de postulerar för den nuvarande totala aktiva andegravitationen. Med andra ord: för närvarande kan den Evige Sonens praktiskt taget hela andegravitation, beräknad enligt denna totalitetsteori, iakttas såsom verkande i storuniversum. Om dessa resultat är tillförlitliga kan vi dra den slutsatsen att de universer som nu evolverar i yttre rymden vid denna tid är helt icke-andliga. Om detta är sant skulle det på ett tillfredsställande sätt förklara varför andebegåvade varelser har så litet eller ingen information om dessa vidsträckta energimanifestationer, utom att de känner till deras fysiska existens.

12:3.10 (132.4) 3. Sinnesgravitation. Enligt dessa samma principer för jämförande beräkning har dessa experter tagit sig an problemet med sinnesgravitationens närvaro och reaktion. Uppskattningens sinnesenhet erhölls genom att ta medeltalet av tre materiella och tre andliga typer av mentalitet, fastän den sinnestyp som styrkeledarna och deras medarbetare har visade sig vara en störande faktor i strävan att nå fram till en basenhet för uppskattning av sinnesgravitation. Det fanns föga hinder för uppskattningen av den nuvarande kapaciteten hos det Tredje Ursprunget och Centret för sinnesgravitationsverksamhet i enlighet med denna totalitetsteori. Fastän resultaten i detta fall inte är lika övertygande som vid uppskattningarna av den fysiska gravitationen och andegravitationen är de, sedda som jämförelse, mycket lärorika, rentav fängslande. Dessa utforskare drar den slutsatsen att omkring åttiofem procent av sinnesgravitationsreaktionen på Samverkarens intellektuella dragning har sitt ursprung i det existerande storuniversum. Detta skulle antyda möjligheten att sinnesaktiviteter är involverade i samband med de observerbara fysiska aktiviteter som nu pågår överallt i yttre rymdens områden. Även om denna uppskattning sannolikt är långt ifrån helt rätt överensstämmer den i princip med vår tro att intelligenta kraftorganisatörer för närvarande är sysselsatta med att styra evolutionen av universer på rymdnivåerna bortom de nuvarande yttre gränserna för storuniversum. Vilken natur denna postulerade intelligens än har, så reagerar den uppenbarligen inte på andegravitation.

12:3.11 (133.1) Men alla dessa beräkningar är i bästa fall uppskattningar baserade på lagar som antas existera. Vi menar att de är ganska tillförlitliga. Även om det fanns några få andevarelser i yttre rymden skulle deras kollektiva närvaro inte märkbart inverka på kalkyler som involverar sådana enorma mätningar.

12:3.12 (133.2) Personlighetsgravitationen kan inte beräknas. Vi känner igen denna strömkrets, men vi kan inte mäta vare sig kvalitativa eller kvantitativa realiteter som reagerar för den.

4. Rymd och rörelse

12:4.1 (133.3) Alla enheter av kosmisk energi är stadda i primär rotation, engagerade i att utföra sin uppgift medan de löper runt sin universella bana. Rymdens universer och deras delsystem och -världar är alla roterande sfärer som rör sig längs de ändlösa kretsarna i totaluniversums rymdnivåer. Absolut ingenting är stationärt i hela totaluniversum förutom själva centrum av Havona, den eviga Paradisön, centrum för gravitationen.

12:4.2 (133.4) Det Okvalificerade Absolutet är funktionellt begränsat till rymden, men vi är inte lika säkra på detta Absoluts förhållande till rörelsen. Är rörelsen en naturlig del därav? Det vet vi inte. Vi vet att rörelse inte är en naturlig del av rymden; inte ens rymdens egna rörelser är medfödda. Men vi är inte lika säkra på det Okvalificerades förhållande till rörelsen. Vem eller vad har verkligen ansvaret för de jättelika aktiviteter av kraft-energi-omvandlingar som nu pågår ute bortom gränserna för de nuvarande sju superuniverserna? Då det gäller upphovet till rörelse har vi följande åsikter:

12:4.3 (133.5) 1. Vi tror att Samverkaren sätter i gång rörelsen i rymden.

12:4.4 (133.6) 2. Om Samverkaren åstadkommer rymdens egna rörelser, så kan vi inte bevisa det.

12:4.5 (133.7) 3. Det Universella Absolutet ger inte upphov till ursprunglig rörelse, men utjämnar och kontrollerar nog alla de spänningar som uppkommer av rörelse.

12:4.6 (133.8) I yttre rymden är kraftorganisatörerna uppenbarligen ansvariga för framställningen av de jättelika universumhjul som nu undergår en process av stjärnevolution, men deras förmåga att verka på detta sätt måste ha gjorts möjlig av någon modifikation av det Okvalificerade Absolutets rymdnärvaro.

12:4.7 (133.9) Rymden är ur människans synpunkt ingenting — negativt; den existerar endast i förhållande till någonting positivt och icke-rymdmässigt. Rymden är emellertid någonting verkligt. Den innehåller och betingar rörelse. Den rentav rör sig. Rymdrörelserna kan i stort sett klassificeras som följer:

12:4.8 (133.10) 1. Primär rörelse — rymdens andning, rymdens egen rörelse.

12:4.9 (133.11) 2. Sekundär rörelse — de på varandra följande rymdnivåernas rotationer i alternerande riktning.

12:4.10 (133.12) 3. Relativa rörelser — relativa i den meningen att de inte bedöms med Paradiset som fixpunkt. De primära och sekundära rörelserna är absoluta, rörelse i förhållande till det orörliga Paradiset.

12:4.11 (133.13) 4. Kompenserande eller korrelerande rörelse avsedd att koordinera alla andra rörelser.

12:4.12 (134.1) Medan det nuvarande förhållandet mellan er sol och dess associerade planeter avslöjar många relativa och absoluta rörelser i rymden, tenderar det att ge astronomiska observatörer det intrycket att ni är förhållandevis stationära i rymden, och att de omgivande stjärngrupperingarna och -strömmarna flyr iväg utåt med ständigt ökande hastighet allt efter som era beräkningar når längre ut i rymden. Men detta är inte fallet. Ni observerar inte den nuvarande utgående och enhetliga expansionen av de fysiska skapelserna i hela den genomströmmade rymden. Er egen lokala skapelse (Nebadon) deltar i denna rörelse av universell utåtriktad expansion. De sju superuniverserna deltar i sin helhet i rymdandningens två miljarder års cykler tillsammans med de yttre regionerna i totaluniversum.

12:4.13 (134.2) När universerna expanderar och sammandras rör sig de materiella massorna i den genomströmmade rymden mot respektive med dragningen från Paradisets gravitation. Det arbete som utförs med att förflytta skapelsens materiella energimassa är rymd-arbete men inte styrka-energi-arbete.

12:4.14 (134.3) Fastän era spektroskopiska uppskattningar av astronomiska hastigheter är någotsånär tillförlitliga när de gäller stjärnområden som hör till ert eget superuniversum och dess associerade superuniverser är sådana beräkningar med hänsyn till yttre rymdens världar helt otillförlitliga. Spektrets linjer förskjuts från det normala mot det violetta då en stjärna närmar sig; likaledes förskjuts dessa linjer mot rött då en stjärna avlägsnar sig. Många faktorer träder emellan, så att det förefaller som om de yttre universerna avlägsnade sig med en hastighet som ökar i en takt av mer än hundrasextio kilometer eller mer än hundra engelska mil per sekund för varje miljon ljusår som avståndet växer med. Med denna beräkningsmetod kommer det att förefalla, efter det att starkare teleskop har blivit fulländade, som om dessa långt avlägsna system flydde från denna del av universum med den otroliga hastigheten av mer än fyrtioåttatusen kilometer eller mer än trettiotusen engelska mil per sekund. Men denna skenbara avlägsningshastighet är inte verklig; det är ett resultat av flera felfaktorer som omfattar observationsvinklar och andra av tiden och rymden förorsakade förvrängningar.

12:4.15 (134.4) Men den största av alla sådana förvrängningar uppstår emedan yttre rymdens vidsträckta universer med områdena närmast de sju superuniversernas domäner ser ut att rotera i en riktning motsatt storuniversums riktning. Det betyder att dessa myriader av nebulosor och de solar och sfärer som har följe med dem, i nuvarande tid roterar medsols kring den centrala skapelsen. De sju superuniverserna roterar motsols kring Paradiset. Det förefaller som om det andra yttre universumet av galaxer, liksom superuniverserna, roterade motsols kring Paradiset. Och de astronomiska observatörerna i Uversa tycker sig upptäcka bevis för rotationsrörelser i ett tredje yttre bälte av avlägsen rymd som börjar uppvisa tendenser till riktning medsols.

12:4.16 (134.5) Det kan antas att dessa alternerande riktningar hos universernas på varandra följande rymdprocessioner har någonting att göra med det Universella Absolutets gravitationsteknik inom totaluniversum och består av en koordinering av krafter och ett utjämnande av rymdspänningar. Rörelse såväl som rymd är ett komplement eller en motvikt till gravitationen.

5. Rymd och tid

12:5.1 (134.6) Liksom rymden så är även tiden en utgivning från Paradiset, men inte i samma betydelse utan endast indirekt. Tiden uppkommer tack vare rörelsen och därför att sinnet av naturen är medvetet om ordningsföljd. Från en praktisk synpunkt är rörelsen nödvändig för tiden, men det finns ingen universell tidsenhet baserad på rörelse, såvida inte standarddagen i Paradiset-Havona arbiträrt erkänns som sådan. Totaliteten av rymdandningen förstör dess lokala värde som en tidskälla.

12:5.2 (135.1) Rymden är inte infinit, även om den har sitt ursprung i Paradiset; den är inte absolut, ty den genomströmmas av det Okvalificerade Absolutet. Vi känner inte rymdens absoluta gränser, men vi vet att tidens absolut är evigheten.

12:5.3 (135.2) Tiden och rymden är oskiljaktiga endast i tid-rymd-skapelserna, de sju superuniverserna. Icke-tidsmässig rymd (rymd utan tid) existerar teoretiskt, men den enda sant icke-tidsmässiga platsen är Paradisets område. Icke-rymdmässig tid (tid utan rymd) existerar i det sinne som fungerar på paradisnivån.

12:5.4 (135.3) De relativt rörelsefria mellanrymdzonerna som nästan vidrör Paradiset och skiljer åt den genomströmmade och den ogenomströmmade rymden är övergångszoner från tid till evighet; därav nödvändigheten för Paradispilgrimerna att bli medvetslösa under denna övergång när den är avsedd att kulminera i medborgarskap i Paradiset. Tidsmedvetna besökare kan färdas till Paradiset utan denna sömn, men de förblir tidsvarelser.

12:5.5 (135.4) Förhållanden till tiden existerar inte utan rörelse i rymden, men medvetande om tiden gör det. Följd kan ge upphov till tidsmedvetande även om rörelse saknas. Människans sinne är mindre tidsbundet än rymdbundet till följd av sinnets medfödda natur. Även under det jordiska livets dagar i köttet är människans skapande fantasi förhållandevis oberoende av tiden även om hennes sinne är strängt rymdbundet. Men tiden själv är inte genetiskt en egenskap hos sinnet.

12:5.6 (135.5) Det finns tre olika nivåer av tidsuppfattning:

12:5.7 (135.6) 1. Sinnesuppfattad tid — medvetande om ordningsföljd, rörelse och en uppfattning om fortvaro och varaktighet.

12:5.8 (135.7) 2. Andeuppfattad tid — insikt om rörelse i riktning mot Gud och medvetenheten om den uppstigande rörelsen till nivåer av tilltagande gudomlighet.

12:5.9 (135.8) 3. Personligheten skapar en unik tidsuppfattning utav insikt i Verkligheten plus ett medvetande om närvaro och en medvetenhet om fortvaro.

12:5.10 (135.9) Oandliga djur känner endast det förgångna och lever i nuet. Människan, i vars inre anden bor, har möjlighet till förutseende (insikt); hon kan visualisera framtiden. Endast framåtseende och progressiva attityder är personligt verkliga. Statisk etik och traditionell moralitet ligger endast en aning över djurens nivå. Inte heller representerar stoicism en hög grad av självförverkligande. Etik och moral blir sant mänskliga när de är dynamiska och progressiva, när de lever i takt med verkligheten i universum.

12:5.11 (135.10) Människans personlighet är inte endast en följeslagare till händelser i tid och rymd; människans personlighet kan även verka som en kosmisk förorsakare av sådana händelser.

6. Universell övervakning

12:6.1 (135.11) Universum är icke-statiskt. Stabilitet är inte ett resultat av stillastående, utan snarare en produkt av balanserade energier, samarbetande sinnen, koordinerade morontior, andeövervakning och personlighetens förenande. Stabiliteten är helt och alltid proportionell till gudomligheten.

12:6.2 (135.12) Inom den fysiska kontrollen av totaluniversum utövar den Universelle Fadern prioritet och överhöghet genom Paradisön; inom den andliga administrationen av kosmos är Gud absolut i den Evige Sonens person. När det gäller sinnets domäner verkar Fadern och Sonen koordinerat i Samverkaren.

12:6.3 (136.1) Det Tredje Ursprunget och Centret bistår vid upprätthållandet av jämvikt och koordinering mellan de kombinerade fysiska och andliga energierna och organisationerna genom absolutheten i sitt grepp om det kosmiska sinnet och genom utövandet av sina medfödda och universella komplement till den fysiska och andliga gravitationen. När och var det än sker en förbindelse mellan det materiella och det andliga är ett sådant sinnesfenomen ett verk av den Oändlige Anden. Sinnet ensamt kan sammankoppla den materiella nivåns fysiska krafter och energier med andenivåns andliga förmågor och varelser.

12:6.4 (136.2) Försäkra er om att ni vid allt ert begrundande av universella fenomen tar i beaktande växelverkan mellan fysiska, intellektuella och andliga energier och tar behörig hänsyn till oväntade fenomen som åtföljer personlighetens förenande av dessa energier samt till de oförutsägbara fenomen som är ett resultat av den erfarenhetsmässiga Gudomens och Absolutens handlingar och reaktioner.

12:6.5 (136.3) Universum är noggrant förutsägbart endast när det är frågan om kvantitet eller gravitationsmätning; inte ens de ursprungliga fysiska krafterna reagerar på lineär gravitation, inte heller gör de högre sinnesbetydelserna och de ultimata universumrealiteternas sanna andevärden. I kvalitativt avseende är universum inte noggrant förutsägbart när det gäller nya associationer av krafter, vare sig fysiska, sinnesmässiga eller andliga, fastän många sådana kombinationer av energier eller krafter blir delvis förutsägbara när de underkastas kritisk observation. När materia, sinne och ande förenas av en skapad varelses personlighet kan vi inte helt förutsäga de beslut som en sådan varelse med fri vilja fattar.

12:6.6 (136.4) Alla faser av urtida kraft, gryende ande och andra icke-personliga ultimateter förefaller att reagera i enlighet med vissa relativt stabila men okända lagar och kännetecknas av en vid uppträdandefrihet och en responsfrihet som ofta är förvirrande när man möter dem i fenomen som hör till en begränsad och isolerad situation. Vad är förklaringen till denna oförutsägbara reaktionsfrihet som dessa framkommande universumaktualheter uppvisar? Dessa okända, ofattbara oförutsägbarheter — vare sig de gäller förekomsten av en urtida kraftenhet, reaktionen av en oidentifierad sinnesnivå, eller fenomenen i ett vidsträckt föruniversum som håller på att bildas i yttre rymdens domäner — är sannolikt uttryck för den Ultimates aktiviteter och Absolutens närvaro-åtgärder som föregår alla universumskapares verksamhet.

12:6.7 (136.5) Vi vet verkligen inte, men vi antar att en sådan förvånande mångsidighet och djupgående koordinering anger Absolutens närvaro och åtgärder, och att sådana olikheter i reaktionen trots uppenbarligen enhetligt förorsakande är uttryck för Absolutens reaktion, inte endast på det omedelbara och situationsbundna förorsakandet, utan även på alla andra närbesläktade orsakssammanhang överallt i hela totaluniversum.

12:6.8 (136.6) Individerna har sina ödesvakter; planeter, system, konstellationer, universer och superuniverser har var och en sina respektive härskare som arbetar för sina domäners bästa. Havona och även storuniversum övervakas av dem som har blivit anförtrodda detta stora ansvar. Men vem vårdar sig om och sköter de fundamentala behoven i totaluniversum som en helhet, från Paradiset till den fjärde och yttre rymdnivån? Existentiellt kan en sådan översyn sannolikt hänföras till Paradistreenigheten, men från en erfarenhetsmässig synpunkt beror uppkomsten av de universer som kommer efter Havona på:

12:6.9 (136.7) 1. Absoluten för potential.

12:6.10 (136.8) 2. Den Ultimate för styrning.

12:6.11 (137.1) 3. Den Supreme för evolutionär koordinering.

12:6.12 (137.2) 4. Totaluniversums Arkitekter för administration före specifika härskares framträdande.

12:6.13 (137.3) Det Okvalificerade Absolutet genomströmmar all rymd. Vi är inte helt på det klara beträffande Gudomsabsolutets och det Universella Absolutets exakta status, men vi vet att den senare verkar varhelst Gudomsabsolutet och det Okvalificerade Absolutet verkar. Gudomsabsolutet kan vara universellt närvarande men knappast närvarande i rymden. Den Ultimate är, eller kommer en gång att vara, närvarande i rymden till de yttre gränserna av den fjärde rymdnivån. Vi tvivlar på att den Ultimate någonsin skulle ha en närvaro i rymden bortom totaluniversums periferi, men innanför denna gräns integrerar den Ultimate progressivt den skapande organisationen av de tre Absolutens potentialer.

7. Delen och helheten

12:7.1 (137.4) Överallt genom all tid och rymd och med hänsyn till all verklighet, av vilket slag den än är, verkar en oföränderlig och opersonlig lag som motsvarar den kosmiska försynens funktion. Barmhärtighet kännetecknar Guds kärleksfulla attityd till individen; opartiskhet motiverar Guds attityd till helheten. Guds vilja råder inte nödvändigtvis i delen — i hjärtat på en enskild personlighet — men hans vilja råder faktiskt över helheten, universernas universum.

12:7.2 (137.5) I alla Guds förbindelser med alla sina varelser är det sant att hans lagar inte till sin natur är godtyckliga. För er, med er begränsade syn och finita utgångspunkt, måste Guds handlingar ofta förefalla diktatoriska och godtyckliga. Guds lagar är endast Guds vanor, hans upprepade förfaringssätt; och han gör alltid allting väl. Ni observerar att Gud gör samma sak på samma sätt, upprepat, helt enkelt för att det är det bästa sättet att göra denna speciella sak i en given situation; och det bästa sättet är det rätta sättet, och därför bestämmer den oändliga visdomen utförandet på detta precisa och fulländade sätt. Ni borde också minnas att naturen inte uteslutande är Gudomens verk; det finns andra inflytelser närvarande i de fenomen som människan kallar naturen.

12:7.3 (137.6) Det är motbjudande för den gudomliga naturen att få utstå någon som helst sorts försämring eller att någonsin tillåta att någon rent personlig handling utförs på ett uselt sätt. Det bör emellertid göras klart att om, i gudomligheten i vilken som helst situation, i det extrema i vilken som helst omständighet, i varje fall där den suprema visdomens lopp kunde ange behovet av ett annorlunda förfarande — om kravet på fulländning av någon orsak skulle diktera ett annat reaktionssätt, ett bättre sätt, skulle den allvise Guden då och där verka på detta bättre och lämpligare sätt. Det skulle innebära att uttrycka en högre lag, inte att upphäva en lägre lag.

12:7.4 (137.7) Gud är inte en vanebunden slav under ett ständigt upprepande av sina egna frivilliga handlingar. Det finns ingen konflikt mellan den Infinites lagar; de är alla fulländningar av den ofelbara karaktären; de är alla tveklösa handlingar som uttrycker felfria beslut. Lagen är den oföränderliga reaktionen i ett infinit, fullkomligt och gudomligt sinne. Guds handlingar är alla viljemässiga trots denna synbara likformighet. I Gud finns ”ingen föränderlighet eller skuggan av förändring”. Men allt detta som i sanning kan sägas om den Universelle Fadern kan inte med samma säkerhet sägas om alla hans underordnade förståndsvarelser eller om hans evolutionära skapade varelser.

12:7.5 (137.8) Emedan Gud är oföränderlig kan ni i alla vanliga omständigheter lita på att han gör samma sak på samma likartade och vanliga sätt. Gud är garantin för stabiliteten för alla skapade ting och varelser. Han är Gud; därför förändras han ej.

12:7.6 (138.1) Och all denna oföränderlighet i uppförandet och enhetlighet i handlingen är personlig, medveten och i högsta grad viljemässig, ty den store Guden är inte en hjälplös slav under sin egen fullkomlighet och infinitet. Gud är inte en automatisk kraft som verkar av sig själv; han är inte en slavisk lagbunden makt. Gud är varken en matematisk ekvation eller en kemisk formel. Han är en med fri vilja försedd och ursprunglig personlighet. Han är den Universelle Fadern, en varelse överfylld av personlighet och den universella källan till alla skapade varelsers personlighet.

12:7.7 (138.2) Guds vilja råder inte enhetligt i hjärtat på den materielle dödlige som söker Gud, men om tidsramen förstoras utöver stunden till att omfatta hela det första livet blir Guds vilja allt mer skönjbar i andens frukter som växer fram i livet hos Guds andeledda barn. Och vidare, om människans liv ytterligare förstoras till att omfatta morontiaerfarenheten ses den gudomliga viljan lysa klarare och klarare i de förandligande gärningarna av de tidsvarelser som har börjat smaka fröjderna av att erfara förhållandet mellan människans personlighet och den Universelle Faderns personlighet.

12:7.8 (138.3) Guds Faderskap och människans broderskap uttrycker paradoxen mellan delen och helheten på personlighetsnivån. Gud älskar varje individ som ett individuellt barn i den himmelska familjen. Men Gud älskar sålunda var och en individ; han gör inte skillnad på person, och universaliteten i hans kärlek åstadkommer ett släktskap i helheten, det universella broderskapet.

12:7.9 (138.4) Faderns kärlek individualiserar ovillkorligen varje personlighet som ett unikt barn till den Universelle Fadern, ett barn som det inte i oändligheten finns en dubblett av, en viljevarelse som är oersättlig i all evighet. Faderns kärlek glorifierar varje Guds barn, upplysande varje medlem av den himmelska familjen, skarpt avtecknande varje unik personlig varelse mot de opersonliga nivåer som ligger utanför den broderliga krets som utgår från allas Fader. Guds kärlek för på ett slående sätt fram det transcendenta värdet av varje viljevarelse, uppenbarar otvetydigt det höga värde som den Universelle Fadern har satt på vart och ett av sina barn, från den högsta skaparpersonligheten med paradisstatus till den lägsta personligheten med viljans värdighet bland de vilda människostammarna i människosläktets gryning på någon evolutionär värld i tid och rymd.

12:7.10 (138.5) Det är uttryckligen Guds kärlek till individen som ger upphov till den gudomliga familjen av alla individer, det universella broderskapet av de med fri vilja begåvade barnen till Paradisfadern. Och detta broderskap, som är universellt, är ett helhetsförhållande. Broderskap, när det är universellt, visar inte förhållande för var och en, utan förhållandet för alla. Broderskap är en helhetens realitet och uttrycker därför helhetens kvaliteter i motsats till delens kvaliteter.

12:7.11 (138.6) Broderskap utgör ett faktum beträffande förhållandet mellan varje personlighet med universell existens. Ingen person kan undgå de fördelar eller nackdelar som kan komma som ett resultat av förhållandet till andra personer. Delen har fördel av eller lider med helheten. Varje individs goda försök och ansträngning gynnar alla människor; varje människas misstag eller ondska ökar vedermödorna och prövningarna för alla människor. Så som delen rör sig, så rör sig helheten. Liksom helhetens framsteg är delens framsteg. Delens och helhetens relativa hastigheter bestämmer om delen hålls tillbaka av helhetens tröghet eller förs framåt av det kosmiska broderskapets momentum.

12:7.12 (139.1) Det är ett mysterium att Gud är en högst personlig varelse, medveten om sig själv, med residenshögkvarter, och samtidigt personligen närvarande i ett så vidsträckt universum och personligen i kontakt med ett sådant nästan oändligt antal varelser. Att ett sådant fenomen är ett mysterium bortom människans fattning borde inte på minsta sätt minska er tro. Låt inte infinitetens storhet, evighetens väldighet och storslagenheten och strålglansen i Guds ojämförliga karaktär skrämma er eller få er att vackla eller misströsta; ty Fadern är inte alls långt borta från någon av er; han dväljs inne i er, och i honom ordagrant rör vi oss, lever vi verkligen och har vi veritabelt vår varelse.

12:7.13 (139.2) Fastän Paradisfadern verkar genom sina gudomliga skapare och sina skapade barn har han även den mest intima inre kontakt med er, så sublim, så högst personlig, att den övergår även mitt förstånd — Fadersfragmentets gåtfulla gemenskap med människans själ och med det dödliga sinne där det i själva verket dväljs. Med den vetskap ni har om dessa Guds gåvor känner ni sålunda till att Fadern står i nära kontakt inte endast med sina gudomliga kompanjoner, utan även med sina evolutionära dödliga barn i tiden. Fadern bor sannerligen i Paradiset, men hans gudomliga närvaro dväljs även i människornas sinne.

12:7.14 (139.3) Även fast en Sons ande utgjuts över allt kött, även fast en Son en gång vistades hos er i dödlig köttslig gestalt, även fast seraferna personligen vakar över och leder er, hur kan någon av dessa gudomliga varelser från det Andra och Tredje Centret någonsin hoppas på att komma lika nära er eller att förstå er lika fullt som Fadern, som har givit en del av sig själv för att dväljas i er, för att vara ert verkliga och gudomliga, rentav ert eviga jag?

8. Materia, sinne och ande

12:8.1 (139.4) ”Gud är ande”, men Paradiset är det inte. Det materiella universumet är alltid den arena där alla andliga aktiviteter försiggår; andevarelser och andeuppstigande varelser lever och arbetar på fysiska sfärer av materiell verklighet.

12:8.2 (139.5) Utgivandet av kosmisk kraft, den kosmiska gravitationens domän, är Paradisöns funktion. All ursprunglig kraft-energi utgår från Paradiset, och materien för byggandet av otaliga universer cirkulerar nu överallt i totaluniversum i form av en supergravitationsnärvaro som utgör kraftladdningen i det genomströmmade universumet.

12:8.3 (139.6) Oberoende av vilka omvandlingar kraften undergår i de avlägsna universerna, efter att ha lämnat Paradiset färdas den vidare, underkastad den aldrig upphörande, ständigt närvarande, ofelbara dragningen från den eviga Ön, troget och av sin natur svingande sig vidare runt universernas eviga rymdbanor. Den fysiska energin är den enda realitet som är trogen och ståndaktig i lydnad mot universell lag. Endast inom områdena för de skapades vilja har det förekommit avvikelse från de gudomliga vägarna och de ursprungliga planerna. Styrka och energi är de universella bevisen för stabiliteten, beständigheten och evigheten i den centrala Paradisön.

12:8.4 (139.7) Utgivandet av ande och förandligandet av personligheter, den andliga gravitationens domän, är den Evige Sonens område. Och denna Sonens andegravitation, som ständigt drar alla andliga realiteter till honom, är alldeles lika verklig och absolut som Paradisöns allsmäktiga materiella grepp. Men den materiellt sinnade människan är naturligtvis mera bekant med de materiella manifestationerna av fysisk natur än med de lika verkliga och mäktiga operationerna av andlig natur, som urskiljs endast genom själens andliga insikt.

12:8.5 (140.1) När sinnet av någon personlighet i universum blir mera andligt — Gudalikt — blir sinnet mindre reaktivt för materiell gravitation. Verkligheten mätt enligt reaktionen på fysisk gravitation är antitesen till verkligheten bestämd enligt kvaliteten av andeinnehåll. Den fysiska gravitationens verkan är en kvantitativ angivare av den energi som är icke-ande; den andliga gravitationens verkan är det kvalitativa måttet på gudomlighetens levande energi.

12:8.6 (140.2) Vad Paradiset är för den fysiska skapelsen, och vad den Evige Sonen är för det andliga universumet, det är Samverkaren för sinnets områden — det intelligenta universumet av materiella, morontiella och andliga varelser och personligheter.

12:8.7 (140.3) Samverkaren reagerar för både materiella och för andliga realiteter och blir därför av naturen den universella ombesörjaren för alla förståndsvarelser, varelser som kan representera en förening av både de materiella och av de andliga faserna i skapelsen. Utgivningen av intelligens, ombesörjandet av det materiella och det andliga i det fenomen som benämns sinne, är den exklusiva domänen för Samverkaren som sålunda blir det andliga sinnets partner, morontiasinnets innersta natur och det materiella sinnets substans hos de evolutionära varelserna i tiden.

12:8.8 (140.4) Sinnet är metoden varigenom anderealiteter blir erfarenhetsmässiga för skapade personligheter. Och i sista hand är de förenande möjligheter som även människans sinne har, förmågan att koordinera ting, idéer och värden, övermateriell.

12:8.9 (140.5) Fastän det knappast är möjligt för det dödliga sinnet att förstå sig på de sju nivåerna av relativ kosmisk verklighet borde människans intellekt kunna fatta mycket av betydelsen tre fungerande nivåer inom finit verklighet:

12:8.10 (140.6) 1. Materia. Organiserad energi som är underkastad lineär gravitation förutom när den är modifierad av rörelse och betingad av sinne.

12:8.11 (140.7) 2. Sinne. Organiserat medvetande som inte helt är underkastat materiell gravitation och som verkligen befrias när det modifieras av ande.

12:8.12 (140.8) 3. Ande. Den högsta personliga realiteten. Sann ande är inte underkastad fysisk gravitation men blir så småningom det motiverande inflytandet i alla evolverande energisystem med personlighetsvärdighet.

12:8.13 (140.9) Målet för alla personligheters existens är ande; materiella manifestationer är relativa, och det kosmiska sinnet träder emellan dessa universella motsatser. Utgivandet av sinne och tilldelningen av ande är ett verk av Gudomens kompanjonspersoner: den Oändlige Anden och den Evige Sonen. Gudomens totala realitet är inte sinne utan ande-sinne — sinne-ande förenad av personlighet. Ändå sammanlöper absoluten av både ande och av ting i den Universelle Faderns person.

12:8.14 (140.10) I Paradiset är de tre energierna — fysisk, sinnesmässig och andlig — samordnade. I det evolutionära kosmos dominerar energi-materien, utom i personligheten där anden genom sinnets förmedling strävar efter bemästring. Anden är den fundamentala realiteten i personlighetserfarenheten hos alla skapade varelser därför att Gud är ande. Anden är oföränderlig och därför transcenderar den i alla personlighetsrelationer både sinnet och materien, vilka är det progressiva uppnåendets erfarenhetsmässiga variabler.

12:8.15 (140.11) I den kosmiska evolutionen blir materien en filosofisk skugga som kastas av sinnet i närvaron av den gudomliga upplysningens andeluminositet, men detta omintetgör inte materie-energins verklighet. Sinne, materia och ande är lika verkliga, men de är inte av samma värde för personligheten då den strävar efter att uppnå gudomlighet. Medvetande om gudomlighet är en progressiv andlig erfarenhet.

12:8.16 (141.1) Ju klarare den förandligade personligheten lyser (Fadern i universum, fragmentet av den potentiella andepersonligheten i den individuella skapade varelsen) desto större skugga kastar det mellanliggande sinnet över sin materiella klädnad. I tiden är människans kropp precis lika verklig som sinnet eller anden, men i döden överlever både sinnet (identiteten) och anden, medan kroppen inte gör det. En kosmisk realitet kan vara obefintlig i personlighetserfarenheten. Och sålunda har ert grekiska bildliga uttryck — om det materiella som skuggan av den verkligare andesubstansen — faktiskt en filosofisk betydelse.

9. Personliga realiteter

12:9.1 (141.2) Anden är den grundläggande personliga realiteten i universerna, och personligheten är grunden för allt progressiv erfarande av den andliga verkligheten. Varje fas av personlighetserfarandet på varje successiv nivå av framåtskridande i universum är full av ledtrådar till att upptäcka lockande personliga realiteter. Människans sanna bestämmelse består i att skapa nya och andliga mål och att sedan reagera på de kosmiska lockelserna i sådana överjordiska mål av icke-materiellt värde.

12:9.2 (141.3) Kärleken är hemligheten med en gynnsam förening mellan personligheter. Man kan inte verkligen känna en person som resultat av en enda kontakt. Man kan inte känna till musik, så att man hyser uppskattning för den, genom matematiskt härledande även om musik är en form av matematisk rytm. Numret som har givits en telefonabonnent identifierar inte på något sätt abonnentens personlighet och anger ingenting om hans karaktär.

12:9.3 (141.4) Matematik, materiell vetenskap är oundgänglig för en intelligent diskussion om universumets materiella aspekter, men sådan kunskap är inte nödvändigtvis en del av den högre förståelsen av sanningen eller av den personliga uppskattningen av andliga realiteter. Inte endast på livets områden utan även i den fysiska energins värld är summan av två eller flera ting mycket ofta någonting mera än eller någonting annat än de förutsägbara additionsmässiga konsekvenserna av sådana föreningar. All matematikens vetenskap, filosofins hela område eller den högsta fysiken eller kemin skulle inte kunna förutsäga eller veta att föreningen av två gasformiga väteatomer med en gasformig syreatom skulle resultera i en ny och kvalitativt additionsöverstigande substans: vätskeformigt vatten. Den insiktsfulla kunskapen om detta ena fysikaliskt-kemiska fenomen borde ha förhindrat utvecklingen av den materialistiska filosofin och den mekanistiska kosmologin.

12:9.4 (141.5) Teknisk analys avslöjar inte vad en person eller ett ting kan göra. Till exempel: vatten används effektivt för att släcka eld. Att vatten släcker eld är ett faktum enligt vår alldagliga erfarenhet, men ingen analys av vatten skulle någonsin kunna avslöja en sådan egenskap. Analysen anger att vatten består av väte och syre; ett närmare studium av dessa element avslöjar att syre är den egentliga uppehållaren av förbränning och att väte för sig brinner lätt.

12:9.5 (141.6) Er religion håller på att bli verklig därför att den håller på att frigöra sig från rädslans slaveri och vidskepelsens band. Er filosofi kämpar för frigörelse från dogmer och tradition. Er vetenskap är engagerad i den tidsålderslånga kampen mellan sanning och misstag medan den kämpar för befrielse från abstraktionens bojor, matematikens slaveri och den mekanistiska materialismens relativa blindhet.

12:9.6 (142.1) Den dödliga människan har en andekärna. Sinnet är ett personligt energisystem som existerar runt den gudomliga andekärnan och fungerar i en materiell omgivning. Ett sådant levande förhållande mellan personligt sinne och ande bildar universumpotentialen för en evig personlighet. Verkliga svårigheter, bestående besvikelse, allvarlig förlust eller oundviklig död kan komma endast sedan självuppfattningar tar sig friheten att helt åsidosätta den centrala andekärnans styrande makt och därmed sliter sönder den kosmiska planen för personlighetsidentitet.

12:9.7 (142.2) [Framfört av en Visdomens Fulländare, bemyndigad av Dagarnas Forna.]

Kapitel 13 - Paradisets heliga sfärer

Urantiaboken

Kapitel 13

Paradisets heliga sfärer

13:0.1 (143.1) MELLAN DEN centrala Paradisön och den innersta av Havonas planetkretsar finns det tre i rymden belägna mindre kretsar av speciella sfärer. Den innersta kretsen består av den Universelle Faderns sju hemliga sfärer; den andra gruppen innehåller den Evige Sonens sju lysande världar; i den yttersta finns den Oändlige Andens sju enorma sfärer, de Sju Härskarandarnas exekutiva högkvartersvärldar.

13:0.2 (143.2) Dessa tre Faderns, Sonens och Andens kretsar av sju världar är sfärer av oöverträffad storslagenhet och otrolig härlighet. Även deras materiella eller fysiska konstruktion är av en klass ouppenbarad för er. Alla kretsar är olika till sitt material, och alla världar på varje krets är olika, förutom Sonens sju världar som är lika till sin fysiska uppbyggnad. Alla tjugoen är enorma sfärer, och varje grupp av sju är eviggjord på olika sätt. Så vitt vi vet har de alltid funnits; likt Paradiset är de eviga. Det finns varken anteckningar eller traditioner om deras ursprung.

13:0.3 (143.3) Den Universelle Faderns sju hemliga sfärer, som kretsar runt Paradiset helt nära den eviga Ön, återspeglar starkt den andliga strålglansen från de eviga Gudomarnas centrala sken och sprider den gudomliga härlighetens ljus överallt i Paradiset och även över Havonas sju kretsar.

13:0.4 (143.4) På den Evige Sonens sju heliga världar förefaller andeluminositetens opersonliga energier att ha sin upprinnelse. Ingen personlig varelse får vistas på någon av dessa sju glänsande världar. Med andlig härlighet upplyser de hela Paradiset och hela Havona, och de styr ren andestrålglans till de sju superuniverserna. Dessa lysande sfärer på den andra kretsen sänder likaså sitt ljus (ljus utan värme) till Paradiset och till de en miljard världar i det sju-kretsade centraluniversumet.

13:0.5 (143.5) Den Oändlige Andens sju världar upptas av de Sju Härskarandarna, som styr de sju superuniversernas öden och sänder ut den andliga upplysningen från Gudomens Tredje Person till dessa skapelser i tid och rymd. Hela Havona, men inte Paradisön, badar i dessa förandligande inflytelser.

13:0.6 (143.6) Fastän Faderns världar är de sfärer där alla som Fadern har tilldelat personlighet får sin slutliga status, så är detta inte deras enda funktion. Många andra än personliga varelser och väsen vistas i dessa världar. Varje värld i Faderns krets och Sonens krets har en särskild typ av permanenta medborgare, men vi tror att Sonens världar bebos av enhetliga typer av varelser som är någonting annat än personliga. Fadersfragmenten hör till Diviningtons ursprungsinvånare; de andra klasserna av permanenta medborgare har inte uppenbarats för er.

13:0.7 (143.7) De tjugoen paradissatelliterna tjänar både i centraluniversumet och i superuniverserna många syften som inte avslöjas i dessa berättelser. Ni kan förstå så litet av dessa sfärers liv att ni inte kan hoppas på att få någonting likt en konsekvent uppfattning om dem, vare sig om deras natur eller funktion; tusentals aktiviteter försiggår där ouppenbarade för er. Dessa tjugoen sfärer omfattar potentialerna för totaluniversums funktion. Dessa kapitel erbjuder endast en flyktig glimt av vissa avgränsade aktiviteter som berör den nuvarande universumtidsåldern i storuniversum — rättare sagt, i en av de sju sektorerna i storuniversum.

1. Faderns sju heliga världar

13:1.1 (144.1) Faderns krets av heliga livssfärer innehåller de enda inneboende, personlighetshemligheterna i universernas universum. Dessa Paradisets satelliter, den innersta av de tre kretsarna, är de enda förbjudna områden som har att göra med personlighet i centraluniversumet. Nedre Paradiset och Sonens världar är likaså stängda för personligheter, men inget av dessa riken har på något sätt direkt att göra med personlighet.

13:1.2 (144.2) Faderns paradisvärldar styrs av den högsta klassen av Treenighetens Stationära Söner: Suprematetens Treenigade Hemligheter. Om dessa världar kan jag berätta föga; om deras mångahanda aktiviteter får jag berätta ännu mindre. Denna information gäller endast de varelser som verkar där och utgår därifrån. Och fastän jag i någon mån är bekant med sex av dessa speciella världar har jag aldrig landat i Divinington; den världen är helt förbjuden för mig.

13:1.3 (144.3) En av orsakerna till det hemliga med dessa världar är att var och en av de heliga sfärerna åtnjuter en specialiserad representation, eller manifestation, av Gudomarna som bildar Paradistreenigheten; inte en personlighet, men en unik närvaro av Gudomlighet som endast kan uppskattas och förstås av de speciella grupper av förståndsvarelser som är bosatta på eller har tillträde till ifrågavarande sfär. Suprematetens Treenigade Hemligheter är de personliga representanterna för dessa opersonliga närvaron av Gudomlighet. Och Suprematetens Hemligheter är högst personliga varelser, superbt utrustade och underbart anpassade till sitt ädla och krävande verk.

13:1.4 (144.4) 1. DIVININGTON. Denna värld är i unik bemärkelse ”Faderns famn”, den Universelle Faderns sfär för personlig kommunikation, och där finns en speciell manifestation av hans gudomlighet. Divinington är paradismötesplatsen för Tankeriktarna, men det är också hemmet för talrika andra väsen, personligheter och andra varelser med ursprung i den Universelle Fadern. Förutom den Evige Sonen har många personligheter sitt direkta ursprung i den Universelle Faderns ensamt utförda verk. Endast Fadersfragmenten och de personligheter och andra varelser med direkt och exklusivt ursprung i den Universelle Fadern umgås och verkar på denna hemvist.

13:1.5 (144.5) Diviningtons hemligheter inkluderar hemligheten med utgivandet av Tankeriktare och med deras mission. Deras väsen, ursprung och tekniken för deras kontakt med de evolutionära världarnas ringa skapade varelser är denna paradissfärs hemlighet. Dessa häpnadsväckande transaktioner berör inte personligen resten av oss, och därför anser Gudomarna det riktigt att undanhålla vissa aspekter av denna stora och gudomliga omvårdnad från vår fulla insikt. I den mån vi kommer i kontakt med denna fas av gudomlig aktivitet tillåts vi full kännedom om dessa transaktioner, men beträffande de intima detaljerna av denna stora utgivning är vi inte fullt informerade.

13:1.6 (145.1) Denna sfär gömmer också hemligheterna bakom naturen, syftet och aktiviteterna som förknippas med alla andra former av Fadersfragment, Gravitationsbudbärarna och härskarorna av andra varelser ouppenbarade för er. Det är högst antagligt att de sanningar som berör Divinington som undanhålls mig och endast skulle förvirra och hindra mig i mitt arbete om de uppenbarades, och dessutom är de kanske bortom fattningsförmågan för min klass av varelser.

13:1.7 (145.2) 2. SONARINGTON. Denna värld är ”Sonens famn”, den Evige Sonens personliga mottagningsvärld. Det är paradishögkvarteret för Guds nedstigande och uppstigande Söner när de fullt har ackrediterats och slutligt godkänts. Denna värld är paradishemmet för den Evige Sonens alla Söner och för hans jämlika och associerade Söner. Det finns talrika klasser av gudomliga söner knutna till denna himmelska boplats som inte har uppenbarats för de dödliga, emedan de inte har att göra med de planer som gäller för människans uppstigningsväg för andligt framåtskridande genom universerna och vidare till Paradiset.

13:1.8 (145.3) Sonaringtons hemligheter inkluderar hemligheten med de gudomliga Sönernas inkarnation. När en Gudsson bli en Människoson, faktiskt föds av en kvinna, så som skedde i er värld för nittonhundra år sedan, är det ett universellt mysterium. Det sker hela tiden överallt i universerna, och det är en sonaringtonhemlighet som gäller de gudomliga Sönerna. Riktarna är ett av Gud Faderns mysterier. Inkarnationen av gudomliga Söner är ett av Gud Sonens mysterier; det är en hemlighet instängd i Sonaringtons sjunde sektor, ett rike som ingen annan har tillträde till än de som personligen har genomgått denna unika erfarenhet. Endast de faser av inkarnation som har att göra med ert uppstigande livsskede har uppmärksammats för er. Det finns många andra faser i mysteriet med ouppenbarade inkarnationen av Paradissöner på uppdrag i universumtjänst som inte har avslöjats för er. Och det finns ännu andra sonaringtonmysterier.

13:1.9 (145.4) 3. SPIRITINGTON. Denna värld är ”Andens famn”, paradishemmet för de höga varelser som uteslutande representerar den Oändlige Anden. Här samlas de Sju Härskarandarna och vissa av deras avkomlingar från alla universer. I denna himmelska boplats kan man också finna talrika ouppenbarade klasser av andepersonligheter, varelser vars uppgift är de mångahanda aktiviteter i universum som inte är förenade med planerna för upphöjningen av tidens dödliga varelser till evighetens paradisnivåer.

13:1.10 (145.5) Spiritingtons hemligheter inrymmer återspeglingens ogenomträngliga mysterier. Vi berättar för er om återspeglingens vidsträckta och universella fenomen, i synnerhet såsom den fungerar på högkvartersvärldarna i de sju superuniverserna, men vi förklarar aldrig helt detta fenomen, emedan vi inte fullt förstår det. Mycket, verkligt mycket förstår vi, men många grundläggande detaljer är fortfarande ett mysterium för oss. Återspeglingen är en av Gud Andens hemligheter. Ni har blivit instruerade om återspeglingsfunktioner i förhållande till uppstigningsplanen för de dödligas överlevnad, och så fungerar de helt visst, men återspegling är också ett oundgängligt drag i det normala framskridandet av talrika andra faser av verksamhet i universum. Denna Oändlige Andens egenskap används också på andra områden än för insamlandet av upplysningar och spridandet av information. Spiritington hyser även andra hemligheter.

13:1.11 (145.6) 4. VICEGERINGTON. Denna planet är ”Faderns och Sonens famn” och den hemliga sfären för vissa ouppenbarade varelser som har sitt ursprung i Faderns och Sonens handlingar. Detta är också paradishemmet för många förhärligade varelser med sammansatt ursprung. Deras ursprung är invecklat på grund av de många olika förfaranden som används i de sju superuniverserna. I denna värld samlas många grupper av varelser vilkas identitet inte har uppenbarats för de dödliga på Urantia.

13:1.12 (146.1) Vicegeringtons hemligheter inkluderar hemligheterna med treenigandet, och treenigandet utgör hemligheten med behörigheten att representera Treenigheten, att verka som ställföreträdare för Gudarna. Behörighet att representera Treenigheten gäller endast de varelser, uppenbarade eller ouppenbarade, som har treenigats, skapats, eventuerats eller eviggjorts av två eller alla tre medlemmar av Paradistreenigheten. Personligheter som har fått sin tillvaro genom treenigande handlingar av vissa typer av förhärligade skapade varelser representerar ingenting mer än den begreppsmässiga potential som har mobiliserats vid detta treenigande, trots att sådana varelser kan stiga upp längs den väg till omfamning av Gudomen som är öppen för alla av deras art.

13:1.13 (146.2) Icke-treenigade varelser förstår inte fullt förfarandet vid treenigandet av antingen två eller tre Skapare eller av vissa varelser. Ni kommer aldrig att fullt förstå detta fenomen om ni inte i en avlägsen framtid under ert förhärligade livsskede skulle försöka er på och lyckas med ett sådant äventyr, ty annars kommer dessa Vicegeringtons hemligheter alltid att vara förbjudna för er. Men för mig, som är en varelse av högt treenighetsursprung, är alla sektorer i Vicegerington öppna. Jag förstår fullt hemligheten med mitt ursprung och min bestämmelse, och lika fullt och helgat värnar jag om den.

13:1.14 (146.3) Det finns ytterligare andra former och faser av treenigande som inte har bragts till folkens kännedom på Urantia, och dessa erfarenheter skyddas till sina personliga aspekter på behörigt sätt i Vicegeringtons hemliga sektor.

13:1.15 (146.4) 5. SOLITARINGTON. Denna värld är ”Faderns och Andens famn” och är mötesplatsen för en storartad härskara av ouppenbarade varelser med ursprung i den Universelle Faderns och den Oändlige Andens gemensamma handlingar varelser som utöver sitt arv från Anden har drag av Fadern.

13:1.16 (146.5) Detta är också hemmet för de Ensamma Budbärarna och andra personligheter av överänglaklass. Ni vet om mycket få av dessa varelser; det finns ett stort antal klasser ouppenbarade på Urantia. Fastän deras hemort är belägen i den femte världen följer därav inte nödvändigtvis att Fadern hade något att göra med skapandet av Ensamma Budbärare eller deras överänglakompanjoner, men i denna universumtidsålder har han att göra med deras funktion. Under den nuvarande universumtidsåldern är detta också den statusenliga sfären för Universums Styrkeledare.

13:1.17 (146.6) Det finns talrika andra klasser av andepersonligheter, varelser okända för den dödliga människan, som betraktar Solitarington som sin hemsfär i Paradiset. Man bör komma ihåg att alla delar och nivåer av universumaktiviteter är alldeles lika fullt försedda med omvårdande andar som den värld som ägnar sig åt att hjälpa den dödliga människan att stiga upp till sin gudomliga paradisbestämmelse.

13:1.18 (146.7) Solitaringtons hemligheter. Förutom treenigandets hemligheter gömmer denna värld de hemligheter som berör det personliga förhållandet mellan den Oändlige Anden och vissa av det Tredje Ursprungets och Centrets högre avkomlingar. I Solitarington finns mysterierna om den intima förbindelsen av talrika ouppenbarade klasser med Faderns, Sonens och Andens andar, med Treenighetens trefaldiga ande och med den Supremes, den Ultimates och den Supreme-Ultimates andar.

13:1.19 (146.8) 6. SERAFINGTON. Denna sfär är ”Sonens och Andens famn” och hemvärlden för den stora härskara av ouppenbarade varelser som Sonen och Anden har skapat. Detta är också bestämmelsesfären för alla omvårdande klasser av änglaskaror, som inkluderar supernafer, sekonafer och serafer. I centraluniversumet och i de uteliggande universerna tjänar även många klasser av enastående andar som inte är ”tjänande andar för dem som skall få frälsning till arvedel”. Alla dessa andearbetare på alla nivåer och i alla världar av universumaktiviteter betraktar Serafington som sitt paradishem.

13:1.20 (147.1) Serafingtons hemligheter innehåller ett trefaldigt mysterium, endast ett av vilket jag får nämna — mysteriet som gäller serafisk transport. Förmågan hos olika klasser av serafer och med dem förenade andevarelser att inom sin andeform innesluta alla klasser av icke-materiella personligheter och att föra iväg dem på långa interplanetariska resor är en hemlighet instängd i de heliga sektorerna av Serafington. Transportseraferna förstår detta mysterium, men de förklarar det inte för resten av oss, eller kanske kan de inte göra det. De övriga mysterierna i Serafington gäller de personliga erfarenheterna hos sådana typer av andetjänare som ännu inte har uppenbarats för de dödliga. Och vi avstår från att diskutera hemligheterna kring så nära med er besläktade varelser, ty ni kan nästan förstå dessa nära existensklasser, och det vore som att svika ett förtroende att presentera ens vår partiella kunskap om dessa fenomen.

13:1.21 (147.2) 7. ASCENDINGTON. Denna unika värld är ”Faderns, Sonens och Andens famn”, mötesplatsen för de uppstigande varelserna från rymden, mottagningssfären för tidens pilgrimer som färdas genom Havona-universumet på sin väg till Paradiset. Ascendington är det verkliga paradishemmet för de uppstigande själarna från tid och rymd innan de uppnår paradisstatus. Ni dödliga kommer att tillbringa de flesta av era ”semestrar” i Ascendington. Under ert liv i Havona kommer Ascendington att vara för er det som omväxlingsledarna var under uppstigningen i lokaluniversumet och i superuniversumet. Här kommer ni att engagera er i tusentals aktiviteter som ligger utom räckhåll för den dödliga fantasin. Och som vid varje tidigare framsteg under uppstigningen mot Gud, kommer ert mänskliga jag att här träda in i nya förbindelser med ert gudomliga jag.

13:1.22 (147.3) Ascendingtons hemligheter inkluderar mysteriet med det gradvisa och säkra uppbyggandet i det materiella och dödliga sinnet av en andlig och potentiellt odödlig motsvarighet till karaktären och identiteten. Detta fenomen utgör ett av de mest svårtförståeliga mysterierna i universerna: evolutionen av en odödlig själ i den dödliga och materiella skapade varelsens sinne.

13:1.23 (147.4) Ni kommer aldrig att fullt förstå denna transaktion innan ni når fram till Ascendington. Och just därför kommer hela Ascendington att vara öppet för er förundrade syn. En sjundedel av Ascendington är förbjuden för mig — den sektor som berör just denna hemlighet som är (eller kommer att vara) en exklusiv erfarenhet och ägodel för er varelsetyp. Denna erfarenhet tillhör er mänskliga existensklass. Min personlighetsklass har inte direkt att göra med dessa transaktioner. Därför är det förbjudet för mig och uppenbaras så småningom för er. Men även efter att det har uppenbarats för er, förblir det av någon orsak för alltid er hemlighet. Ni uppenbarar det inte för oss eller för någon annan klass av varelser. Vi känner till den eviga fusionen mellan en gudomlig Riktare och en odödlig själ av människoursprung, men de uppstigande finaliterna känner själva denna erfarenhet som en absolut realitet.

2. Förhållandena mellan Faderns världar

13:2.1 (147.5) Dessa hemvärldar för olika klasser av andliga varelser är oerhört stora och häpnadsväckande sfärer, och de är lika med Paradiset i sin enastående skönhet och fantastiska härlighet. De är mötesplatsvärldar, återföreningssfärer, som tjänar som permanenta kosmiska adresser. Som finaliter kommer ni att vara bosatta i Paradiset, men Ascendington kommer i alla tider att vara er hemadress, även då ni träder i tjänst i yttre rymden. Genom all evighet kommer ni att anse Ascendington vara ert hem, fyllt av sentimentala minnen och påminnelser om gamla tider. När ni blir sjunde stadiets andevarelser ger ni möjligen upp er invånarstatus i Paradiset.

13:2.2 (148.1) Om yttre universer håller på att bildas, om de skall bebos av tidsvarelser med uppstigningspotential, då drar vi slutsatsen att dessa framtidens barn också är bestämda att betrakta Ascendington som sin hemvärld i Paradiset.

13:2.3 (148.2) Ascendington är den enda heliga sfär som undantagslöst kommer att vara öppen för din inspektion som nykomling i Paradiset. Vicegerington är den enda heliga sfär som helt och undantagslöst är öppen för mitt skärskådande. Fastän dess hemligheter berör mitt ursprung betraktar jag inte i denna universumtidsålder Vicegerington som mitt hem. Varelser med treenighetsursprung och treenigade varelser är inte det samma.

13:2.4 (148.3) Varelserna med treenighetsursprung har inte full del i Faderns världar; de har sina enda hem på Paradisön helt nära den Allra Heligaste Sfären. De förekommer ofta i Ascendington, ”Faderns, Sonens och Andens famn”, där de umgås med sina bröder som har kommit upp från de ringa världarna i rymden.

13:2.5 (148.4) Ni kunde tänkas anta att Skaparsönerna, som är av Fader-Son-ursprung, skulle anse Vicegerington som sitt hem, men detta är inte fallet i denna universumtidsålder då Gud den Sjufaldige är verksam. Och det finns många liknande problem som kommer att förbrylla er, ty ni kommer med säkerhet att möta många svårigheter då ni försöker förstå dessa ting som är så nära Paradiset. Inte heller kan ni med framgång resonera er igenom dessa frågor; ni vet så litet. Och om ni visste mera om Faderns världar skulle ni helt enkelt möta endast mera svårigheter ända tills ni visste allt om dem. Ställning uppnås på var och en av dessa hemliga världar på basis av tjänst såväl som på grund av ursprungsnatur, men de efterföljande tidsåldrarna kan omdistribuera vissa av dessa personlighetsgrupperingar, och gör det också.

13:2.6 (148.5) Den inre kretsens världar är i verkligheten sällskaps- eller statusvärldar mer än egentliga residenssfärer. De dödliga kommer att uppnå någon status i var och en av Faderns världar, med undantag för en enda värld. Till exempel, när ni dödliga uppnår Havona får ni tillstånd till Ascendington, där ni är högst välkomna, men ni tillåts inte besöka de övriga sex heliga världarna. Efter det att ni har genomgått paradisträningen och har upptagits i Finalitkåren får ni tillstånd för Sonarington, eftersom ni är söner till Gud såväl som uppstigande varelser — och ni är till och med mer. Men det kommer alltid att finnas en sjundedel av Sonarington, sektorn för de gudomliga Sönernas inkarnationshemligheter, som inte är öppen för er granskning. Aldrig kommer dessa hemligheter att uppenbaras för de uppstigande sönerna till Gud.

13:2.7 (148.6) Slutligen kommer ni att ha fullt tillträde till Ascendington och relativt tillträde till Faderns andra sfärer, med undantag för Divinington. Men även sedan ni har fått tillstånd att landa på ytterligare fem sfärer, efter att ni har blivit finaliter, tillåts ni inte besöka alla sektorer i dessa världar. Inte heller tillåts ni landa på stränderna av Divinington, ”Faderns famn”, fastän ni helt visst upprepade gånger kommer att stå ”vid Faderns högra sida”. Aldrig under all evighet uppstår det någon nödvändighet för er närvaro på Tankeriktarnas värld.

13:2.8 (149.1) Dessa andelivets mötesplatsvärldar är förbjuden mark i den utsträckning att vi ombeds att inte underhandla om inträde till de faser av dessa sfärer som ligger helt utanför våra erfarenhetsområden. Ni kan bli fulländade som skapade varelser, såsom den Universelle Fadern är gudomsfullkomlig, men ni får inte veta de erfarenhetsmässiga hemligheterna som berör alla andra klasser av universumpersonligheter. När Skaparen har en erfarenhetsmässig personlighetshemlighet med sin skapade varelse håller Skaparen den hemligheten i evigt förtroende.

13:2.9 (149.2) Alla dessa hemligheter antas vara kända för hela gruppen av Suprematetens Treenigade Hemligheter. Dessa varelser är fullt kända endast för grupperna på deras speciella värld; de är föga förstådda av andra klasser. Efter det att ni har uppnått Paradiset kommer ni att känna och högt älska de tio Suprematetens Hemligheter som styr Ascendington. Ni kommer också att uppnå en partiell förståelse av Suprematetens Hemligheter på Faderns övriga världar, utom Divinington, men inte lika fulländat som i Ascendington.

13:2.10 (149.3) Suprematetens Treenigade Hemligheter är, såsom deras namn kan tänkas ange, relaterade till den Supreme; de är likaså relaterade till den Ultimate och till den framtida Supreme-Ultimate. Dessa Suprematetens Hemligheter är den Supremes hemligheter och även den Ultimates hemligheter, ja till och med den Supreme-Ultimates hemligheter.

3. Den Evige Sonens heliga världar

13:3.1 (149.4) Den Evige Sonens sju lysande sfärer är världar för den rena andeexistensens sju faser. Dessa strålande glober är källan till det trefaldiga ljuset i Paradiset och Havona, och deras inverkan begränsas i stort sett, men inte helt och hållet, till centraluniversumet.

13:3.2 (149.5) Det finns ingen personlighet på dessa paradissatelliter; därför finns det inte mycket beträffande den rena andens boplatser som kan presenteras för den dödliga och materiella personligheten. Vi har fått lära oss att i dessa världar vimlar det av den Evige Sonens levande varelser som är någonting annat än personliga. Vi drar slutsatsen att dessa väsen håller på att församlas för tjänst i de nya universer som är under planering i yttre rymden. Filosoferna i Paradiset påstår att varje paradiscykel, cirka två miljarder år enligt Urantia-tid, bevittnar ett skapande av ytterligare reserver av dessa klasser på den Evige Sonens hemliga världar.

13:3.3 (149.6) Så vitt jag vet har ingen personlighet någonsin varit på någon av den Evige Sonens sfärer. Jag har aldrig fått i uppdrag att besöka någon av dessa världar under all min långa erfarenhet inom- och utanför Paradiset. Inte ens de personligheter som har samskapats av den Evige Sonen besöker dessa världar. Vi sluter oss till att alla icke-personliga andar — oberoende av vems avkomlingar de är — har tillträde till dessa andehem. Eftersom jag är en person och har en andeform skulle en sådan värld utan tvivel te sig tom och ödslig ifall jag tilläts besöka den. Höga andepersonligheter är inte begivna på och får ingen tillfredsställelse av, meningslös nyfikenhet, av rent värdelösa äventyr. Det finns hela tiden alltför mycket spännande och meningsfulla äventyr för att tillåta uppkomsten av något stort intresse för sådana projekt som antingen är till ingen nytta eller overkliga.

4. Den Oändlige Andens världar

13:4.1 (149.7) Mellan den inre kretsen i Havona och den Evige Sonens strålande sfärer kretsar den Oändlige Andens sju glober, världar bebodda av den Oändlige Andens avkomlingar, av förhärligade skapade personligheters treenigade söner och av andra typer av ouppenbarade varelser sysselsatta med att effektivt administrera de många företagen inom de olika områdena av universumaktiviteter.

13:4.2 (150.1) De Sju Härskarandarna är de suprema och ultimata representanterna för den Oändlige Anden. De har sina personliga funktionsställen, sina styrkefokus, inom Paradisets perifera område, men alla operationer som gäller deras förvaltning och styre av storuniversum utförs på och från den Oändlige Andens speciella exekutiva sfärer. De Sju Härskarandarna är i verkligheten balanshjulet för sinne-ande i universernas universum, en allt omslutande, allt omfattande och allt koordinerande centralt belägen styrka.

13:4.3 (150.2) Från dessa sju speciella sfärer verkar Härskarandarna för att utjämna och stabilisera det kosmiska sinnets kretsar i storuniversum. De har också att göra med Gudomarnas differentiala andliga attityd och närvaro överallt i storuniversum. Fysiska reaktioner är ensartade, regelbundna och alltid omedelbara och automatiska. Men erfarenhetsmässig andlig närvaro är i enlighet med de underliggande förhållanden eller tillstånd av andlig mottaglighet innevarande i de individuella sinnena i världarna.

13:4.4 (150.3) Fysiskt inflytande, fysisk närvaro och funktion är utan variation i alla universer — små eller stora. Den faktor som varierar i den andliga närvaron eller reaktionen är den varierande skillnaden i viljevarelsernas uppfattning och mottagande av den. Medan den absoluta och existentiala Gudomens andliga närvaro på intet sätt influeras av skapade varelsers lojala eller illojala attityd, är det samtidigt sant att den subabsoluta och erfarenhetsmässiga Gudomens fungerande närvaro definitivt och direkt influeras av dessa finita skapade varelsers beslut, val och viljeattityder — av den individuella varelsens, planetens, systemets, konstellationens eller universumets lojalitet och tillgivenhet. Men denna andliga närvaro av gudomlighet är inte nyckfull eller godtycklig; dess erfarenhetsmässiga variation är en naturlig följd av att de personliga varelserna har försetts med fri vilja.

13:4.5 (150.4) Det som bestämmer variationen i den andliga närvaron finns i era egna hjärtan och tankesinnen och består i de sätt ni själva väljer, de beslut ert sinne fattar och den beslutsamhet er egen vilja visar. Denna skillnad är en naturlig del av den fria viljans reaktioner hos intelligenta personliga varelser, varelser som den Universelle Fadern har bestämt skall utöva denna frihet att välja. Och Gudomarna följer alltid ebben och floden av sin ande då de möter och tillfredsställer förhållandena och behoven i de skapades olika val, så att de ger ut mera av sin närvaro som svar på en uppriktig önskan därom och igen drar sig tillbaka från scenen då deras skapade varelser beslutar sig ogynnsamt vid utövandet av sin gudomligt utgivna frihet att välja. Och sålunda blir gudomlighetens ande ödmjukt hörsam inför vad de skapade i världarna väljer.

13:4.6 (150.5) De Sju Härskarandarnas exekutiva boningar är i själva verket paradishögkvarteren för de sju superuniverserna och de med dem korrelerade segmenten i yttre rymden. Varje Härskarande presiderar över ett superuniversum, och var och en av dessa sju världar är uteslutande hänvisad till en av Härskarandarna. Det finns faktiskt ingen fas i de sju superuniversernas administration under paradisnivån som inte skulle ombesörjas på dessa exekutiva världar. De är inte lika exklusiva som Faderns eller Sonens sfärer, och fastän boendestatus är begränsad till de infödda varelserna och till dem som arbetar där, är dessa sju administrativa planeter alltid öppna för alla varelser som önskar besöka dem och som kan arrangera den nödvändiga överföringen dit.

13:4.7 (151.1) För mig är dessa exekutiva världar de mest intressanta och spännande ställen utanför Paradiset. På ingen annan plats i det vida universumet kan man observera så mångahanda aktiviteter, som involverar så många olika klasser av levande varelser, som har att göra med operationer på så många skilda nivåer, verksamheter som samtidigt är materiella, intellektuella och andliga. När jag beviljas en period av ledighet från tjänst, och om jag råkar vara i Paradiset eller Havona, far jag vanligen vidare till någon av de Sju Härskarandarnas livligt aktiva världar för att där låta mitt sinne inspireras av uppvisningar i företagsamhet, hängivenhet, lojalitet, visdom och effektivitet. Ingen annanstans kan jag observera en sådan häpnadsväckande sammankoppling av personlighetsverksamhet på alla sju nivåer av universumverklighet. Och jag blir alltid stimulerad av verksamhet som utförs av de varelser som så väl kan sitt arbete och som så helt njuter av att göra det.

13:4.8 (151.2) [Framfört av en Visdomens Fulländare, bemyndigad härtill av Dagarnas Forna i Uversa.]

Kapitel 14 - Det centrala och gudomliga universumet

Urantiaboken

Kapitel 14

Det centrala och gudomliga universumet

14:0.1 (152.1) DET FULLÄNDADE och gudomliga universumet ligger i centrum av all skapelse; det är den eviga kärnskapelsen runt vilken tidens och rymdens vidsträckta skapelser roterar. Paradiset är den absoluta stabilitetens jättelika Kärnö, som vilar orörlig i själva hjärtat av det storslagna eviga universumet. Denna centrala planetfamilj kallas Havona, och det ligger långt avlägset från lokaluniversumet Nebadon. Dess dimensioner är enorma och dess massa nästan otrolig och den omfattar en miljard sfärer av ofattbar skönhet och enastående storslagenhet, men den verkliga omfattningen av denna vidsträckta skapelse ligger faktiskt bortom det mänskliga sinnets fattningsförmåga.

14:0.2 (152.2) Detta är den enda stadgade, perfekta och etablerade anhopningen av världar. Det är ett helt och hållet skapat och fullkomligt universum; det är inte ett resultat av evolutionär utveckling. Detta är fulländningens eviga kärnskapelse, och kring den roterar det ändlösa följet av universer som bildar det oerhört omfattande evolutionära experimentet, det djärva äventyret för Guds Skaparsöner som strävar efter att i tiden duplicera och i rymden reproducera mönsteruniversumet, idealet för gudomlig fullständighet, suprem finalitet, ultimat verklighet och evig fulländning.

1. Paradis-H