Hur behåller jag tro på en kris?

Utskriftsversion

I och med de mänskliga begränsningarnas skrämmande anblick föds medvetenheten om ett segerrikt människoliv på jorden från den skapades tro som vågar utmana varje återkommande episod i tillvaron med den osvikliga förklaringen: Även om jag inte kan göra detta, så lever i mig en som kan och skall göra det, en som är en del av Fader-Absolutet i universernas universum. Och detta är ”den seger som övervinner världen, nämligen er tro.” ~ Urantiaboken, 4:4:9 (59.5)

Men långt innan dessa uppstigna barn från tiden når Havona har de lärt sig att festa på osäkerhet, att göda sig av besvikelse, att entusiasmeras av uppenbart nederlag, att stärkas inför svårigheter, att visa okuvligt mod inför ofantligheter och att ty sig till oövervinnlig tro vid mötet med utmaningen från det oförklarliga. För länge sedan blev stridsropet för dessa pilgrimer: ”I förbindelse med Gud är ingenting — absolut ingenting — omöjligt.” ~ Urantiaboken, 26:5.3 (291.3)

Oberoende av hur svårt det må vara att förena de vetenskapliga tvivlen beträffande bönens verkan med den ständigt närvarande impulsen att söka hjälp och ledning från gudomliga källor, glöm aldrig att uppriktig bön i tro är en mäktig kraft för främjandet av personlig lycka, individuell självbehärskning, social harmoni, moraliskt framåtskridande och andlig uppnåelse. ~ Urantiaboken, 91:6:3 (999.6)

Jesus beskrev den gudsmedvetne dödliges djupa säkerhet när han sade: ”Vad spelar det för roll för en gudsmedveten som tror på himmelriket om allt jordiskt rasar ihop?” Timliga garantier är sårbara, men andliga säkerheter är oövervinnliga. När flodvågorna av mänsklig motgång, själviskhet, grymhet, hat, illvilja och avund slår kring den dödliges själ, kan ni vara lugna i förvissningen om att det finns en inre bastion, ett andens fäste, som är absolut ointagligt. Detta gäller åtminstone för varje människa som har överlämnat omsorgen om sin själ till den evige Gudens ande i sitt inre. ~ Urantiaboken, 100:2.7 (1096.4)